Bitcoin är finansiell grafitti

Oj, vad jag har haft fel om mycket. Upprepade gånger har exempelvis jag avfärdat bitcoin som en bubbla och ifrågasatt om det finns något värde alls i det hela. Är det dags att krypa till kryptokorset?
Bitcoin är finansiell grafitti - grafitti-webb-brock-dupont-unsplash

Ett kärt ledmotiv för oss som sysslar med investeringar och analys av marknader är ”strong opinions, weakly held”. Alltså att inte tveka att formulera och agera på en tydlig och stark åsikt men att samtidigt hela tiden vara öppen för att ändra sig och vända på en femöring.

Kan man inte ha en stark åsikt så kan man inte heller ha mer rätt än snittet och inte heller få en bra avkastning. Men kan man inte ändra sig när nya fakta tillkommer så kommer man med tiden få mer fel än snittet. Det här har jag tänkt mycket på apropå kryptovalutor i allmänhet och bitcoin i synnerhet. Jag gillar inte alls krypto och varje fiber i kroppen protesterar mot vissa av aspekterna. (Se länkar intill.)

Samtidigt är det uppenbart att fenomenet efter snart 12 år inte lär försvinna i brådrasket.

KURSRAS TILL HÖGRE BOTTNAR

Trots otaliga krascher och motgångar längs vägen har bitcoin aldrig kollapsat helt och alltid bottnat på betydligt högre nivåer än föregående botten.

Utan att leka teknisk analytiker så kan man konstatera att den prisprofilen inte leder tankarna till något som ska gå till noll. Snarare påminner det om kurskurvan över något väldigt volatilt vars popularitet svänger våldsamt men är på en stigande bana.

SMARTA MÄNNISKOR

Kryptovärlden är intressant. Här verkar hela IQ-registret trivas. Man anar miljontals naiva entusiaster vars argument är på pinsamt låg nivå. Men det finns också ett växande antal väldigt intelligenta människor. Många av dessa verkar inte ha cyniska motiv för sitt kryptohaussande utan snarare drivas av äkta övertygelse. Smarta människor har i och för sig en pinsam tendens att ibland snöa in på väldigt tokiga saker. (Kommunism, fascism, dotcom-aktier, bolånederivat m.m.) Men det säger ändå något om kryptofenomenets styrka att smarta typer är med på tåget.

INDUSTRIN DOMESTICERAR

En annan sak som inte hänt under alla dessa år är att nationalstater inte har gjort några ordentliga försök att krossa kryptofenomenet. Politiker och byråkrater har observerat och kanske kommenterat men sällan intervenerat. Krypto är visserligen inte insläppt i etablissemanget. Det finns fortfarande ingen bitcoin-ETF exempelvis och det finns många frågetecken kring “påfarter och avfarter” mellan kryptosystemet och banksystemet.

Men riktningen är ändå tydlig i att Wall Street och kryptovärlden närmar sig varandra. Mycket talar för att krypto kommer “institutionaliseras” och tämjas. De vilda och anarkistiska dragen kommer tappa i betydelse, precis som de gjort för Internet.

Värdet av alla “kryptotillgångar” uppgår nu till 2000 miljarder dollar. Det kan jämföras med drygt 10 000 miljarder dollar för allt guld, varav hälften är smycken. Med tanke på att guld har 5000 år på nacken som värdesak så måste man säga att krypto har startat starkt. Nu är tröskeln hög om politiker och nationalstater vill döda krypto.

EN FRÅGA OM SMAK

Sedan en tid tillbaka är min bästa modell för att förstå kryptofenomenet att tänka på det som nästan enbart en kulturyttring. Alltså inte ett finansiellt fenomen utan rätt och slätt en fråga om tycke och smak och samhörighet. Folk älskar fotbollslag, konstnärer, popartister och religioner. Oftast är det en sansad kärlek men inte sällan är det kärlek med frenesi och ibland fanatism. Ofta med moralisk-ideologiska dimensioner. ”Vi som älskar Bob Dylan är bättre människor.”

Runt stora kulturyttringar växer det helt naturligt fram hela industrier för att tillgodose fansens önskemål. OS i Tokyo, popkonserter och konstauktioner är alltihopa symboler för mångmiljardindustrier som i grund och botten “bara” drivs av fansens kärlek till sport, musik eller konst. Det finns många som tycker att fotboll är överreklamerat, att Håken Hellström sjunger dåligt eller att Jackson Pollocks tavlor är fåniga. Men det spelar ingen roll vad skeptikerna tycker. Det är fansens antal och plånböcker som styr priset på fotbollsbiljetter, popkonserter eller målningar.

NOAKS ARK AV ÅSIKTER

Krypto är mer abstrakt än fotboll eller en popsång. Men är krypto mer abstrakt än exempelvis religion? Som ju också är något som engagerar många utan att det för den sakens skull går att “räkna hem” med rationalitet som verktyg. Krypto är så här långt utmärkt projiceringsyta för en massa olika världsåskådningar.

  • Techno-utopister som tror att teknik kan läsa alla problem.
  • Dystopiker som förbereder sig (prepper) för samhällets sammanbrott.
  • Anarkister som vill krossa nationalstaten.
  • Occupy Wall Street-typer som hatar storfinans och banker.
  • New Age-flummare som tror på något slags transcendental gemenskap.
  • Biståndsvurmare som tror att krypto blir ett lyft för fattiga människor i tredje världen.
  • Robin Hood-romantiker som tror att krypto är att sätt att göra de fattiga rika.
  • Traders och lycksökare som vill bli rika på spekulationsfebern.

Att ovanstående livsstilar är motstridiga spelar ingen större roll. Krypto är en bred kyrka och både yuppies och hippies kan ju älska samma fotbollslag.

DET NEGATIVA ÖVERVÄGER

Personligen är jag ändå djupt negativ. På minuskontot har vi främst en massiv förbrukning av resurser. Det handlar om energi, datorproduktion och inte minst mänsklig talang och arbetskraft som kunde gjort något annat än att driva på kryptokarusellen. Utbrett bondfångeri är ett annat stort minus. Många kryptovalutor om att ta från de fattiga och ge till de elaka.

På pluskontot har vi några minimala praktiska användningsområden. Kanske. Och därtill en grupp människor som helt enkelt ”gillar krypto”. Det räknas också. Lika lite som man kan döma ut opera eller fotboll som ”irrationellt”, lika lite kan man avfärda kryptovurmen.

Kanske ska man se krypto som ett slags konst? I så fall tycker jag grafitti är den bästa liknelsen. Grafitti ses som subversivt men gatukonstnärer som Banksy säljer sina verk för hundratals miljoner. Många älskar grafitti trots vandalismen och klotter lär aldrig försvinna. Men precis som andra kulturyttringar så kommer populariteten gå både upp och ner.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.

Här hittar du alla krönikor

Annons från AMF