Lita inte på en VD utan aktier

I veckan kartlägger Affärsvärldens börsens ”VD-piloter”. Vi har avgränsat oss till VD:ar som inte har ärvt eller grundat sina företag. Det handlar alltså om ”tjänstemän” som valt att skaffa sig aktieägarens incitament. Det finns minst fem starka skäl till att det här med VD-ägande är något som investerare bör lägga stor vikt vid.

1. FÖRTROENDE

Att äga mycket aktier i sitt bolag inger förtroende. Ingen, inte ens en VD, vill ju ha sina pengar investerade i bolag med dåliga produkter eller en hopplös organisation. Stort aktieägande i det egna bolaget tyder också på stort självförtroende. VD:ar med stort självförtroende är visserligen ett kapitel för sig där det ofta blir för mycket av det goda. (Hobbypsykologen anar ju ibland narcissism, storhetsvansinne, grandios personlighetsstörning eller grader av psykopati.) Men det omvända är också sant. En VD med dåligt självförtroende är knappast bra. Med ett stort aktieägande kan däremot anas att VD känner ett stort och förhoppningsvis välgrundat förtroende för sitt bolag och sin egen förmåga.

2. LÅNGSIKTIGHET

Det finns ett starkt empiriskt mönster mellan långvariga VD-skap och stora aktieposter. Inte så konstigt kanske. Får man vara VD i många år så har man ju mer tid på sig att bygga upp en stor position. Men det finns nog en kausalitet även åt andra hållet. Den VD som ser långsiktigt på sitt arbete är mer benägen att köpa aktier i bolaget. Särskilt om man, som tidigare sagts, känner förtroende för sitt bolag och sin egen förmåga.

3. MAKT OCH ANSVAR

Ganska många är bekanta med stoicismens ”best-seller” Självbetraktelser av den romerske kejsaren Marcus Aurelius (121–180). Stoicismens bärande idé har mycket gemensamt med buddhismen samt modern psykologi som KBT-terapi. Nämligen insikten att nästan det enda man kan ha makt över är sig själv och att man utan självkontroll inte kan ha makt över någonting. Det här är ett budskap som är spännande eftersom det kombinerar en stark tro på personligt ansvar och fri vilja med en syn på nästan maktlöshet inför omvärlden.

Vad har detta med VD-skap att göra?

En hel del vill jag hävda. För det första är det intressant att även världens mäktigaste person, en romersk kejsare, kände sig maktlös inför omvärldens krav och förväntningar. Och hundratals andra mäktiga personer har vittnat om samma sak genom världshistorien. Parallellen till livet som börs-VD är alltså att även den utåt sett mäktiga känner sig hårt styrd av omständigheterna. Jag tror faktiskt att varje förälder kan känna igen sig i detta. Man har som förälder på pappret en oerhörd makt över sina barn. Men sociala förväntningar, den egna självbilden, samhället, ekonomin och andra omständigheter gör att ramarna för möjligt agerande ofta känns väldigt snäva. Man kan känna både ett stort ansvar och en rätt stor maktlöshet.

Samma dualitet präglar livet som företagsledare. För att vara framgångsrik måste man ha klart för sig vilka strider man ska ge sig in i. Vad är viktigt och möjligt att påverka? Kontra det som är oviktigt eller hopplöst. Att hitta rätt här är en evig kamp men ett stort aktieägande är ett bevis på att VD både känner rätt ansvar och ser det som möjligt att faktiskt driva förändring.

4. ETT STARKT MANDAT

Förlåt om ovanstående stycke var lite flummigt. Denna rubrik tror jag dock är en av de mest underskattade. Organisationer är ofta sega djur som inte så lätt låter sig påverkas. Samtidigt som det alltid finns en uppsjö idéer om vad som bör eller inte bör göras. I ledningsgrupper och styrelser och bland mellanchefer gror det alltid upp en massa initiativ om ditt och datt. Vilka röster vinner gehör? Vilka initiativ blir faktiskt verklighet? Svaret varierar, minst sagt. För att återknyta till det tidigare stickspåret stoicismen så är det många VD:ar som är maktlösa inför mellanchefernas permafrost eller högljudda styrelseledamöters opposition. Den som kan luta sig mot ett stort aktieägande har dock ett slags tolkningsföreträde som inte bara handlar om röster på en årsstämma. Har man skin-in-the-game så förtjänar ens åsikt att tas på större allvar helt enkelt. Och det är bara en VD med starkt mandat som får chansen att verkligen testa nya okonventionella strategier och idéer.

5. INCITAMENT TILL VÄRDESKAPANDE

Sist men inte minst. Den som har skin-in-the-game har starka privata incitament att fokusera på det som skapar värde. Internpolitik, byråkrati och statusjakt blir mindre attraktivt om man inser att det kostar på i den egna plånboken. VD får också incitament att bry sig mer om den viktigaste intressentgruppen. Och det är inte aktieägarna utan faktiskt kunderna. Övriga aktieägare kan i värsta fall ge VD sparken. Men det är kunderna som indirekt bestämmer hur rik VD kan bli på sina aktier. Tänker man som aktieägare så tänker man också mycket på både nedsidan och uppsidan. Man har bra koll på riskerna men man är också villig att produktutveckla, expandera och göra stora ansträngningar för att växa bolagets värde.

LITA INTE PÅ VD UTAN AKTIER

Rubriken är lite hårdragen och ska inte tolkas som att en VD utan aktier är opålitlig. Däremot finns det betydligt större chans att en VD med mycket aktier faktiskt lyckas genomföra vad hon säger. Viktigast är så klart att VD är skicklig och engagerad, inte hur mycket aktier VD äger. Men en duktig VD brukar också kunna bli en stor ägare med tiden. Kombinationen, pilotskolan och en duktig VD, är ett välkänt men faktiskt underskattat vinnarrecept.