Afv avslöjar: Handelsprofessor inblandad i bolagstömning – stämmer staten efter dom

Det blev ingen lätt uppgift för advokaten Sune Kihlgren att utreda restaurangföretaget Skanör-köket Aktiebolags konkurs. Problemet var att de personer han hade att göra med ”saknade intresse av att sakomständigheterna i konkursen skulle gå att utreda”.

I arvodesframställan som lämnades in till tingsrätten sommaren 2021 skriver han att dessa personer ”i olika sammanhang lämnat uppgifter som framstår som felaktiga, för att inte säga osanna.”

IntressekonflikterArtikel

Afv avslöjar: Handelsprofessor på dubbla stolar i Oasmiaskandalen

Här pekar konkursförvaltaren Kihlgren bland annat ut Handelshögskolans professor. Det visar sig nämligen att Erik Nerep, som räknas till en av Sveriges ledande experter på aktiebolagsrätt, dyker upp som en central person även i denna härva. Affärsvärlden har rapporterat om Nereps inblandning i Oasmia-skandalen.

Oklarheter kring ägande

Men låt oss börja med en kort bakgrund, som sträcker sig över tjugo år tillbaka i tiden. Skanör-kökets affärsidé var att driva restaurangverksamhet i en byggnad på arrenderad mark som ägs av Vellinge kommun. 2003 sa kommunen upp arrendeavtalet och i den tvist som följde fungerade professor Erik Nerep som restaurangföretaget ombud.

Erik Nerep säger till Affärsvärlden att han känt Björn Lindström – den person som företrädde Skanör-köket – länge. Redan under 1990-talet ska Nerep ha lånat ut pengar till restaurangföretagaren.

2008 beslutades att Skanör-köket skulle träda i likvidation. Men likvidatorn som förordnades, advokaten Göran Strandh, hade problem att reda ut situationen.Bokföring saknades för åren närmast likvidationen och det var oklart vem som faktiskt ägde aktierna i företaget. Björn Lindstöm– som fortfarande hävdar att han är ägaren – har till dags dato inte lyckats bevisa det, enligt Strandh.

År 2012 fick likvidatorn Göran Strandh ett utkast daterat oktober 2007 som skulle föreställa en årsredovisning från Skanör-köket. Strandh säger att han fick dokumentet via mejl från Erik Nerep.

Inlämnat till tingsrätten i Stockholms finns också en kopia på ett mejl vars avsändare är Erik Nerep. Professorn ser ut att ha skickat mejlet från sin adress på Handelshögskolan: ”Göran, Enligt överenkommelse. Vi hörs, Erik.”

Bifogad fil är döpt till: Årsredovisning Skanör-Köket.docx.

Osann årsredovisning

Enligt den årsredovisning som bifogats i mejlet skulle hela inkråmet i Skanör-köket ha avyttrats till ett cypriotiskt bolag – Ibarna Ltd – för en köpeskilling om 1 krona.

Men att inkråmet skulle ha sålts för 1 krona är osanna uppgifter. I själva verket hade Skanör-köket enligt avtal överlåtit arrenderätten inklusive byggnaden till nybildade bolaget EPLW Invest AB för 15 miljoner kronor samt en eventuell tilläggsköpeskilling på 2 miljoner kronor.

Detta avtal granskades av Erik Nerep.

”Ja, det stämmer. Jag har tittat på det avtalet. Jag kände ägaren Björn Lindström. Jag har hjälpt honom en hel del”, säger han.

Men om Nerep visste att EPLW skulle betala totalt 17 miljoner kronor för inkråmet, varför mejlade han då en årsredovisning av vilken det framgick att Skanör-Köket sålt inkråmet för 1 krona till en annan köpare?

”Nej, jag har inte skickat. Jag kan ingenting om årsredovisningar”, säger Erik Nerep.

Enligt likvidatorn ska du ha skickat en årsredovisning?

”Nej, det stämmer inte. Aldrig.”

Advokaten står på sig

Erik Nerep förnekar alltså att han skickade den osanna årsredovisningen.

Men likvidatorn, advokaten Göran Strandh, står på sig.

”Jag har vittnat om detta i domstol. Jag satt i tingsrätten och sa att jag håller denna årsredovisning från Erik Nerep i min högra hand. Jag har alltså avlagt vittnesmål under ed. Och att begå mened – det är allvarligt. Särskilt för en advokat”, säger han.

Konkursförvaltaren Sune Kihlgren, som senare tog över efter Göran Strandh, skriver i sin arvodesframställan att årsredovisningen med uppgiften om köpeskilling på 1 krona hade satts ihop för att ”dölja affärens verkliga innehåll”. Han tillägger att han gjort ”bedömningen att Erik Nerep hade medverkat till detta försök”.

”Man plockar ut kassan ur bolaget, och sedan när den är borta försöker man dölja på vilket sätt den har skingrats. Jag kan inte se något annat skäl till varför någon skulle skicka årsredovisningen med uppgiften om köpeskilling på 1 krona ”, säger Sune Kihlgren.

Utbetalning till skattekonto

Nu betalade köparen EPLW aldrig några 17 miljoner kronor för inkråmet. Däremot förde EPLW över 14,25 miljoner kronor till Skanör-kökets nystartade konto på Kaupthing (senare Ålandsbanken).

Bara några dagar senare gjordes första utbetalningen från detta konto. Det handlade om en överföring på 1 miljon kronor – som gick till Erik Nereps personliga skattekonto.

”Erik Nerep har bestritt att detta belopp betalats in till hans skattekonto av Skanörköket och om det betalats in utgör det arvode åt honom från Skanör”, skriver konkursförvaltaren i sin arvodesframställan som lämnats in till tingsrätten.

I en inlaga till domstol förnekar dock Erik Nerep att han fått en miljon kronor i arvode.

Till Affärsvärlden säger han att Skanör-kökets företrädare Björn Lindström överförde 1 miljon kronor till skattekontot för att betala tillbaka en gammal skuld, och att han inte visste att pengarna kom från företagets konto.

”Ja, Björn Lindström betalade av ett lån till mig som är från 90-talet i olika rater. Så var det.”

Men att det skulle handla om återbetalning av ett lån förnekar Lindström, som menar att det rörde sig om betalning för tjänster.

”Erik Nerep ville att jag skulle föra över 1 miljon kronor i arvode till hans skattekonto.”

Efter överföringen på 1 miljon kronor till Erik Nerep fortsatte någon – oklart vem som satt med bankdosan – att föra ut pengar från Skanör-kökets bankkonto. Och mindre än två år senare var kontot tomt.

Varken Erik Nerep eller Björn Lindström säger sig ha haft tillgång till bankdosan.

Konkursförvaltaren Sune Kihlgren skriver att, eftersom det inte fanns några egentliga förklaringar till att kontot tömts, måste utredningen ”bedrivas med utgångspunkt i misstanke om att det förekommit en bolagsplundring (…)”

Om du misstänkte bolagsplundring, varför anmälde du inte transaktionerna till Ekobrottsmyndigheten?

”När jag tog över efter likvidatorn och började få klart för mig vart pengarna hade gått, var eventuella brott preskriberade eller var på väg att bli preskriberade”, säger Sune Kihlgren.

Många utbetalningar från Skanör-köket gick till ett SEB-konto som ska ha kontrollerats av Björn Lindström – vilket Lindström förnekar. Men den största utbetalningen – 6 miljoner kronor – gjordes till ett konto tillhörande Erik Nereps bolag EWN Opinio Juris.

”Jag insåg att det rörde sig om Erik Nereps företagskonto när jag jämförde bankallegat (utdrag från bankens egna system, reds. anm.) med ett kontoutdrag”, säger Sune Kihlgren.

Konkursförvaltaren gick till domstol

Så snart Kihlgren insett att 6 miljoner förts över till Nereps bolag framställde han krav på återbetalning mot Handelshögskolans professor. Men denne ville inte gå med på konkursförvaltarens krav. Enligt arvodesframställan vägrade Nerep till och med bekräfta att det konto till vilket pengarna förts, tillhörde hans bolag:

”Erik Nerep vägrade att betala tillbaka beloppet och han vägrade också att uppge vem som var kontohavare.”

Konkursförvaltaren gick då vidare till domstol och lät konkursboet stämma Nereps bolag på det överförda beloppet jämte ränta.

Professorn, som själv företrädde sitt bolag i domstol, kontrade med att attackera Sune Kihlgren personligen. I dokument som lämnats in till tingsrätten hävdar han att syftet med stämningen ”måste ha varit att ge extra inkomster till konkursförvaltaren”. Nerep begärde också att domstolen skulle göra Kihlgren personligt betalningsansvarig tillsammans med konkursboet för hans bolag EWN:s rättegångskostnader.

Frågan är varför restaurangföretagaren Björn Lindström förde över 6 miljoner kronor till professorns bolag?

Enligt Erik Nerep är förklaringen att Lindström ville investera i ett fastighetsprojekt som en vän till Nerep hade på gång.

Varför förde Björn Lindström inte över pengar till sitt eget bankkonto? Varför förde han över pengar till dig?

”Han ville vara med i projektet och jag kunde då vara säker på att de här pengarna fanns och att jag kunde lova de här pengarna till projektet.”

Nerep hävdar att han utgick ifrån att pengarna kom från Lindström personligen och att han inte visste att de överfördes direkt från Skanör-kökets konto: ”EWN har således varit i god tro kring varifrån betalningen kom (…)”

Och även om de 6 miljonerna kom från bolaget hade Björn Lindström rätt till pengarna, argumenterar Nerep.

Det finns dock flera omständigheter som talar emot professorns förklaring. Den mest uppenbara är att det aldrig blev någon fastighetsinvestering – samt att Björn Lindström själv förnekar att det någonsin varit tal om en sådan affär.

”Det där är en efterhandskonstruktion. Erik Nerep sa så för att övertyga domstolen om att han tagit emot pengarna i ’god tro’”, säger Lindström.*

Så vad hände med de 6 miljonerna? Erik Nerep säger att han betalade ut 6 miljoner kronor till Björn Lindström och dennes släktingar i omgångar och under loppet av ett antal år. Detta är ett påstående som styrks av vissa skriftliga uttalanden från banken SEB.

”Det var han (Björn Lindström, reds. anm.) som gav mig instruktioner om att betala tillbaka. Ibland var det till hans släktingar – hustrun och pappan.”

Men Erik Nerep har aldrig visat upp ett bankkontoutdrag. Och Björn Lindström förnekar att han, och/eller hans släktingar, skulle ha tagit emot utbetalningar på totalt 6 miljoner kronor.

”Hade Nerep betalat tillbaka hade han rimligen kunnat visa upp ett kontoutdrag, vilket han inte har gjort”, säger Björn Lindström.

”Domen är fullständigt tokig”

Trots alla frågetecken som konkursförvaltaren lyfter fram i stämningsansökan gick Stockholms tingsrätt helt och hållet på Erik Nereps linje sommaren 2019. Bland annat skriver domstolen att det: ”Vid en bedömning av vad som sålunda har förekommit har Konkursboet inte visat att EWN insett eller bort inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring från Skanörköket.”

Men konkursförvaltaren Sune Kihlgren tror inte på Nereps förklaringar. I stämningsansökan skriver han: ”EWN har inte varit i god tro om att Kaupthing-utbetalningen kom från Björn Lindström. Det bestrids att Björn Lindström avsåg att investera i ett fastighetsprojekt. Han har själv förnekat det i inlagor i ett annat mål som pågår vid tingsrätten (…).”

Kihlgren överklagade tingsrättens dom till hovrätten, som kom till en helt annan slutsats än första instans. Hovrätten menade att Erik Nerep varken lyckats styrka att Björn Lindström hade rätt till dessa 6 miljoner kronor eller att han hade anledning att tro att pengarna kom från Lindström personligen.

”Sammantagna innebär dessa omständigheter att EWN inte kunnat styrka att bolaget genom Erik Nerep varit i god tro i betalningsögonblicket” skriver domstolen som i mars 2021 dömde EWN Opinio Juris att betala tillbaka beloppet inklusive ränta plus rättegångskostnader – närmare 11 miljoner kronor – till konkursboet.

”Domen är fullständigt tokig”, säger Nerep till Afv och fortsätter:

”Om du läser Svea hovrätts dom – det finns ingen juridik i det.”

Erik Nerep har stämt staten

Handelshögskolans professor överklagade hovrättens dom till Högsta domstolen. Och när HD inte gav prövningstillstånd bestämde han sig för att stämma svenska staten genom Justitiekanslern.

”Som grund för EWN:s talan åberopas att Svea Hovrätt i dom av den 25 mars 2021 (…) gjort sig skyldig till fel eller försummelse i sin myndighetsövning främst genom en uppenbart oriktig rättstillämpning (…)”, skriver Erik Nerep i en stämningsansökan som inkom så sent som i september 2022.

Justitiekanslern bestrider talan och skriver att det ”inte förekommit några fel eller försummelser i Svea hovrätts rättstillämpning som föranleder skadeståndsskyldighet för staten”.

Tingsrätten beräknas meddela dom i målet denna sommar.

*Det föreligger nu en konflikt i Stockholms tingsrätt mellan Erik Nerep och Björn Lindström. Den förre har stämt den senare på 6,5 miljoner kronor jämte ränta. 

Läs också: Efter avslöjandet: Handels utreder professors lämplighet som lärare