”Vi behöver ett hållbart BNP-mått”

Över tiden är konsumtion och investeringar bärande komponenter i tillväxten såväl i Sverige som i många andra ekonomier. En genuin osäkerhet över den ekonomiska framtiden har på senare tid bidragit till att investeringar har minskat; handelskonflikter och tullar, en oklar Brexit-process samt en argare geopolitik är några av de ingredienser som fått investerare att dra öronen åt sig. När investeringarna minskar faller också tillväxten och vi befinner oss nu i en global konjunkturavmattning. Den globala ekonomin växer, men inte lika mycket som tidigare år. Det som delvis håller tillväxten under armarna är en fortsatt stabil konsumtion. Stigande tillgångspriser har gynnat hushållens balansräkningar och tillsammans med en historiskt stark arbetsmarknad och ultralåga räntor har konsumtionen fortsatt vara god trots sämre konjunkturella utsikter.

Samtidigt utmanas vi av allt större förändringar inom klimat och miljö. Såväl konsumtion som produktion behöver ställas om mot mer klimatsmarta alternativ. Vi måste konsumera mindre av de varor och tjänster som ger bränsle åt klimatförändringarna. Cirkulär ekonomi och ekonomiska kretslopp med mer effektiv resursanvändning är trender som växer sig allt starkare. Vi ska reparera – inte köpa nytt. Kraven på att produkter ska hålla längre och inte gå sönder, framför allt inom elektronik, har ökat från konsumentorganisationer. Vi ska dricka kranvatten, köpa begagnade kläder och undvika all form av överkonsumtion. Utvärderingar av bland annat Singles Day, Black Friday, Cyber Monday och julhandel får väl visa om vi walk the talk.

Även om vi ändrar vad vi konsumerar och hur vi gör det är ändå tanken att i slutändan tära mindre på jordens resurser. Att konsumera mindre. Att kombinera ansträngningarna inom klimat, miljö och hållbarhet och samtidigt sträva efter tillväxt, så som vi mäter den enligt traditionella metoder, erbjuder onekligen en del ansträngningar. Är vi beredda att acceptera en lägre tillväxt som ett resultat av till exempel lägre konsumtion? Förvisso, hållbarhetsanpassningen lär också innebära stora investeringar, vilket driver upp tillväxten. Hur slutsumman blir är svårt att sia om – vad tillkommer och vad faller bort i termer av tillväxt? Min poäng är att det saknas hållbarhetskomponenter i de traditionella ekonomiska tillväxtmåtten. Om vi lyckas i vår strävan att uppnå klimatmålen men till priset av att tillväxten, så som vi mäter den i dag, blir lidande så finns risken att en ekonomisk bitter eftersmak dröjer sig kvar i munnen. Detta trots att vi kanske lyckats med det, i längden, mycket viktigare arbetet att bromsa in den globala uppvärmningen och hushålla bättre med Moder Jords resurser.

Jag är säker på att dessa diskussioner förekommer lite varstans men ännu har inget genombrott skett. Man jobbar i huvudsak i två olika rör. Centralbanker och andra myndigheter arbetar med att säkerställa tillväxt och parera de ekonomiska svängningarna. FN och andra aktörer arbetar i stället mer koncentrerat med hållbarhets- och miljöfrågor. Det är sant, vi börjar se att processerna integreras på sina håll. Framför allt Bank of England har tidigt varit på bollen att baka in hållbarhetsaspekter i penningpolitiken och man ser tendenser även hos andra centralbanker. Min före detta kollega, och tillika chefekonom på banken, Anna Breman kommer tillföra kompetenser på just detta område när hon nu tillträder på Riksbanken.

Men utvecklingen behöver snabbas på. Vi behöver mått på tillväxt som kombinerar och integrerar den traditionella ekonomiska tillväxten med mätbara variabler inom klimat-, miljö- och övriga hållbarhetsområden. Omställningen till ett mer hållbart samhälle behöver även ske på ett socialt inkluderande och schysst sätt. Vi skulle få ett globalt, grönt eller hållbart, BNP-mått att relatera till där man tjänar in på gungorna det man eventuellt förlorar på karusellen. Det borde underlätta processen och öka acceptansen för den nödvändiga omställning vi nu har påbörjat.

Senior advisor på Swedbank.

Något Har hänt hos Riksbanken

Efter perioder av hög tillväxt och inflation tidvis över målet har man inte rört räntan. I dag, i en ekonomi med tydliga avmattningssignaler och där såväl ECB som FED har sänkt styrräntorna, öppnar man dörren för att höja räntan. Vad har hänt? Någon?