10 miljarder i fondprovisioner

Avanza och Nordnet hamnar ofta mitt i debatten när det gäller fondprovisionernas eventuella avskaffande. Provisionerna tillfaller distributörerna och betalas i slutänden av fondspararen. De är förvisso viktiga för de båda sparplattformarna men de riktigt stora pengarna försvinner in i storbankerna via deras egna fondbolag.

Med ledning av årsredovisningarna för 2019 (2020 finns ännu inte tillgängliga) framgår det att de fyra storbankernas fondbolag tillsammans betalade omkring 7,5 miljarder kronor i provisioner.

I huvudsak distribueras fondbolagens fonder via egna banken. För Nordea och Handelsbanken uppges också att det i princip rör sig om 100%. SEB och Swedbank Robur uppger inget, men insiders i fondbranschen är rätt samstämmiga i sina uppskattningar att 90-95% av fondbolagens affärer går via den egna distributionskanalen, det vill säga banken.

Till det får läggas att bankerna också distribuerar fonder från andra fondbolag än sina egna, inte minst utländska, vilket genererar ytterligare intäkter.

Framtida förbud diskuteras

Ända sedan EU införde direktivet MifidII år 2018 har ett eventuellt förbud mot provisioner debatterats, och av vissa fruktats. Direktivet öppnar för ett förbud men lämnar åt enskilda medlemsnationer att göra undantag. Finansinspektionen har från första början velat ha ett förbud i samband med all sorts rådgivning. Det främst på grund av risken att distributörerna styr kunderna mot vissa produkter på grund av att de generar höga intäkter för säljaren snarare än att de är de bäst lämpade för kunden. Hade Finansinspektionen fått som man velat hade det sannolikt varit slut med dagens bankinterna provisionsflöden.

Provisionerna är nu åter uppe för politisk diskussion. Finansinspektionen fick i sitt regleringsbrev för 2021 regeringens uppdrag att ”redovisa de effekter som regelverket hittills bedöms ha haft när det gäller reglerna om provision och oberoende rådgivning och målsättningen att uppnå en mer likartad reglering för de aktörer som tillhandahåller rådgivning på finansmarknadsområdet”.

Resultatet ska redovisas senast 31 december i år och Finansinspektionen kan mycket väl skicka med rekommendationer om ändringar, även om det inte uttryckligen bes om det. Resultatet lär både debatteras och studeras flitigt av branschen när det väl kommer.

Samma modell i 37 år

Distributionen av fonder har digitaliserats i hög grad sedan de först började bli populära när Allemansfonderna lanserades för 37 år sedan. Avgifterna har kommit ned men modellen för hur distributionen, och i förekommande fall, försäljning finansieras är i stort sett densamma. Fondbolaget betalar upp till halva fondavgiften till distributören varje år.

De fasta kostnaderna för att bedriva värdepappershandel är generellt sett höga och har dessutom stigit under åren. Det är en strikt reglerad verksamhet som kräver stora IT-investeringar och en compliance- och riskfunktion.
”Det kostar mycket att bedriva värdepappershandel generellt sett. Så från start att administrera fondhandel kostar mycket. När allt sedan är på plats blir dock marginalkostnaden för ytterligare en fond relativt låg,” säger Per-Anders Tammerlöv, VD på Mangold som nyligen lanserat ett erbjudande där bolaget betalar ut provisionen till kunden och samtidigt endast tar en transaktionsavgift när en fond säljs eller köps.

I kölvattnet av MifidII har det dykt upp några nya aktörer som erbjuder en plattform där kunder kan köpa fonder och sedan betala en fast avgift på det kapital som ligger i depån. Opti och SAVR är två aktörer som dessutom erbjuder rådgivning och andra tjänster runt sparandet.

Någon som funnits med länge är Fondab som driver plattformen fondmarknaden. Fondab ingår i MFEX som nyligen köptes av Euroclear från tidigare ägaren Nordic Capital. Det är ett klart uttryck för den konsolidering inom finansiell infrastruktur som sker i Europa inom både börser, handel, clearing och betalsystem. Fondab är fortfarande öppet för privatkunder men fokus ligger på infrastruktur för distribution och handel med fonder. SAVR och flera fristående fondbolag är till exempel knutna till Fondab/MFEX som sköter handel och förvaring av fonderna.

Storbritannien har slopat provisionerna

En övergång till ett plattformsbaserat system där distributörer tar betalt för sina tjänster genom en avgift, typiskt baserat på kapitalet, är det som ligger närmast till hands. Så fungerar det i stort sett i Nederländerna och Storbritannien som båda slopat provisioner. Även Norge är på väg ditåt då största aktörer, Den Norske Bank, i februari 2019 införde en plattformsmodell med en avgift på 0,15%. Även S-banken i Norge (ursprungligen Skandiabanken Norge) kör samma modell. Störste ägare är Altor som också äger den fristående kapitalförvaltaren Carneo.

SAVR tar för sitt grunderbjudande en avgift på 0,09% av kapitalet för sin tjänst vilket väl täcker kostnaderna enligt SAVRs VD och grundare Daniel Aarenstrup. Även om man haft bra tillväxt så är volymerna fortfarande försvinnande små jämfört med de stora drakarna.
”Vi börjar nu närma oss tre miljarder i förvaltat kapital på plattformen,” säger han.

Att distributionstäkter är en känslig fråga märks också på hur fristående fondbolag agerar i värdekedjan. Bolag som Lannebo Fonder och Didner & Gerge är beroende av de stora distributörerna men har också möjlighet att sälja direkt till kunder, vilket man också gör. Det ges dock ingen rabatt på avgiften eller återbetalning av det som normalt är provision. Som oberoende förvaltare vill man sannolikt inte stöta sig med de stora distributörerna.

Det syns också i utbudet hos till exempel SAVR där Handelsbanken Fonder, Nordea Fonder, Lannebo Fonder och Didner & Gerge alla sagt nej till att vara tillgängliga på plattformen, trots att det för deras del skulle innebära precis lika mycket i intäkter som via andra kanaler.

Även om de plattformar som idag betalar tillbaka provisionen och istället tar en avgift är förhållandevis små så finns det en jätte i sammanhanget – PPM. Det är praktiken en gigantisk försäljningsplattform där kunderna visserligen är tvångsanslutna men som ändå har bättre villkor än andra plattformar.

Enligt Pensionsmyndigheten så betalar man tillbaka omkring två tredjedelar av avgifterna till spararna och tar själva ut en avgift som är maximerad till 100 kronor per år. Det utgör i snitt 0,04% av kapitalet, enligt myndigheten. Det borde ju få de allra flesta att sky plattformen som pesten kan man tycka, men det ramaskri som hördes när utbudet ska bantas och upphandlas vittnar om någonting annat.

Hur en förändring av avgiftspraxis och struktur skulle påverka distributionsledet är förstås omöjligt att säga. Det är inte givet att de totala intäkterna skulle minska men mycket talar för att det skulle bli en konkurrens mellan olika plattformar som hårdnar då en plattformsavgift är lätt jämförbar. Andra faktorer som påverkar är det ständigt växande inslaget av indexfonder och börshandlade fonder. Där hamnar idag provisionen ofta lägre än de vanligaste plattformsavgifterna.
”Jag tror en förändring i systemet är på väg. Om det sker av egen kraft eller genom ett förbud får vi se. Det blir i vilket fall en spännande utveckling framöver,” säger Mikael Tjäder, VD på Fondab.