Olönsam revolution

En kylig eftermiddag våren 1966 gick 37-årige Stewart Brand upp på sitt tak i North Beach. Därifrån tittade han ner på gatorna, som på amerikanskt vis var som utlagda med en jättelik linjal. Vågräta, lodräta. Helt raka. Eller? Var de inte lätt böjda? Jo, så verkade det.

Det måste vara på grund av jordens lutning, tänkte han.

En stund tidigare hade Stewart Brand intagit 100 mikrogram ”lysergsyradietylamid”.

LSD alltså. Så gatorna var kanske inte böjda. Men Brand började fundera på vad det betydde att jorden så ofta verkade platt: på kartor, när man stod på marken, ja, i stort sett alltid uppfattades den som platt och oändlig.

Var det därför vi människor så lättvindigt använde upp jordens resurser? Om vi bara skulle fatta att jorden var rund och därmed begränsad skulle vi kanske ta hand om den bättre?

Jo, kanske. Han bestämde sig för att göra någonting åt jordens skenbara platthet. Efter trippen på taket började Stewart Brand trycka upp en massa knappar, sådana som folk kunde bära på bröstet.

Tonen i budskapet var briljant. Insinuant, retsam och lockande på samma gång.

Varför har vi inte sett ett foto av hela jorden än? Så stod det. Och två år senare vände Nasas astronauter sina kameror mot jorden. Bilden av den ensamma, lilla planeten i en mörk rymd förändrade mänsklighetens syn på sitt hem. Och utan att behöva ta LSD själva fick vi alla möjlighet att se verkligheten på ett nytt sätt.

How to Change Your Mind – hur man ändrar sig – är den engelska titeln på vetenskapsförfattaren Michael Pollans bok om de närbesläktade drogerna LSD och psilocybin. Den kommer i dagarna ut på svenska under titeln Psykedelisk renässans och handlar till stor del om hur människor som egentligen inte är i behov av behandling väljer att använda substanserna för att sudda ut sina mentala algoritmer och skriva nya. För att skaka om snögloben, som Pollan skriver.

Det brukar vara ganska trist att läsa om människors drogupplevelser, men Pollan lyckas förmedla en insikt om hur styrda vi är av vårt invanda tänkande – och vad som kan hända när vi omprövar hur vi ser på världen.

Det är ingen slump att människorna bakom datorrevolutionen – som fick för sig att man kunde reducera den komplexa verkligheten framför våra ögon till små byggstenar av kod – var kraftigt influerade av LSD och andra psykedeliska droger.

De hade en förmåga att se världen på ett nytt sätt.

Att ge patienter förmågan att se världen på ett nytt sätt är – lite hafsigt uttryckt – målet med många psykologiska och psykiatriska behandlingar. Det är därför inte så överraskande att LSD och psilocybin (som finns i så kallade magic mushrooms) visat extremt lovande resultat för patienter som lider av depression, PTSD och olika former av drogberoende.

Är det en medicinsk revolution på gång?

Det hade kunnat vara så. För det är ju inte så enkelt i marknadsekonomin att de bästa grejerna vinner. Historien är full av produkter som av olika skäl – logistik, marknadsföring, nätverkseffekter, lagstiftning – aldrig kommer till människornas tjänst.

När den psykedeliska renässansen i förra veckan diskuterades på Kulturhuset i Stockholm menade deltagarna att det inte främst var lagstiftning och kulturella normer som hindrade utvecklingen.

Problemet är att ingen kan tjäna pengar på LSD. Det har gått över 80 år sedan LSD syntetiserades för första gången av kemisten Albert Hofmann på läkemedelsföretaget Sandoz. Den kemiska formeln C20H25N3O är fri för alla att använda – och just därför kommer ingen att ta det sista steget mot att få ett läkemedel godkänt enligt konstens alla regler.

– Ingen kommer att betala för en fas 3-studie, för ingen kommer att kunna ta patent på medicinen, sa Ulf Ellervik, professor i organisk kemi vid Lunds tekniska högskola.

Det är inte bara så att läkemedelsföretagen saknar incitament att utforska de psykedeliska drogernas potential; de har också starka incitament att bibehålla status quo. Utskrivningen av SSRI-preparat och andra antidepressiva mediciner har exploderat det senaste decenniet. Och till skillnad från psykedeliska droger, som kan ge varaktiga effekter efter bara en användning, genererar användningen av läkemedel som fluoxetin, sertralin och escitalopram återkommande intäkter.

Det här är ett intressant problem som sätter ljuset på en av marknadsekonomins brister. Den som löser det kommer inte att bli rik, men kommer att göra många människor lyckligare.

Och på något sätt lönar det sig alltid att se världen på ett nytt sätt.