Mitten eller vänster, GAL eller TAN?
Om en dryg vecka går Socialdemokraterna till kongress. En gång i tiden var det ansvarstyngda och nervkittlande slagfält. Det som beslutades gick rakt från kongressombudens röstresultat till riksdagen till lagbok eller budgetanslag. Allt var på riktigt. Allt var viktigt.
2019 års kongress är annorlunda. Januariavtalet, JA, gör ju att kongressens beslut inte kommer att påverka vare sig lagar eller budget. För se vad som hände när Magdalena Andersson resonerade om att värnskattens avskaffande borde matchas med skatteförändringar som minskar klyftorna. Genast var Annie Lööf ute och markerade stenhårt och nästan lite nedlåtande: ”Ni valde mellan socialdemokratisk politik och makten, och valet föll på det senare.”
Trots det så finns det långt ut i det socialdemokratiska partiet en stark uppslutning bakom JA. Ett antal högerreformer verkar vara ett accepterat pris för regeringsinnehav, spräckt allians och isolerat SD.
Samtidigt vet både Annie Lööf och Socialdemokraternas strateger att bilden av ett parti som väljer makten före övertygelsen är farlig. Många socialdemokratiska partier i Europa har kollapsat när väljarna upplevt att ambition och ideologi har försvunnit bakom maktmanövrar, kompromisser och ansvarstagande ”måsten”.
Så kongressen ligger bra i tiden. Nu, efter tre månader med JA, så kan man ta ett samlat grepp, svara på frågeställningar, bemöta kritik och börja få ihop JA med partiets ideologi och landets framtid.
Kongressens två planerade huvuddiskussioner – organisation och omställningen av arbetslivet – är självklara frågeställningar i en sådan berättelse. Men de är långt ifrån tillräckliga. Det kommer att krävas en bredare berättelse för att svara på hur allt hänger ihop.
Därför är det inte sakpolitiken som är grejen på kongressen. Det är talen! Ur det som Löfven och Andersson säger kommer vi få en tidig fingervisning om hur de ser på de stora vägvalen fram till nästa val.
Mitten eller vänster? GAL eller TAN?
Svajpar Socialdemokraterna vänster så kan Andersson strunta i Lööf och tala om hur skatteförändringar senast i nästa mandatperiod ska öka rättvisan. Stefan Löfven kan å sin sida förklara hur undantagen från Las kommer att kompletteras med en stärkt arbetsrätt för att möta gig-ekonomi och robotifiering, att nedmonteringen av Arbetsförmedlingen kommer att följas av en massiv satsning på kompetensutveckling för både arbetslösa och anställda, och hur minskad hyresreglering kompletteras med ett ambitiöst program för fler hyresrätter.
Så skulle Löfven/Andersson kunna argumentera för både högerinslagen i JA och en mer radikal vänsterambition för framtiden.
Men det finns också röster för att nu ”ta mitten”. Där finns väljarna, där hålls alliansen isär och där kan man säkra långsiktigt inflytande, menar de. Dessutom, lägger de ofta till, kommer ekonomin att främjas av de liberala reformerna.
Väljer partiledningen den vägen så kommer talen i stället argumentera för att kongressen ska bekräfta JA, under mandatperioden och därefter.
Mitten eller vänster för Socialdemokraterna kommer att definiera mycket av vad såväl samarbetspartierna som oppositionen kan göra både fram till och bortom nästa val.
Men det andra vägskälet – GAL eller TAN – är minst lika viktigt.
Spänningarna är stora mellan den traditionella socialdemokratin som alltid har velat ha invandringen kontrollerad och anpassad till vad ekonomi och välfärd klarar av – och de partier man nu samarbetar med. Motståndet mot Sverigedemokraterna var ju enda skälet för C och L att komma till förhandlingsbordet.
Skulle S välja att återgå till en generösare invandringspolitik, så får vi en mycket tydligare konflikt mellan ett liberalt S-MP-C-L-block och ett konservativt M-KD-SD-block än mellan höger och vänster. Om misstroendet mot samhället fortsätter växa, konjunkturen vänder och arbetslösheten börjar öka igen så kan en sådan polarisering få ett enormt inflytande på valrörelse och valresultat 2022. Så lyssna noga till talen nästa helg!
Vd för Yrkesakademin, tidigare valledare för S och statssekreterare under Göran Persson.
Damberg regerar
Det är svårt att planera kongresser och samtidigt förhandla om regeringsmakten. En lite pikant effekt av Löfvens förflyttningar av ministrar mellan departementen är att den person som kommer att ha huvudansvaret för att hantera – och därmed lägga fast inriktningen på –partiets politik inom utbildning, kompetensförsörjning och arbetsmarknad varken är utbildningsministern, arbetsmarknadsministern eller näringsministern – utan polisminister Mikael Damberg.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.