Perfekt ekonomisk storm i Kina

Vart femte år äger världens viktigaste politiska händelse rum i hjärtat av Peking. Då håller Kinas kommunistparti partikongress, och utser landets ledning under stort hemlighetsmakeri bakom väl fördragna röda gardiner.

Vid den 20:e partikongressen i november i år förväntas Xi Jinping utnämnas till generalsekreterare för en kontroversiell tredje mandatperiod. Därmed skulle han bli den längst sittande ledaren i Kina sedan Mao Zedong.

Detta måste givetvis ske under pampiga förutsättningar. Därför sattes tillväxtmålet för helåret 2022 på 5,5%, vilket var djärvt redan innan vårens omfattande lockdowns mot covid-19 började.

Dessa lockdowns är i sig en del av Kinas strikta nolltolerans mot smittspridningen som bär presidentens signum. Xi Jinping uppmanade tidigt till ett ”folkkrig” för att bekämpa viruset. Sedan dess likställs ifrågasättandet av åtgärderna med indirekt kritik av presidenten själv.

I Kina är det traditionellt premiärministern som sköter landets ekonomi. Men den mer marknadsliberala Li Keqiang har utmanövrerats av Xi Jinping, vars kampanjer satt stora avtryck i den ekonomiska politiken: tillslag mot internetföretag för att motverka monopol, hårdare krav för utlåning till fastighetsutvecklare för att sänka skuldnivåer samt ledslogans som ”allmänt välstånd” för att minska ojämlikheten.

Dessa syften må låta ädla. Men det främsta resultatet är partiets ökade kontroll över ekonomin, i vad som beskrivits som Xi Jinpings ideologiska kamp för att omforma kinesisk kapitalism. Tillsammans med stränga åtgärder mot covid-19 har kampanjerna också börjat tära på tillväxten.

Under april, i skrivande stund den senaste månaden med komplett ekonomisk statistik, föll Kinas industriproduktion med 7% från månaden innan och 2,9% på årsbasis. Detaljhandeln, som hade börjat minska redan i mars innan Shanghai sattes i lockdown, rasade med över 11%.

Covid fortsätter kosta

Att Shanghai nu till största delen har öppnat upp igen betyder ingalunda att åtgärderna mot covid-19 är över. I Kinas största städer upprättas nu tiotusentals teststationer för att ingen invånare ska ha längre än en kvarts promenad till de tester som ska genomföras minst en gång var 48:e timme.

Att testa 70% av invånarna varannan dag skulle enligt banken Nomura ta 8,4% av Kinas stadsbudget i anspråk. Det motsvarar 1,8% av landets BNP, exklusive bortfallen arbetstid för alla som måste gå och testa sig varannan dag.

Trots ökat antal platsannonser för den personal i vita dräkter som ska utföra testerna har två år av nolltolerans mot covid-19 lett till ökad arbetslöshet. I Kinas 31 största städer gick 6,7% av invånarna utan jobb i april, jämfört med 5,7% då landet stängde ner i samband med virusutbrottet i början av 2020.

Särskilt illa ställt är det med ungdomsarbetslösheten som i april nådde en rekordnivå på 18,2%. Nyligen varnade Bank of America för att siffran kan nå 23% i sommar då drygt tio miljoner högskolestudenter tar examen och ska in på en arbetsmarknad där näringslivet har lamslagits av covid-restriktioner.

De internet- och teknikföretag dit många nyutexaminerade söker sig har avskedat 75 000 anställda bara sedan förra sommaren på grund av myndigheternas regleringar. Jättar som Alibaba och Tencent har varslat om ytterligare tiotusentals avskedningar i år.

Vidare har åtgärderna mot covid-19 snabbat på en rad negativa processer. Apple, som enligt Reuters riskerar hamna efter i produktionen av iPhones med mellan sex och tio miljoner telefoner på grund av nedstängningarna i Kina, meddelade i början av juni att man för första gången flyttar delar av iPad-tillverkningen till Vietnam.

Över 90% av Apples produkter tillverkas fortfarande i Kina. Men bolaget har uppmanat sina underleverantörer att flytta upp till 30% av tillverkningen utomlands för att diversifiera leveranskedjorna.

Vid sidan av att produktion riskerar att flyttas från Kina varnar såväl amerikanska som europeiska handelskammaren i Kina för att nolltoleransen stoppar deras medlemsföretag från nyinvesteringar i landet.

Varningar från premiärministern

I en videokonferens med drygt 100 000 tjänstemän uppgav premiärminister Li Keqiang i slutet av maj för första gången att årets tillväxtmål på 5,5% blir svårt att uppnå. Varningen var i sig en prestigeförlust för president Xi Jinping, och möjligen något av en revansch för Li.

Premiärministern saknar Xi Jinpings familjeband till kommunistpartiet och har istället arbetat sig upp via partiets traditionellt mer reformvänliga ungdomsförbund. Under sina tio år vid makten har han dock hamnat i skymundan i takt med att Xi stärkt sin maktställning.

Men under försommaren har Li under sina inspektionsresor runtom i landet öppet gett uttryck för en politik som går stick i stäv med Xi Jinpings ambition att öka partiets kontroll över ekonomin. Han har blivit mer synlig i statliga medier, tillsammans med signaler om att det högt upp i partihierarkin finns missnöje över hur pandemihanteringen drabbar Kinas ekonomi.

”Allmänt välstånd”, Xi Jinpings ambitiösa kampanj för ekonomisk omfördelning, har knappt hörts av alls i år. Nya diskussioner om en börsnotering för Ant Group, som sköter Alibabas betaltjänst Alipay, är det senaste i raden av tecken på att regleringarna mot landets internetföretag har nått vägs ände åtminstone tillfälligt. Det är nästan som att Peking har förstått att de privata bolagen behövs för att skapa jobb och uppnå årets tillväxtmål.

Infrastruktur och skattesänkningar

Men mer krävs för att slå vakt om tillväxten på kort sikt. Kinas myndigheter har tidigare visat att man förfogar över rätt verktyg. Som svar på den globala finanskrisen för drygt ett årtionde sedan sjösattes 2009 ett enormt stimulanspaket på 4 000 miljarder yuan, i dagens penningvärde 5 500 miljarder kronor, som främst gick till byggsektorn.

Vid sidan av fastigheter byggdes även flygplatser, vägar, hamnar och framför allt världens i särklass största system för snabbtåg. Samtidigt sänkte centralbanken styrräntan med över två procentenheter på bara ett år.

I samband med virusutbrottet i början av 2020 pumpades mer pengar in i infrastrukturprojekt, tillsammans med skatterabatter och nya räntesänkningar.

Men som bland andra Louis Kuijs, chefsekonom för Asia-Pacific för S&P Global Ratings, nyligen påpekade finns färre alternativ nu än 2020. Skuldnivåerna är betydligt högre och amerikanska räntehöjningar påverkar möjligheten till lättnader i penningpolitiken.

När en plan med 33 punkter för att stabilisera ekonomin presenterades i slutet av maj stod därför återigen satsningar på infrastruktur och skatterabatter i centrum. Genom statliga obligationer ska 300 miljarder yuan satsas på järnvägar och 200 miljarder yuan på flygindustrin, som dessutom får nödlån på ytterligare 150 miljarder yuan.

Efter tidigare års satsningar har Kina redan 40 000 kilometer snabbtåg, vilket är mer än dubbelt så mycket som resten av världen tillsammans. Enligt beräkningar från Internationella valutafonden ligger värdet av infrastruktur och andra allmänna tillgångar i Kina mycket högt i en internationell kontext, över 150% av landets BNP.

Dock är detta värde inte lika högt sett till befolkningsmängden. Därför menar landets ledning att det finns ytterligare utrymme att klara krisen genom investeringar i infrastruktur. De 102 stycken ”storprojekt” som ingår i femårsplanen 2021-2025 ska nu snabbas på som en åtgärd för att förse Kinas cirka 290 miljoner migrantarbetare med jobb.

Vid sidan av snabbtåg finns här projekt som vägbyggen, förbättring av elnätet, utbyggnad av olje- och gasledningar, grön energi, telekommunikation, vallar mot översvämning och faciliteter för högteknologiskt avancerad tillverkning.

När 33-punktsplanen presenterades framhöll Li Keqiang det positiva i att Kina denna gång avstår från stora utökningar av penningmängden eller stimulansåtgärder på samma skala som tidigare. Centralbankens tillbakadragna roll består främst i att göra det enklare för mikro- och småföretagare att få lån.

Att det är infrastrukturen som nu ska hålla den kinesiska ekonomin under armarna märktes redan under årets första kvartal, då investeringarna i fasta tillgångar ökade med 9,3% jämfört med med 4,8% för ekonomin som helhet.

Annorlunda förutsättningar

Infrastruktursatsningar till trots talar mycket emot en V-formad återhämtning av Kinas ekonomi likt efter de första nedstäningarna i början av 2020. Dels på grund av oron på landets fastighetsmarknad, där såväl försäljning som byggstart av nya fastigheter sjönk med omkring 40% i april.

KinaFastighet

Siffrorna avslöjar: Kinesiska bostadsmarknaden vacklar ordentligt

Som Affärsvärlden skrev närmare om i början av juni står fastighetssektorn för cirka en fjärdedel av Kinas ekonomi. En aggressiv kampanj för att minska skulderna bland landets fastighetsutvecklare, som också drivits på av Xi Jinping, har nu lamslagit sektorn tillsammans med alla lockdowns.

Dels är det osannolikt att exportindustrin återgår till att bli samma tillväxtmotor. I fjol ökade exporten med 30% och stod för över en tredjedel av Kinas tillväxt.

Men i takt med att omvärlden öppnar upp har tillverkningen kommit igång på andra platser, och efterfrågan på elektronik för att jobba hemifrån minskat drastiskt. Stigande råvarupriser innebär mindre marginaler för exportföretag. Energikris och inflation får utländska kunder att dra åt svångremmen.

Förvisso ökade exporten oväntat mycket i maj med 16,9%, då hamnen i Shanghai återgick till drygt 95% kapacitet. Men uppstudsen bedöms vara tillfällig och banken Nomura spår att exporten i år kommer växa med blygsamma 1,6%.

KinaArtikel

Kapitalflykten från Kina

Mer smittsamma virusvarianter som omikron medför stor osäkerhet då landets städer kommer öppna och stänga med jämna mellanrum under en längre tid, särskilt som Kina fortfarande vägrar importera mer effektiva utländska vaccin. Detta minskar förtroendet för näringslivet och leder till utflöde av utländskt kapital från Kina, vilket Affärsvärlden skrev närmare om i slutet av maj.

Demografisk kris 

Det finns ännu besvärligare långsiktiga trender för Kinas ekonomi. Enligt den senaste nationella folkräkningen i fjol sjönk antalet kineser i arbetsför ålder 2010-2020 med 40 miljoner och beräknas minska med ytterligare 40 miljoner de kommande fem åren.

I fjol föddes 10,6 miljoner barn vilket var den lägsta siffran sedan Folkrepubliken Kina grundades 1949. Detta var ingen tillfällig blipp på grund av pandemin, utan femte året i följd som födelsetalet minskade. Fjolårets 7,5 födslar på 1 000 personer är bland de absolut lägsta i världen.

De låga födelsetalen föregicks av en ettbarnspolitik som förhindrade omkring 400 miljoner födslar och ledde till ett stort överskott av unga män. De demografiska bekymmer som kopplas samman med Japans förlorade årtionden av stagnerad tillväxt och minskad köpkraft är en västanfläkt i jämförelse.

Enligt det privata forskningsinstitutet Japan Center for Economic Research är det mest sannolika scenariot att Kina blir världens största ekonomi först 2033, vilket är en handfull år senare än tidigare prognoser. Men till 2050 kommer USA återigen ha erövrat förstaplatsen, främst tack vare demografiska faktorer.

Allt tyder på att Kina blir gammalt innan det blir rikt. Antalet kineser äldre än 60 år kommer fördubblas och uppgå till en halv miljard år 2050. Till och med statliga kinesiska tankesmedjor varnar för att landets största pensionsfond kan vara tömd redan till 2035.

I avsaknad av nationell välfärd förväntas lokala myndigheter kliva in. Men på grund av minskad markförsäljning till fastighetsutvecklare och uteblivna skatteintäkter på grund av covid-19 saknas det 6 000 miljarder yuan eller 9 000 miljarder kronor i lokala myndigheters balansräkning bara i år, enligt beräkningar av banken Nomura.

Oavsett hur pampig höstens partikongress blir finns det även en viss ekonomisk oro bakom de röda gardinerna. Inför sin tredje mandatperiod har Xi Jinping skapat vad som riskerar att bli en perfekt storm genom att måla in partiet i ett hörn gällande såväl nolltoleransen mot covid-19 som den ekonomiska vänstersväng han satt sin personliga prestige bakom.