”Första krisen i oredans tid”

En pandemi har spridit sig och satt en hel värld i skräck. Smittan är dödligare än tidigare farsoter i modern tid, och inget botemedel finns ännu. Ingen vet när den kan besegras, men en sak är säker: Konsekvenserna av den påföljande krisen kommer att bli många, och stora. Den svenska regeringen går in i stabsläge och flyr till en hemlig plats, under jorden. Statsminister Fredrik Reinfeldt styr landet inifrån lokalen, med finansminister Anders Borg som närmsta man. Utrikesminister Carl Bildts uppgift är att hantera kontakten med omvärlden.

– Det mesta skedde nog per telefon då. Vi hade inte tillgång till videofaciliteter där, minns Carl Bildt.

Och så den lilla detaljen att allt var på låtsas då, under krigsspelet hösten 2006. Några månader efter att regeringen Reinfeldt tillträtt testades det svenska systemets stabilitet med ett krigsscenario. Men den här gången handlade inte krisen om ett krig – det handlade om en pandemi.

Drygt 13 år senare har världen på riktigt lamslagits av coronaviruset covid-19. Men Carl Bildt är inte stationerad i någon bunker för att krishantera. Han sitter på pr-byrån Kreabs kontor på åttonde våningen i Mästerhuset i centrala Stockholm. Designersoffor och abstrakt konst drunknar i aprilsolen som sköljer in från fönster­väggarna.

Den frekvente resenären Bildt har jagats världen runt av viruset. Första gången han stötte på covid-19 var i Sydkorea, innan viruset fått spridning i Europa. Efter vistelsen i Asien reste han vidare till hustrun Anna Maria Corazza Bildts familjeslott ”Tabiano Castella” i Parma, i norra Italien.

Han är imponerad av de snabba åtgärderna i båda länderna.

– Sydkorea har ju senare visat sig vara ett av de bästa länderna på att hantera viruset, och det såg jag tidigt. När jag var där i början av året hade de ställt om en stor del av flygplatsen bara för att ta hand om de eventuella plan som kom från Peking. Italien tyckte jag också hanterade situationen relativt bra, de var snabba med att spärra av smittområdet.

När frågan om karantän kommer på tal ser han något förlägen ut – i den mån Carl Bildt kan se förlägen ut, det vill säga. Han är ändå i riskgrupp: han fyllde 70 i somras.

– Jag jobbar mest hemifrån, skyndar han sig att säga.

Men det blir några utflykter från våningen på Östermalm, erkänner han. Som tur är har han några styrelseuppdrag på plats i Stockholm. Han sitter med i styrelserna för det börsnoterade fastighetsbolaget Fastator och teknikbolaget Micro Systemation AB. Bolagen är i full färd med att ställa om i spåren av coronakrisen.

– Jag fick just ett mail från MSAB där det stod att de håller på att ställa om en del av sina produkter till smittospårning. Det återstår att se om det går, men de försöker intressera kunderna för detta. På Fastators styrelsesammanträde handlade den stora diskussionen om hyresgäster och hyror, framför allt för affärsidkare. Vi försöker ha en politik där vi är hyggliga gentemot småföretagare.

Bättre att staten tar skulden

Han tycker att statens krispaket får godkänt, men inledningsvis var han inte så imponerad.

– Det var väldigt mycket olika typer av lån och komplicerade stödformer som jag inte tyckte riktigt nådde fram. Jag brukar alltid tänka: Vad innebär detta för pizzerian runt hörnet, eller för blomsteraffären två kvarter bort? Det är de som åker dit först. Men de initiala stöden var för komplicerade, och dessutom rörde det sig om lån, rätt dyra lån.

Det är bättre att staten tar skulden, säger han.

– Ja, av den enkla anledningen att staten kan ta skulden. Vi har en låg skuldbörda, staten kan låna upp mycket billigare än vad företagen kan och vi kan ta en rejäl ökning av skuldbördan om vi vill under en begränsad tidsperiod.

Sverige sticker ut genom ett friare förhållningssätt i coronabekämpningen. Carl Bildt aktar sig för att recensera myndigheternas agerande – ännu är det för tidigt att bedöma.

– The jury is still out, som man säger. Det enda man kan titta på är dödstalen, men där ligger vi ju inte bra till.

Samtidigt menar en del ekonomer att det kan vara farligare att stänga gränser och samhällen för att förhindra spridningen. Håller du med?

– Nej, det tycker jag inte. Skadeverkningarna om detta sprider sig är så pass omfattande. Det blir ju i alla fall så att människor stänger ned för att man är rädda, och då förändras deras beteende ändå. Framför allt handlar det ju om att se till att man inte hamnar i en katastrofsituation där hela sjukvårdssystemet kollapsar. Då finns det en risk att människor förlorar tron på systemet.

Du har ju kunnat följa den svenska politiken från nära håll nu i krisen. Stärks det politiska samarbetet av en sådan här kris?

– Det gör det väl inledningsvis i alla fall. Man har väl så vitt jag förstår ett relativt gott samtalsklimat mellan regeringen och oppositionen, det vill säga Moderaterna i huvudsak. Jag tycker att det är bra att Ulf Kristersso­n har varit pådrivande i frågan om att testa fler människor. Det verkar som att han har drivit regeringen i den riktningen, utan att använda för stora bokstäver.

Det hör till ovanligheterna att Carl Bildt håller sig inom landets gränser under flera veckors tid. I veckan skulle han ha varit på styrelsemöten i Stockholm, Rom och Washington. Påsken skulle ha firats på ”Tabiano” i Parma. Anna Maria har fram tills nu bedrivit hotellverksamhet på slottet.

– Den verksamheten är ju nedlagd, av lätt insedda skäl. Hela den italienska turistsektorn är ju pausad. Besöksnäringen står för 14 procent av Italiens BNP, så detta är verkligen en katastrof. Redan sedan innan är ju landets statsfinanser inte i bästa skick: De har en skuldbörda på 133 procent av BNP. EU har ju hävt alla underskotts- och statsstödsbegränsningar, så Italien ökar på de olika stödåtgärderna rätt rejält.

Frågan är bara vem som ska ta notan. ECB:s centralbanksinstrument är inte så starkt som man har föreställt sig, säger Bildt. Den europiska stabilitetsmekanismen, som sattes upp efter eurokrisen, har betydande resurser att stödja länderna med. Dessutom finns det en grupp på sju länder som gemensamt vill låna upp medel. Nu kommer diskussionen framför allt handla om de ekonomiska stödmekanismerna längre fram.

– Det där är ju en diskussion som redan är igång, och som har blivit rätt känslosam mellan Holland och Italien. Holländarna sa direkt nej, vilket ledde till emotionell diskussion. Nu ska finansministrarna i eurogruppen komma med flera förslag nästa vecka, men det kommer att ta längre tid än så. Diskussionen kommer att pågå ett bra tag, inte minst för att krisen kommer att pågå ett bra tag. Vi kommer inte veta de fulla ekonomiska konsekvenserna förrän framåt sommaren.

Kommer krisen föra länderna i EU närmar­e varandra, eller kommer det trasas sönder ännu mer?

– Den grundläggande lärdomen när det gäller det europeiska samarbetet är att i varje ny kris, där krisen kommer från något okänt som aldrig levts igenom förut, blir det krisstämning inom EU, med betydande spänningar och problem. Men i allmänhet går man stärkt ur det hela.

Oljeprisraset en veritabel krutdurk

I denna pandemi behövs ett större, globalt samarbete, säger han. I dag är det bara viruset som är globaliserat – det internationella samarbetet hänger inte med. Han jämför med ebolakrisen under 2014–2015.

– Ebola är ett mycket mer dödligt virus, om inte lika smittsamt. WHO tog mycket ansvar, som vanligt, men även USA tog en stark ledning för det internationella arbetet. Och det viruset lyckades man ju i huvudsak stävja. Men det vi ser nu är den första stora krisen i den postamerikanska världen, där det inte finns något amerikanskt ledarskap över huvud taget. Samtidigt har vi ett G20 som leds av kronprinsen i Saudiarabien. Detta är den första stora krisen i den nya oredans tid.

Den nya oredans tid är titeln på Carl Bildts bok, som med en kuslig tajming släpptes i höstas.

– När viruset sjunker ned i Afrika och Mellersta Östern, i länder som är skakiga redan från början – vad händer då? I Uganda har de fler regeringsmedlemmar än vad de har intensivvårdsplatser. Vi har kvar konfrontationen mellan USA och Iran. USA planerar nya militära åtgärder, vilket jag tror är väldigt farligt i det här läget. Samtidigt kollapsar oljepriset. 85 procent av den irakiska statsbudgeten är oljeinkomster. Dessutom finns en strid ström av människor från Iran, som redan har ett stort utbrott av corona­virus. Detta instabila läge bereder marken för olika typer av terrorgrupperingar. Alla möjliga faktorer kommer samman i det gamla tvåflodslandet som är påtagligt bekymmersamt.

Raset i oljepriset, lägger han till, är en veritabel krutdurk för flera länder som redan nu har det skakigt. Det osäkra läget i omvärlden gör det dock omöjligt att sia om vad nästa steg är på oljemarknaden.

– Det låga oljepriset är bra för vissa energiimporterande länder och för flygbolagen – men det verkar ju inte hjälpa ändå! Men framför allt är det ju dåligt för de oljeexporterande länderna: Irak, Nigeria, Mellersta Östern. Sedan har vi Saudiarabien och, inte minst, Abu Dhabi, som har haft väldiga överskott som de har kunnat stödja andra länder med, exempelvis Egypten och Bahrai­n. Kommer de kunna fortsätta göra det? Dessutom kommer Abu Dhabi att tvingas lösa ut Dubai, som lever på turism, flygbolaget och flygplatsen. Allt det är borta.

Skulle du säga att den kris vi har nu är peaken av den nya oredans tid? Eller är det bara inledningen på en längre era av politiskt kaos?

– Vi är absolut inne i en avgörande period. Kommer den politiska reaktionen vara att vi fortsätter i denna oreda, eller kommer man inse att vi måste ta oss samman för att göra någonting. Min prognos skulle vara att den nya oredans tid inledningsvis är ännu mer av oreda. Sedan hänger det på att det går att ta initiativ när man inser att det riskerar att bli ännu mycket värre – att man går ihop och samarbetar.

Vad händer på kort sikt då? Vi har ju sett att exempelvis det ungerska regeringspartiet passar på att koppla greppet om makten.

– Ja, Viktor Orbán utnyttjar ju krisen för att cementera ett auktoritärt styre. Detta är en stor risk i kristider. Det finns alltid en möjlighet för ledare att utnyttja människors rädsla för att stärka sin egen makt, och det gör ju han. Men man bekämpar inte virus genom att avskaffa demokrati. Vi ser i omvärlden att väljarna sluter upp bakom vad man i alla fall uppfattar som mer erfarna ledare in command. Om Trump uppfyller de kriterierna är tveksamt, i mitt tycke, men han har ökat stöd. Varje statsminister eller premiärminister i Europa har ökat stöd för ögonblicket, medan sådana som Jimmie Åkesson inte är relevanta i sammanhanget. Dem kan man stödja när det handlar om att man ska protestera mot invandringspolitiken, men inte när det gäller att hantera ett land i kris.

Hur tycker du att världen som helhet sköter sig i krisen?

– Mindre bra, det är absolut uppenbart! Vi har väl facit om ett år eller så, men preliminärt har Sydkorea och Taiwan klarat sig bra, bland annat på grund av mycket omfattande tester och smittospårning.

”90-talskrisen blev en nystart för Sverige”Carl Bildt om:

90-talskrisen: ”Varje kris har sina särdrag. Vår 90-talskris var ju till stor del hemmatillverkad – finansiell överhettning och avsaknad av strukturella reformer – men kom ju sedan att sammanfalla med krisen i och sammanbrottet för det europeiska monetära sammanbrottet. Så det blev en kris med många dimensioner. Men ser man de åren i dess helhet, råder det ingen tvekan om att de kom att innebära en nystart för tillväxt, konkurrenskraft och företagande för Sverige. De strukturella reformerna, som var starkt kontroversiella då, blev mycket viktiga för åren som följde. Och vi gick ju dessutom med i EU under dessa år.”

Det kritiserade engagemanget i Lundin Petroleums styrelse:

”Jag ångrar faktiskt inte det. Jag tror att jag lärde mig mycket av det, och jag tror jag bidrog mycket också, faktiskt. Adolf Lundin var ju en fantastisk person: en fantastisk entreprenör, med en fantastisk historia. Få personer har väl förlorat så mycket pengar – men vunnit också, absolut.”

Risker i oljebranschen: ”Det ska man veta, att affärsverksamhet av den där typen är ju en blandning av tur och skicklighet. Lundin var smarta när man gjorde en affär där man köpte upp delar av ett litet oljebolag som hette DNS i Norge. De hade nosat upp att där fanns de geologer som tidigare hade varit i Hydro, och de var några av de smartaste geologerna i Norge. Så man köpte helt enkelt deras kompetens. Och det var ju bingo!”

Donald Trump: ”När jag talar med amerikanska bedömare med kunskap är de utomordentligt kritiska över hur han har hanterat coronakrisen. Han är en charlatan, han stapplar ju fram mellan gamla fördomar och nya missuppfattningar också i viktiga frågor.”

Livet och saker han ångrar: ”Livet blev med all sannolikhet inte som jag tänkt mig. Det har ju inträffat så oerhört mycket under resans gång som man inte kunnat föreställa sig. Att jag från ung ålder var väldigt engagerad i svensk politik kan man ju inte frånsäga sig. Jag var ju till och med statsminister. Men att jag skulle spendera nästan ett decennium med krigen på Balkan och följderna av detta, det hade väl ingen kunnat förutse. Om jag ångrar saker? Åh, herregud, du får ge ut en specialbilaga.”

Rolf Hamilton/TT Jack Mikrut/TT Foto: Lars Hedberg/TT Freddy Lindström/TT

Carl Bildt

Familj: Hustrun Anna Maria Corazza Bildt, tre barn.

Bor: På Östermalm, i samma lägenhet dit han flyttade som tioåring.

Gör: Styrelseordförande i European Council on Foreign Relations, styrelse­ledamot i International Crisis Group. Styrelseledamot i de börsnoterade bolagen Fastator och Micro Systemation AB.

Med humorn som medel: När Stockholms universitets kårhus ockuperades av studenter revoltvåren 1968 var den redan då politiskt engagerade gymnasisten Carl Bildt på plats. I de överfulla lokalerna försvann Bildts jacka och han gick helt sonika upp i talarstolen med en efterlysning:

– Det finns de här som står på marxismens grund och andra som står på maoismens och leninismens grund – men är det någon som står på min blå täckjacka så kan väl han höra av sig.