Nu vill jättebebisen ha 500 miljarder

Det är modigt av ett bolag som enligt Goldman Sachs behöver ta in 10 miljarder dollar för att finansiera sin affärsplan att ge fingret åt finansmarknaden.

Det är ännu modigare, eller kanske snarare dumt, att dessutom påstå att man skakat fram upp till 60 miljarder dollar för att köpa ut bolaget.

I dessa tider när Apple värderas till 1000 miljarder dollar kanske det låter som kaffepengar. Inget kunde vara mer fel.

Det är en enorm skillnad på befintligt kapital som ligger som en ”stock” (Apples börsvärde t.ex) och nytt kapital som behöver skakas fram på kort tid för att investeras på lång sikt. I det här fallet i ett överskuldsatt bolag som bränner pengar som gräs.

(Många har för övrigt uppfattat Elon Musks ”budnivå” 420 dollar som en medveten referens till just ”gräs”. Elon Musk är ju expert på den här typen av PR-stunts. Och de verkar gå hem hos Teslas kärnkunder, teknikoptimistiska kvasihippies som både vill leka rebell och få godhetspoäng.)

Tabellen nedan visar en rad andra högprofilerade ”disruptiva” företag och hur mycket pengar de tagit in genom hela sin existans. Klart mest har plöjts ner i Uber. Men det är fördelat på 21 tillfällen och kommer inte i närheten av Teslas ambitionsnivå med ett utköp som inklusive skulder värderar hela bolaget till 80 miljarder dollar.

En annan intressant fallstudie på hur svårt det är att vid ett tillfälle samla ihop tiotals miljarder dollar är Vision Fund, världens i särklass största riskkapitalfond.

Vision Fund drivs av den guruförklarade Masayoshi Son och målet var att få in 100 miljarder dollar men man nådde ”bara” 93 miljarder dollar.

Största investerare var saudiska statliga fonden PIF och Abu Dhabis motsvarighet. Externa investerares kapital är dock till 60 procent i form av lån som är garanterade av bland annat 28 miljarder dollar i eget kapital från Masayoshi Sons bolag Softbank.

Slutsatsen är att inte ens i en riskspridd fondstruktur gick det för en superinvesterare som Masayoshi Son att få in mer än cirka 24 miljarder dollar i äkta eget kapital. Resterande 40 miljarder var i form av lån med bra nedsidesskydd, något som Tesla absolut inte kan erbjuda. Tvärtom borde Tesla snarare dra ner på skuldsättningen.

Drar vi för stora växlar på Vision Fund? Det kan man tycka men det finns inga andra riskkapitalbolag som är ens i närheten i storlek. ”Jättar” som Intel Capital, Sequoia med flera är glada om de får in en tiondel så mycket och gör i normalfallet investeringar på några enstaka hundra miljoner dollar. Det blir svårt att samla ihop tiotals miljarder från dessa.

Stora pensionsfonder då? Här finns det mycket pengar. Men de är inte dumma i huvudet. De som gillar Tesla har redan investerat mycket billigare över börsen. De som inte gillar Tesla lär knappast kliva in och betala 420 dollar för förmånen att sitta inlåst med en Elon Musk som beter sig allt konstigare.

Det är kursmanipulation att påstå att det finns ett finansierat bud om det inte finns ett sådant. Ett stort bud kräver dussintals adovakter, rådgivare och jurister och veckor av arbete. Det är också nästan omöjligt att inte stöta på regler som tvingar fram ett regelrätt offentliggörande från någon inblandad part när det väl har ”läckt”.

Bortsett från ett par inlägg på Twitter finns det absolut inget som i skrivande stund talar för att Elon Musk har finansieringen klar. Den yrvakna responsen från Tesla talar också för att detta är helt oförberett.

Men om ett bud vore så konstigt, varför twittrar Elon Musk ut det? Det mest troliga är att Elon Musk dels är känslostyrd (hämndlust mot blankare och kritiker) och dels desperat eftersom han behöver mångmiljardfinansiering för att återbetala lån om inte aktien hålls över 360 dollar. Vad vet vi mer om Tesla?

1. Strömhopp av chefer som lämnar Tesla. Elon Musks parhäst från tiden på Paypal, Peter Thiel, har i inlindade ordalag antytt att Elon Musk kanske inte har förmågan att bygga en stark organisation som funkar i ur och skur för hantera de vardagsutmaningar som det är att driva storskalig massproduktion.
2. Begränsat inslag av unik teknik. Batteritekniken, som så mycket av haussen kretsar kring, kommer till exempel från Panasonic. Därutöver finns Samsung, LG och ett par kineser som också har storskaligheten och kunnandet att kunna leverera batterilösningar till elbilar.
3. Börsplus beskrev för ett år sedan den massiva våg av konkurrerande elbilar som kommer ut på marknaden nu och framöver. Flera av dessa lär ha kombinationer av pris och prestanda som är i nivå med eller bättre än Teslas.
4. Produktions- och kvalitetsproblemen verkar fortsätta och kortsiktiga segrar verkar bero på att man skarvat på olika sätt.

En reflektion är att Elon Musk kan bestämma allt själv nu när Tesla är börsnoterat. Han är klart största ägare och övriga investerare är till stor del antingen viljelösa institutioner eller fans som kysser marken Musk går på. Vid ett utköp får han tampas med vana kravställare av typen oljefonder och riskkapitaljättar. Den sortens investerare som vågade kicka ut onoterade Ubers grundare Travis Kalanick när han betedde sig illa.

Man kan ändå inte helt utesluta ett bud. Kanske har saudiska regimen fått kollektivt solsting och tänker rädda Tesla undan blankarna?

Vi pratar då om ett land som samtidigt som man köpt Teslaaktier tycker det är lämpligt att bokstavligen korsfästa brottslingar. Medeltiden möter framtiden kan man säga. Lite som i Elon Musks personlighet. Visionärt geni och jättebebis i en och samma person.