Auktionshus: Gamla ägare och nya jägare

Målningen “Flicka på balkong” av Göteborgskoloristen Ivan Ivarson hade hängt på familjens vägg i generationer när det blev dags för arvskifte.

Man spekulerade: hyr mycket var den egentligen värd? En halv miljon kronor eller kanske till och med en miljon? Familjen kontaktade Magnus Bexhed, känd från tv-programmet Antikrundan och VD på Uppsala Auktionskammare, som konstaterade att balkongflickan var en av de främsta målningarna av Ivarson i privat ägo. Efter ett familjeråd beslutade man att bjuda ut henne på auktion.

Ett försäljningskontrakt skrevs med utropspriset 500 000 till 700 000 kronor, varefter målningen med stor omsorg transporterades till Stockholm där det efter fotografering presenterades i en exklusiv auktionskatalog samt i helsidesannonser i de stora dagstidningarna. Sedan bjöds in till visning både i utställningslokalerna på Östermalm och digitalt.

AuktionArtikel

Auctionet: Utmanar auktionshusen med tech som vapen

När champagnen klarats av och auktionen drog igång slog pulsen snabbare på de spekulanter som hoppades knipa mästerverket för en smart slant. Men eftersom det fanns flera hugade köpare så kunde de glömma kapet och gavs istället bara ett par sekunder när klubban höjdes att besluta om de skulle gå över sina maxbud. Alltmedan familjen som sålde höll andan.

Till slut kom det vinnande budet per telefon: 1 950 000 kronor.

Många månader efter Magnus Bexheds första möte med familjen kulminerade ett av auktionshusets otaliga och ständigt pågående projekt med ett rekord för en Ivan Ivarson-tavla. Kvarstod bara för Uppsala Auktionskammare att på säker väg frakta dyrgripen till den nye ägaren.

Ändrade spelregler för auktionshusen

Den ”tingens teater” som auktionsförsäljningar bjuder på innehåller alla ingredienser för en publiksuccé: Objekt som väcker ha-begär, en kamp mot klockan, stora pengar, vinnare och förlorare. Kombinerat med ett ökat antal förmögna i världen och en större tillgång på konstföremål i massproduktionens tidevarv, är det inte konstigt att auktionshusen drar en allt större publik. När många andra kurvor pekar neråt var tillväxten i världens auktionshus 50% ifjol, med en total klubbad omsättning på 26 miljarder dollar. Och det är bara accelerationen på en långvarig trend.

De senaste 60 åren har konsthandeln växt i genomsnitt 8,5% per år, med en safe haven-karaktär som liknas vid guldets funktion i kristider. Den starkaste motorn bakom tillväxten är som på så många andra håll digitaliseringen. I en bransch som varit sig lik i hundratals år har på kort tid inträdeshindren sänkts, kundbeteenden ändrats och räckvidden blivit global i alla pris- och objektssegment, inte som tidigare bara för gräddan av Fine Arts.

I takt med att spelreglerna skrivs om pressas auktionshus med sekel på nacken till förnyelse – samtidigt som riskkapital strömmar till den växande marknaden och ändrar förutsättningarna. Detta har lett till att en global konsoliderings- och samarbetsvåg sköljt in över auktionsvärlden. Intressant nog visar det sig att i Sverige har de tre mest anrika institutionerna valt att möta framtiden genom att slå in på olika strategiska vägar:

Nya ägare: Bukowskis, grundat år 1870, såldes i januari i år av familjen Lundin till brittiska Bonhams, ett ännu äldre auktionshus och ett av världens största. Bonhams i sin tur ägs av riskkapitalbolaget Epiris sedan år 2018.
Nya jägare: Världens äldsta auktionshus, Stockholms Auktionsverk, från 1674, såldes förra året till Auctionet, ett (relativt sett) nystartat auktionshusnätverk, även det med riskkapital i ryggen.
Organisk omdaning: Uppsala Auktionskammare, grundat år 1731, och med nationella uppstickarambitioner sedan 1990-talet, investerar egna vinster för att flytta fram positionerna inom ramen för en fortsatt familjeägd struktur.

36-årige Magnus Bexhed, som stod för försäljningen av Balkongflickan, omnämns som en av de skarpaste i branschen, både vad gäller expertis och affärsmässighet. Trots sina unga år och tillväxtambitioner, har han en jordnära syn på branschen som gör att valet av organisk expansion inte förvånar.

”Auktioner är spännande, men det finns egentligen ingen mystik kring dem. De fungerar som en börs med en väldigt rak och transparent affärsmodell. Vi må vara konstexperter men till syvende och sist är alla auktionister mäklare”, säger Bexhed som tillsammans med hustrun Sofie äger 35% av det 300-åriga företaget. De återstående 65% procenten ägs av Knut Knutson, den verkliga veteranen i Antikrundan. Han värvade Bexhed som tjugoåring.

Från den ursprungliga positionen i Uppsala har ägar-trion blivit en kraft att räkna med även i huvudstaden och strax före pandemin öppnade man ett stort showroom med auktionssal mitt emellan de andra auktionshusen på Östermalm. Det har skapat klirr i kassan och år 2021 klubbades en omsättning på 397 miljoner kronor, en ökning på 45% från föregående år. 45 enskilda objekt såldes för över 1 miljon kronor,

Klubbad omsättning är ett vanligt mått på framgång i branschen, men som en storleksjämförelse var Uppsala Auktionskammares egen omsättning 64 miljoner kronor för det brutna räkenskapsåret 2020/21. En siffra som kommer att vara större i årets bokslut, enligt Bexhed.

“Vi måste tråla i alla sjöar”

Intäkterna möjliggör återinvesteringar och i år har man avsevärt utökat både på Nybrogatan i Stockholm och framför allt Magasin 1 i Frihamnen. Drygt 2200 nya kvadratmeter för bland annat lager, kontor, fotostudios och visningslokaler. Det är den typen av tillväxt Bexhed ser framför sig de närmaste åren: att ta större och större marknadsandelar på det nationella planet genom att bygga förtroende lokalt.

Expansionen i Stockholm handlar främst om att komma närmare köparna, men Bexhed säger samtidigt att i auktionsbranschen står striden egentligen om säljarna.

”Där handlar det inte om finlirande flugfiske utan vi måste tråla i alla sjöar. Vi söker konst, design och antikviteter till våra auktioner genom helsidesannonser i alltifrån Dagens Industri till Ystads Allehanda och genom medlemsblad i vissa föreningar, och riktad digital marknadsföring. Man vet aldrig var det nappar”, säger han.

Antalet auktionsobjekt har ökat markant sedan konst och design som produceras i större upplagor vunnit i värde och inkluderats i handeln. Ändå är konkurrensen hård och utöver den svenska auktionshus-trojkan har även de världsledande jättarna Sotheby’s och Christie’s representanter i Skandinavien som suger upp många rekordobjekt. Vissa säljare anser fortfarande att Picasso-keramik ska ropas ut på Christie’s i London och danska möbler hos Bruun Rasmussen i Köpenhamn.

”När vi är i konkurrens vinner vi ofta uppdrag mot de utländska auktionshusen eftersom konstverken blir större fiskar i en mindre damm hos oss och får stor omsorg. Men rekordobjekt är dyra att sälja och inte alltid de mest affärsmässiga”, säger Bexhed.

Olönsamt att slåss om primadonnorna

På grund av slagsmålet om konstverkens primadonnor har säljare med toppobjekt ofta möjlighet att förhandla. Traditionellt får auktionshusen 12-15% plus moms av klubbat pris från försäljaren, men för extremt värdefulla objekt sjunker provisionen inte sällan till 5%. För köparen tillkommer 18% plus moms, lagt ovanpå klubbat pris, vilket historiskt givit de stora auktionshusen drygt 30-33% i total provision.

Det är nivåer som onlineplattformar och nisch-spelare utmanar – en huvudvärk som de etablerade husen ogärna känns vid. Andreas Afeldt är svensk entreprenör och driver sedan år 2014 auktionshuset Coin Cabinet i London, som specialiserar sig på mynt. I hans ögon ”krämar de stora auktionshusen på”. Själv tar han bara 10% av säljaren och 6% av köparen på sina månatliga onlineauktioner.

Lägre ner i den värdemässiga näringskedjan har kundkretsen vant sig att plattformar som Tradera och Ebay inte tar ut några avgifter alls från köparen. Dessvärre för de anrika auktionshusen glider många köpare mellan segmenten och bär med sig förväntningar.

Men konkurrensen definieras inte bara av procenten.

”Det svåra är inte provisionsförhandlingen utan att få in uppdrag till rätt försäljningspris. Jag kan hämta in hur mycket som helst om jag ger en orimligt hög värdering, men ett utropspris ska vara en försiktig marknadsvärdering och locka till bud”, säger Bexhed.

Gråzoner och jäv

Vikten av att hitta rätt utropspris på de stora kvalitetsauktionerna förstärks av att köparna i det högre segmentet professionaliseras allt mer. Många finansiella rådgivare rekommenderar idag att större portföljer innehåller 10-20% konst, vilket ökat antalet aktiva hedgefonder, family offices och filantroper på marknaden – aktörer med koll på priser, riskanalyser och avkastningskrav.

En konst- och designsamlare som Affärsvärlden pratat med lyfter ett par av auktionsmarknadens gråzoner (se också sidoartikeln om Antikrundan). Han berättar att han råkat ut för bulvanbudgivning vid ett köp av en målning i 300 000 kr-klassen.
”Det var fuffens från auktionshusets sida och en ren slump att jag upptäckte att man försökte manipulera priset”, säger han.

En ytterligare gråzon är att kapitalbeskattning på vinsten inte alltid deklareras eftersom rapportplikten är oklar, särskilt vad gäller private sales.
”Jag såg inga kvitton när jag sålde en Sigrid Hjertén trots att den förmedlades av ett stort auktionshus. För den som vill finns definitivt utrymme för sidoaffärer”, säger samlaren.

Inom branschen vill man inte kännas vid några skuggsidor men oberoende rapporter och myndighetsutredningar bekräftar att skatteplanering även sker i större skala – åtminstone utomlands. Tullfria “frihamnar” belägna både i Europa och Asien gör det möjligt att hålla objekt i transit under flera år i väntan på att de ska öka i värde. Hela hangarer har upprättats för ändamålet vid flygplatser i Genève, Zürich, Luxembourg, Monaco, Singapore och Beijing.

En större utmaning för auktionshusen än att städa lik ur garderoben är den gamla hederliga logistik som krävs även i digitaliseringens tidevarv. Experter besöker fortfarande säljare; föremål ska värderas, hämtas och fotograferas. Och på leveranssidan ställer kunderna höga krav på snabb och billig leverans.

”Transporter är en akilleshäl för auktionshus i hela världen. Kunder har blivit vana att få ett paket nyproducerade glas levererade imorgon från stora inredningsföretag som kan acceptera ett visst svinn om något går söder under transporten. Med vackra glas från 1700-talet fungerar inte den modellen. Inte heller kan en målning för 50 000 slängas framför ytterdörren inlindad i wellpapp”, säger Bexhed.

Helhetsgrepp

En uppstickare som tidigt tog fasta på att auktionshusens konstexperter inte är några tech-sugna logistiknissar, är svenskägda marknadsplatsen och auktionshusnätverket Auctionet (se artikel) – företaget som fått Stockholms Auktionsverk att välja en annan strategisk väg in i framtiden än Uppsala Auktionskammare.

Bredvid Auctionet finns flera globala aktörer som intar rollen som avancerade e-handelsplattformar. I det exklusiva segmentet är en av de stora svenska Barnebys Group som grundades av Christopher Barnekow och Pontus Silfverstolpe år 2011. Med en stark tro på andrahandsmarknaden och dess tillväxt startade de en söksajt som samlar auktionsfirmor i ett gemensamt söksystem. Idag kallar man sig för en av världens största, med tillgång till objekt från 3 000 auktionshus.

Inkomstmodellen är rörlig på Barnebys sju primära marknader, där pris per klick baseras på kategorier och typ av auktion. För varje klick som leder till utbudet hos ett auktionshus, via bland annat bevakningar av föremål på Barnebys lokala sajter, så betalar man mellan ca 2 och 10 kronor. Barnebys tillhandahåller även ett auktionssystem i white label-form som används av runt 100 auktionshus i USA. Totalt registrerar Barnebys ännu fler besök per månad än Auctionet: ca 4 miljoner.

Även affärsmodellen levererar: i Storbritannien har man blivit de lokala auktionshusens största trafikkälla vilket har gjort att Barnebys brittiska bolag står för cirka en tredjedel av koncernens intäkter som var 46,5 miljoner kronor under 2020. Slagomsättning räknar man inte eftersom försäljningarna bokas hos de enskilda auktionshusen.

Även i Barnebys finns riskkapital i bakgrunden. Enligt affärsinformationsföretaget Nordic9 har bolaget i flera finansieringsrundor tagit in totalt 345 miljoner kronor från bland andra Industrifonden och CNI som är de två största delägarna.

Fler köpare med digitalisering

Hos gamla liksom nya aktörer är digitaliseringen som sagt den viktigaste motorn bakom förändringsbehoven. Enklare mjukvarulösningar, mobil access och big data har funnits tillgängliga länge, men pandemin gav branschen en spark i baken till nästa nivå. När Sotheby’s klubbade hem 363 miljoner dollar i en livestream-auktion den 29 juni 2020, togs det som ett bevis på att kunder inte tvekar att bjuda även mycket stora belopp elektroniskt – och på att det finns köpargrupper att vinna som inte lockas av den traditionella auktionsscenen med ”lite uppklätt och kanapéer”, som en auktionist uttrycker det.

”Onlinekunder måste kunna lita på en tredjepartsvärdering och det är en process som håller på att falla på plats. För bara ett par år sedan var objektbeskrivningarna ofta dåliga och de finstilta villkoren grumliga”, säger Afeldt på Coin Cabinet som kör samtliga sina auktioner över nätet.

Sedan år 2019 har online-handeln dubblats och ifjol stod den för 20% av försäljningen globalt, med en högre tillväxttakt än den i annan e-handel. Om man får tro de som Afv talat med ”verkar branschfolket möta omställningen med allt större entusiasm. Nu siktar man på allt ifrån NFT:er, blockchain-ägande och bitcoins”.

De största auktionshusen – total försäljning 2021

Globalt:

Tillsammans står dessa auktionshus för ca 70% av den globala omsättningen
för modern konst och genereras från 10% av alla sålda verk.

Källa: UBS Art Market Report 2022

Sverige:

*Total försäljning, inklusive provision
**Ingår i Auctionets siffror
***Försäljningssiffror bokade hos de fristående auktionshus som använder plattformen

“Olika köpare söker olika berättelser”

Mest aggressiva att ta för sig av den globala tillväxten är de internationella jättarna och bland dem har Bukowskis hittat ett kraftfullt lok att koppla upp sig bakom: Bonhams, som grundades 1793 i London men sedan år 2018 ägs av brittiska riskkapitalbolaget Epiris. För Bonhams, som befinner sig på en stor shoppingrunda, var Nordens marknadsledare en perfekt uppköpskandidat. Med en intern omsättning på 276 miljoner, genererad från en slagomsättning på dryga miljarden, ökade vinsten mellan åren 2020 och 2021 med 70% och man noterade 74 försäljningar värda över en miljon kronor. Med Epiris backning genomfördes köpet av Bukowskis i januari i år då en okänd summa betalades till oljefamiljen Lundin som ägt auktionshuset sedan år 2007. Just nu är integrationen av köpet i full gång och Bukowskis VD Louise Arén hänvisar till sin nye ägare i New York för kommentarer.

Bruno Vinciguerra, Bonhams VD, visar sig vara en jovialisk fransman med erfarenhet från höga poster på Bain & Co, Disney, Dell och Sotheby’s, där han som operativ chef bland annat ledde en framgångsrik etablering in Kina. När riskkapitalfirman Epiris köpte Bonhams handplockade de Vinciguerra för att driva en kraftfull uppköpsexpansion. Hans perspektiv är i alla avseenden globalt.

”I januari sålde vi 300 smycken i Los Angeles i en prisklass runt 3 000-5 000 dollar. Det visade sig att 50% av köparna fanns i Europa och Asia även för den typen av mindre auktion som tidigare var distinkt lokal. Andelen motsvarade vår övergripande siffra för transkontinentala bud och köp”, säger han.

På jakt efter förvärv

Auktionsvärlden är därmed inte längre dominerad av förmögna personer med gott om tid för en evening sale. För Bonhams har de bredare kundlagren bidragit till att antalet registrerade budgivare trefaldigats mellan 2019 och 2021, från 50 000 till 150 000, en siffra som Vinciguerra förväntar sig stiga med ytterligare 40% i år.
”Nu vill vi bli ännu mer flexibla i hur vi delar med oss av information. Vi är in the business of story telling och olika köpare söker olika berättelser. Någon är ute efter att köpa något ’stort och rött’, medan en annan vill veta varje detalj om konstnären. Med hjälp av AI kommer vi att kunna tala mer individuellt till köparna, erbjuda det de inte visste att de ville ha”, svarar Vinciguerra på frågan om var nästa horisont ligger i kundupplevelsen.

Som en återspegling av branschen i stort finns Bonhams köpare jämt spridda mellan Asien, USA och Europa och man stärker just nu sin närvaro på alla marknader. Utöver Bukowskis köpte man nyligen anrika Bruun Rasmussen i Danmark och Skinner som är marknadsledande i Boston.
”Det kommer flera kungörelser [om uppköp] snart. Framför allt köper vi för att bygga kontakter med säljarna på lokala marknader. Du går till Bukowskis som du har förtroende för och de ger dig access till en global marknad, oavsett om det gäller ett miljonobjekt eller ett för ett fåtal tusen dollar”, säger han och mycket riktigt hinner företaget efter intervjun, den 28 juni, annonsera att man köpt det franska auktionshuset Cornette de Saint Cyr med auktionskammare i Paris och Bryssel.

Den “svenska storyn” ska locka

Vad gäller Bukowskis berömmer han de anställdas talang, expertis och kontakter i Sveriges konstvärld, men framför allt hur man transformerat sig digitalt de senaste fem åren.
”De är ett av de främsta husen i världen digitalt och vi ser fram emot att lära oss av dem och applicera det på andra marknader”, säger Vinciguerra och berättar att han pratat med det svenska teamet samma morgon om hur man ska nå ut i världen med den ”svenska storyn” där hela samhället är genomsyrat av digitalisering och det finns ett starkt intresse för lokal konst, design och möbler.

Synergier mellan de uppköpta auktionshusen ser han i cross-selling mellan teamen i olika delar av världen. Vilka exakta tillväxt och vinstmål man har vill han inte säga men påpekar att man växte 70% förra året.
”Det kommer inte att vara fallet varje år men vi är ambitiösa. Marknaden är i grunden driven av värdeökning genom globalisering och historiskt har inflation alltid varit bra för konst. Trots finansklimatet var de senaste två veckorna i New York fantastiska. På lång sikt har vi mycket tillförsikt”, säger Vinciguerra.

Inte oväntat tycker Bonhams VD, som ju utsetts av ägarna, att just riskkapital ger en perfekt struktur.
”Wall Street är kortsiktigt vilket inte passar en långcyklisk bransch och familjer som ägare kan vara oberäkneliga. Private Equity däremot har en lagom lång horisont och agerar rationellt. Epiris stödde oss när vi stängdes ner helt i stora områden under pandemin och nu har de möjliggjort fyra uppköp de senaste femton månaderna”, säger Vinciguerra som har en lista på ytterligare 40 kandidater.
”Vi kan inte köpa dem alla om vi vill respektera auktionshusens själar. Men vi kommer att göra fler affärer och vi tittar särskilt på Europa och USA”, säger han.

Vill växa organiskt

Såväl Auctionets som Bonhams globala framfart kan få oberoende Uppsala Auktionskammare att framstå som en relik, men kanske är det att underskatta Bexheds och Knutsons framtidsplaner och känsla för branschen. Deras antagande att det finns plats för en aktör med ett lokalt tilltal som verkar på en global marknad har hittills visat sig stämma då de stadigt vunnit marknadsandelar.
”Vi är inga snobbar eller fina-vin-typer. Vi gillar att själva kånka målningar och älskar buzzen på auktionskammaren. För att bli framgångsrik är det hårt arbete som gäller och att vara uppmärksam på detaljer”, säger Bexhed och tittar sig omkring på hotell Villa Dagmar där han blir intervjuad. För att illustrera pekar han på en sten mitt i det nylagda golvet som skiljer sig då den inte kommer från samma batch som de andra.
”Det är sånt man ser. Auctionet och Bukowskis vill bli störst, medan vi vill växa organiskt”, säger han.

Givet marknadens fortsatt kraftiga utveckling ser det ut att finnas både tid och möjligheter att casha hem om han skulle ändra sig.