Jackpott för Norge: ”Som om Jeff Bezos skulle vinna högsta vinsten på Lotto”

Havet runt Norge bjuder även på fisk och skaldjur, sjömat som norrmännen kallar det, som inbringar stora exportinkomster för landet. Nästan 121 miljarder norska kronor under 2021. Och höga fjäll gör landet nästan självförsörjande på elenergi via vattenkraft. Av Europas samlade vattenkraftsmagasin finns hälften i Norge. Men avundsjukan i omvärlden växer. Nyligen uppmanade Polens premiärminister Mateusz Morawiecki Norge att dela med sig av oljevinsterna till Ukraina när landet i krigets spår får så mycket högre olje- och gasintäkter.

Den norska ekonomin är glödhet

Norge har klarat pandemin förhållandevis väl. I Norge har bara en tredjedel så många avlidit i covid-19 som i Sverige med hänsyn tagen till folkmängden och ekonomin har drabbats mindre hårt i pandemins spår. Återhämtningen är i full gång. Arbetslösheten gick i Norge ner till under 2% i april (7,7% i Sverige) och bristen på arbetskraft är rekordhög.

Det saknas människor nästan överallt. Bristen på kockar är så akut att vissa restauranger inte kommer kunna vara öppna i sommar. Förut har man kunnat fylla på med utländsk arbetskraft. Men intresset för svenskar att jobba i Norge har svalnat lite under senare år och det har varit svårare för utlänningar att arbeta i Norge under pandemin. Nu har pandemirestriktionerna hävts, men samtidigt har arbetsmarknaden förbättrats i länder i Östeuropa som Polen och färre människor söker sig till Norge.

Myndigheter och företag försöker nu få in fler människor på arbetsmarknaden. Både sjukpensionärer som lämnat den och flykting- och anhöriginvandrare, som aldrig kommit in på den på grund av bristande språkkunskaper och färdigheter, rapporterar norska medier. Människor som förväntas lämna ganska rikligt tilltagna ersättningar från det offentliga för att ta lönearbete.

Nästan först ut att höja räntan

Men som i den övriga världen har inflationen tagit fart. Den uppgår nu i Norge till 5,4% – den högsta nivån sedan tidigt 1990-tal. Exkluderar man generösa stöd för elräkningar som givits i Norge är inflationstakten dock 7,2%. Det är högre än i Sverige, men lägre än för euroländerna där inflationen nu är över 8%. Norges Bank tog ändå redan förra hösten, innan inflationen tagit fart, fram räntevapnet. Räntan har därefter höjts två gånger och är nu 0,75%.

På det hela taget befinner sig Norge i en ekonomisk situation många andra länder bara kan drömma om. I en analys över norsk ekonomi som samarbetsorganisationen OECD gjorde i början av året tecknas bilden av ett land med låg arbetslöshet, hygglig ekonomisk tillväxt och nästan orubbliga statsfinanser. Och i Internationella Valutafondens (IMF) prognos över världsekonomin i april är Norge ett av få länder i världen som förväntas få högre ekonomisk tillväxt i år än vad man trodde i höstas.

”Att Norge mitt i ett pågående krig i Europa får ökade statsinkomster är ungefär som att Jeff Bezos skulle vinna högsta vinsten på Lotto”, säger Jan Ludvig Andreassen, chefekonom i Eika Gruppen när han guidar Affärsvärlden längs Aker Brygge i slutet av maj.

Välstånd kopplad till havet

Men det har inte alltid varit som det är nu. Landet har en ekonomisk historia av uppgångar och krascher kopplad till prisutvecklingen i vad havet har att erbjuda. Oavsett om det handlar om olja och gas, fisk- och valfångst eller shipping. Aker Brygge symboliserar transformationen av den norska ekonomin säger Andreassen och slår ut med armarna. Platsen präglades tidigare av industri kopplad till havet. Han berättar att när han var tonåring på 1980-talet var Aker Brygge den största industriarbetsplatsen i Oslo.

När varvsindustrin försvann konverterades industribyggnaderna och blev restauranger, finansinstitutioner och exklusiva bostäder. Under finanskrisen som sedan kom efter nästa expansionsfas, när oljepriset säckat ihop och kreditfesten tagit slut och en fastighetskris utlösts under sent 1980-tal, försvann en del av de nyligen inflyttade bankerna, eller togs över av norska staten. Men nu är det ”Happy Days Are Here Again” när olje- och gaspriserna når nya höjder. Det kan dock vara ett övergående fenomen även denna gång. Höga olje- och gaspriser kommer inte vara för evigt (se intervjun med energianalytikern Jarand Rystad för mer om detta).

Oljan kunde hamnat i Danmark

Det var inte självklart att oljan skulle hamna i Norge när olja 1969 siktade i Ekofiskfältet. En uppmärksammad dokumentärserie som norska NRK gjorde i början på 2010-talet handlar om spelet bakom oljan. En del av oljefyndigheterna skulle mycket väl ha kunnat hamna hos Danmark eller Storbritannien. Och under 1970-talet fanns spektakulära planer hos den dåvarande Volvochefen PG Gyllenhammar när han lanserade ett förslag som gick ut på att byta Volvoaktier mot norska oljerättigheter. Men det blev aldrig någon affär.

Idag är norrmännen glada över att de fått förfoganderätten över olje- och gasfyndigheterna. Mycket har hänt sedan 1969. Börsnoterade Equinor (tidigare Statoil och Statoilhydro) som grundades 1972 i Stavanger har varit en central del i den norska oljeresan. Med ett marknadsvärde på 120 miljarder dollar är bolaget det näst högst värderade i Norden (danska läkemedelsbolaget Novo Nordisk är det högsta). Equinor är noterat på Oslobörsen sedan 2001, men den norska staten har fortfarande bolaget i ett fast grepp med en ägarandel på 67%. Idag är bolaget världens elfte största oljebolag med över 21 000 medarbetare och verksamhet spridd över världen. Men det har inte alltid varit ett stort företag. Den norske investeraren Harald Espedal, vars far var bolagets första finansdirektör, ger ett intressant perspektiv på utvecklingen.

”På julfesterna som anordnades av Statoil i Stavanger i slutet på 1970-talet, rymdes alla anställdas barn i ett rum när vi dansade runt granen”, berättar han för Affärsvärlden.

Det är inte bara Equinor som producerar olja i Norge. Där finns även oljebolag som jättarna Shell och ConocoPhillips – men även svenska Lundin Energy. Företag som mot en avgift till norska staten får ta upp det svarta guldet.

Oljefonden tar hand om förvaltningen

”Oljefonden” som egentligen heter Statens pensjonsfond utland, har som uppgift att förvalta den norska finansiella förmögenheten som kommer från Norges olje- och gasindustri. Oljefonden lyder formellt under norska finansdepartementet men är organisatoriskt en del av centralbanken, Norges Bank.

Grunden till Oljefonden lades 1990. Innan dess hanterades den växande förmögenheten lite mer ad hoc. Senare under 1990-talet togs nästa steg i förvaltningen av fonden berättar Andreassen, som då var en av de tidigt anställda i organisationen. Ett inflationsmål infördes i Norge på 2,5% och rörlig växelkurs infördes. Samtidigt infördes tydligare regler för hur oljepengarna skulle förvaltas och delas ut. En viss del av fondens avkastning skulle varje år föras över till statsbudgeten.

Det fanns inte så bra förebilder i världen för hur Norge skulle förvalta sina oljeinkomster. De allra flesta oljerika nationer var inte demokratier med insyn. Flera av dem var, och är fortfarande, riktiga skurkstater. Så inspirationen för Oljefonden kom primärt från andra håll. Till exempel från så kallade Family Offices i USA som förvaltar rika familjers förmögenheter professionellt. Ofta när nästa generation tagit över från de ursprungliga entreprenörerna. Som är mer intresserade av få en återkommande årlig avkastning än att driva företag.

Oljefondens årliga utdelning blir mycket pengar. I år blir tillskottet till statsbudgeten 352 miljarder kronor, vilket motsvarar en överföring från Oljefondens förmögenhet på 2,9%. Oljefonden äger nu nästan 1,5% av alla börsnoterade bolag i världen. Men inga bolag på Oslobörsen då man menar att det skulle riskera att vara destabiliserande.

Norge på väg att bli ett nytt Schweiz

Den norska ekonomin håller på att transformeras på nytt. Den här gången från gas och olja till finans. Norge håller på att bli ett nytt Schweiz till följd av den gigantiska förmögenheten oljan och gasen givit. Avkastningen på oljeförmögenheten kommer i framtiden bli mycket viktigare än själva oljan – om den inte redan blivit det.

”Oljefonden har blivit en så stor del av norsk ekonomi att den faktiskt blivit den största och viktigaste exportnäringen i Norge. Den har ökat regeringens möjlighet att bedriva en aktiv konjunkturpolitik när aktiviteten i ekonomin går ner”, berättar Harald Espedal.

På senare tid har det från libertarianskt håll i Norge förts fram som ett alternativ att dela ut oljeförmögenheten till alla medborgare i stället för att förvalta den gemensamt. Det skulle innebära strax över två miljoner kronor per norrman. Men det är inget av de etablerade politiska partierna som nappat på detta. Från höger till vänster i politiken är man ganska nöjd över upplägget som finns nu, även om åsikterna går isär kring hur aktiv Oljefonden ska vara som ägare och hur drivande den ska vara i klimatomställningen.

Norge befinner sig i den paradoxala situationen att internt vara ett av de mest miljövänliga länderna i världen med rekordmånga elbilar på vägarna och miljövänlig el från sin vattenkraft, samtidigt som landet är en av världens största exportörer av fossila bränslen som bidrar till klimatkrisen.

Oslobörsen en av de bästa börserna i år

De flesta aktiemarknader har upplevt stora nedgångar i år när inflationen tagit fart och räntehöjningar genomförts. Inte minst Stockholmsbörsen har upplevt stora fall. Ett krigsdrabbat Europa med höjda energipriser har dock gynnat Oslobörsen som i skrivande stund ligger på plus.

Oslobörsen sticker ut i Norden för att den har ett så stort energiberoende. Historiskt har den nästan mer liknat en tillväxtmarknad, med mycket större svängningar än en industrinations börs. Men det är i färd att ändras menar Harald Espedal. Han ser en utvecklingslinje där Oslobörsen under 2010-talet blivit mer diversifierad.

När flera norska fiskeriföretag blivit börsnoterade, techföretagen vuxit och bolag mer orienterade mot inhemsk konsumtion, som mediekoncernen Schibsted, fått större vikt i index. Han ser utvecklingen det senaste halvåret, när börsuppgången i Oslo präglats av en stark uppgång i olje- och gasaktier, som ett undantag från en lång strukturell trend där den norska ekonomin och Oslobörsen gradvis blivit mindre beroende av oljesektorn.

Molnen på himlen

Men även på Norges blå himmel finns moln. OECD pekar ut en hög privat skuldsättning bland hushållen, den högsta i världen före Danmark, Nederländerna och Sverige. Det är även något som kreditvärderingsinstitutet Fitch lyfter som en risk för Norge. Om bostadspriserna hastigt skulle falla kan det utlösa en kraftigare ekonomisk nedgång menar institutet.

Men den största utmaningen ligger i att hitta arbetskraft till alla lediga arbeten. OECD pekar på att flera människor lämnat arbetsmarknaden. Arbetskraftsdeltagandet i Norge har minskat sedan toppen 2008. Bland annat som en följd av höga bidrag och pensioner.

”Det kan vara svårt att fylla alla lediga jobb. Acceptansen för mycket arbetskraftsinvandring är inte så hög och många unga frågar sig varför de måste arbeta. De är mer roade av att gå kurser och att vara lediga. Hög inflation oroar mig inte så mycket. Priserna är i utgångspunkten så höga i Norge att utrymmet att höja dem ytterligare är ganska begränsat. Men det finns en risk att det norska löneförhandlingssystemet kraschar om lönekraven blir för höga”, avslutar chefekonomen Jan Ludvig Andreassen.

De höga priserna kan Affärsvärlden skriva under på. Inför resan från Oslo tillbaka till Stockholm med tåg inhandlades en smörgås, dryck och en bulle för motsvarande nästan 250 svenska kronor. Att det finns en del att göra inom infrastrukturområdet i Norge är också tydligt. På resan mellan de två skandinaviska huvudstäderna måste tåget stanna – på den norska sidan – för mötande trafik. Även solen har sina fläckar.

Läs också intervjun med Jarand Rystad: ”Kärnkraften är inte konkurrenskraftig”