Astra Zeneca riskerar bot på 2 miljarder dollar

Domstolen i Bryssel inledde i slutet av maj den första av EU-kommissionens två uppmärksammade stämningsansökningar mot Astra Zeneca som gäller förseningarna av vaccin-leveranser till EU. Läkemedelsföretaget bestrider kontraktsbrott och pekar på att avtalstexten inte innehåller några garantier utöver ”rimliga ansträngningar” för att få fram de 300 miljoner doser som EU förväntar sig.

Ändå finns risken att stämningarna leder till ålägganden och kompensationskrav till nackdel för Astra Zenecas aktieägare.

”I Belgien kan man fällas för kontraktsbrott även om en avtalstext inte innehåller explicita garantier. Det är inte alls som på TV, där engelska domare sitter och grunnar på vad som är rättvist i stort, medan europeiska domare är något slags paragrafryttare. Det är helt tvärt om faktiskt: Här i Bryssel har rätten stora frihetsgrader att väga in parternas förväntningar och omständigheter, säger Geert van Calster, professor i internationell civilrätt vid universitetet i Leuven.

Stämningarna rör det Advanced Purchase Agreement som EU-kommissionen slöt med Astra Zeneca i augusti ifjol. Vid den tiden var det fortfarande oklart om vaccinet skulle bli godkänt, och man ville vinna tid. Det ledde till att Astra Zeneca bands mindre hårt i kontraktet än vad som normalt skulle skett, tror van Calster. Men företaget kan alltså ändå fällas för kontraktsbrott i belgiska rätten.

Den första prövningen, som inleddes den 26 maj, är en så kallad interlocutory application. Det är ett slags summarisk bedömning där domaren bara tar hänsyn till vad som omedelbart framgår av kontraktet, snarare än en djupare analys av texten och omständigheterna. EU:s avsikt med detta steg är att med rättslig uppbackning förmå Astra Zeneca att leverera vaccin från de tre fabriker utanför EU som nämns som reservkapacitet i kontraktet, två i Storbritannien och en i USA.
Ett snabbt avgörande väntas, inom ett par veckor efter förhandlingen.

”Astra Zeneca försökte inte ens uppfylla kontraktet”, sade EU:s advokat Rafael Jafferali under den inledande förhandlingen, enligt nyhetsbyrån Reuters.

Andra processen i september

Den andra rättsprocessen, som inleds den 26 september, syftar till att pröva om ett kontraktsbrott skett utifrån avtalstexten. Om EU-kommissionen vinner tvisten öppnar det för möjligheten att begära kompensation från Astra Zeneca för de merkostnader och besvär som förseningarna orsakat.

I en textboksberäkning för att uppskatta storleksordningen på kompensationen jämförs det pris EU betalat för Astra Zenecas vaccin – ungefär 8 dollar per dubbeldos – och de 30 dollar per dubbeldos man varit tvungen att betala för ersättningsdoser från Pfizer. Mellanskillnaden, 22 dollar, multiplicerat med antal försenade dubbeldoser blir den summa Astra Zeneca skulle behöva betala. Idag ser det ut att handla om 100 miljoner dubbeldoser eftersom Astra Zeneca säger sig kunna leverera 50 miljoner före slutet av juni, medan EU-kommissionen anser sig berättigade till 150 miljoner. Resultatet blir ett maximalt ersättningskrav på 2,2 miljarder dollar, motsvarande 8,5% av Astra Zenecas försäljning under 2020.

”Därutöver kan man tänka sig att titta på om förseningarna kostat människoliv. Om man finner att dödsfall varit ett direkt resultat av uteblivna leveranser kan det teoretiskt utgöra ytterligare en kompensationsgrund”, säger professor van Calsten.

Men att man skulle vilja, eller ens kunna, gå så långt förefaller osannolikt. Det anser en brittisk toppadvokat som arbetar både i London och Bryssel.

”Det skulle i princip vara omöjligt att bevisa att någon avlidit av just leveransförseningen. Kanske hade de som avled inte tvättat händerna, eller så skulle de inte accepterat Astra Zeneca-sprutan även om den funnits till hands. Det enda EU kan göra om de vill vara stenhårda är att stämma för grov oaktsamhet, vilket kan vara kriminellt, men även det är notoriskt svårt att bevisa”, säger han.

Vaccin till självkostnadspris

Expertkommentarerna ger en försmak av det meningsutbyte som kommer att höras efter sommaren i Bryssels rättssalar. Där kommer Astra Zeneca företrädas av Hakem Boularbah från Loyens & Loeff, en högt rankad advokatbyrå för stämningar. I EU:s ringhörna står Rafaël Jafferali, partner hos Simont Braun, en privat advokatbyrå som EU-kommissionen valt att anlita istället för att använda sina interna jurister.

Oron bland investerarna för att Astra Zeneca verkligen skulle drabbas av avsevärda kompensationskrav avtog något när EU-kommissionen efter att stämningarna lämnats in sa att man inte är ute efter att ”straffa” företaget. Stefan De Keersmaeker, talesman från EU-kommissionen, underströk att målet är att få alla beställda doser levererade, samt att man vill ”skicka ett budskap” till Astra Zenecas VD Pascal Soriot.

”Att Astra Zeneca säljer (vaccinet) till självkostnadspris, torde också vara en förmildrande omständighet som EU inte är okänsligt för. AZ har ju uppenbart velat göra en samhällsinsats, snarare än att optimera sitt agerande för egen vinning”, säger den brittiske advokaten.

Hämnd för brexit

Han är liksom många i Storbritannien – där man ser Astra Zeneca som ett brittiskt företag – kritisk till att de dragits inför domstol.

”Det är helt osannolikt att EU-kommissionen beter sig på det här sättet. Från den här sidan (engelska, reds anm) kanalen ser det ut som solkig bitterhet efter en skilsmässa,” säger den brittiske advokaten.

I många avseenden har prestige och känslor, snarare än rationalitet, definierat konflikten kring Astra Zenecas vaccin-leveranser: Vem förlorar mest på brexit? Vem knuffar sig först fram i vaccin-kön, och vem har varit smart nog att skriva det bästa kontraktet?

Vad gäller det sistnämnda ser Storbritannien ut att ha gjort bäst ifrån sig. Enligt websidan Politico finns en paragraf i deras avtal med Astra Zeneca som innebär att regeringen kan avsluta kontraktet och kräva ersättning om förseningar inträffar. I jämförelse beskrivs EU:s kontrakt som en ”fattig kusin”, utan straffklausuler.

Den obalansen har övertygat samtliga 27 EU-stater om att Astra Zeneca prioriterat Storbritannien och som en följd inte uppfyllt kontraktet med EU-kommissionen. Men trots att alla medlemsstater ställde sig bakom stämningarna utåt var det inte helt okontroversiellt att dra företaget inför rätta.

”Många i EU:s ledarskikt tyckte att en stämning skulle se onödigt aggressiv ut. Men i själva verket är domstolen precis den rätta platsen att avgöra en tvist, istället för att bråka via presskonferenser och skapa spin. Ett formellt tillvägagångssätt tar udden av det känslomässiga i konflikten”, säger van Calster.