Har hon tänkt på säkerhetsmarginalen?

Banker är en viktig del av samhällets grundläggande infrastruktur. Med sin kreditgivning skapar banker större delen av alla pengar som cirkulerar i ekonomin. Får bankerna problem, får resten av världen det också. Det blev skrämmande tydligt inte minst under finanskrisen.

Banker är också unikt priviligierade. Tack vare den statliga insättningsgarantin kan banker låna in pengar billigt från allmänheten. Aktieägarna riskerar bara ett mindre kapital jämfört med vad skattebetalarna garanterar via insättningsgarantin.

Inlåning är en särskilt skyddsvärd verksamhet. Eftersom det ofta är medel från inlåningen som sedan används till kreditgivning är det viktigt att bolagets kreditgivning sker på ett ordnat sätt så att inte insatta medel äventyras, skriver Finansinspektionen, FI, som ansvarar för tillsynen av banker.

Den stora faran i bankverksamhet är att man tar för mycket risk i kreditgivningen. Ett område där det historiskt ofta har gått fel när olika banker kraschat är i utlåning till närstående.

Exempel på närstående är styrelseledamöter i banken, storägare och vd. Alltså alla personer som har inflytande, insyn och möjlighet att påverka interna beslut. Som närstående räknas också dessa personers företag med mera.

FI skriver: ”Krediter till närstående är känsliga eftersom det finns en risk för att ovidkommande hänsyn kan spela in vid kreditbedömningen. Bestämmelserna om jävskrediter finns för att tillgodose såväl soliditetsintresset som insättarnas och övriga fordringsägares intresse av att jävskretsen inte särbehandlas på institutets bekostnad”.

Den stora känsligheten vid närståendetransaktioner har gjort att svenska banker generellt undviker närståendeaffärer så långt det är möjligt. Affärsvärldens genomgång av storbankernas årsredovisningar visar att utlåning till närstående ligger mellan 0–1 procent av eget kapital.

Marginalen Bank skiljer ut sig. Citaten ovan, som vi strax ska återkomma till, finns att läsa i FI-ärenden som rör Marginalen Bank.

Nischbanken har rötter tillbaka till 1979 och ett företag som då hette Inkasso Service Juridiska Byrå. Sedan dess har firman bytt namn, fått bankoktroj och har nu huvudkontor ett stenkast från vackra Adolf Fredriks kyrka i centrala Stockholm.

För den breda allmänheten är Marginalen Bank mest känd för att ge ut blankolån (lån utan säkerhet) till räntor som är höga jämfört med exempelvis bolån. Nischbankens utlåning rör sig om allt ifrån konsumtionslån till kontantinsatser vid bostadsköp.

För att finansiera detta har banken en omfattande inlåning från allmänheten om totalt 18,5 miljarder kronor. Totalt har banken ungefär 300 000 kunder och 300 anställda. I spetsen för det hela står en enda ägare. Grundaren Ewa Glennow, 63 år. Klädd i röd topp, med uppsatt blont hår, ler hon stort från bankens hemsida. Annars existerar inte många bilder av henne på nätet, och hon ger få intervjuer. Hon är en doldis i bankvärlden.

Förra året genomförde Marginalen Bank en reklamkampanj som gick under namnet ”Vi gör skillnad i människors liv”. Man kan förstå om det var en slogan som slog an hos Ewa Glennow. Ingen annan människa har nämligen lånat så mycket pengar av banken som hon själv gjort via sin privata bolagssfär.

I den senast publicerade årsredovisningen (för 2018) uppgick utlåningen från banken till det egna moderbolaget Marginalen AB till 1,7 miljarder kronor. Dessutom hade banken gett krediter om cirka 230 miljoner kronor till närståendes företag helt utanför bankkoncernen. Även detta avser bolag som är ägda till 100 procent av Ewa Glennow.

Dessa krediter totalt 1,9 miljarder kronor motsvarade vid tidpunkten hela 111 procent av bankens egna kapital.

Motsvarande siffror för storbankerna och Resurs Bank ligger mellan 0 och 1,3 procent, vilket framgår av grafiken. Här har vi räknat bort Swedbanks utlåning till fristående sparbanker eftersom utlåning till kreditinstitut skiljer sig rätt mycket från bankers lån till vanliga kunder. Inräknat utlåningen till fristående sparbanker skulle Swedbank ligga på cirka 10 procent av eget kapital som lånats ut till närstående.

Annars är det konkurrenten Collector som ligger näst högst med 5,3 procent av eget kapital utlånat till närstående. Det förklaras dock av att storägaren Erik Selin har fastighetslån på några hundra miljoner kronor i Collector vilket inte är mycket i relation till Selins totala fastighetsimperium i 100-miljardersklassen.

Marginalen Bank ligger alltså på drygt 20 gånger så hög närståendeutlåning som Collector och cirka 100 gånger så hög närståendeutlåning som storbankerna.

Marginalens lån till närstående har också ökat kraftigt under senare år. Och detta trots att banken och dess ägare Ewa Glennow har en lång historik av att dra på sig kritik från Finansinspektionen, FI, för just den sortens affärer.

Historik hos FI

2009 slutade en granskning av Marginalens jävslån med en anmärkning och straffavgift på 1,3 miljoner kronor. I det offentliggjorda beslutet skriver FI:

”Det är svårt att undvika reflektionen att bolaget anskaffat inlåning från allmänheten för att finansiera delvis påtagligt riskfylld affärsverksamhet driven av personer eller företag förknippade med bolaget och dess ägare. Detta talar för en kraftfull reaktion”.

I fokus stod då två lån om totalt 16 miljoner kronor. Den ena krediten om totalt 8 miljoner kronor beviljades av Marginalens vd Ewa Glennow och dåvarande styrelseordförande Peter Lönnquist. Pengarna lånades ut till en privatperson. Det andra lånet på lika mycket pengar var en företagskredit som först beviljades av bankens styrelse och som kort därefter justerades av Glennow och Lönnquist.

Samtidigt som Ewa Glennow och Peter Lönnquist beslutade om lånen, hade de intressen i företagskunden. Såväl Glennow som Peter Lönnquist satt i låntagarens styrelse. Ewa Glennow ägde dessutom indirekt 12,6 procent av det låntagande bolaget.

”I hög grad besvärande för bolaget är att krediterna lämnats till en privatperson och en företagskund som är nära förbunden med bolagets ägarintressenter”, skriver Finansinspektionen i beslutet.

När myndigheten sedan granskade hur dessa två lån hade skötts visade det sig att varken vd:n eller företaget hade amorterat eller betalat räntor.

”Krediten (till vd:n, reds anmärkning) förföll till slutbetalning den 30 juni 2007. Någon återbetalning skedde dock inte utan krediten var oreglerad i 17 månader (…)”

Finansinspektionen skriver också: ”Krediten har löpt utan krav på vare sig amorteringar eller räntebetalningar (…) och behandlats helt utanför bolagets ordinarie processer för kravhantering. Dessa villkor kan vare sig vara affärsmässigt betingade eller sådana som institutet normalt tillämpar”.

Till slut summerade lånen till drygt 21 miljoner kronor inklusive obetalda räntor. De utgjorde beloppsmässigt det då största enskilda kreditengagemang och motsvarade vid ett tillfälle cirka 40 procent av kapitalbasen.

FI ansåg att detta bröt mot lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar. Värdet av ett instituts exponering gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning får nämligen inte överstiga 25 procent av institutets kapitalbas. En försvårande omständighet ansågs också vara att den stora exponeringen förelegat under en lång tid, nästan två år.

”Det ska särskilt noteras att otillåtna stora exponeringar över huvud taget inte får förekomma”, skriver myndigheten.

Om vi summerar FI:s kritik består den alltså av flera punkter:

• Jävskrediter ska generellt beslutas av bolagets styrelse exklusive personer i styrelsen som kan anses som jäviga. I detta fall tog två personer med intressen i företagskunden beslut om krediter.

• Beslutsunderlagen för båda krediterna var bristfälliga.

• När låntagarna inte kunde amortera eller betala räntor följdes inte detta upp. Inga åtgärder avseende kravhantering vidtogs.

• Marginalen intäktsförde löpande räntor om närmare 4 miljoner kronor vilket positivt påverkade resultatet. Detta trots att inga räntor betalades.

• Krediterna borde ha samlimiterats setts som en helhet vilket inte gjordes.

• Utlåningen bröt enligt FI mot lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar.

2011 slog FI till igen. Den här gången rörde det sig om betydligt större summor. Finansinspektionen ifrågasatte bland annat hanteringen av bindande kreditlöften om sammanlagt 700 miljoner kronor. Kreditavtalen hade skrivits under av Ewa Glennow som var vd för såväl banken som de bolag som fick kreditlöftena.

Det rörde sig alltså om kreditlöften från banken till andra koncernbolag exakt den typ av krediter som växt kraftigt i omfattning inom företagsgruppen under senare år.

Av dokument från Kammarrätten framgår att FI kritiserar det faktum att Ewa Glennow själv beviljat kreditlöften från banken till moderbolaget Marginalen AB vid två tillfällen i samband med planerade företagsförvärv.

När FI efterfrågat uppgifter om hur kredithanteringen gått till i ett av dessa fall, har banken lämnat in ett styrelseprotokoll från det kredittagande bolaget Marginalen AB. Av det protokollet framgår att styrelsen för Marginalen AB diskuterat ett förvärv. ”Att förvärvet skulle finansieras med krediter från banken till Marginalen AB nämns överhuvudtaget inte. Av protokollet går det heller inte att utläsa att verkställande direktören ges i uppdrag att bevilja dessa krediter”, skriver FI i en inlaga till Kammarrätten.

Tolkningen är alltså att Marginalen Bank har låtit det kredittagande bolaget självt ta kreditbeslutet.

”Sammanfattningsvis vidhåller Finansinspektionen därför att det inte går att se de kredittagande bolagens styrelsebeslut som om krediterna behandlats av det kreditgivande bolaget”, skriver FI.

Vad gäller det faktum att bankens vd Ewa Glennow själv skrivit under på lånelöften om hundratals miljoner så instämde Marginalen i att jävskrediter inte får hanteras av vd.

Dock hävdade man att det inte är förbjudet för styrelsen att delegera sådana beslut inom styrelsen, vilket skulle göra det tillåtet att delegera hantering av jävskrediter till Ewa Glennow.

Sedermera övergav Marginalen detta försvar, och hävdade istället att Glennow inte hade firmateckningsrätt vilket då skulle innebära att kreditlöftena inte varit bindande.

Men detta imponerade inte på FI som då kontrade med att utbetalningarna med koppling till dessa kreditlöften i så fall gjorts utan något som helst beslutsunderlag och beslutsprotokoll.

”Därutöver anser Finansinspektionen att man starkt kan ifrågasätta en verkställande direktör som med vetskap om att hon eller han saknar firmateckningsrätt ensam skriver under låneavtal mellan bolag i en koncern”, skriver myndigheten.

Efter att ärendet överklagats ända upp till Högsta förvaltningsdomstolen fastställdes slutligen Finansinspektionens beslut om varning och straffavgift om 20 miljoner.

Men då hade Ewa Glennow redan avgått som vd i banken. Det gjorde hon kort efter FI:s besked om miljonböterna. Enligt uppgifter till Affärsvärlden ansågs hon inte kunna sitta kvar efter myndighetens svidande kritik.

VD-karusellen

Men de vd:ar som ersatte ägaren på chefsposten blev inte långvariga. Fernando Miranda, som övertog rodret sommaren 2012, ersattes tre år senare av Bertil Johansson som tog över som tillförordnad vd. Kort därefter tillträdde Sarah Bucknell som höll sig kvar i ett år. 2016 tog Charlotte Strandberg över som tillförordnad för att året därpå lämna över stafettpinnen till Per Andersson.

En person med insyn förklarar vd-svängdörrarna med att det ändå är Ewa Glennow som i slutändan bestämmer.

– Det är svårt att vara vd om man har ett ansvar som är större än den makt man i praktiken har, säger Affärsvärldens källa.

Ewa Glennow är i praktiken bankens ”högsta beslutande organ”. Ett aktiebolag styrs ytterst av dess aktieägare, makten utövas genom bolagsstämman och eftersom Ewa Glennow äger 100 procent av moderbolaget så är det ingen tvekan om vem som bestämmer i slutändan. Vd-karusellen stärker bilden av en högst närvarande ägare.

I februari 2018 stod det klart att Ewa Glennows tillfälliga time-out var över. Då meddelade styrelsen att dåvarande vd Per Andersson fått sparken och att Glennow utsetts till ny vd med omedelbar verkan.

Det är alltså Glennow som i slutändan bestämmer vem som ska vara ordförande och vilka som ska väljas in som styrelseledamöter i banken. Styrelsen utser i sin tur vd, och nu är det Glennow som är vd. Frågan om närståendelån är alltså minst sagt relevant i förhållande till Ewa Glennow.

Satsningar i Baltikum

FI:s varning, böter och hårda kritik mot Marginalen Bank ska ses i ljuset av att krediter till närstående betraktas som ”känsliga”. När kreditmarknadsbolaget Remium förlorade sitt tillstånd för två år sedan var just ett av skälen brister i bolagets hantering av jävskrediter. Affärsvärldens granskning av Remium visade också att åtminstone hälften av de pengar som lånats ut till företag gått till personer och bolag i kretsen kring de nya ägarna.

Frågan är därför varför Ewa Glennow, som redan kritiserats hårt för hanteringen av jävskrediter, väljer att låta denna typ av ”känsliga” affärer växa kraftigt i omfattning.

Den frågan svarar bankens företrädare inte på. Däremot ger informationschef Anders Karlström en allmänt hållen kommentar och skriver att Ewa Glennow ”alltid vinnlagt sig om starka strukturer för styrning och kontroll”.

”I Marginalen Bank har det alltid funnits en styrelse med oberoende ledamöter.

Bolagen revideras av revisorer utvalda för sin kompetens och integritet. I en bank är det också både viktigt och självklart att ha oberoende funktioner som internrevision, compliance och risk”.

Ser man till vad krediterna om 1,7 miljarder till moderbolaget Marginalen AB använts till, så är det till stor del lån till andra dotterbolag, alltså bankens systerbolag, i Baltikum.

Det rör sig om det lettiska inkassobolaget SIA GelvoraSergel, lettiska konsument­kreditbolaget Sia Aizdevums, det litauiska kreditmarknadsbolaget UAB General Financing samt litauiska inkassobolaget UAB Sergel.

Dessutom har alltså krediter på cirka 230 miljoner kronor beviljats till närstående bolag utanför bankkoncernen.

Ewa Glennow äger nämligen en ”parallell” koncern där Marginalen Group är moderbolag. Enligt årsredovisningen för 2018 har huvuddelen av bankkrediterna använts för att finansiera förvärv av inkassobolag.

I denna parallella koncern finns också en rad fastighetsbolag, däribland Grönlandet. Det sistnämnda företaget äger fastigheten med adress Adolf Fredriks kyrkogata 8 där såväl bankens personal som Marginalen Groups inkassobolag sitter.

Ett annat fastighetsbolag som sticker ut är Balderso som förvärvades av Marginalen Group 2014.

I detta bolag är den huvudsakliga tillgången en lyxvilla med sjötomt på Lidingö. Villan är på drygt 400 kvadratmeter med tio rum och ligger ute på en udde. På adressen bor Ewa Glennow tillsammans med sin man Bo Lindholm. Den senare är vd i flera av koncernens fastighetsbolag och såväl Glennow som Lindholm sitter i Baldersros styrelse.

I bolaget bokförs byggnader och mark till 89 miljoner kronor och det mesta är finansierat med lånade medel belåningen uppgår till 99 procent. Närmare 33 miljoner är lån från moderbolaget Marginalen Group som alltså i sin tur är stor låntagare i Marginalen Bank.

Sedan Ewa Glennow och Bo Lindholm flyttade in i den gulputsade villan med utsikt över Lilla Värtan, har Balderso gjort en årlig förlust på i snitt 4,3 miljoner. Dessa förluster finansieras alltså av den övriga koncernen som i sin tur är stor låntagare i banken. Banken lånar alltså ut pengar till Ewa Glennows andra företagsgrupp och där ingår även hennes privata boende.

Kan de stora förlusterna i Baldersro ses som ett subventionerat privatboende för bankens ägare?

”I Baldersro, som är ett bolag inom fastighetsförvaltningen, finns flera fastigheter varav Ewas familj bor i en av dem (10-rumsvillan, reds anm.). För det betalas en marknadsmässig hyra enligt skatteverkets föreskrifter”, skriver Marginalen Banks informationschef Anders Karlström.

”En grundprincip har alltid varit att skilja på privata tillgångar och tillgångar som tillhör de bolag Ewa driver”, skriver han också.

Kan man inte hitta en hyresgäst som är villig att betala en hyra som skulle få bolaget Baldersro att gå runt?

”Målet är att hela tiden ha fullt uthyrt i samtliga fastigheter i koncernen”, skriver informationschefen.

Affärsvärlden har under flera veckors tid granskat Marginalen och under den tiden haft många kontakter med företrädare för banken. Affärsvärlden har sökt Ewa Glennow för kommentarer och frågor. Marginalen Bank har tagit del av relevant innehåll i denna artikel och givit sina kommentarer.

Läs Marginalens replik på artikeln här.