Dryga 15 kilometer norr om Gränna, precis öster om där E4:an idag passerar, bildades det för miljoner år sedan en spricka i urberget. Materian som sprickan fyllts igen med består i hög koncentration utav metaller med namn som är lika svåra att uttala som att komma ihåg för en lekman.
Viktigare att veta än namnen är att här, i Norra Kärr som området heter, finns några av världens största tillgångar av sällsynta jordartsmetaller. Utvinningen av metallerna är en marknad som idag kontrolleras till 90% av Kina och som EU-kommissionen lägger kraft på att få till en strategisk produktion av.
Under 2013 ges Norra Kärr en bearbetningskoncession efter godkännande av både Bergsstaten och Naturvårdsverket. Tillståndet överklagas till regeringen som fastställer tillståndet året därpå.
Regeringens beslut överklagas till Högsta Förvaltningsdomstolen, HFD, som går emot regeringens beslut med motiveringen att sidoanläggningarnas miljöpåverkan inte utretts. Ett krav som av tidigare praxis inte behövts förrän senare i processen. Länsstyrelsen som tidigare givit sitt klartecken i miljöfrågan ser sig nu tvingad av domen i HDF att efterfråga en miljökonsekvensbeskrivning. 2018 säger Länsstyrelsen att ett Natura 2000-tillstånd inte behövs då verksamheten ligger på andra sidan E4an och därmed utanför område där ett sådant tillstånd behövs. 2019 ändrar sig Länsstyrelsen. Nu kräver de ett Natura 2000-tillstånd.
Turerna kring Norra Kärr pågår fortfarande efter tio år av byråkrati, och är bara ett av alla exempel på att hela den svenska gruvindustrin hamnat i limbo.
Miljardtillgång på strategiska metaller
Sverige sitter på miljardtillgångar av strategiskt viktiga metaller. Bryssel har en stark önskan om att få ingång till en europeisk produktion istället för att förlita sig på import från Kina och Afrika. Varför har det då inte öppnats en ny gruva på snart tio år? Röster som Affärsvärlden pratat med talar om att den svenska tillståndsprocessen ”är en riktig soppa”, en ”systemkollaps utan rättssäkerhet”.
”Som det ser ut nu befarar jag att det aldrig mer kommer att öppnas någon ny gruva i Sverige”, säger en uppgiven Erika Ingvald, enhetschef på SGU, Sveriges Geologiska Undersökning i Uppsala.
Sverige har i många hundra år varit en ledande gruvnation, det senaste seklet med LKAB och Boliden som de lysande stjärnorna. Nu har Sverige hamnat i skamvrån. Enligt brittiska Fraser Institutes kartläggning av gruvindustrin i världen hamnar Sverige på 36:e plats. Fram till för fem år sedan tävlade man med Finland om att höra till de bästa i världen (Finland är det fortfarande).
Då har ändå Sverige några av världens bästa fyndigheter. I tidigare nämnda Norra Kärr finns världens fjärde största fyndighet av tunga sällsynta jordartsmetaller (REE) och den rikaste fyndigheten i Europa. I Häggån i Jämtland finns Vanadin och en av världens största uranreserver. Tillgångarna av grafit i Nunasvaara/Vittangi och Voxna är några av de största i Europa. I Kiskamavara finns det eftertraktade kobolt.
Alla dessa fyra metaller är strategiska och nödvändiga för den gröna omställningen. Utan de tunga jordartsmetallerna blir det inga vindkraftverk som kan förse batteritillverkarna och ståltillverkarna med fossilfri el. Det blir inga batterier till elbilarna utan grafit eller kobolt, heller inga elmotorer i bilarna utan REE. Och utan vanadin kan Redox-batterier inte lagra vindkraft.
I våra grannländer leder de nya behoven till nya gruvor. I Finland finns långt gångna planer för Europas första litiumgruva. Boliden ökar sin finska nickelproduktion med 20%, och har investerat 7 miljarder kronor i sin norska zinkproduktion i Odda.
LKAB fick nej
I Sverige avslog mark- och miljödomstolen nyligen ner LKABs stora expansionsplaner i Kiruna. I slutet av förra året avvisade regeringen Bolidens ambitioner att öka sin kopparproduktion med omkring 40% genom en investering i storleksordningen 20 miljarder kronor i Laver i Älvsbyn. Kommunen går miste om flera tusen jobb och Sverige missar en lönsam och för framtiden nödvändig kopparproduktion. Boliden VD Mikael Staffas tvingas nu i stället söka sin expansion utomlands ”då de svenska projekten är de allra svåraste”, säger han till Dagens Industri.
”Utmaningarna med tillstånden i Sverige är lika mycket en utmaning för klimatomställningen i Europa som en strategisk sårbarhet i Europas försörjningskedjor. Vi behöver se handling så att politik, myndighetsutövning och företag tillsammans kan möta dessa utmaningar,” säger Mikael Staffas till Affärsvärlden.
”Medan det finska Litiumprojektet ångat på har tillståndsprocessen för det svenska Norra Kärr-projektet för REE blivit rena soppan,” enligt Filip Kozlowski, VD för det kanadensiska gruvbolaget Leading Edge Materials (listat i Toronto och Stockholm) som utvecklar fyndigheten.
”Fyndigheten är i världsklass. EU-kommissionen har gett forskningsanslag för att få till en brytning och beskrivit projektet som strategiskt viktigt,” berättar Filip Kozlowski.
SGU:s Erika Ingvald kompletterar bilden med att ”Norra Kärr är klassat av SGU som ett riksintresse och de tunga jordartsmetallerna som finns där är de mest eftertraktade av de sällsynta jordmetallerna”.
Rester från SSAB gör Finland till storproducent av vanadin
Det finns stort värde i resterna från den svenska stålproduktionen. SSAB säljer slaggen från sin produktion av grönt stål som sedan fraktas med båt till Pori i Finland.
Köparen av slaggen, australiensiska Critical Metals, siktar på att med slaggen från SSAB, och i framtiden H2Green Steel, ta 5% av hela världsmarknaden av vanadin.
Enligt Critical Metals innehåller slaggen från SSAB i Luleå uppåt 4% vanadin, vilket gör den till en av de vanadinrikaste fyndigheterna i världen.
Avtalat mellan SSAB och Critical Metals löper över tio år och innebär att australienarna köper 200 000 ton slagg per år. Om en överenskommelse nås med H2GS menar parterna att mängden slagg därifrån kan vara uppemot 400 000 ton per år. Planerna är att då bygga en ny anläggning för detta i Boden.
Critical Metals vill sälja sitt vanadin till europeiska tillverkare av stationära batterier, så kallade Redox-batterier. De används för att lagra bland annat vindkraftproducerad el för att utjämna vindorsakade produktionsvariationer. De används också av elbolagen för att utjämna spänningar i produktion och nät.
Bolaget avser därför att helt koncentrera sig på sina vanadinprojekt och avyttra sina svenska järn och kopparprojekt för att sedan börsnotera bolaget.
”En notering i Europa och norden är en möjlighet”, säger Damiam Hicks till Affärsvärlden.
Produktion värd 85 miljarder
Tillgångarna i Norra Kärr beräknas kunna ge en produktion värd 85 miljarder kronor under gruvans livslängd på 26 år med en genomsnittlig EBITDA på 1,7 miljarder per år. Investeringskostnaden skulle vara återbetald på drygt fem år före skatt. Ur alla synpunkter är det en mycket lönsam investering, så varför är det då en soppa?
”Som bolag är det svårt att veta vart man skall skjuta när myndigheterna hela tiden flyttar målstolparna”, sammanfattar Filip Kozlowski.
Det plötsliga kravet, ”målstolpsflytten”, att redan i samband med ansökan om bearbetningskoncession ha ett Natura 2000-tillstånd var också det som regeringen skyllde på när man gav tummen ner både för Bolidens jätteinvestering i Laver och Beowulfs Kallak-projekt.
”Det har inte varit praxis tidigare”, säger Erika Invald och tillägger:
”Vi på SGU tycker det kommer i fel ordning, först när bolaget vet att man fått en koncession ska man behöva lämna en Natura 2000 och inte redan på undersökningsstadiet, när man har alldeles för lite information. Rätt sak ska prövas vid rätt tillfälle.”
En bearbetningskoncession ger endast en ensamrätt till att utvinna fyndigheten medan att faktiskt öppna en gruva kräver ett miljötillstånd samt ytterligare nödvändiga tillstånd.
I Kallak ville Beowulf Mining starta järnbrytning. Efter år med olika turer sa Bergsstaten och Jokkmokks kommun ja medan Länsstyrelsen sa nej. Därmed hamnade ärendet hos regeringen som under tre år inte gjorde något i ärendet, innan det slutligen återremitterades.
”Alla turer fram och tillbaks med olika myndigheter har fått oss att tänka om i hela vårt upplägg”, säger Filip Kozlowski.
”Från början fick vi signaler att det skulle vara önskvärt att så mycket som möjligt av verksamheten lokaliserades på plats i Norra Kärr för att skapa jobbtillfällen”, förklarar han.
Den senaste projektplanen för Norra Kärr bygger istället på att råmaterial förädlas någon annanstans, troligtvis i ett av våra grannländer.
Trots alla turerna i Norra Kärr drar sig inte Filip Kozlowski från att göra en ny ansökningsvända för sitt grafitprojekt nära Voxna, Hälsingland, där man redan har fyra bearbetningskoncessioner, ett miljötillstånd och byggt anrikningsverk. Men man kan öka produktionen.
Den lönsamhetsanalys som nyligen publicerats visar på extremt bra ekonomiska siffror med över 400 miljoner kronor i årlig EBITDA, utifrån att hela anrikningsverkets kapacitet utnyttjas. Förhoppningen är att kunna vara igång med produktion av anodmaterial för litium-jon batterier under 2024. Innan dess måste man bygga en demoanläggning där större mängder av provmaterial skräddarsys för batterikunderna.
Tillsammans med australiska Sicona Batteries undersöker Leading Edge nu möjligheterna att bygga en produktionsanläggning för upp till 20 000 ton av grafitanoder med silikon som har 50-100% högre kapacitet än traditionella grafitanoder.
Filip Kozlowski har också låtit göra en livscykelanalys (LCA) som visar hur mycket mindre koldioxid hans grafitanoder kan komma att generera jämfört med de kinesiska som i dagsläget helt dominerar marknaden.
90% lägre koldioxid
”De tillverkas i Mongoliet med billig elkraft från koleldade kraftverk medan vi har vattenkraft, så vi har en koldioxidekvivalent på 1,8 ton, vilket är 85-90% lägre än de kinesiska. Om EU som aviserat lägger en koldioxidskatt på ’importerade utsläpp’ skulle det ge oss en prisfördel”, säger Filip Kozlowski.
Samtidigt som Woxna räknar med att kunna börja sälja sina grafitanoder kommer också det australiska gruvbolaget Talga igång med sin svenska grafitproduktion i sitt Vittangiprojekt. Grafitinnehållet i dess Nunasvaara-gruva är den högsta i världen med 24%. Projektet med totalt fyra fyndigheter och en förädlingsanläggning i Luleå är kostnadsberäknat till över 4 miljarder kronor med en pay-backperiod på låga 2,5 år. Projektet har kunnat snabbas upp genom att både grannen LKAB och japanska Mitsui kommit in som partners.
”Vi startar med en produktion på 19 500 ton anodmaterial som planeras att utökas till 100 000 ton” säger Talgas presschef Cen Rolfsson. Trots den omfattande byråkratin med alla ansökningar har Talga inte drabbats av några direkta bakslag i ansökningsprocesserna, enligt Cen Rolfsson, men de har tagit alltför lång tid.
”Med 96% lägre klimatpåverkan från oss i Sverige än från de kinesiska alternativ som är marknadsstandard i dag, kan man själv räkna ut att varje dags fördröjning är en otjänst för miljön,” säger Cen Rolfsson.
Det är inte bara projekt som bollas det i oändliga mellan bolag och olika myndigheter. Också igångvarande projekt kan få sina tillstånd upphävda, något som hotar gruvbolaget Kaunis Iron.
Kaunis järnmalmsgruva i Pajala återuppstod i resterna av konkursade Northland Resources. I dag är Kaunis ett blomstrande företag med runt 500 anställda. Efter utbyggnadsplaner presenterats får man dock nej från Naturvårdsverket. Inte bara för utbyggnaden utan myndigheten vill också dra tillbaka det tillstånd Kaunis övertagit från tidigare ägaren Northland. Enligt Kaunis hotas verksamheten därmed av totalstopp och nedläggning.
Från 250 till 12 gruvor
I Dagens Industri kommenterar Linda Modig, centerpartistisk riksdagsledamot, turerna i Kaunis: ”Vi står inför en systemkollaps för hela den svenska gruvprövningen”.
”Vi har spenderat 35 miljoner på expertutredningar och analyser under snart tre år för att underbygga vår ansökan om utökad verksamhet, sammantaget över 8000 sidor, ändå anses den av vissa myndigheter vara bristfällig medan en annan tycker det är för omfattande”, skrev Kaunis VD Klas Dagertun nyligen i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet.
I debattinlägget klagar också Dagertun på att olika myndigheter går in på varandras område och ger avslag på saker som ligger inom andras expertområde.
Erika Ingvald bekräftar bilden av att myndigheterna går utanför sina ramar. Hon ser det som en av de tre viktigaste orsakerna till den systemkollaps Linda Modig talar om.
”En miljöprövning för 20 år sedan omfattade kanske 2 000 sidor, i dag kan det vara tio gånger fler. Ju mer omfattande och komplexa frågorna blir desto svårare har myndigheterna att hålla sig inom ramarna för sina egna ansvarsområden. Då blir det inte så fackmässigt eftersom de inte har expertisen. Den sitter ju hos en annan myndighet”, förklarar Erika Ingvald.
Svensk “felsökarkultur”
De andra två viktiga orsakerna till att det inte längre öppnas några gruvor i Sverige är EU och felsökarkulturen i Sverige, menar Ingvald.
”EU-rätten har förändrat hela vår miljölagstiftning. Därifrån kommer nya regler hela tiden som är svårt att implementera i svensk lag”, säger hon och pekar på Natura 2000 som ett sådant exempel.
”Min andra förklaring till att inga gruvprojekt kommer igång är att jag upplever att det finns en ´felsökarkultur’ ute hos myndigheterna som gör det nästan omöjligt att få igenom en ansökan”, säger hon.
Det är också så att det utvecklas olika praxis hos olika Länsstyrelser så att företag med verksamhet i olika län behandlas olika beroende på om vilken sida av gränsen de är menar kritikerna.
”Det är inte längre särskilt rättssäkert att vara företag inom de här grenarna i Sverige i dag. En lösning skulle kunna vara att ha någon samlad funktion eller helt ny myndighet som helt ansvarar för att lotsa företag genom hela processen”, säger Ingvald och får medhåll från politiskt håll.
”Vi behöver göra en översyn av hela tillståndsprocessen så att den blir både snabbare och mer förutsägbar”, säger Jessica Rosencrantz, talesman för Moderaterna i miljöfrågor. Partiet presenterade nyligen sin agenda för klimatet där man tar upp bland annat gruvfrågorna.
”Det verkar som regeringen inte vill ha några gruvor alls när man som i fallet Kallak lät ärendet ligga i tre år. Uppenbarligen ville man inte ta i frågan”, säger Jessica Rosencrantz och framhåller att man kanske måste införa någon form av tidsgräns och också förenkla processen så att man kan ansöka om ändringstillstånd snarare än att göra en hel ansökan om man till exempel vill utvidga verksamheten.
”Behovet av mineraler kommer att öka och det finns fördelar för klimat, miljö och jobb att vi bryter dem här och inte i länder där man använder tvivelaktiga metoder och har större påverkan på miljön”, menar Jessica Rosencrantz och lyfter också fram en säkerhetspolitisk aspekt i ett minskat beroende av Kina.
SGU:s Erika Ingvald välkomnar Jessica Rosencrantz (M) och Linda Modigs (C) engagemang i gruvfrågan.
”Det är jättebra att gruvfrågan kommer upp på den politiska agendan. Här behövs ledarskap. För mig är inte frågan partipolitisk. Jag tror att alla partier och inte minst Sverige har mycket att vinna på att vi har en livskraftig gruvnäring”, säger hon.
Också regeringen med statsminister Stefan Löven i spetsen verkar inse gruvfrågans betydelse. På frågan nyligen från de norrbottniska gruvarbetarnas husorgan Norrländska Socialdemokraten svarade statsministern:
”Sverige behöver fler gruvor för att klara klimatomställningen. Jobb och näringspolitik behöver flätas samman med miljöfrågan”, framhöll han i NSD. Han tillade också att hela partistyrelsen står bakom förslaget att nya gruvor ska kunna öppnas ”för att säkra tillgången till nödvändiga och innovationskritiska metaller”.
Därmed får han och regeringen något att bevisa då Naturvårdsverket, samma dag som NSD intervjun publicerades, begär att regeringen tar över ansvaret för beslutet om huruvida Kaunis Iron ska få fortsätta sin verksamhet i Pajala eller inte.
Här hittar du fler reportage
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.