Räddaren i nöden

Det berättas om Göran Persson att han en gång på 1990-talet stegade in i ett pressrum under en pågående socialdemokratisk kongress. Rummet tystnade. De knattrande tangentborden, sorlet, allt upphörde medan nationens stadige finansminister rörde sig genom rummet.

Han såg sig om.

Var var han någonstans?

Till sist fick han syn på honom, reportern från nyhetsbyrån Reuters som i en text vågat antyda att sossarna inte skulle strama åt budgeten så mycket som krävdes.

Räntorna hade stigit igen. Några kunde höra rikshushållarens karakteristiska näs­andningar.

Göran Persson gick fram till journalisten, stack ett pekfinger i magen på honom, och sa:

– I dag har du kostat Sverige 12 miljarder.

Det berättas också om Göran Persson – och det här är mer dokumenterat – att han i ett möte med George W Bush fick feeling och struntade i alla papper, allt vad utrikesdepartementet förberett åt honom, gick direkt på sak, och lyckades få den så kallade Kubasvensken frigiven.

Han satte inget finger i magen på den amerikanske presidenten. Men ändå.

Det finns gott om sådana historier om mannen som under tolv år styrde Sverige, först i ett och ett halvt år som finansminister under nittiotalskrisen, sedan som Sveriges statsminister i tio och ett halvt år.

Bufflig, men också orädd. Hård mot de hårda. Hård mot de mjuka.

Sedan Socialdemokraterna förlorade valet 2006 har Göran Persson levt ett liv i offentlighetens utkant. Lite styrelseuppdrag här, lite lobbande för någon av JKL:s kunder där. Ibland har han lagt ut texten om socialdemokratins decennielånga kris till någon väl vald journalist.

Men den huvudsakliga sysselsättningen har varit gården på Hyltingeö i Sörmland. Herefordkorna har blivit 101 stycken nu. Det hade kunnat fortsätta så. Om inte Sveriges största bank hade varit i så stort behov av en gammal buffel just nu.

Historien om Göran Perssons intåg i Swedbank började en höstdag 2018. Då plockade SVT-reportern Joachim Dyfvermark upp ett paket i en förvaringsbox i centrala Riga. Det innehöll interna dokument över transaktioner mellan Swedbank och Danske Bank och visade att Swedbank hjälpt till att tvätta pengar åt ryska oligarker och gangstrar, åt Ukrainas före detta president Viktor Janukovytj och hans rådgivare Paul Manafort, och dessutom var inblandat i Magnitskijaffären.

Resten är historia. Swedbanks vd Birgitte Bonnesen fick sparken, styrelseordföranden Lars Idermark avgick och Ekobrottsmyndigheten gjorde razzia på bankens huvudkontor.

En tredjedel av Swedbanks börsvärde försvann. Storägare som Folksam, Alecta och AMF förlorade miljarder.

Nu steg en man från Sjöbo in på scenen.

Han kallades Mr Sparbank, hette egentligen Lennart Haglund och var känd för lite allt möjligt. Skåningen Haglund hade en gång introducerat Sveriges första amorteringsfria lån på Färs härads sparbank, han hade gått i samma skola som Hasse Kvinnaböske Andersson och hade en gång utsetts till Veckans man av tidningen Året Runt.

Den där utmärkelsen fick Lennart Haglund för att han börjat anställa till åren komna banktjänstemän. Och kvinnor.

”Jag vill helst ha äldre kvinnor”, stod det på tidningens framsida.

Men det var då.

Nu var han valberedningens ordförande i Swedbank.

Och nu ville han ha en äldre man.

Idén till att städsla Göran Persson kom direkt. ”Han har ju di rätta känningarna”, tänkte Haglund, och dessutom hade den gamle statsministern lite koll på Baltikum, kontakter inom den finansiella sektorn och – inte minst – erfarenhet från det som Lennart Haglund kallar sparbankeriet.

– Han var ju vice ordförande i det som i dag är Sörmlands sparbank redan som 26-åring. Så redan som ung var han inne i systemet, så att säga.

Samtidigt som Lennart Haglund började drömma om Göran Persson, drog analytiker, ekonomijournalister, poddare och andra tyckare utanför Swedbank samma slutsats: att den systemkritiska banken i det här läget behövde den tyngsta pjäs som Sverige kunde uppbringa. Den hårdaste av de hårda.

Så Lennart ställde frågan. Och till skillnad från när Göran Persson en gång blev tillfrågad om att ta över det Socialdemokratiska arbetarepartiet behövde han inte trugas länge.

Den gamle statsministern tackade ja, Lennart Haglund fick sin drömvärvning, och när Mr Sparbank i dag går igenom resten av styrelsen har han en entusiasm i rösten som beskrev han Malmö FF:s laguppställning i Europacupfinalen 1979.

– Vi har penningtvättsexperten Josefin Lindstrand, vice ordföranden Bo Magnusson … en styrelse som är oerhört kompetent på många områden.

Och så den hårde mittbacksjätten: Göran Persson.

Han som ska rädda Swedbank.

Det är junitisdag i Sundbyberg. Högst upp i ett ljust rum på bankens huvudkontor går Göran Persson igenom listan med journalister som ska komma till den pressträff som är inplanerad till dagen efter.

– Så många som varit med så länge, det är slående.

Själv hade han ju tänkt gå i någon form av semipension vid det här laget. Så lite förvånad blev han när han fick frågan.

– Jag hade själv ställt in mig på att trappa ner lite. Men jag kör ett ordentligt varv till.

Vad han ska göra i banken tvekar han inte om.

– I det här läget måste man först städa ut ordentligt, sedan måste man också klara av att berätta för andra att man har städat färdigt, att få andra att säga att det är rent och snyggt. Och i det tredje läget ska man gå vidare och ta med det bästa av det gamla. Det är den ledaruppgiften jag går in i.

Trots att han styrt ett par olika regeringskonstellationer och några styrelser finns det ingenting som liknar den här uppgiften.

– Nej. Jag har varit med och städat tidigare, men det här är stort nog att stå på egna ben. Det här är tre dimensioner, minst, kanske fyra om man tänker på tidsaxeln också. Samtidigt som vi städar ska affären vara sund, marknadsandelar ska vinnas, dataprogram ska göras. Det är en komplex ledningsuppgift. Men när ledningsuppgifter är som mest komplexa är de som bäst. Jag känner mig lockad, måste jag säga.

De som suttit i en styrelse där Göran Persson varit ordförande beskriver oftast upplevelsen som en blandning av mysig studiecirkel och strukturerat beslutsfattande.

– Han inledde alltid mötena med en betraktelse. Något aktuellt konjunkturmässigt, det världspolitiska läget, någon bok han hade läst, eller något om miljö eller teknik, säger en person som varit ledamot i det statliga skogsföretaget Sveaskog.

– Det blev bra stämning. Det är inte alltför ofta man lyfter blicken på det sättet, och snackar om snytbaggar eller skogsbruket i Kanada, säger en annan.

Några berättar att de gillat greppet så mycket att de börjat göra samma sak, när de tagit över ordförandeklubban i andra bolagsstyrelser.

Den som talar med Göran Persson kan få en känsla av att han befinner sig i maskineriet. När någon ställer en politisk fråga går han ner på detaljnivå och låter det perspektivet forma resonemanget.

– Det som är speciellt med Göran Persson är att han kan lagen, regleringarna, politiken, och ser på ett naturligt sätt hur allt det påverkar verksamheten. Det är nog ännu viktigare när man tar över en bank, säger en manlig ledamot.

Av det tjugotal personer som Affärsvärlden talat med, som suttit i styrelser där Göran Persson varit ordförande, är det ytterst få som säger något negativt. Till och med de som blivit överkörda vid något beslut talar om det som en upplevelse.

– Det var högt i tak i diskussionerna, och när det var något som var viktigt för mig kunde han säga ’Bra tänkt’ och ge mig intrycket av att det skulle bli så som jag hade förordat. Men det blev det såklart inte, han är en otroligt slipad maktspelare, säger en manlig ledamot från LKAB.

Samtidigt är det inte helt lätt att bedöma utvecklingen i de företag där Göran Persson varit ordförande. Det statliga skogsföretaget Sveaskog går inte att jämföra med de börsnoterade skogsföretagen, och i gruvjätten LKAB – även det statligt ägt – har han bara varit ordförande sedan 2017.

En vd hann Göran Persson med att tillsätta i Sveaskog. De som var med i den processen beskriver det som tämligen standardmässigt: externa rekryteringsfirmor, kortlistor, flera intervjuer, både i grupp och på tu man hand.

– Det var en ordentlig process, säger en kvinnlig ledamot.

Göran Persson och resten av styrelsen fastnade till sist för Per-Olof Wedin, med ett förflutet på bland annat Svevia och Stora Enso.

Nu i efterhand framstår det inte som ett klockrent beslut. I maj förra året skickade halva ledningsgruppen – samtliga kvinnor – ett brev till Göran Perssons efterträdare Eva Färnstrand. I brevet skrev de att Per-Olof Wedin satt i system att osynliggöra, tysta ned och exkludera kvinnor. Bland anklagelserna fanns också att han skulle ha hotat, trakasserat och använt härskartekniker.

Eva Färnstrand tillsatte en utredning och utformade en handlingsplan.

Några månader senare meddelade företaget att den 63-årige Wedin skulle gå i pension. Eva Färnstrand sa då till Dagens Industri att det var på Wedins eget initiativ.

Utan att veta de exakta detaljerna går det att konstatera en sak: Göran Persson lämnade inte efter sig en ledningsgrupp i harmoni.

En person som känt Göran Persson i flera decennier tror att Perssons elefanthud är bra för en bank som är illa ute.

– För honom handlar det här nog en hel del om prestige. Det här är folkets sparbank, och även om den kanske inte är en del av S-sfären så är den i alla fall i utkanten.

Trots den prestigen har Göran Persson valt att behålla en hel del andra styrelseuppdrag. På Swedbanks extrastämma den 19 juni framkom det att han sitter kvar i styrelsen för Wiklöf Holding – det bolag som kontrollerar nästan en tredjedel av rösterna i Ålandsbanken. Det fick Aktiespararens vd Joacim Olsson att reagera.

– Göran Persson kan i sin roll som styrelseledamot i detta bolag utöva i alla fall indirekt ägarstyrning av en konkurrerande bank, sa han till Dagens Industri.

Just de många styrelseposterna är den enda oro som Göran Perssons gamla styrelsekolleger luftar.

– Han var det första namnet jag tänkte på när skiten började flyga i Swedbank. Jag tror att det blir helt perfekt, men jag hoppas han ser vilket stort arbete han har framför sig, det är inget man kan göra vid sidan om. Det är stor skillnad på ett industriellt företag och en bank. Jag skulle säga att det här är nära en fulltidssyssla.

När Göran Persson själv filosoferar om sin städroll i Swedbank verkar han hålla med. Han tänker borra sig djupt ner i organisationen.

– I allt ekonomiskt ledarskap är det avgörande att du har en kunskap om mikro. Det blir så oerhört mycket makro, den stora bilden, de stora skeendena, men du måste också förstå mikro. Du måste begripa hur skattesystemet fungerar i praktiken för ett litet skuldsatt bolag, de måste begripa hur kollektivavtalen fungerar för den person du har anställd i företaget. Du måste veta hur traktorn ska repareras, du måste begripa hur skogen ska avverkas. Den där typen av mikrokunskap är ohyggligt viktig för att du rätt ska kunna förstå makro. Ibland upplever jag att det finns många excellenta makromänniskor som inte har en aning om mikro, jag var nog också en sådan person. De senaste femton åren har jag lärt mig mycket mikro.

Det är svårt att hitta ett företag med en mer osäker framtid än Swedbank. I USA utreder Department of Financial Services om banken gett vilseledande information i samband med att myndigheten krävde svar av Swedbank om den ökända advokatbyrån Mossack Fonseca. Här i Sverige utreder Ekobrottsmyndigheten om Swedbanks storägare fick förhandsinformation om penningtvättsskandalen, i mars utvidgades förundersökningen till att även gälla grovt svindleri. Och så den stora frågan: Kommer amerikanska SEC – Securities and Exchange Commission – att inleda en granskning?

Bedömare som Affärsvärlden talat med håller det som troligt – och då väntar mångmiljardkostnader.

Som om det h��r inte vore nog utmanas Swedbank av digitaliseringen. Mindre banker äter sig långsamt in på storbankernas ägor. Det är inte konstigt att Swedbank slängt sig i en trygg famn.