Kan ryska björnen resa sig?

Den officiella statistiken visar att den ryska ekonomin föll med ungefär 3% under 2020. En ganska genomsnittlig tillbakagång i jämförelse med andra länder, världens BNP föll med 3,3% 2020 enligt internationella valutafonden (IMF). Ser man till de ryska officiella dödstalen i pandemin sticker de inte ut heller. De är långt bättre än de svenska med hänsyn tagen till folkmängden. Och den ryska aktiemarknaden har spurtat rejält sedan den globala börskraschen i februari/mars 2020. När oljepriset rört sig upp över 70 dollar per har den oljetunga ryska aktiemarknaden nått nya toppnivåer (se diagram 1).

Sparar i ladorna för sämre tider

Ryssland har under senare år fyllt på den ryska motsvarigheten till den norska oljefonden, som förvaltar oljepengarna för framtida bruk/dåliga tider. Den börjar nu närma sig 200 miljarder dollar. Och centralbankens valuta- och guldreserv har blivit så stor att den motsvarar två års import av varor. På ytan ser det alltså ganska bra ut för Ryssland. Samtidigt frågar sig många hur det

ryska politiska systemet egentligen fungerar när bilder på den avmagrade oppositionsledaren Aleksej Navalny kablas ut över världen från hans fångenskap. En man som höll på att avlida efter att ha förgiftats, antagligen av den ryska säkerhetstjänsten, för sina politiska ambitioner.

Från råvaruboom till råvaruförbannelse

Från millennieskiftet fram till den globala finanskrisen var förväntningarna på den ryska ekonomin stora. Världen bokstavligen törstade efter olja och gas och andra mineraler som världens till ytan största land kunde leverera och BNP-tillväxten i landet var hög. Det fanns frågetecken kring governance och korruption. Både i den privata och offentliga sektorn i landet. Men det var inget världens ledare oroade sig alltför mycket över. Även om anekdoter om ineffektivitet i stora ryska energibolag var många. Läckande pipelines och stora miljöutsläpp i känsliga naturområden till följd av eftersatta investeringar, Detta i kombination med korruptionsanklagelser bland både företagsledare, tjänstemän och politiker.
Efter finanskrisen drabbades Ryssland av vad ekonomen Jim O´Neill, som myntade begreppet BRIKs i början av 2000-talet, kallar för råvaruruförbannelsen. Länder som är lite för beroende av råvaruprisers utveckling för sitt eget bästa. Som har för stor exponering mot råvaror för att kunna uppnå en långsiktigt uthållig ekonomisk utveckling, eftersom råvaror tenderar att fluktuera kraftigt i pris.

Duktiga ingenjörer men få ingenjörsföretag

Åtgärder har gjorts i Ryssland för att diversifiera ekonomin, men mycket lite har burit frukt och blivit bestående. Techentreprenören och akademikern Vivek Wadhwa har berättat för mig om reaktionerna på en kritisk krönika han skrev om Ryssland i affärstidningen Businessweek runt 2010. I artikeln frågar han sig hur ett land med så många duktiga matematiker och ingenjörer kan ha så få techbolag.

Han trodde att reaktionerna på hans artikel skulle göra honom till en persona non grata i Ryssland. Men reaktionen blev den rakt motsatta. Han fick han en personlig inbjudan att delta som talare på Rysslands motsvarighet till Davosmötet. Där Wadhwa blev ombedd att berätta om hur man skulle kunna skapa ett ryskt Silicon Valley. Wadhwa åkte till Ryssland där han fick ett furstligt mottagande. Hans värdar, med dåvarande presidenten Dimitrij Medvedev i spetsen, lyssnade intresserat på honom. Men mycket lite hände därefter och det finns få tecken på att en motsvarighet till Silicon Valley håller på att växa fram i Ryssland.

Trots råvaruförbannelse, eller kanske just därför, tuffade den ryska ekonomin ändå på hyggligt fram till 2014 (se diagram 2) när oljepriserna var höga. Då ändrades spelplanen radikalt när landet kastades ut som medlem av den prestigefyllda G8-gruppen och sanktioner infördes mot den ryska ekonomin efter att Ryssland invaderat Ukraina och annekterat Krim. Sanktionerna slog hårt mot BNP-utvecklingen och landets betydelse för världsekonomin har därefter minskat rejält. Från att ha varit en av de tio största ekonomierna i världen innan finanskrisen med ambitioner att klättra uppåt, har Ryssland fallit i ekonomiska rankingtabeller.

Bakom Potemkinkulisserna döljer sig verkligheten

Med ett oljepris som passerat 70 dollar per fat, en pandemi som tillsynes drabbat landet mindre hårt än många andra delar av världen både ekonomiskt och humanitärt samt en uppåtgående aktiemarknad verkar det som att Ryssland är tillbaka igen. Även om Ryssland med sin aggressiva hållning både mot oppositionella i landet och mot vissa grannländer fortfarande väcker ont blod i

många internationella sammanhang. Eller är det något man missar?

Gräver man lite djupare i den ryska statistiken är bilden inte lika ljus. I en analys som nyligen publicerades i tidningen the Economist pekas Ryssland ut som ett av de länder med störst underrapportering av dödsfall i pandemin. De officiella dödsiffrorna uppgår till ca 127 000 döda. Men enligt Economists beräkningar, som utgår från överdödlighetsstatistik, kan de verkliga dödssiffrorna i pandemin uppgå till över en halv miljon människor. Och den senaste smittvågen har slagit så hårt mot några regioner i Ryssland att myndigheter beslutat att tvångsvaccinera vissa yrkesgrupper för att tämja smittspridningen.

Men även den ekonomiska statistiken under pandemin kan ifrågasättas. Torbjörn Becker, ekonomie doktor och chef för Östekonomiska institutet vid Handelshögskolan i Stockholm, har i en rapport analyserat frågan. Han menar att BNP-fallet i den ryska ekonomin 2020, som enligt officiell statistik var 3%, i själva verket kan ha varit tre gånger så stort om man tar hänsyn till hur värdet av exporten påverkats istället för volymen som är det vanliga måttet. I ett land med ett så stort oljeberoende som det ryska går det inte obemärkt förbi när oljepriserna fallit med 35% till strax över 40 dollar per fat som de gjorde under 2020 (se diagram 3).

Till Affärsvärlden säger Becker att Rysslands oljeberoende är ”stort, mycket stort. Den ryska ekonomin är ur ett makroperspektiv ett av de lättaste länderna förutspå. Den ekonomiska tillväxten i landet beror till stor del på vad som händer med oljepriset. Kanske upp till två tredjedelar av BNP styrs av oljeprisutvecklingen”. Priset på olja styr också utvecklingen på den ryska börsen, eftersom den är så dominerad av stora energibolag. Även rubeln styrs av oljepriset eftersom landet sedan 2015 har helt flytande växelkurs.

Fantomsmärtor från konkursen 1998

Becker menar att för att förstå den ryska utvecklingen måste man tillbaka till 1998 när landet gjorde statsbankrutt och ställde in sina betalningar. Ett stort reformprogram, orkestrerat av IMF, sjösattes då för att få landet på fötter igen. Samtidigt började emellertid oljepriset, som varit rekordlågt efter Asienkrisen, att återhämta sig vilket gjorde att Ryssland inte behövde uppfylla alla reformåtaganden utan kunde avsluta affären med IMF.
Ett arv från den här tiden, utöver att den ekonomiska reformtakten slog av, är en mycket stor riskaversion hos den ryska ledningen. Där man hela tiden försöker se till att landet har reserver för att klara dåliga tider. Fokus har varit att skydda landet från ekonomiska chocker mer än att maximera landets ekonomiska tillväxt. Sedan president Vladimir Putin kom till makten 2000 har detta synsätt stärkts ytterligare. Det blev extra tydligt under den globala finanskrisen då BNP föll kraftigt men landet ändå höll igen på stimulansåtgärder. Under Vladimir Putin vill den ryska staten behålla kontrollen över så mycket den kan.

På ett övergripande mer mekaniskt plan tycker dock Becker att Ryssland lyckats reformera sig. Landet har bytt regim för penningpolitiken och har numera, som nämnts ovan, rörlig växelkurs. Det finanspolitiska regelverket har styrts upp för att hålla finanspolitiken stram. Finanspolitiken kanske till och med har varit för stram under pandemin, när det mänskliga lidandet varit så stort i landet, menar Becker.

Ingen lätt match att byta system

Problemet är mer mjuka variabler. År 1993 följde jag som student en gästföreläsningsserie på London School of Economics om ryska ekonomiska reformer som ekonomen och reformpolitikerna Yegor Gaidar höll. Han berättade för oss studenter hur han som tillförordnad premiärminister mindre än ett halvår tidigare, försökt guida den ryska ekonomin från kommunism till kapitalism. Men att det enda man egentligen hade lyckats att privatisera fullt ut var ”the use of force” – våldsanvändning – där den starkaste bestämde. Det är svårt att skapa tillit i ett sådant samhälle.
Över tid har staten under Vladimir Putins ledning tagit tillbaka kontrollen över landet. Men det finns ingen maktdelning att tala om och rättssystemet är inte oberoende. Få företag vill satsa i ett land där det finns många exempel på hur staten godtyckligt gått in och inte bara konfiskerat egendom från framgångsrika affärsmän som tagit för stor plats i offentligheten utan även givit sig på dem personligen med arresteringar etc för påhittade brott.

Sverige och Ryssland: ett förhållande som prövas

Hur ser då relationen mellan Sverige och Ryssland ut? Geopolitiskt är den sämre än på mycket länge. Och ekonomiskt har den inte utvecklats till vad många trodde för bara något decennium sedan. Sverige som ju har mycket höga ambitioner på att bli fossilfritt kanske inte är drömhandelspartnern för Ryssland som mest har fossila bränslen att erbjuda. Den svenska exporten till Ryssland har mer än halverats från toppåret 2008 till idag. Den uppgår numera till ungefär 20 miljarder kronor årligen.
Även intresset för svenskar att investera i den ryska aktiemarknaden har minskat. Svenska investerare var tidigt ute när den ryska aktiemarknaden tog fart på 1990-talet. Men intresset för den volatila och oljetunga aktiemarknaden har svalnat. Enligt statistik från Fondbolagens Förening har Rysslandsfondernas andel bland svenska fondsparares fondförmögenhet minskat från ungefär 6% 2014 till knappt en halv procent 2021.
Om man blickar framåt tycker Torbjörn Becker att man kan se lite olika utvecklingsvägar. Antingen kommer återhämtningen att gå ganska bra. Oljepriset är på väg upp och uppgångspotentialen för den ganska nedtryckta ryska ekonomin är god. Eller så blir det tuffare för Ryssland som är så ensidigt fokuserat på olja och gas i en värld som ställer om till fossilfritt.

“Sverige som ju har mycket höga ambitioner på att bli fossilfritt kanske inte är drömhandelspartnern för Ryssland som mest har fossila bränslen att erbjuda.”

Det är ekonomin, din dumbom

Becker menar att det även i Ryssland är som Bill Clintons kampanjrådgivare James Carville uttryckte det, ”its the economy studpid”. Att det är ekonomin som avgör hur breda folklager upplever situationen i ett land. Det måste också synas i de ryska medborgarnas plånböcker att det går bättre. Skillnaden är att i USA och övriga västvärlden blir politiska ledare som inte lyckas leverera på ekonomins område bortröstade. I Ryssland sitter nog president Vladimir Putin kvar i orubbat bo länge till. Om inget oförutsett inträffar. l