Iransk vår i näringslivet

När ett skepp med flyktingar från Persien seglade i hamn på Indiens västkust på 700-talet, sände den lokale kungen Jadi Rana en bägare till brädden fylld av mjölk till skeppet med det ordlösa budskapet här är redan fullt. Som replik skickade iranierna omedelbart tillbaka bägaren med en nypa socker upplöst i mjölken: vi smälter in och gör livet i kungariket mer njutbart. Kungen var imponerad och perserna stannade.

Så lyder en iransk legend om integration; om möjligheten att anpassa sig till en kultur men samtidigt ta med sig något värdefullt till sin nya omgivning. Även om det är vanskligt att dra alltför stora växlar på det kulturella arvets betydelse för nutidens individer och deras val, kanske berättelsen ändå kan få inspirera till en nyfiken titt på något som många redan uppmärksammat: att ett stort antal personer med just iransk bakgrund tagit plats i topparna av svenskt samhälle de senaste åren. Några decennier efter en stor inflyttningsvåg från Iran under 1970- och 1980-talen, ser sockret ut att ha blandat sig med mjölken och resulterat i otaliga framgångsrika svensk-iranska entreprenörer, företagsledare och inte mindre än tio riksdagsledamöter.

Till de redan välkända entreprenörerna hör syskonen Esmaeilzadeh som porträtteras i det här numret, och tech-miljardären Ali Ghodsi, VD för 350 miljarder-företaget Databricks som Affärsvärlden berättat om tidigare. Bakom dem finns dock en större grupp näringslivspersoner iranskt påbrå som är särskilt framgångsrika inom inom tech, riskkapital, och healthcare – många av dem i 25-45-årsåldern och fortfarande i accelerationsfasen av sina karriärer. Jämfört med det totala antalet svensk-iranier i landet är de överrepresenterade i framskjutna positioner, med den tydligaste siffran från politiken: Sammanlagt uppger drygt 1% av befolkningen i Sverige att de har iransk bakgrund, men i Riksdagen motsvarar de 2,8%.

I näringslivet möter vi en liknande bild. Bland de många som tagit plats i etablerade direktörsvåningar återfinns VD för IBM, Vahid Zohali; SEB:s ekonomi- och finansdirektör Masih Yazdi; VD för SP Statens Forskningsistitut Maria Khorsand; VD för Notar, Pasha Sabouri och Head of consumer mobile på Telia, Vahdat Zehtab. Även på Northvolt, och Microsoft och Balder återfinns svensk-iranier i ledningsgruppen.

Men det är bland nystartade företag man hittar flest svensk-iranska framgångssagor. Truecaller är telefonupplysnings-appen som, enligt bolaget, nått 300 miljoner användare och finns nedladdad på hälften av alla smartphones i Indien. Grundare är ingenjörsstudenterna Nami Zarringhalam och Alan Mamedi. AniCura är veterinärkedjan som vuxit till 450 djursjukhus i 14 länder, under ledning av Azita Shariati, även känd som sommarpratare och enligt Veckans Affärer Sveriges mäktigaste affärskvinna år 2015. Jurek Rekrytering som omsätter 300 miljoner kronor och nyss expanderat till London grundades och drivs fortfarande av TV-profilen från Draknästet, Shervin Razani.

”Min pappa gav mig aldrig några fördelar. Han sprang som Usain Bolt när vi tävlade i löpning fast jag var typ fem år gammal och kom tre minuter efter honom i mål”, säger en annan lysande stjärna på den svensk-iranska entreprenörhimlen, Susanne Najafi.

Inget curlande där inte, och idag är det ingen fel på farten. Vid 41 år har hon hunnit starta tio bolag, bland dem kontaktlinsföretaget Clearlii och ett av Sveriges största ehandelsbolag för skönhetsprodukter, Eleven. Sedan ett par år fokuserar hon på riskkapitalbolaget BackingMinds som har en svensk fond på några hundra miljoner kronor och en nystartad europeisk fond som rönt uppmärksamhet i internationell media. Fonden har rest 500 miljoner kronor från personer som Martin Lorentzon (Spotify) och Karl-Johan Persson (H&M).

Bland BackingMinds mogna investeringar finns Dynamic Code, ett diagnostikföretag som vuxit till miljardklassen, och Transfer Galaxy, ett ”internationellt Swish” som med nästan 100 anställda blivit den största arbetsgivaren i stadsdelen Vivalla (Örebro) där det grundades.

”Transfer Galaxy drevs av somaliska entreprenörer från landsbygden som fått nej av 100 riskkapitalister innan de träffade oss eftersom de inte motsvarade den typiska bilden av en tech-grundare. Riskkapitalmarknaden är väldigt traditionell på det viset, med många blinda fläckar”, säger Najafi som ser BackingMinds investeringsmodell som ett sätt att bidra till samhällsförändring samtidigt som det ger högre avkastning än konkurrenterna.

Det där med att vara bättre än konkurrenterna är viktigt och hon återkommer till tävlingsinstinkten som pappa inympade, och insikten sedan barnsben att hon måste göra något extra jämfört med andra.

”Jag vill inte sitta och chilla när mina föräldrar jobbade trippla jobb för att ge mig och mina syskon möjligheter. Mamma och pappa är viktiga förebilder för mig”, säger Najafi som bodde i Rinkeby under en del av uppväxten men sedan dess inte bara tjänat pengar utan vunnit anseende som Sveriges främsta serieentreprenör enligt Dagens Industri, och fått utmärkelse av kungen som Årets Pionjär.

Ett viktigt steg på vägen säger Najafi var att hon studerade på Handelshögskolan i Stockholm eftersom ”utbildning är mer värd än pengar” i den iranska kulturen. Ett starkt bildningsetos hos föräldragenerationen dyker upp i alla samtal med svensk-iranier som en förklaring till gruppens framgångar. Både det faktum att första generationens inflyttade själva tillhör en högutbildad grupp – andelen iranättlingar med minst en högutbildad förälder är enligt SCB knappt 29% jämfört med drygt 24% för personer med svensk bakgrund – och att dessa föräldrars syn på utbildning förts vidare. Andelen andra generationens iranier som påbörjat en högskoleutbildning vid 25 års ålder uppgår till 63%, jämfört med 45% för personer med svenskt påbrå (SCB studie över barn födda 1993). En annan fingervisning är att 2,4% av alla doktorander i Sverige under läsåret 2018/2019 var födda i Iran, återigen en överrepresentation liknande den i Riksdagen.

Hög utbildningsnivå är del av en uppåtgående socioekonomisk spiral som utmynnat i en högre medianinkomst för svensk-iranier än för personer med svensk födelseort. Särskilt gäller det iranska kvinnor, som tjänar 309 600 kr jämfört med 283 900 kr för kvinnor med två svenska föräldrar (2017). Iranierna har också en högre representation i inkomstfördelningens högsta 10%.

Vissa yrken har särskild status i föräldragenerationen.

”Innan jag var 16-17 visste jag inte att man kunde bli något annat än läkare, ingenjör eller advokat”, säger Sundsvalls-bon och VD:n för Global Talk SE, Mohammad Khanahmadi, bara halvt på skämt.

Han berättar att han i enlighet med det kulturella mönstret började studera juridik men extraarbetade på kriminalvården och uppmärksammade behovet av smidigare tolkningstjänster. Juridiken parkerades och han startade Tolkresurs tillsammans med brodern Hamid.

”Först var målet att tjäna pengar men, även om det låter klyschigt, så lossnade det när vi började fokusera på kunderna istället. Vi vann upphandlingar i mindre kommuner som gav oss erfarenhet att ta det vidare”, säger Khanahmadi om tiden då han körde runt i Norrland och knackade dörr.

Efter många år ”i en dimma av hårt arbete” bar ansträngningarna frukt när bröderna sålde Tolkresurs till nederländska Global Talk år 2019 för en icke-offentlig summa. En tillväxtresa som uppmärksammades med utmärkelserna Årets entreprenörer och SvD:s Årets Affärsbragd.

Den lyckade exiten har banat väg för nya projekt. Bland annat slår en kedja privata behandlingshem för missbrukare upp portarna i höst under namnet High Coast Treatment. Dessutom ska Khanahmadi förverkliga sin personliga dröm att starta ett filmproduktionsbolag som han tycker behövs för att vitalisera branschen.

Sitt driv förklarar han med föräldrarnas mantra att Sverige är ett land fullt av möjligheter som man tar vara på genom att sikta på att bli bäst på det man gör. Även det är ett tema som återkommer i samtalen med andra svensk-iranier: Ett slags positiv förpliktelse att ta för sig i möjligheternas land.

Det kan mycket väl ske från Sundsvall, tycker Khanahmadi. Man måste inte måste vara i Stockholm för att få något gjort. Däremot finns inte mycket till iranskt nätverk i Norrland.

”Inte i södra Sverige heller”, säger maskiningenjören och entreprenören Hassan Moghaddam som startade Eazpac i Vetlanda, ett förpackningsföretag med världspatent och IKEA som en av de största kunderna. Han kom till Sverige som sjuåring och kände sig ”exotisk” i den småländska bygden men smälte snabbt in och har få persiska vänner idag.

”Att jag blev entreprenör är inget iranskt – det spelar ingen roll om man kommer ifrån Sverige eller Gambia. Det krävs en viss typ av person för att gå all in”, säger Moghaddam som lämnat över ledningen för Eazpac för att ägna sig åt nästa venture, Vendue, en marknadsplats som auktionerar ut återbudstider för tjänsteföretag.

Samtidigt säger han att ambitionsnivån och utbildningsetoset hemifrån spelat stor roll.

”Iranier som kommit hit har mål som är högre än att skaffa sig ett tak över huvudet. Det var så jag blev maskiningenjör, vilket i sin tur möjliggjorde mitt patent”, säger han.

Samtal med svensk-iranier återkommer ofta till att Iran är ett multietniskt land där kommersiellt utbyte mellan andra kulturer pågått i alla tider. Judar, araber, kurder och armenier är bara några av de grupper som levt sida vid sida i Iran under tusentals år och handlat i multietniska nätverk. Det gamla Persien blev dessutom erövrat flera gånger och man lärde sig att anpassning betyder överlevnad.

”När mongolerna kom blev vi mongoler och när araberna kom la vi oss platt. Det står i stark kontrast till kulturer som kämpar hårt för den egna särarten, till exempel afghaner och pakistanier”, säger en iransk riskkapitalist.

”Superviktigt” säger även Sorosh Tavakoli om det iranska arvet, entreprenören som sålde sitt mjukvaruföretag Videoplaza för en halv miljard kronor år 2014 och hunnit bli bubblare igen med foodtech-företaget Stockeld Dreamery.

”Iranier har en skön inställning till integration. Å ena sidan är man hel-integrerad i språk och regler. Samtidigt har man kvar den iranska passionen och kulturen i hjärtat, som en value add. Utan att det är protektionistiskt”, säger Tavakoli som just tagit in 200 miljoner kronor till Stockeld för att utveckla icke-animaliska ostprodukter, med Northzone Ventures och Astanor som stora investerare.

I motsats till svensk-iranierna i Norrland och Småland, tycker Tavakoli att man har god koll på varandra inom Stockholms affärs-community. Han nämner Yari, en obunden välgörenhetsorganisation som stöder skolbarn i Iran, men som också leder ett entreprenörnätverk och organiserar träffar. Bland annat anordnas en årlig fest där svensk-iranska politiker från olika partier bjuder in för att fira Yalda, årets längsta natt.

Siavoush Mohammadi är ordförande för Yari och bekräftar att man lutar sig starkt mot ett nätverk av entreprenörer som donerar större summor till omkostnader och infrastruktur eftersom det fadderprogram man bedriver ger 100% av pengarna till barnen. 30-40 engagerade entreprenörer har gjort det möjligt att bygga flera skolor och bibliotek, och snart öppnas en ny skola i Iran för 150 flickor.

”Men långt fler entreprenörer och andra finns i nätverket. Det har hänt mycket de senaste åren. Jag upplever att man hjälper och stöttar varandra mer idag”, säger han.

Själv avslutar Mohammadi i dagarna en finansieringsrunda för egengrundade Eikolytics som byggt en integrerad dataanalysplattform. Han pekar på arbetsmoral och uthållighet som nycklar till iransk-svenskarnas framgångar.

”För oss handlar det inte om snabb bekräftelse, utan om långsiktiga mål”, säger han.

Susanna Najafi på BackingMinds, som vi inledde med, instämmer i värdet av nätverkande. Hon startade en iransk studentförening på Handels och mötte häromveckan ett nystartat tech-nätverk där man ”pratade affärer och käkade”. Säkert fanns tahdig på menyn, det gyllengula krispiga ris som älskas både av iranier och svenskar som smakat. För vissa saker är värda att hålla fast vid mitt i integrationen: matkulturen, artigheten och en stolthet över Persiens mångtusenåriga historia som ofta utmynnar i frasen ”visste du att det uppfanns i Iran?” Om alltifrån schack till kylskåp och postväsende.

Den 20 mars firas det persiska nyåret Nouruz, en förislamisk högtid som är den viktigaste i kalendern. Då nalkas den blommande iranska våren – som även ser ut att vara på god väg i det svenska näringslivet.