Mer kofta och mindre rysk gas i nya energiprogram

Under pandemiåret 2021 importerade EU 180 miljarder kubikmeter gas från EU. Rysslands gas stod för 45% av den totala gasimporten och 40% av den totala konsumtionen. För ett land som Sverige är beroendet inte speciellt stort, bara några procent av vårt energibehov utgörs av rysk energi. Men för stora länder som Tyskland och Italien är problemet påtagligt. Vi ser nu en totalförändring av energisituationen i Europa, som startade redan innan kriget i Ukraina. Med rekordhöga energipriser även på platser som historiskt sett haft låga priser som Norden.

Mindre rysk gas och varmare ylletröjor

Det är kanske dags även för oss i Sverige att ta på oss den där extra tröjan nu. Vi som vant oss vid att kunna röra oss inomhus i t-shirt. I alla fall om de förslag som IEA presenterade i början av mars ska genomföras. IEA är de rika ländernas internationella energiorgan som skapades under 1970-talets oljekris för att minska samhällets beroende av olja.

IEA:s tiopunktsprogram syftar till att minska EU-ländernas konsumtion av rysk energi snabbt. För trots en enad västvärld som genomfört omfattande ekonomiska sanktioner mot Ryssland har landet aldrig haft så stora intäkter från sin gas och olja som just nu. Den paradoxala situationen uppstod dagen som Ryssland anföll Ukraina (den 24 februari) och förslag vässades för att isolera Ryssland ekonomiskt. Samma dag lade europeiska energibolag order på mer rysk gas till de högsta priserna någonsin. ”Sådan är kapitalismen” noterade nyhetsbyrån Bloombergs energiexpert lite uppgivet när han rapporterade om händelsen.

Rysslands bytesbalansöverskott i februari var rekordhögt. Det uppgick till över 20 miljarder dollar. Det kanske är ett bidragande skäl till den mycket starka reaktionen från nästan hela världen mot Rysslands aggression, utöver det rena mänskliga lidandet: det ska inte löna sig ekonomiskt att föra krig.

IEA:s förslag handlar om att inte förnya ryska gaskontrakt som går ut i slutet av 2022, att öka gasproduktionen i EU och att öka importen i pipelines från länder utanför EU, som Norge och Azerbaijan. Det handlar också om att öka importen av flytande naturgas (LNG) och att fylla på befintliga gaslager samt att snabbt bygga ut alternativ energi i form av vind- och solkraft. Men också att hålla kvar kärnkraften längre och bygga ut annan typ av förnyelsebar energi.

Det innehåller även förslag att skydda utsatta grupper genom att exempelvis höja bidrag temporärt, för att kompensera dem för höga energipriser, och att installera värmepumpar och uppgradera energisystemet för att uppnå energieffektivisering. Och så ett förslag om att temporärt minska inomhusvärmen, som i snitt är över 22 grader i EU-länderna. Totalt sett reducerar IEAs förslag EU:s import av rysk gas med en tredjedel på ett år.

EU-kommissionens förslag går mycket längre

Bara någon vecka efter IEA:s rapport, den 8 mars, innan det digitala bläcket knappt hunnit torka, kom en rapport från EU-kommissionen med förslag på mer långtgående åtgärder. För en snabbare avveckling av det ryska energiberoendet. I rapporten förutsätts gasimporten kunna minskas dubbelt så mycket, så att den ryska importen minskas med två tredjedelar på ett år i stället. Det mer aggressiva målet ska nås genom att bland annat EU importerar mer flytande naturgas och att medlemsländerna vidtar mer långtgående energibesparande åtgärder.

Ett kontroversiellt inslag i EU:s program är att fasa ut kolanvändningen i långsammare takt för att inte göra EU mer beroende av gas. EU:s ”gröna kommissionär”, den rättframme nederländaren Frans Timmermans, menar att EU:s miljömål trots detta kan nås. Att ha nettonoll i utsläpp till 2050. Men det förutsätter att förnybar energi fortsätter att byggas ut i snabb takt. Det kan vara svårt. Det ser vi inte minst i Sverige där vi ser tillståndsfighter runt om i landets kommuner utspelas när vindsnurror och solpaneler ska byggas.

Stagflationen väntar runt hörnet

Reaktioner på förslagen har inte låtit vänta på sig. I en genomgång gjorda av ekonomer vid universiteten i Bonn och Köln (Policy Brief No.028) redogör de för olika simuleringar de gjort med antaganden om ett importstopp av rysk gas, kol och olja i Tyskland. De landar i att det går men att det kommer vara ekonomiskt kännbart.

Effekten på tysk BNP förväntas bli mellan 0,5-3%. Som en jämförelse lyfter ekonomerna fram att BNP i Tyskland under coronaåret 2020 föll med 4,5%. Ekonomerna föreslår att myndigheterna går fram så snabbt det bara går så att företag och hushåll kan anpassa sig innan nästa vinter medan efterfrågan på gas är lägre över sommaren.

Och Sverige då? Som nämnts är den svenska ekonomin inte så beroende av den ryska energin, men påverkan kommer bli kännbar ändå. Inte minst om den ekonomiska aktiviteten i Tyskland, vår allra största handelspartner, dämpas rejält. Andra områden påverkas också av Ukrainakrisen. Det börjar komma rapporter om gödselbrist i Sverige när gödselexporten från Ryssland stryps och priset på naturgas som används i framställningen av konstgödsel skjuter i höjden. Det kan få stora konsekvenser för den svenska livsmedelsproduktionen.

Åtgärder som föreslagits i Sverige för att mildra effekterna av höga energipriser för hushåll och företag, som skattesänkningar på bensin och diesel och minskad reduktionsplikt, har redan fått kritik. Nationalekonomen Lars Calmfors skräder inte orden när han säger att regeringens stödpaket som det är utformat indirekt riskerar att finansiera Rysslands krig. I stället för att sänka skatten på bränsle tycker han att Sverige borde höja importavgifter och tullar på rysk export vilket han menar skulle tvinga ner priset på ryska varor.

Att fylla magen med bröd viktigare

Men höga olje- och gasräkningar i Europa när Ryssland ska isoleras ekonomiskt kan ändå ses som lite av ett lyxproblem. De kan elda på den redan höga inflationen, bidra till produktionsstörningar, högre räntor och lägre tillväxt. Och kanske få ekonomin att tippa över till ett stagflationscenario. Där tillväxten blir låg, inflationen biter sig fast på en hög nivå och sysselsättningen tar stryk. Men det sker ändå i länder med stora resurser.

Den verkligt stora utmaningen är vad som kommer hända utanför Europa. Vad som kommer ske med matpriserna när produktionen hackar i Europas kornbodar, som Ukraina och Ryssland ibland kallas. Två av världens största exportörer av vete, raps, korn och majs kommer inte kunna leverera som vanligt. Vissa länder i Mellanöstern är helt beroende av exporten från dem. Egypten med över 100 miljoner invånare brottas till exempel redan nu med livsmedelsförsörjningsproblem.

Många bedömare menar att det var högre priser på bröd som var gnistan som tände brasan som utlöste Arabiska våren 2010. Oroligheterna då ledde till en stor migrationskris. Facit av den Arabiska våren har inte varit ökad demokrati. Tvärtom finns nu flera ”failed states” än tidigare i Mellanöstern, som Libyen och Jemen, och länder som blivit alltmer auktoritära som Egypten. Förnyad oro i Mellanöstern som leder till en ny migrationskris skulle kunna få ett redan mörkt scenario i Europa att ytterligare fördunklas.