Klimatomställning går in i stökig fas

Viljan att stoppa klimatkrisen brister inte hos svenska företag, men när det kommer till åtgärder ställs sektorers intressen mot varandra, prissättningar blir komplexa och internationell konkurrenskraft står på spel. Det senaste exemplet på kontrovers rör satsningarna på fossilfritt stål från H2GS och Hybrit: Är de exempel på revolutionerande miljötänk eller ineffektiva monsterprojekt som driver upp elpriserna i Sydsverige?

”Klimatomställningen handlar om att stöpa om hela samhället och för sånt finns ingen quick fix. Det är lite stökigt just nu, som det blir vid historiska förändringar”, säger Ola Alterå, kanslichef på det oberoende Klimatpolitiska rådet.

Trots meningsutbytena om stålet tycker han att Sverige gått in i en ny fas, där företag inte upplever situationen som ett nollsummespel av kostnadsbördor och trade-offs, utan ser affärsmässiga möjligheter i fossilfri konkurrenskraft. Att spela defensivt är inte längre ett alternativ.

”Företagen är väldigt ivriga, med många som praktiskt taget står och stampar. Det är viktigt att politiken går i takt med detta”, säger Alterå.

Det upplever många att den inte gör. Svenskt Näringsliv har återkommande pekat på att elnätet behöver byggas ut och tillståndsprocesser underlättas för att man ska nå klimatmålen. Alterå avfärdar inte kritiken.

”Miljöbalken som skrevs för länge sedan var mer fokuserad på badvatten och fiskar än klimataspekter, vilket ibland skapar ett skevt perspektiv. Det jobbar man på att förändra nu. Men det handlar också om bristande resurser hos myndigheter och att företag måste skaffa rätt kompetens för att ta fram bra ansökningar”, säger han.

Men kan det verkligen vara utdragna tillståndsprövningar som gör att klimatomställningen går för långsamt? På 30 år har utsläppen inom Sverige minskat med nästan en tredjedel, men för att netto nå nollutsläpp år 2045 måste minskningstakten öka från de senaste årens 2-3% till 6-10% per år. Skulle man behöva ta till kraftigare regulatoriska och marknadsdrivna hävstänger?

”Prissättning av utsläpp är helt klart den åtgärd som har störst genomslag”, säger Jesper Gyberg, klimatexpert hos Svenskt Näringsliv, på frågan om vilken av alla regleringar, subventioner, lagar och skatter som totalt sett gör mest nytta.

Utsläppsrätter i centrum

Samtliga som Afv har pratat med säger samma sak, från hållbarhetschefer till klimatexperter: att sätta en prislapp på utsläpp av växthusgaser driver snabbast fram effektivisering och innovation.

De två främsta mekanismerna är handel med utsläppsrätter och koldioxidskatt. Någon skillnad i omställningseffekt kan man intressant nog inte se mellan de två, enligt en ny doktorsavhandling av Sandra Schusser vid SLU i Umeå. Slutsats: utsläppen från svenska företag minskar i samma takt oavsett om de är med i EU:s utsläppshandel eller om de tillhör sektorer som i stället betalar koldioxidskatt.

UTSLÄPPSRÄTTERNA BÖRJAR FUNGERA

Den svenska koldioxidskatten som ligger på knappt 1 200 kr per ton kallas ofta rekordhög, men i många europeiska länder kombineras den med andra miljöskatter så kostnaden blir inte dramatiskt lägre än i Sverige. Miljöskattetrycket är faktiskt i snitt högre inom EU: 5,9% av skatteintäkterna totalt, jämfört med 4,7% här.

Enligt Alterå på Klimatpolitiska rådet, handlar inte framtiden om koldioxidskatten. Den har sina glansdagar bakom sig efter att nära nog ha uppnått syftet att prisa ut fossila bränslen på energisidan.

Istället står EU:s handel med utsläppsrätter i centrum. En punkt som har kritiserats sedan begynnelsen på tidigt 2000-tal är att alltför låga priser varken speglar den verkliga kostnaden eller skapar incitament till omställning. De senaste åren har dock präglats av rejäla prisökningar och nivåerna inom EU:s Emission Trading System (EU ETS) har gått från under 10 euro till runt 60 euro. Bakom uppgången ligger medveten politik som aktivt använder systemets stabiliseringsreserv (inklusive ”avskrivningar” av stora mängder oanvända utsläppsrätter) samtidigt som man gått in i handelssystemets fjärde fas, där antalet tillgängliga utsläppsrätter kommer att minskas med 2,2% per år. 

Åsa Domeij, hållbarhetschef på Axfood, är positiv.

”Nu börjar det äntligen funka. Investeringar lönar sig plötsligt jämfört med att betala för utsläppsrätter. Ett konkret exempel är miljardsatsningen på Site Zero, en ny anläggning för plaståtervinning i Motala”, säger hon.   

Hon får medhåll av Naturskyddsföreningen som kopplar satsningen på fossilfritt stål till att industrin äntligen känner av marknadsmekanismerna. SSAB, en av initiativtagarna bakom Hybrit, står för runt 10% av Sveriges totala koldioxidutsläpp men kunde fram till för två år sedan täcka alla utsläpp med gratis utsläppsrätter, utdelade av EU till särskilt konkurrensutsatta industrier. Men idag köper man alltså utsläppsrätter på en marknad där pristrenden pekar uppåt. För att nå Parismålet måste utsläppspriset stiga till 140 euro per ton till år 2050, alltså mer än dubbelt så högt som idag. Detta enligt en rapport från London School of Economics.

ELFRÅGAN MÅSTE LÖSAS

Hybrits nya process för att framställa fossilfritt stål hyllas som en banbrytande innovation – som dock kommer att sluka motsvarande 10% av Sveriges samlade elproduktion idag. Andra elintensiva innovationer, tillsammans med elektrifiering inom transportsektorn, ökar de framtida elbehoven ytterligare, både i Sverige och utomlands. McKinsey väntar sig att elanvändningen blir 40% högre i Europa år 2050, och enligt EIA stiger den 44% globalt.  

Med god tillgång på förnybara källor är Sveriges utgångsläge gott, men vi kommer inte att stå opåverkade av det geopolitiska slag om elen som väntar. Apropå att EU:s estniska miljökommissionär klagat på svensk skogshållning och fransmännen är sura på att Tyskland avvecklar sin kärnkraft skriver Torbjörn Nilsson i Svenska Dagbladet att ”nationella resurser i praktiken blir gemensamma” när det finns överstatliga mål om hur utsläppen ska minska.  

I Sverige har vi inte ens rett ut kärnkraftsfrågan inrikespolitiskt. Svenskt Näringsliv har räknat ut att ett elsystem med kapacitet att leverera 240 TWh el år 2045 (en förmodad ökning med 50% från dagens nivå) skulle bli 40% dyrare under gällande energipolitiska mål om 100% förnybar el, jämfört med om målet ändras till 100% fossilfrihet, vilket skulle tillåta att en tredjedel av produktionen kommer från kärnkraft. Bara det senare skulle sörja för ett konkurrenskraftigt elpris, menar man. 

HybritArtikel

”Hybrit kan sluka all ny vindkraft”

Motståndarna ser risker och långsiktig miljöpåverkan med kärnkraften och Anna-Karin Nyström, chef på Naturvårdsverkets klimatmålenhet, håller inte med om det ekonomiska resonemanget.

”De beslut som hittills tagits av ägarna att avveckla kärnkraftsanläggningar har gjorts på affärsmässiga grunder; därför att kostnaden skulle blivit högre än för förnybara energislag”, säger hon. 

Ingen panik på Naturvårdsverket

Elfrågan blir mindre akut om det faktiska behovet visar sig bli lägre. Åsa Domeij på Axfood är en av dem som inte litar på prognoserna.  

”Hittills har de alltid slagit fel. De överskattar behovet eftersom effektiviseringar som man inte förutsett görs. Utmaningen kommer inte att vara det totala behovet utan ligger i effekthantering och behov av säsongslagring”, säger hon.   

Johan Bogren, chef för Klimatstyrmedelsenheten på Naturvårdsverket, instämmer och framhåller att elektrifiering i sig är en energisparande åtgärd, särskilt i transportsektorn som står för en tredjedel av alla utsläpp.

”Elmotorn är mer effektiv än förbränningsmotorn så det sparar energi att elektrifiera. Behoven av fossila och biodrivmedel minskar, vilket i sin tur minskar luftutsläpp och påverkan på biologisk mångfald”, säger han och tillägger att Sverige har möjligheter att bygga ut, främst vindkraften, för att fylla framtida behov.

Någon panik råder alltså varken på Naturvårdsverket eller hos någon annan intervjuad vad gäller eltillgången, även om fossilståls-produktionen drar igång. På SSAB vill man ändå gärna nämna andra sätt som företaget arbetar med klimatomställningen.

”De masugnar vi använder till produktionen idag är bland världens bästa när det gäller låga koldioxidutsläpp. Vi arbetar också med kunder för att uppgradera deras produkter med höghållfasta stål och slitstål med hög prestanda. Det går därmed åt mindre stål för samma nytta och det minskar klimatavtrycket väsentligt under slutprodukternas användningsfas”, säger Jonas Larsson, Director Environmental Affairs på SSAB.

Den typen av effektiviseringar, och till exempel den utsläppstunga cementsektorns harvande med koldioxidlagring, kittlar inte investerare på samma sätt som processinnovationer. Fossilfritt stål är ”mer som ett Tesla” med Ola Alterås ord, och stort hopp sätts till den typen av klimatinnovationer som grunden för framtidens svenska världsföretag.

Huruvida Hybrit skyddas av patent à la Tetra Pak en gång i tiden kan Larsson på SSAB inte prata om. Han återkommer istället till problemen med tillståndsprövningar, som nyligen när Naturvårdsverket överklagade installationen av en ljusbågsugn i företagets Oxelösundsanläggning.

”Förändringar som är uppenbart bra för klimatet prövas mot miljölagstiftning som inte värderar klimatnyttan. Vi kritiserar inte kraven i sig men vill att tidplanen för en tillståndsprocess ska vara effektiv och förutsägbar”, säger han.

Är myndigheter det största hindret för svensk klimatomställning? Johan Bogren på Naturvårdsverket lägger ansvaret hos företagen men vidkänner behovet av en snabbare takt.

”Det handlar om att sökande måste komma in med rätt underlag. Men det pågår också utredningar om att skapa ett grönt snabbspår. Näringslivet jobbar hårt med omställningen och vissa hinder måste röjas undan, men det gäller främst elnätets utbyggnad”, säger han.

Tillstånd eller prissättning?

Så vi är tillbaka vid tillstånden och elnätet igen. Är det ändå där svaren på en snabbare omställningstakt ligger, snarare än i skatter och prissättning?

På global nivå är prissättningsargumentet fortfarande starkt eftersom bara runt 20% av alla utsläppta ton koldioxid ges en prislapp överhuvudtaget, enligt Världsbanken. Med en trend som går starkt uppåt, hjälpt bland annat av att Kina sjösatte ett nationellt ETS i somras som täcker 4 miljarder ton per år, motsvarande 40% av landets koldioxidutsläpp.

I Sverige och EU däremot, där utsläppshandeln börjar mogna, har fokus skiftat från ekonomiska styrmedel till färdplaner, infrastruktur och politisk facilitering som ska säkerställa att utsläppshandeln genererar innovation istället för lägre produktion.  

Önskelistor på politiska beslut ingår i de färdplaner som 22 branscher utformat inom ramen för regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige. Bland annat dessa sektor-samarbeten har väckt intresse utomlands och vi slår oss gärna för bröstet som internationell rollmodell. Men är vi det mest pådrivande landet idag?

”Jag upplever EU som mer dynamiskt just nu, en verklig ljuspunkt faktiskt. Ledarskapet i kommissionen, med konservativa von der Layen och socialdemokratiska Timmermans, verkar ha skapat bred uppslutning”, säger Domeij på Axfood.

SVENSK TAKTKÄNSLA BEHÖVS

Exempel på klimatpolitiska förändringar som EU utarbetat i skuggan av pandemi och brexitbråk är en rejäl reform av EU ETS och ett omfattande lagpaket, ”Fit for 55”, som presenterades i somras. Domeij säger att när hon började på Axfood för 13 år sedan var man inte alls påverkad av politiken men nu driver EU på. Från svensk sida tycker hon det kommit en del ”konstiga initiativ”, bland annat förbudet mot återvinningsbara plastpåsar som skulle kunnat riktas mot mer skadliga förpackningsplaster.  

Investeringsstödet Klimatklivet pekar hon (och andra intervjuade) dock på som en framgång. Det har bland annat bidragit till Axfoods omställning till fossilfria transporter. En viktig insikt i arbetet, enligt Domeij, har varit att den som vill hålla sig i framkanten av miljöarbete måste bevara flexibiliteten i ett landskap av omogna teknologier:

”Vi gör en poäng av att satsa på mångfald eftersom man helt enkelt inte vet vad som är bäst. När HVO (dieselersättning av vegetabilisk olja) visade sig innehålla palmolja var det viktigt att vi hade alternativa bränslen och fordon i flottan att skifta över till”, säger hon.

Domeij efterfrågar i vissa fall direkta förbud, till exempel av särskilt farliga kemikalier. Det skulle påskynda utrensningen av dem i alla led. Men under senare år har det politiska fokuset på regleringssidan legat mer på att förändra de fundamentala förutsättningarna än på enskilda regler. Sverige fick det klimatpolitiska ramverket år 2017 och även i många andra länder har lag- och grundlagsändringar genomförts som syftar till att kringgå den ansvarsdeficit som kan skapas av korta valcykler. De senaste 25 år har antalet klimatlagar ökat från 60 till 1260, spridda över 164 länder.

Sveriges försumbara andel av de globala utsläppen – 1,3 promille – motiverar utifrån rent egenintresse att verka utanför nationsgränserna. Historiskt har Sverige ofta kvalat in i en högre politisk viktklass än befolkningsstorleken ger skäl för, men kanske har ännu större förändringar uppnåtts genom de innovationer vi exporterat. Ett arv att förvalta av svenskt näringsliv.

”Det kan dyka upp innovationer idag som blir framtidens Alfa Laval. Men en del blir ju förlorare också. Det är inte enkelt, men annorlunda”, sammanfattar Alterå på Klimatpolitiska rådet den turbulens ett paradigmskifte medför. Där inga enkla svar finns, utan lösningar formas genom lyhört och nära samarbete mellan alla inblandade.