”Som näring går renskötseln inte att försvara”

Girjasdomen, konsultationsordningen, och Renmarkskommittén som ska ta fram ett förslag till ny renskötsellag. Det rör sig om en HD-dom, en pinfärsk lag och en kommande lag med potentiellt enorma konsekvenser för näringslivet på i runda slängar halva Sveriges yta.

Men det handlar också om några mycket grundläggande frågor: Ska etnicitet bestämma vem som har rätt att ägna sig åt en viss näring? Ska etnisk tillhörighet bestämma vem som har rätt att bruka våra gemensamma marker?

Dödshotet

Nedanför helikoptern med turister i lasten sträcker sig den skandinaviska fjällkedjan Skanderna ut sig. Området är ett Mekka för heliski – skidåkning på orörd snö från bergstoppar dit man tar sig med just helikopter.

RennäringKrönika

En ren konflikt

Här finns Riksgränsen, Sveriges nordligaste skidort. Här står det mäktiga Kebnekaisemassivet med Sveriges högsta topp, och inte långt från den, landets enda toppglaciär. Här finns det karga Tjäktjapasset, den vidsträckta sjön Alesjaure och några mil norröver – Abisko, ”porten till vildmarken”.

Helikopterpiloten låter blicken vandra mellan instrumentbrädan och landskapet långt därunder när han fångar upp en röst via radion: ”Kommer du tillbaka sätter jag en kula i stjärtrotorn”.

I praktiken handlar det om ett dödshot som fångas upp av inte mindre än tre helikopterpiloter. Stjärtrotorn förhindrar att hela helikoptern roterar runt sin egen axel och sannolikheten är hög att en kula i stjärtrotorn leder till en krasch.

Den som enligt egen utsago är beredd att skjuta ned ett gäng turister, presenterar sig inte. Men personen i fråga är tydlig med att han inte vill se helikoptrar i området – de skrämmer renarna.

En polisanmälan om hotet mot helikopterpiloten inkom till Kirunapolisen i april i år.

Öppet sår

I Jokkmokks kommun, där brittiska Beowulf Minings gruvplaner hotar en samlingsplats för renar med bra vinterbete, har invånarna delats upp i två läger: de som är för en gruva i Kallak västnordväst om tätorten Jokkmokk, och de som är emot.

Efter många år av konflikter och överklagade beslut – ansökan om bearbetningskoncession lämnades in 2013 – har regeringen gett Beowulf Mining grönt ljus. Men i gruvförespråkarnas glädjebägare finns mängder av smolk.

”Det finns väl en förhoppning om en gruva bland dem som styr, men även om vi skulle få en gruva kan vi aldrig bli glada. Det har varit ett sånt jävla liv runt omkring den. Gå in på en fest och säg ‘Kallak’. Då blir det femtio personer på ena sidan golvet och femtio på andra – som inför en styrdans: rennäringen och de aktiva miljöpartisterna på ena sidan och resten på andra”, säger Sven Holmqvist, ordförande för Socialdemokraterna i Jokkmokk och fortsätter:

”De som är för gruvan pratar inte om det just. Det är som ett öppet sår som man inte vill riva i.”

Samehatarna

I maj 2021 sänder TV4 dokumentären ”Samehatarna”. Kalla Fakta kan visa hur renar skjuts ihjäl och körs på med skoter för att sedan klubbas ihjäl – utan att någon grips och ställs till svars. Det rör sig om 38 fall av dödade renar under en period av tre och ett halvt år.

”Det är helt oacceptabelt att detta får fortgå. Dessa helt förfärliga dåd är ett uttryck för hat och rasism mot den renägande gruppen samer och det är dags att samhället reagerar”, säger Åsa Larsson Blind, förbundsordförande för Svenska Samernas Riksförbund, i en kommentar.

Om än målande, så är ovan nämnda konflikter bara exempel på hur motsättningarna mellan renskötare, deras grannar och andra näringar har skärpts under en lång rad år. Och mycket tyder på att stridigheterna kommer att eskalera.

Men att skylla på ett allmänt och växande ”samehat” blir vilseledande. Det handlar om olika näringsverksamheter som krockar med varandra och frågor om vem som ska ha rätt att göra vad på, bland annat, statens marker.

I grund och botten har såväl stridigheter som samers rättigheter varit kopplade till samebyn, som inte är en by i vanlig mening, utan en ekonomisk och administrativ sammanslutning med en egen styrelse. Det är också ett geografiskt område där renskötsel bedrivs.

För att få bedriva renskötsel och åtnjuta samers särskilda rättigheter till jakt och fiske, måste man vara medlem i en sameby. Medlem i en sameby blir man genom födsel eller ingifte. Man kan också ansöka om att bli medlem, men då är det upp till existerande medlemmar att rösta ja eller nej till ansökan.

De flesta samer – uppskattningsvis runt 90% – tillhör inte någon sameby. Majoriteten av samerna åtnjuter alltså i praktiken inte ”samernas rättigheter”.

Och rent krasst har samebyarna inga incitament att rösta in nya medlemmar. Ju fler medlemmar, desto fler som ska dela på rättigheterna som följer med ett medlemskap – vilka vi ska återkomma till.

Gruvplaner stoppas

Rennäringen är starkt förknippat med samer och samisk tradition. Men i själva verket är det alltså en liten bråkdel av samerna som ägnar sig åt den; uppskattningsvis ett par hundra personer får större delen av sina inkomster från renskötsel.

Samtidigt utgör renskötselområdet cirka hälften av Sveriges yta. Det sträcker sig från Idre i söder till Treriksröset i norr och från norska gränsen till stora delar av Norrlandskusten.

Stora delar av detta område klassas i sin tur som ett så kallat ”riksintresse” vilket innebär att myndigheter som Länsstyrelsen och Bergstaten ska ta extra stor hänsyn till rennäringen när beslut tas om gruvor får öppnas, vindkraftverk byggas, kraftledningar dras, skidliftar uppföras och till om med om en idrottsklubb får anlita en orienteringstävling i området.

Samtidigt som värdet av rennäringen mätt i pengar är försumbar. Säsongen 2020/2021 uppgick slaktvärdet plus prisstödsersättning till 87 miljoner kronor.

Ett av de företag vars planer grusats med hänvisning till rennäringen är Tertiary Gold. Det brittiska gruvföretaget har ansökt om en bearbetningskoncession avseende en flusspatfyndighet i Storuman.

Efter många år av långdragna förhandlingar, ansökningar och överklagade beslut gjorde såväl Länsstyrelsen som Bergsstaten bedömningen att projektet skulle innebära ”påtaglig skada för rennäringen” och sa nej.

I Storuman beklagar kommunalrådet Tomas Mörtsell (C) att flusspatsgruvan stött på patrull. Han hade hoppats på fler jobb till kommunen och möjligen också fler invånare. Sedan 1970 har befolkningen minskat med drygt 32% till 5 808 personer – samtidigt som Sveriges befolkning under samma period har ökat med 18%.

Men det finns ytterligare en aspekt att ta hänsyn till när det gäller flusspatfyndigheten i Storuman.

Flusspat – som bland annat har stora användningsområden inom stål- och aluminiumframställning – klassas som ett så kallat ”kritiskt” mineral av EU-kommissionen.

Det är relativt sällsynt i vår del av världen. 2010 stod EU för endast 3% av världsproduktionen medan Kina stod för över hälften. I Sverige bedrivs ingen brytning alls – trots att efterfrågan på mineralet ser ut att öka de närmaste tio åren enligt Sveriges geologiska undersökning, SGU. Och trots att flusspatsfyndigheten i Storuman bedöms vara av god kvalitet.

”Den är en väldigt bra fyndighet som säkert skulle vara lönsam att bryta. Inte minst eftersom flusspat är en ‘kritisk’ mineral hade det varit väldigt bra om fyndigheten hade kommit i produktion”, säger Olof Martinsson, universitetslektor i Malmgeologi vid Luleå Tekniska universitet.

Tertiary Gold har överklagat beslutet som sedan 2019 ligger på regeringens bord.

Polisanmält kommunalråd

Få kommuner är så hårt drabbade av konflikten mellan rennäringen och andra verksamheter som Kiruna. Det var här helikopterpiloten med turister i lasten blev dödshotad. I den vevan polisanmäldes också Kirunas kommunalråd Gunnar Selberg (C) av ordföranden för en sameby för att ha flugit helikopter över renbetesland – enligt Selberg utan att ha brutit några regler.

”Heliski-företagen hävdade att det inte fanns några renar i ett område där samebyarna sa att det fanns 8000 renar. Jag ville se efter själv hur det stod till”, säger han.

Men att Kirunas kommunalråd bestämde sig för kontrollera de motstridiga uppgifterna om renarna, togs inte väl emot.

”Jag tycker att det är för jävligt gjort”, sa Niila Inga, ordförande för Laevas sameby, till NSD.

Hur många renar fanns där?

”Vi flög en timme och 15 minuter och vi såg inga renar”, säger Gunnar Selberg.

Hela Kiruna kommun är uppdelat i sex samebyar. Kiruna stad ligger i Gabna sameby. Det betyder att företag och kommunen ska samråda med olika samebyar vid varje typ av exploatering.

I Kiruna har bland annat rymdbasen Esrange hamnat i konflikt med Talma sameby. Esrange har planer på att anlägga ett område för testverksamhet av raketmotorer och behöver av det skälet även dra en 2,5 kilometer lång väg. Länsstyrelsen gav först klartecken till projektet. Men samebyn, som har sina året-runt-marker i området, överklagade till mark- och miljödomstolen som gav samebyn rätt och skickade tillbaka frågan till länsstyrelsen för ny behandling.

Även Eiscat – som studerar jordens jonosfär och övre atmosfär – har stött på patrull. Den vetenskapliga organisationen ville bygga en antennpark uppe i Kaiseniemi, men den berörda samebyn sa nej till bygglov trots att översiktsplanen redan hade gått igenom.

Planerna på en centrumnära järnvägsstation är ett annat projekt som mött motstånd.

”Vi har krigat i tio år för det här. Trafikverket har sagt att de köper våra resonemang, har gjort en utredning och landat i att man ska dra in en järnväg i Kiruna. Men två samebyar säger nej”, förklarar Gunnar Selberg.

Enligt samebyarna skulle en placering nära centrum orsaka påtaglig skada för renskötseln i området. Renarna skulle inte kunna ta sig mellan sina årstidsland vilket skulle innebära ”ödesdigra och oöverskådliga konsekvenser för samebyarnas möjligheter att bedriva renskötsel”.

Konflikten mellan renskötare och turistnäringen går att illustrera med antalet turistbäddar, menar Gunnar Selberg.

”När jag kom tillbaka till Kiruna 1989 efter studier i Lund hade Kiruna mellan 4 000 och 5 000 turistbäddar. Då var Levi i norra Finland en liten by med noll bäddar. Idag har Levi 25 000 bäddar och anordnar alpina världscuptävlingar. I Kiruna har vi fortfarande mellan 4 000 och 5 000 turistbäddar. Det har nästan inte hänt någonting.”

Detta trots att Kiruna enligt Selberg borde ha bättre förutsättningar än Levi.

”Vi har högre fjäll, mer midnattssol och bättre kommunikationer. För att ta dig till Levi måste du flyga till Kittilä och sedan är det en ganska lång bussresa till Levi. Här landar turisterna på Kiruna flygplats och är framme. Det betyder ju att tillväxtpotentialen häruppe egentligen är enorm.”

Selberg lastar i första hand inte samebyarna för att de tar beslut som hindrar näringslivets utveckling.

”Jag respekterar att samebyarna inte vill att turistföretagen ska utvecklas i Kiruna. Det blir inte enklare för dem om vi får fler turister i markerna. Och det kanske är så att vi bara ska ha rennäring i Kiruna. Men då måste regeringen och länsstyrelsen bestämma sig för det. Nu säger länsstyrelsen att turismen i Kiruna ska fördubblas samtidigt som myndigheten alltför ofta säger nej till projekt på något sätt krockar med rennäringen.”

Konsultationsordningen

Många menar att regering och riksdag nu ägnar sig år att hälla ytterligare bensin på konfliktbrasan. Och detta med de bästa intentioner.

I mars 2022 började en ny lag – den så kallade konsultationsordningen – att gälla. Nu måste regeringen och statliga förvaltningsmyndigheter konsultera företrädare för det samiska folket innan beslut fattas i ”ärenden som kan få särskild betydelse för urfolket samerna”. Från och med den 1 mars 2024 ska lagen gälla även regioner och kommuner.

Lagen har kritiserats av flera skäl. Bland annat för att det är oklart vem som ska ha rätt att företräda det samiska folket. Och ska en same boende i bostadsrätt på Södermalm i Stockholm ha något att säga till om?

Det största problemet bedöms dock vara att det inte framgår hur länge denna konsultation ska tillåtas pågå. Vad händer om statliga förvaltningsmyndigheter och kommuner inte kommer överens med samerna?

”Lagen säger inte något om hur lång tid konsultationen får ta. När är den klar? Kan den dra ut på tiden i flera år?” frågar sig Anders Blomberg, regional jurist och äganderättsexpert på Lantbrukarnas Riksförbund, LRF och fortsätter:

”Det råder dessutom oklarhet vad gäller vem som skall konsulteras för att konsultationsskyldigheten skall anses vara fullgjord.”

Kommunalrådet Gunnar Selberg säger sig känna en ”stark oro” för vad den nya lagen kan leda till.

”Jag är rädd att planärenden och bygglovsärenden – processer som idag tar flera år – i framtiden kommer att pågå i decennier”, säger han och fortsätter:

”Jag bedömer att samebyarna får ökade möjligheter att bromsa processer, vilket är det allvarliga. Som företagare har man inte tid att driva processer i all oändlighet. Är det så att man inte kan göra något på ett ställe, ja då gör man det någon annanstans. Då investerar man i Finland eller södra delarna av Norrland istället.”

Gunnar Selberg är noga med att han inte talar om det samiska folket.

”När det gäller all typ av markanvändning är det samebyarna som är berörda. Vi pratar om att staten ger renskötselföretag makt över andra företag – gruvinvesteringar, skogsinvesteringar, turistinvesteringar, vindkraftinvesteringar i halva landet. Det är inte rimligt.”

Tomas Mörtsell, kommunalrådet i Storuman, delar oron.

”Risken är att konsultationsordningen lägger sig som en blöt filt över kommunen.”

Girjasdomen

Konsultationsordningen är inte det enda som riskerar att spä på konflikterna. En veritabel krutdurk är Girjasdomen.

Girjas samebys åretruntmarker – motsvarande cirka 5449 kvadratkilometer vilket är 1,7 gånger så stort som Gotland – ligger huvudsakligen i nordligaste delen av Gällivare kommun. En mindre del ligger också i södra delen av Kiruna kommun och omfattar Kalixälvens källflöden.

I början på 2020 beslutade Högsta domstolen – baserat på ”historiska omständigheter” – att Girjas har ensamrätt till småviltsjakten och fisket inom sitt fjällområde, vilket även innefattar en upplåtelserätt.

Det betyder att samebyn – med ett tjugotal gruppansvariga renskötare enligt sametingets statistik – har monopol på att sälja småviltsjakt- och fiskekort inom ett mycket stort geografiskt område.

I praktiken kan samebyn bestämma sig för att sälja dyra jakt- och fiskekort till förmögna utländska turister, eller att inte tillåta någon utomstående att jaga och fiska på ”deras” område överhuvudtaget.

Värt att påminna om är att ”B-laget” – samer som står utanför samebyn – inte har del i denna potentiellt mycket lukrativa rätt.

Mycket tyder nu på att övriga femtio samebyar i Sverige kan få samma rättigheter som Girjas. En möjlig väg är processa i domstol. Men det kan också ske genom att riksdagen beslutar om en ny lag.

Håkan Jonsson, sametingets ordförande, om rennäringen

Enligt experter krävs det mellan 300 och drygt 500 renar för att en renägare ska få större delen av sin inkomstkälla från rennäringen. Enligt Sametingets statistik har 201 personer 300 renar eller fler. Samtidigt beräknas samebyarna nyttja cirka 240 000 km² enligt Sametingets statistik. Det motsvarar drygt 50 procent av Sveriges areal.

Är det rimligt att så få personer ska ha inflytande över andra företagsetableringar i halva Sverige?

”Ja, det tycker jag. Vill vi ha kvar rennäringen i framtiden? Det tror jag de flesta svarar ja på. Då blir nästa fråga, ska vi ge rennäringen förutsättningar? Ja, det tycker väl de flesta. Och nu har rennäringen jättestora problem. Många har det mycket tufft och mitt svar är därför att vi måste ta extra hänsyn till rennäringen.”

Men det handlar om en näring som försörjer väldigt få. Slaktvärdet inklusive bidrag uppgår till cirka 90 miljoner kronor om året. Sett till hur stora arealer som krävs är det också en otroligt ineffektiv näring.

”Om vi skulle sluta stötta rennäringen skulle den i stort sett dö ut. Och för den samiska kulturen vore det ett avbräck. Det är en så tajt koppling mellan näring och kultur. Man skulle också kunna se rennäringen som ett kulturuttryck.”

Girjasdomen säger att Girjas sameby har ensamrätt att bestämma om andra ska få jaga och fiska på samebyns område ovanför odlingsgränsen och den ensamrätten är grundad på urminnes hävd. Men samer som inte är medlemmar i samebyn får inte den rätten. Är inte det orättvist?

”Jag ser det som en självklarhet att alla samer uppbär rätten baserat på urminnes hävd. Domen säger att det är urminnes hävd som ger samebyn den här rätten. Och då kan man inte hävda att det bara är dagens samebymedlemmar som uppbär den rätten.”

Det finns personer vars förfäder bott i dessa områden i hundratals år – men som inte är samer. Varför ska inte dessa personer få dela på jakt- och fiskerättigheter?

”Rätten till jakt och fiske bygger på urminnes hävd. Men jag som politiker kommer naturligtvis att verka för att även icke samer att möjlighet att jaga och fiska. Framför allt för ortsbor. I den omfattning det finns möjlighet och utifrån hur mycket jakt och fiske markerna tål.”

Renmarkskommittén diskuterar också rätten till älgjakten. Tycker du att den också ska gå till samerna?

”Det har Renmarkskommittén inte tagit ställning till, och innan dess vill jag nog se hur vi hanterar den frågan.”

Renmarkskommittén

I maj 2021 fick den så kallade Renmarkskommittén i uppdrag att utarbeta ett förslag till en ny renskötsellag som ska ersätta den nuvarande rennäringslagen. Enligt direktivet ska kommitténs förslag ”vara förenliga med Högsta domstolens slutsatser i Girjasdomen”.

Renmarkskommittén med ordförande Eric M. Runesson i spetsen, ska också ”ta ställning till om ensamrätten enbart gäller småviltsjakt eller om den gäller allt vilt”.

Med andra ord – ska samerna också ha ensamrätt på älgjakten på statens marker ovan odlingsgränsen?

Huruvida en sådan rätt enbart skulle tillfalla samebyarna eller även andra samer är oklart. Det är också oklart hur en same i så fall skulle definieras.

”Som jag ser det har regeringen via formuleringar i direktivet ‘beställt’ en viss utgång. Det finns ju inte så många sätt att tolka ‘förslag som är förenliga med Högsta domstolens slutsatser i Girjasdomen’”, säger en person med insyn i Renmarkskommitténs arbete.

Även Gunnar Selberg är djupt kritisk till såväl Girjasdomen som Renmarkskommitténs direktiv.

”Nästan hela Kiruna kommun ligger ovan odlingsgränsen. Ska man ge en viss etnisk grupp monopol på jakten och fisket i kommunen?” säger han och fortsätter:

”Det här är statens marker, våra gemensamma marker. Det är många som bor häruppe av ett enda skäl – närheten till naturen och möjligheten att jaga och fiska. Konsekvenserna för turistnäringen och arbetskraftsförsörjningen till exempelvis LKAB, skulle bli dramatiska.”

Konsultationsordningen och klimatet

‘Syftet med en ny renskötsellag och konsultationsordningen är goda. Det handlar om att ”främja det samiska folkets inflytande över sina angelägenheter” och kompensera något för historiska missdåd.

Miljöpartiet är ett av de partier som tydligt tar ställning: ”Miljöpartiet vill stärka urfolket samernas självbestämmande och inflytande” och Sverige ska ”ta ansvar och ge upprättelse för historiska övergrepp.” lyder några formuleringar på partiets hemsida.

Miljöpartiet är samtidigt lika tydligt med att ”framtiden är fossilfri”: ”Miljöpartiet har visat vägen för industrin: vi ska bort från det fossila, utsläppen ska minska, hela Sverige ska ställa om.”

Den numera internationellt kända klimataktivisten Greta Thunberg är inne på samma linje. När regeringens besked om Kallakgruvan kom sparade hon inte på de hårda orden: ”Sverige bekräftar i dag sitt kortsiktiga, rasistiska, koloniala och naturfientliga förhållningssätt. Sverige låtsas vara en ledare på miljöområdet och för mänskliga rättigheter, men här hemma kränker de urinvånares rättigheter och fortsätter att bedriva sitt krig mot naturen.”

Men det finns en konflikt här – utöver det faktum att rennäringen är extremt beroende av fossilt bränsle: Samling och transporter sker med helikopter, fyrhjulingar, motorcykel, skoter och lastbil.

För att kunna ställa om till en fossilfri framtid behöver vi massor av metaller och mineral. Exempelvis krävs stora mängder koppar som leder elektricitet bra och är en central metall i omställningen till förnybara energikällor som sol-, vind- och vattenkraft.

Koppar kommer också behövas för att elektrifiera transportsektorn. I en traditionell personbil finns cirka 20 kilo koppar medan en elbil kräver 70 kilo.

Nu vill Boliden öppna en koppargruva i Laver i Älvsbyns kommun. Enligt prognoserna kan Lavergruvan bli en av Sveriges största.

I september 2014 ansökte företaget om bearbetningskoncession. 2016 publicerades en forskningsrapport som konstaterade att en öppning av koppargruvan i Laver skulle få ”förödande konsekvenser” för Semisjaur-Njargs sameby.

”Konsekvenserna blir troligtvis att en eller flera renskötare tvingas att sluta med renskötseln och det ger både sociala och kulturella konsekvenser för hela samebyn, till exempel att generationsväxlingen äventyras på sikt”, förklarade Rasmus Kløcker Larsen, forskare vid Stockholms miljöinstitut.

För närvarande ligger ärendet i Högsta förvaltningsdomstolen – något som inte har med samebyn att göra ska påpekas. Men vad säger Miljöpartiet och Greta Thunberg om de skulle tvingas välja mellan koppargruvor – som är nödvändiga för omställningen – och rennäringen?

”Det här är känsliga frågor, men den gröna omställningen är angelägen för oss alla. Vi tror att det går att hitta lösningar för samexistens”, säger Tobias Kluge, tidigare jurist på Vattenfall, numera branschjurist på Svemin.

Han tänker inte bara på motståndet mot gruvor. Renar påverkas även av vindkraftverk och kraftledningar.

”Satsningar som Northvolt, Hybrit och H2 Green Steel (fossilfritt stål, reds. anm.) kommer att behöva massor med el. Vi behöver fler vindkraftverk och nu har regeringen gett Svenska kraftnät tillåtelse att investera drygt 8 miljarder kronor i elnät och kraftstationer längs Norrlandskusten”, säger Tobias Kluge och fortsätter:

”Stora delar av norra Sverige är utpekat som riksintresse för rennäringen. Ska vi göra norra Sverige till någon slags undantagsyta för den gröna omställningen? Som sagt, vi i gruvnäringen är övertygade om att det går att hitta former för samexistens.”

”Lägg ned alltihopa”

Den som går längst i sin kritik av de lagar och regler som styr rennäringen och som delat upp människor i samebymedlemmar, samer utan medlemskap och personer med annan etnisk bakgrund (icke samer), kommer samtidigt från samernas egna led.

Det rör sig om Sametingsveteranen Ronny Svarto, grundare av Nya samiska reformpartiet som jobbar för lika rätt för alla bosatta inom samebyarnas året-runt-marker.

Svarto bor ett hus mitt i Vilhelminas fjällvärd, vid foten av västra Vardofjället – 18 kilometer från landsvägen. Här rinner Vojmån med ett av Sveriges bästa harrfiske. Här finns också hundratals små sjöar och bäckar som alla bjuder på öring, harr och röding.

I Vilhelmina har samebyn, Vilhelmina norra, sina åretruntmarker. Men Ronny Svarto är inte medlem. Om Vilhelmina norra får samma rättigheter som Girjas, tvingas Ronny Svarto gå till samebyn med mössan i hand om han vill fiska eller jaga. Trots att Svarto är lika mycket same som någon av renskötarna i byn.

Det är djupt orättvist, för att inte säga ”helt vansinnigt”, menar Ronny Svarto, som samtidigt är tydlig med att ingenting av detta är samernas fel. De har inte skrivit lagarna som skapat ett A- och B-lag bland samerna.

”Lägg ned alltihopa. Det är ett systemfel– alla särskilda rättigheter som bara orsakar en jävla massa osämja.”

Vad gäller rennäringen är Ronny Svartos förslag drastiskt.

”Som näring går renskötseln inte att försvara. Den kräver massor av fossilt bränsle, stora landområden och är otroligt ineffektiv. Tittar vi på hur mycket kött som kommer från rennäringen blir det lite drygt 100 gram per svensk medborgare och år.”

Ronny Svarto jämför rennäringens siffror med siffor från jordbruket. 2020 fanns det knappt 58 800 jordbruksföretag i Sverige som sysselsatte drygt 166 000 personer på heltid eller deltid, upptog cirka 7% av Sveriges totala landareal och hade ett totalt produktionsvärde på 64 miljarder kronor.

Svarto säger att han vill bevara renskötseln – men bara som en ”kulturyttring”.

”Då behövs det bara en bråkdel av dagens renstam. Och då får man valla enligt äldre herdemetoder, på det sätt samer gjorde förr.”