Volvo ökar investeringarna i svårnavigerat Egypten

I en paradvåning med blick över en sommarglittrande Djurgårdskanal trängs svenska företagsrepresentanter och lobbyister med medlemmar ur en högkaratig egyptisk handelsdelegation runt ett bord fyllt av generöst tilltagen frukostfika.

“Fantastiskt, jag visste inte att ni hade så mycket sol. Och båtar mitt i stan!” utbrister en av de tillresta affärsmännen och gestikulerar mot de ankrade segelbåtarna nedanför.

Egyptierna verkar förtjusta, men egentligen är det viktigare att de svenska deltagarna hålls på gott humör. Mot bakgrund av ekonomiskt krisläge i hemlandet, där valutan halverats mot dollarn på ett år och inflationstakten låg på 30% i april, gör Egyptens ambassadör till Sverige, Ahmed Adel, vad han kan för att locka utländska investerare och skapa exportmöjligheter för sina besökande landsmän.

Vill finansiera svenskt konsulat

I mars inleddes en större satsning på affärsrelationerna mellan Sverige och Egypten, när handelsministern Johan Forssell tog emot Egyptens dito Ahmed Samir Saleh i Stockholm. Idag är Egypten Sveriges näst största exportmarknad i Afrika och tredje största i Mellanöstern.

Investeringarna i att intensifiera utländskt engagemang backas upp rejält av president Abd al-Fattah al-Sisi vars regering bland annat infört skattelättnader och skapat frihandelsområden. Under besöket erbjuder delegationen till och med att finansiera ett svenskt handelskontor i Kairo om det som Business Sweden stängde efter militärkuppen 2011 återupprättas.

Business Sweden och UD är ofta instrumentella i större affärer mellan länderna. En diplomat tar som exempel när svenskbaserade Hitachi-ABB Power Grids Consortium vann ett kontrakt uppskattat till 900 miljoner dollar för en interkontinental länk för elektricitet mellan Egypten och Saudiarabien för ett och ett halvt år sedan.

Volvo väljer Egypten framför Polen

Ericsson, ABB, Electrolux, Atlas Copco, Scania och Volvo hör till de svenska storföretag som har erfarenhet av att investera och driva verksamhet i Egypten, varav de tre sistnämnda finns på plats denna morgon.

”Egypten har blivit huvudhubb för vår export av Volvo Bussar, även tillbaka till Europa. Och nu arbetar vi med att föra över tekniskt kunnande till en av våra lokala partners så att hela fordonskroppen kan monteras där”, säger Dan Pettersson i ambassadminglet, chef för området chassi på Volvo Bussar.

Montering av Volvobussar har skett i Egypten i över tio år men nu investerar man successivt alltmer i Afrikas tredje största land sett till folkmängden. I dagarna har Pettersson skrivit under en avsiktsförklaring med redan etablerade egyptiska partnern MCV, som flyttar montering som idag utförs av Volvo i Polen, till MVC i Egypten. Hur stor den aktuella investeringen är vill Pettersson inte säga, men berättar att partnerskapet i dagsläget sysselsätter runt 1 000 anställda.

Efter frukosten ställer Pettersson upp med en presentation där Volvo Bussar lyfts fram som ett success case i det svensk-egyptiska samarbetet. Han berättar att han ofta befinner sig på plats i landet och understryker att den här typen av avtal, med transfer av know-how, kräver stora mått av förtroende mellan parterna och att sådant tar tid att etablera.

Om man investerar tiden möter man enligt Pettersson mycket professionella partners. Före det nyliga avtalet har han och Volvo Bussar redan lärt känna MCV väl genom att det under en längre tid monterat chassin, bland annat till helelektriska dubbeldäckare som exporteras till Storbritannien.

Kris och småsura kompisar

Den ekonomiska krisen i landet, som gjort behov av utländskt kapital akut, utlöstes av Ukrainakriget med påföljande dollarflykt till säkra valutor. 20 miljarder dollar gick förlorade ur Egypten, vilket man försökt parera med flera devalveringar, utan att det hittills ökat inflödet av utländsk valuta tillräckligt. En ytterligare devalvering väntas. Att inflationstakten låg på på drygt 30% i april, och räntan löper på 19%, är två ytterligare faktorer som allvarligt tynger den egyptiska ekonomin.

Under al-Sisis årtionde vid makten har militärens inblandning i ekonomin ökat inom alla näringsgrenar. I oktober fick Egypten ett fjärde lån sedan 2016 från Världsbanken, denna gång på tre miljarder dollar. Som motprestation lovade regeringen att införa en flytande valuta och minska statens inblandning i ekonomin.

En besökande affärsman som vill vara anonym berättar att presidenten försöker ”göra för mycket på en gång”, att det är lovvärt men att de människor han har runt sig inte levererar. På frågan vad som är det största problemet om man driver affärer i Egypten just nu, säger affärsmannen:

”Att förutsättningarna, särskilt regelverken, ändras hela tiden. Det gör situationen väldigt oförutsägbar och beslut svårfattade. Det behöver verkligen kommas till rätta med.”

Gulfstaterna har stöttat den egyptiska valutan med över 16 miljarder dollar i depositioner och investeringar, men inte heller det har varit tillräckligt för att stoppa valutans fall. De oljerika länderna i närområdet har traditionellt stöttat Egypten när det varit krisläge, men har denna gång hunnit bli frustrerade med förlustaffären och vill likt IMF se snabba reformer, skrev Financial Times nyligen i en analys.

Volvo och andra närvarande utländska bolag måste navigera landets ekonomiska situation.

”Alla regioner har sina utmaningar. Man måste ta en dag i taget och hitta lösningar. I Egypten finns ett stort kunnande och kvalificerad arbetskraft som ändå gör det till en attraktiv plats för oss på lång sikt”, säger Dan Pettersson på Volvo Bussar.

Faktor 30

Det största dragplåstret för utländska företag, även om det inte skyltas med det i sådana här sammanhang, är förstås den överväldigande tillgången i Egypten på lågbetald arbetskraft av både kvalificerat och icke-kvalificerat slag. Runt 1 100 kronor i månaden för en maskinarbetare innebär en faktor 30 lägre kostnad, jämfört med snittlönen i svensk tillverkningsindustri. För tvåspråkig administrativ personal är kostnaden i Egypten runt 3 200 kronor per månad. Allt enligt det egyptiska affärsrådet för internationella relationer.

Bredvid låga produktionskostnader är frihandel egyptiernas främsta säljargument, med avtal på plats med såväl EU som Afrika och Gulfstaterna och USA. Den allra största satsningen är SC Zone, ett tullfritt och delvis skattebefriat område runt Suezkanalen, som etablerades 2015 och kommer att vara fullt utvecklat, med sex kommersiella hamnar och fyra industriparker, år 2030.

Egyptiskt te i pepparkakshuset

Chef för delegationen till Sverige och för det redan nämnda egyptiska affärsrådet för internationella relationer, är Moataaz Raslan. Han driver även Raslan Group, med ett omfattande fastighetsbestånd, inklusive ett femstjärnigt hotell i Hurghada, och dricksvattenföretaget AQUA.

Afv träffar honom dagen efter Strandvägsfrukosten, på Egyptens arkitektoniskt ovanliga residens i Djursholm. En stor sten- och pappbelagd villa som med sin bruna färg och torn påminner om ett pepparkakshus. Efter en tur via trappor, små rum och smala gångar som inretts i egyptisk stil, kommer man till en salong med vita lädersoffor där ambassadörsfrun bjuder på te.

Egyptiernas artighet och generositet spelar på en del av skalan som svenskar nog ofta upplevs helt tondöva till. Det gör att Raslan hade låga förväntningar.

“Jag hade ingen särskild ljus syn på Skandinavien. De är väldigt kalla människor, inte välkomnande, trodde jag. Jag hade en flygplansbusiness för 15 år sedan, med ett Saab-plan. Och jag frågade varför jag aldrig träffade någon svensk, alla säljare och PR-människor var fransmän eller italienare. De sa att svenskar är inte bra på sånt, och det där ansamlades i mitt hjärta. Men nu är jag imponerad, folk är så varma och snälla. Åtminstone i affärsrelationer”, säger han.

“Kom med koncentratet”

Raslan berättar att Egypten just nu lägger ner krut på att bygga relationer med Östeuropa, Baltstaterna och Skandinavien. De västeuropeiska länderna känner man redan sedan koloniala tider, menar han. En uppgift är att upplysa om hur man ska tackla hans hemland, som skiljer sig från Nordeuropéernas hemmamarknader. Han pratade bland annat med en svensk kvinna som sökte exportmöjligheter för sina vitamindrycker.

“Det är på tok för dyrt och bara dumt att skeppa flaskor till oss. Jag sa åt henne att komma med koncentratet och know-how så producerar jag till mycket lägre pris. Just för små och medelstora företag behövs joint ventures. De stora klarar sig själva”, säger han.

Raslan inrymmer att den ekonomiska krisen har skapat problem, inte minst det faktum att landet är världens största importör av vete, varav 85% brukade komma ifrån Ukraina. Men nu ser han tecken på återhämtning och hänvisar till sin fru Hala Helmy el-Said för detaljer eftersom hon är Egyptens minister för planering och ekonomisk utveckling.

“Turismen, som tidigare till hälften bestod av ryssar och ukrainare, har slagit tidigare rekord på 14 miljoner personer till 17 miljoner per år. Och inkomsterna från Suezkanalen har skuttat upp 25–30% på grund av nya regelverk som uppmuntrar investeringar”, säger han.

En byråkrati värre än militären

För ögonblicket råder importrestriktioner för att skydda valutan, men de tror Raslan snart är ett minne blott.

“Regeringen pushar väldigt hårt nu”, säger han.

Hur mycket hänger det ihop med IMF:s lån till landet, som kräver reformer, bland annat minskad militär inblandning i ekonomin?

“Intentionen och viljan till förändring finns, men problemet just nu är byråkratin. Militären kräver inte civila processer, men när den privata sektorn ska köpa till exempel en fabrik av militären så vill företaget förstås ha något i handen som bevisar ägandet”, säger han.

Så militären försöker inte hålla fast vid sin makt, säger du?

Raslan håller upp händerna och protesterar med emfas: “Nej nej, nej! De släpper taget. De håller inte fast.”

En av dina medresenärer klagade på att lagar ändras alltför snabbt, att det blir oförutsägbart för företagen, håller du med om det?

“Det blev lite bisarrt ett tag, myndigheterna provade både det ena och det andra. Men samtidigt var man faktisk lyhörd och ändrade när det kom klagomål. Men det gör att det är bra att ha en lokal partner som kan språket och mentaliteten”, upprepar Raslan sin poäng om samarbeten.

“Osäkerheten finns i valutan, att om man investerar en miljon euro i lokal valuta och så kan man ha förlorat 25% av pengarna om en månad. Men förutom det är det no problem whatsoever att göra affärer i Egypten”, säger Raslan och vill i en mening sopa bort ett ganska avskräckande scenario.

Det håller på att stabilisera sig, blir svaret på följdfrågorna.

Det är förstås Raslans och hela den besökande delegationens uppgift att utstråla tillförsikt i nuet. Men en kommentar från El Ghazzawy, affärsmannen med hållbarhetsverksamheten som Afv mötte på Strandvägen, visar att egyptiernas avslappnade tilltro finner kraft i nationens historia:

”Vårt land har funnits i 7 000 år. De här här situationen lär inte ta kol på oss”, säger han med ett brett leende.