Industrivärdens nya ägarmodell

På klassfotot från första året på fyraårig teknisk linje på Brogårdsskolan i Kristinehamn sitter Helena Stjernholm på första raden. Stentvättade jeans och lapp på vänsterknät. Hon har – likt flertalet av klasskamraterna 1986 – hög, lockig, Joey Tempest-frisyr.

Att växa upp i en småstad handlar mer om att passa in än att sticka ut. Ändå var det några elever från just de här åren på Brogårdsskolan som kom att bli rikskändisar. Veronika Larsson vann första året av dokusåpan Farmen och blev ”Farmen-Veronika” på löpsedlarna. Helge Fossmo blev frikyrkopastor i Knutby och senare dömd till livstids fängelse för anstiftan till mord på sin fru.

När Helena Stjernholm senare berättade om skolkamraterna för kollegor på IK Investment Partners brukade de undra:

”Helena, hur var din uppväxt egentligen?”

För Stjernholm själv tog det längre tid att bli en offentlig person. Även om den 17 år långa resan på IK Investment Partners gav henne allt tyngre uppdrag och slutade med att hon blev chef för Sverigekontoret var det först i början av förra sommaren, då hon började nämnas som kandidat till vd-rollen i Industrivärden, som hon klev in i ramp­ljuset.

– Det som fick mig att tveka inför uppdraget var offentligheten, säger Helena Stjernholm när vi träffar henne på Industrivärdens kontor på Storgatan i Stockholm. Granne till jugendhuset med bladguldsdekor ligger på ena sidan en pantbank och på den andra en frisersalong med det passande namnet Storklipparna.

Uppdragets karaktär fick henne att fundera en extra gång. Det är enklare att vara majoritetsägare i onoterade bolag än minoritetsägare i en portfölj med flera av Stockholmsbörsens kronjuveler. Dessutom befann sig Industrivärden under första halvan av förra året i en situation som har beskrivits som mardrömslik.

När Stjernholm först kontaktades av en rekryteringsfirma (hon kan inte minnas exakt datum) var Anders Nyrén fortfarande vd i bolaget och hade siktet inställt på posten som styrelseordförande. När krutröken hade lagt sig några månader senare hade Nyrén fått sparken. Ut åkte också Industrivärdens ordförande Sverker Martin-Löf och SCA:s vd Jan Johansson. Senare fick Volvos vd Olof Persson och Sandviks vd Olof Faxander silkessnöret. Sammantaget påminde Industrivärden förra året mer om Premier League-klubben Chelsea under ryske ägaren Roman Abramovitj, än om det långsiktiga och stabila investmentbolag man har velat framställa sig som.

Helena Stjernholm följde förra våren turbulensen utifrån, utan tankar på något annat än att vara kvar i IK Investment Partners. Hon säger att hon helst inte vill recensera den kultur som uppdagades i SCA, men konstaterar sedan:

– Jag tycker att man alltid måste kunna stå till svars för det man gör. Men man kan också konstatera att tiderna förändras. Vi är alla barn av vår tid. Jag vill vara tydlig med att vi har fått ett mandat att förvalta någon annans pengar och det ska vi göra på bästa sätt.

Det låter inte som ett tydligt avståndstagande från det som skedde i SCA.

– Man ska ha nolltolerans mot beteenden som inte är acceptabla, men också en förståelse för att det inte bara är att skriva policys och tro att kulturer förändras över en natt. Det här är en ständigt levande fråga. Som aktiv ägare ska vi arbeta för att våra innehav bygger goda företagskulturer över tid.

Den 2 maj förra året skrev Dagens Nyheter att Helena Stjernholm skulle bli ny vd för Industrivärden. Hennes arbetsgivare IK dementerade i ett pressmeddelande och slog fast att hon skulle bli kvar.

– Så här var det: Processen pågick under lång tid. Eftersom det parallellt skedde många stora förändringar i Industrivärden blev kontakterna i perioder glesare. Jag träffade Anders Nyrén när han fortfarande var vd, men fick aldrig något konkret erbjudande. När det stod i tidningen att jag var klar som ny vd för Industrivärden var det inte så roligt för mig och mina kolleger på IK, säger Helena Stjernholm.

Den konkreta frågan om hon ville ta vd-rollen fick hon av Industrivärdens nye ordförande Fredrik Lundberg i början av augusti. Hon befann hon sig på lantstället utanför Norrtälje tillsammans med sin make och deras två söner.

Tvivlen tryckte hon tillbaka. Möjligheterna var större. Dels kunde hon dra nytta av erfarenheterna från riskkapitalbranschen. Att identifiera problem och vad som driver värde i ett bolag och att kunna ha en holistisk syn på ett bolag men samtidigt kunna gå ner på detaljnivå. Dels fanns en möjlighet till att göra något som hon inte hade gjort tidigare – arbeta med noterade bolag.

Björn Savén, riskkapitalbolagspionjären som startade Industri Kapital (senare IK Investment Partners, där han är ordförande i dag) lyfter fram Helena Stjernholms analytiska förmåga och sinne för affärer.

– Helena bidrog starkt till att utveckla vår svenska organisation och investeringar. Hon var mycket uppskattad av sina kolleger, säger Savén.

Själv har Stjernholm beskrivit riskkapitalbranschen i Sverige som omogen när hon började i januari 1997.

Tillväxten i branschen var enorm och inte minst teknologisektorn attraherade mycket internationellt kapital till Norden.

Aktörerna har fått kritik för bristande transparens och Helena Stjernholm menar självkritiskt att branschen för sent insåg att man hade vuxit sig så stor att aktörerna behövde berätta och förklara sin roll för fler intressegrupper.

– Det jag har lärt mig är att om man väl hamnat fel i kommunikationen är det väldigt svårt att rätta till det, säger hon.

Framgångarna för riskkapitalbolagen och IK Investment Partners belönade också Helena Stjernholm personligen. Hon tjänade stora summor och hamnade i tvist med Skatteverket som vill upptaxera henne tillsammans med ett stort antal andra riskkapitallister. Skatteverket vill beskatta så kallad carried interest, alltså den vinst som anställda i riskkapitalbolagen gör när ett bolag säljs, som inkomst av tjänst snarare än kapitalinkomst. I Stjernholms fall handlar det om en upptaxering på 22 miljoner kronor. Ett beslut som hon har överklagat.

– Det är uppenbarligen ingen lätt fråga eftersom processen har pågått i sex år och sannolikt pågår i några år till. Om jag inte har gjort rätt ska jag självklart betala, säger hon.

Kan du sitta kvar som vd i Industri­värden om du förlorar processen?

– Ja, det tycker jag. Jag har varit öppen med detta från början och trodde, liksom många andra i branschen, att jag hade gjort rätt. I slutänden är det dock inte upp till mig att bedöma.

Att Stjernholms bakgrund från riskkapitalbranschen kommer påverka Industrivärden är självklart. Men att hon skulle göra investmentbolaget mer kortsiktigt håller hon inte med om.

– Inom private equity finns en väldigt tydlig femårshorisont. Man stämmer hela tiden av mot den planen. Ingen frågar efter kvartalsrapporten. Det gör att man blir mer fokuserad på det långsiktiga målet.

Hon tror att man kan plocka det bästa från båda världarna. Industrivärdens långa ägarhorisont är många gånger en fördel, men det går att bli tydligare med vilken agenda man har som ägare.

I den nya strategi som Helena Stjernholm och Industrivärdens styrelse och ledning lanserade den 5 februari i år, i samband med bokslutet, framgår att bolaget ska ha ökat fokus på avkastning.

Konkret innebär det bland annat att Industrivärden tar ett fastare grepp om valberedningarna i de åtta bolag som ingår i portföljen.

– Valberedningarna är ett mycket viktigt organ för oss. Jag sitter själv som ordförande i Handelsbanken, SCA, Skanska och SSAB. I de fyra andra valberedningarna sitter någon från vår styrelse.

I strategin slås fast att Industrivärden alltid ska ha styrelserepresentation i bolagen, men att det inte finns några synergier mellan investmentbolagets innehav. Varje investering måste utvärderas på egna meriter.

– Att hitta rätt team till varje enskilt bolag kommer att vara den mest avgörande faktorn för om vi lyckas få upp lönsamheten, säger Helena Stjernholm.

Det är tydligt att hon nu öppnar flera dörrar och vädrar ut gamla sanningar inom sfären.

– Vår dialog med innehavsbolagen handlar mycket förenklat om vad de ska göra och vart man är på väg. Det måste vi applicera även på oss själva: Vem är vår kund? För vem finns vi till och vart ska vi?

En av de strategiska diskussionerna inom Industrivärdens ledningsgrupp och styrelse har rört om man ska gå in i onoterade bolag. Slutsatsen blev att en sådan kursändring skulle kräva en organisation som Industrivärden inte har i dag. Dessutom är konkurrensen numera hård i den delen av marknaden. Mycket pengar konkurrerar om ett begränsat antal objekt.

Därför beslöts att fortsätta fokusera på noterade bolag, men öppna upp för investeringar även i mindre företag.

– Vi har fått en del sådana förfrågningar. Vi har sett en stor noteringsvåg bland familjebolag eller privatägda bolag. Jag tror väldigt mycket på modellen med en tydlig huvudägare. Där kan vi bidra med mycket kompetens, säger Helena Stjernholm.

Fokus ligger fortfarande på bolag i Norden. Den enda bransch som hon pekar ut där Industrivärden garanterat inte kommer att investera är fastighetsbranschen.

– I USA specialiserar man sig ofta på en bransch, men där är marknaden gigantisk. Norden är för litet för det. Vi kommer att fortsätta vara generalister. Vi försöker hitta bolag där vi kan bidra med något genom våra nätverk, säger hon.

– Det är inte så att Industrivärden tidigare har gått åt höger och att vi nu plötsligt ska gå åt vänster. Vi genomför ingen revolution, utan snarare en evolution.

Med Industrivärdens historia kommer en tradition av korsägande mellan bolagen. Faktum är att Industrivärden en gång skapades med huvuduppgiften att säkra ägarkontrollen över framför allt Handelsbanken och SCA åt sfärens betrodda tjänstemän. Arrangemanget har genom åren väckt kritik. Fjärde AP-fondens vd Mats Andersson konstaterade bland annat i en intervju i Affärsvärlden förra året att ”Ju mindre kors­ägande, desto bättre”.

Sfärens båda tungviktare, Handelsbankens ordförande Pär Boman och Industrivärdens ordförande Fredrik Lundberg, bugade i någon mån mot kritikerna då kors­ägandet mellan SCA och Industrivärden minskades i november förra året.

Helena Stjernholm pratar ogärna om kors­ägandets framtid och menar att det egentligen är en fråga ovanför hennes huvud. Men hon är positiv till att SCA har sålt sina aktier i Industrivärden.

– Som aktieägare i SCA tycker jag att det blir lite udda att ha en rent finansiell placering i ett bolag som säljer hygien- och skogsindustriprodukter. Jag tycker att man ska fokusera på sin kärnverksamhet.

Av: Markus Wilhelmson

Helena Stjernholm

Ålder: 45.

Uppvuxen: I Kristinehamn.

Familj: Maken Stefan och två söner, 13 och 10 år gamla.

Bor: Villa i Bromma.

Lön: 8,8 miljoner kronor i fast lön samt kort- och långfristig rörlig lön.

Utbildning: Linköpings universitet 1992–94, Ludwig-Maximilians Universität München 1994–95, Handelshögskolan i Stockholm 1995–96.

Karriär: Managementkonsult på Bain & Company 1997–98. Arbetade i 17 år på riskkapitalbolaget IK Investment Partners. Sista åren chef för Sverigekontoret.

Fritid: Familj, vänner, träning.

Är: Vd i Industrivärden sedan den 1 september 2015.

Industrivärden

Huvudkontor: Stockholm.

Styrelseordförande: Fredrik Lundberg (sedan 6 maj 2015).

Antal anställda: 25.

Historia: Bildades 1944 av Handelsbanken.

Totalavkastning 2015: 15 procent för A-aktien och 11 procent för C-aktien jämfört med 10 procent för total­avkastningsindex (SIXRX).

Substansvärde 2015: Ökade under året med 700 miljoner kronor till 69,1 miljarder eller med 5 procent, inklusive återlagd utdelning.