Ska Kina rädda Rysslands ekonomi?

Samarbetet mellan Kina och Ryssland är gränslöst. Det var budskapet i en gemensam skrivelse efter mötet mellan president Xi Jinping och Vladimir Putin i Peking, i samband med invigningen av vinter-OS i början av februari. För första gången backade Peking även öppet upp Moskvas krav på att NATO inte ska expandera med flera medlemsländer.

Dessutom tecknades en rad nya handelsavtal. Ryska Rosneft ska de kommande tio åren leverera 100 miljoner ton råolja till Kina, samtidigt som exporten av gas i samma riktning ska tiofaldigas.

Kontrakten var värda 117,5 miljarder dollar och innefattar byggnationen av Gazproms hittills största gasledning, som länkar samman ledningssystemet i västra Ryssland med det i öst. I händelse av störningar i handeln med Europa kan gasen alltså ledas om till Kina.

Med denna diplomatiska uppbackning och inkomstförsäkring i bagaget, beslutade sig Putin för att invadera Ukraina bara ett par dagar efter olympiadens slut. När omvärldens sanktioner sedan blev mycket omfattande, blickar Moskva nu mot sin gränslösa vän med hopp om hjälp.

Ogillar sanktioner

Enligt Kinas premiärminister Li Keqiang skadar sanktionerna främst den globala ekonomiska återhämtningen. Utrikesministeriet har uppgett att Kina och Ryssland kommer att fortsätta med normal handel som tidigare. Vidare har ordföranden vid Kinas regleringsmyndighet för bank och finans sagt att man inte kommer delta i sanktioner relaterade till handel och finans.

Kina har en historia av att ignorera sanktioner mot länder som Nordkorea, Iran och Venezuela. En anledning till att Peking vill underminera internationella sanktioner är att man upplever dem som den USA-ledda alliansens vapen, vilka dessutom ofta används mot Kina.

En annan anledning är att man helt enkelt har förmågan. I Kina finns sju av världens tio största hamnar, samt tiotusentals bankkontor. Landet har även en inhemsk högteknologisk tillverkning, samt egna välutvecklade digitala betalsystem.

Cross-Border Interbank Payment System (CIPS) etablerades i Shanghai 2015, som ett alternativ till Swift i syfte att göra yuan till en internationellt gångbar valuta. Kina har dessutom en korttjänst vid namn UnionPay, som återfinns i 180 länder och regioner.

I praktiken har Kina möjlighet att hjälpa Ryssland genomföra internationella transaktioner, så att landet kan fortsätta handla med omvärlden trots sanktioner och dollarbrist. Man skulle rentav kunna ge en mindre viktig i särskild uppgift att hantera ryska pengar, på samma vis som man tidigare hjälpt Iran.

Ökat ekonomiskt samarbete

Vid sidan av geopolitiska motiv har Kina även finansiella anledningar att undvika en rysk kollaps. Det ekonomiska samarbetet mellan de båda länderna har ökat dramatiskt sedan den ryska invasionen av Krim 2014.

Handeln över den drygt 420 mil långa rysk-kinesiska gränsen uppgick i fjol till 140 miljarder dollar, vilket var en ökning med 36% från året innan. Trenden fortsätter: under årets första två månader ökade handeln med drygt 38% på årsbasis.

Kina varit Rysslands största handelspartner tolv år i följd, vilket till stor del beror på de fossila bränslen – alltså olja och gas – som utgör 65% av den ryska exporten dit. Energiexporten ökade i fjol snabbare än den övriga handeln med 47%, och de nya avtalen i februari borgar alltså för ytterligare expansion.

Det kinesiska handelsunderskottet på 11,7 miljarder dollar kan därmed öka ytterligare. Men detta är inget bekymmer i sig, med tanke på vad man får för pengarna. Ryssland passerade 2014 Angola, och året därpå Saudiarabien, för att 2016 bli den största exportören av fossila bränslen till Kina.

Detta stadiga inflöde sker dessutom via ledningar, som vid konflikt i Sydkinesiska havet eller kring Taiwan är mindre sårbart än leverans via fartyg.

Begränsade hjälpmöjligheter

Den största ryska huvudvärken i det internationella sanktionspaketet är bannlysningen av landets banker från Swift. Ryssland förberedde sig inför denna risk genom att lansera ett eget internationellt betalningssystem och jobba för en integrering med CIPS.

Men att detta kinesiska alternativ skulle kunna ersätta Swift är i dagsläget otänkbart. Kontoret i Shanghai registrerar cirka 13 000 betalningar om dagen, nästan uteslutande i Kina och Hongkong. Swift, som grundades redan 1973 i Belgien, genomförde i fjol 42 miljoner överföringar dagligen runtom i hela världen.

Yuan står för bara drygt 3% av världens internationella transaktioner, varför många aktörer inte upplever det som nödvändigt att ansluta sig till CIPS. Då det kinesiska betalsystemet nästan helt saknar direkta samarbetspartners utomlands måste man samarbeta med Swift för att nå ut globalt.

Likaledes är användningen av UnionPay – trots den på pappret så imponerande utbredningen – inte särskilt stor i USA eller Europa. Den kan därmed heller inte ersätta Visa eller Mastercard, särskilt som transaktioner vilka involverar ryska aktörer inte får göras i dollar.

Stora risker för Kina

Men även om Peking hade haft obegränsade möjligheter att hjälpa Moskva är det oklart i vilken utsträckning man vore redo att så göra. Risken är nämligen överhängande att aktörer som bryter mot de internationella handelsrestriktioner som ålagts Ryssland själva drabbas av sanktioner i andra hand.

Härom finns prejudikat. 2009 köpte det statliga oljebolaget China National Petroleum Company en liten bank i en avkrok i västra Kina vid namn Bank of Kunlun, med vilken man hjälpte Iran att genomföra hundratals miljoner dollar i överföringar. Något som ledde till att USA 2012 införde sanktioner mot banken.

Kinesiska banker som inte följer sanktionerna riskerar även denna gång att förlora tillgången till såväl dollar som det internationella finanssystemet. I egenskap av världens största handelsnation är Kina helt beroende av att kunna fakturera, utbetala löner och investera i dollar.

”Kina kommer inte rädda den sjunkande båt som Rysslands ekonomi utgör”, sade Eswar Prasad professor i internationell handel vid Cornell University, till New York Times, och tillade att Kina på sin höjd kan se till att denna båt sjunker något långsammare.

Redan nu ser analytiker tecken på att kinesiska banker begränsar sin exponering mot Ryssland. Bland annat meddelade Asia Infrastructure Investment Bank – en internationell bank med huvudkontor i Peking som ofta beskrivs som en rival till Världsbanken – tidigt att man fryser utlåningen till projekt i Ryssland och Belarus.

Risken gäller inte bara banker. USA:s handelsminister Gina Raimondo har specifikt varnat kinesiska företag att de kan förlora tillgången till teknologi och mjukvara från USA om de ignorerar amerikanska exportrestriktioner.

Enligt Raimondo skulle USA på detta vis i praktiken kunna stänga ner ett företag som kinesiska Semiconductor Manufacturing International Corporation. Något som i sin tur vore förödande för den högt prioriterade framväxten av Kinas inhemska industri av mikrochip och halvledare.

Exportrestriktionerna – som även gäller Belarus – innefattar högteknologiska produkter som avancerade halvledare, i syfte att strypa den ryska tillgången till avancerad teknologi för militär användning, eller i andra så kallade strategiska sektorer som hjälper Putin att behålla makten.

Samma slags sanktioner har gett det kinesiska bolaget Huawei stora problem med tillverkningen nya smartphones då Kina ännu inte kan tillverka nödvändiga mikrochip på egen hand. Enligt rapporter från ryska nyhetsbyråer när kriget gick in på sin tredje vecka, så har kinesiska företag även slutat leverera reservdelar till ryska flygindustrin som också omfattas av sanktioner.

Valutareserv i yuan

Efter attacken mot Ukraina frystes delar av den stora valutareserv som Ryssland byggt upp sedan 2014. Men samtidigt utgör yuan cirka 77 miljarder dollar eller drygt 13% av denna reserv, vilket är mer än någon annan valuta och det andra största innehavet vid sidan av guld som står för omkring 23%.

Dessutom innehåller Rysslands statliga förmögenhetsfond ytterligare 60 miljarder dollar i yuan. Raymond Yeung, ekonom vid banken ANZ med fokus på Kina, noterade nyligen att det ryska innehavet sammantaget utgör nästan en fjärdedel av det utländska ägandet av kinesiska statsobligationer.

Vidare har de båda länderna ett avtal om valutautbyte i nödläge värt drygt 20 miljarder dollar. Alla dessa yuan kommer väl till pass om Moskva behöver öka importen från Kina, exempelvis av elektronik och maskinteknik som utgör den största importkategorin.

Dock är yuan inte särskilt konvertibel, och av ovannämnda skäl är det osannolikt att Kina skulle låta Ryssland växla sin reserv till de dollar som skulle behövas för att stoppa rubelns fall på den internationella valutamarknaden.

Räknar inte med sanktioner

En fryst valutareserv skulle drabba Kina mycket hårdare än Ryssland, då man sitter på världens största sådana där närmare 60% utgörs av tillgångar i dollar. Men i Peking räknar man knappast med att drabbas lika hårt av sanktioner vid en konfrontation med väst.

Kinas stora ekonomi och produktivitet gör att effekten skulle bli mindre. Det ger även möjlighet att utfärda kontrasanktioner. Så sent som förra sommaren antog Kina en så kallad anti-sanktionslag, som ger myndigheterna verktyg att straffa individer och företag som på order från utländska regeringar inför sanktioner mot kinesiska aktörer.

Aptiten för sanktioner skulle drastiskt minska hos länder som Singapore, vars årliga handel med Ryssland uppgår till fem miljarder dollar. Kina, däremot, är statsstatens största handelspartner med än mer än tio gånger så hög volym.

Peking har givetvis även noterat att väst fortsätter köpa den olja och gas som utgör en fjärdedel av Rysslands totala export. Det vore som att omvärlden införde sanktioner mot Kina, men fortsatte importera dess konsumentelektronik som tidigare.

Även om Peking inte är bekvämt med att stå på Rysslands sida i ett krig vars grymhet får alltmer uppmärksamhet, så kan man på flera vis dra nytta av situationen. Då utländska bolag som Shell och BP drar sig ur samriskbolag med ryska olje- och gasföretag, kan statliga kinesiska bolag köpa upp andelar i några av världens mest attraktiva energibolag till reapris.

Redan i början av mars justerade Kina gränsen för hur mycket rubelns värde kan förändras mot yuan under en handelsdag, från 5 till 10%. Åtgärden innebär alltså att rubeln nu kan falla snabbare mot yuanen än tidigare.

I samband med detta anordnade Kinas ambassadör i Moskva ett möte med flera av de största kinesiska investerarna i Ryssland. De uppmanades att investera ytterligare i landet, med tanke på de fina möjligheter som ges när västerländska aktörer lämnar. Möjligheterna innefattar även varor. Samma vecka som invasionen påbörjades godkände Kina import av ryskt vete, som tidigare stoppats på grund av svampsjuka.

Ett maratonlopp

Till skillnad från Ryssland – och för den delen från Europa – så sprider Kina riskerna inom handel och energiimport. Ryssland är Kinas elfte största handelspartner, efter länder som Malaysia och Brasilien.

Pekings energipolitik går ut på att inte göra sig beroende av någon enstaka importkälla; naturgas importeras i dag från 22 olika länder. Australien är den största leverantören av flytande naturgas, och den största volymen via ledning kommer fortfarande från Turkmenistan.

Med det sagt så har importen från Ryssland stort utrymme att växa framöver. Naturgas stod för 3% av Kinas energiframställning 2009, och 8% år 2020. Statliga China National Petroleum Corporation uppskattar en ytterligare ökning till 12% år 2030.

I processen kommer man gradvis försöka underminera dollarns dominerande ställning. Så sent som 2013 så betalades över 90% av den ryska importen från Kina i dollar. I fjol var andelen lägre än 60%.

I andra riktningen är förändringen ännu mer dramatisk. Fjärde kvartalet 2013 betalade Kina till 98,8% för ryska importvaror med dollar. Nivån sjönk till drygt 10% samma kvartal år 2020, och låg på omkring en tredjedel under fjolåret.

I mitten av mars rapporterades att Saudiarabien överväger låta Kina betala för olja med yuan. Samtidigt har Indien kommit överens med Ryssland om att köpa tre miljoner fat olja, som ska betalas med rupier i en affär där yuan enligt statliga kinesiska medier ska tjäna som referensvaluta.

Om något, så visade invasionen av Ukraina att Kina ännu inte har den finansiella infrastruktur som krävs för ett oberoende från det internationella systemet. Byggnationen av ett sådant kommer fortsätta, främst genom att göra den egna valutan mer globalt gångbar på dollarns bekostnad.

Men denna ambition är ett maratonlopp snarare än en sprint. Därför kommer Peking inte rusa till Moskvas räddning, utan snarare i lugn takt dra lärdom av de sanktioner som Ryssland råkat ut för.