”Tomas Carlsson vänder NCC”

Rapporterna fortsätter trilla in och de är inte fullt så illa som man kan tro. Visserligen bommas förväntningarna i högre grad än vanligt, men någon riktig ko på isen är det inte för de som väljer att tro på framtidsutsikterna. Och inget kan stärka vännernas självförtroende snabbare än senaste veckornas vintersoliga börsklimat globalt.

– Många lyckades inte fånga den snabba och kraftiga uppstudsen, inom framför allt cykliskt. Det är bara att gratulera dippköparna som lassade in maximalt med beta runt årsskiftet. Börsen har två sorters förlorare: de som har rätt och slätt fel, och de som har rätt för tidigt. Med performance i bonuskuvertet spelar det ingen roll vilka värden som riskerats – missade du tåget är du en förlorare tills vi ser nya lows, säger en rejäl prilla General Kardus.

Det är fullt ös hos Investor på Arsenalsgatan, med Atlas som delat ut Epiroc, Lux som ska dela ut Professional, och EQT som närmar sig notering. Samtidigt frågar sig allt fler av vännerna vad Industrivärden sysslar med.

– Kolla in substansrabatten. Den ökar för varje dag som går och är nu över 15 procent. Stora innehav som Sandvik, Essity, Volvo och Skanska drar. Men Industrivärden ligger helt still och misstroendet mot Helena Stjernholm bara v��xer. Hon har gjort sina två grejer, försäljningen av Ica och av majoriteten av SSAB-innehavet. Men i övrigt känns det helt dött däruppe. I-värden borde släppa Ericsson-posten till Investor och sedan slå ihop sig med Lundbergs, säger en som sett tiden gå.

Att nämnda byggjätten Skanska drog ned kraftigt på sin utdelning förvånade en ripjakt på skidor.

– Jag tycker inte att det behövs. Men Fredrik Lundberg är Fredrik Lundberg, så det kan mycket väl visa sig att han får rätt.

En vintertrött byggkännare blev samtidigt fly förbannad över utdelningshaveriet hos kollegan NCC.

– Tomas Carlsson är börsens bästa vd. Han vände Sweco och kommer att kunna vända även NCC. Han borde ha efterträtt Olle Ehrlén redan 2011, men en massa personligt tjafs kom emellan. Det resulterade i fiaskot med Wågström vid rodret, vilket aldrig borde ha hänt. Med Carlsson blir det här ändå bra, men först på sikt.

En som imponeras av Adam Lundgren i Dramatens moderna Hamlet är mer tveksam till en annan konsult­rävs försök att få rätsida på ett sargat Ratos.

– En nedskrivning när man tillträder som ny vd är väl inget konstigt. Men fyra? Ärligt talat, hur är det möjligt att samla på sig så mycket skit? Jag är tveksam till att Jonas Wiström kan reda upp det där. Att vara vd för ett konsultföretag är något helt annat än att driva ett investmentbolag.

Kvar i konglomeratsvängen är det rejält med grus i maskineriet mellan Lifcos förre vd Fredrik Karlsson och majoritetsägande styrelseordföranden Carl Bennet. Men en relationskännare tror ändå inte att skadan är irreversibel.

– Bennet är en känslomänniska och blir förbannad när Fredrik Karlsson inte accepterar hans nya villkor och tycker att han lagt grunden till Karlssons hela förmögenhet, etcetera. Men det där lägger sig snart. Bennet var förbannad på Johan Malmquist också, i dag är han ordförande i Getinge. Fredrik Karlsson är snart tillbaka i Bennetsfären. Jag sätter en peng på att han är ordförande om tre år.

En midnattsmiddag på Sturehof hävdar att Cristina Stenbecks avhopp från Kinnevik-styrelsen inte är något att oroa sig över.

– Ärligt talat, varför ska hon sitta i de där långa, långa mötena och höra långa, långa dragningar om sånt hon redan vet? Och hur mycket makt har en styrelse egentligen? Till syvende och sist är det ägaren som bestämmer och det är hon fortfarande.

En som laddar inför Riksgränsen-premiären håller med.

– Med Georgi Ganev vid rodret kommer Kinneviks konsumentaffärer fortsätta föryngras under många år framåt medan Stenbecks kan fokusera på de större portföljgreppen. Med Tele2–Com Hem-fusionen snart klar blir nästa stora manöver en avyttring eller sammanslagning av kassakon Millicom – för tro inte att Lilacs plötsliga budinvit precis efter Nasdaq-noteringen var en tillfällighet.

Att delegera utan egoproblem gör det lättare att lämna globala avtryck utanför ankdammen.

Vad var det de sa?

Benelli M2:an, Charterresenären, Isterbandet, Sekelskiftesvåningen på Nybrogatan, Söderbon, med flera: Att Oscar Properties affärsmodell varit riskfylld på såväl projekt- som finansieringssidan har varit Finans-Stockholms allra sämst bevarade hemlighet. När bostadsrättsbyggaren nu vinstvarnar efter att redan ha sålt sina mer lättsålda tillgångar är den stora frågan hur lånen ska refinansieras.