Ett oanständigt förslag

Charmören som i januari i år dömdes i Stockholms tingsrätt till tre års fängelse för grovt ­bedrägeri lurade i stort sett alla. Inte bara i Sverige.

Den i dag 54-årige mannens konkurs, som började utredas för några år sedan, har drabbat ett tiotal investerare som sammantaget har fordringar på i storleksordningen 130 miljoner kronor. Bland dem som blivit av med pengar finns investerare i Storbritannien och USA, men också svenska näringslivsprofiler som Sven Hagströmer, grundare, storägare och styrelseordförande i börsnoterade investmentföretaget Creades, och Håkan Roos, som står bakom Roosgruppen, som bland annat äger Sveriges största måleri­företag Sandå. Bland dem som blivit av med pengar finns också 54-åringens bror.

Affärsvärlden har talat med personer som känt mannen sedan ungdomsåren. Och gemensamt för deras berättelser är att han redan tidigt hade svårt att skilja på mitt och ditt. Några av hans närmaste släktingar har sagt upp bekantskapen.

Efter en långresa till USA i 20-årsåldern tilltog hans intresse för statusprylar och han lade sig senare till med en del dyra vanor. Som att han kunde beställa 200 rosor – och betala med en släktings kreditkort.

Senare flyttade mannen med sin familj utomlands och han blev – enligt egen uppgift – expert på Kina, dit han har rest i vart fall 150 gånger, hävdade han. I närheten av huvudstaden Peking tycks han ha hittat ett investeringsobjekt i Haimen, en hamn och omlastningscentral som behövde kapital för att exploateras.

Han behövde alltså pengar. Den detaljen skulle snart vara ordnad, men snart sagt alla han kom i kontakt med blev lurade.

Några av dessa intet ont anande släktingar, grannar och affärsbekanta har kommit att hamna på ruinens brant.

Mannen dömdes i februari 2016 till fem års fängelse för grova bedrägerier i en brittisk domstol i Guildford, fem mil sydväst om London. Då hade en av hans brittiska investerare, en 45-årig man, avlidit i en hjärtattack.

Av rättegångshandlingarna framgår det att domaren i målet under rättegången sa till den åtalade svensken att det skulle vara ”högst förvånande” om man inte skulle komma fram till att ”ditt bedrägeri spelade en stor roll i samband med denne mans bortgång”. En annan investerare deklarerade i den brittiska domstolen att bedrägerierna haft en ”fullständigt förödande” påverkan på ”mitt och min familjs liv”.

Domen på fem år överklagades aldrig. Svensken satt sedan i fängelse i 21 månader. I Storbritannien friges nämligen den dömde normalt efter halva tiden, och om han eller hon accepterar att deporteras till sitt hemland blir det ytter­ligare rabatt.

***

En av dem som charmades av mannens världsvana stil var den välkände finansmannen Sven Hagströmer. De två träffades i rollen som föräldrar, deras barn hade börjat umgås med varandra när de gick i den prestigefyllda Carlssons skola på Östermalm i Stockholm. Enligt Sven Hagströmer byggde mannen upp ett förtroende också gentemot andra föräldrar via barnen, vilket sedan utvecklades till affärsrelationer. Han kryddade anrättningen genom att berätta om de inflytelserika tjänstemän och politiker han kände. Han droppade namn på kinesiska befattningshavare. Och på svenska.

Sven Hagströmer fick frågan om han ville investera genom sitt bolag Biovestor. Enligt Hagströmer hade mannen tidigare jobbat hos Jonas Kleberg, vd vid Rederi AB Soya, moderbolaget i Sveriges största rederigruppering vid sidan av Stena, och nämnde allt som oftast dennes namn. Under en middag introducerades Hagströmer och Kleberg för varandra. När Sven Hagströmer ändå tvekade presenterade mannen två projekt: dels Haimen-investeringen, dels rättigheterna till att sälja Cessna-flygplan i världens mest folkrika land. I utbyte skulle Hagströmer få 30 procents ränta. Det träffade uppenbar­ligen rätt. Sven Hagströmer brukade förr flyga ut till sitt hus i Stockholms norra skärgård med eget sjöflygplan, ända fram till att han kraschade för snart åtta år sedan.

– Jag är väldigt road av Kina. Och jag är road av flyg, säger Sven Hagströmer till ­Affärsvärlden.

Sven Hagströmer säger också att de ­genomlysningar och granskningar som gjordes av bolagen som låg bakom affären gav betyget godkänd. Inte heller de jurister som han anlitade slog larm. Totalt investerade han 3 miljoner kronor.

– Jag var en low hanging fruit, säger Hagströmer i polisförhören.

Sven Hagströmer ska senare, efter ungefär ett års tid, ha dragit öronen åt sig när han förgäves försökt få tillbaka det investerade beloppet. Han räknar numera med att pengarna, som med ränta vuxit till 3,5 miljoner kronor, är borta.

Och han är besviken på att tingsrätten gav mannen straffrabatt med motiveringen att brottsligheten skedde för lång tid sedan.

– Det är bra att åklagaren överklagar. Rätten säger att straffvärdet är fem år men att han ska ha rabatt för att det gått lång tid ­sedan brotten begicks. Det är inte vettigt. Det var ju inte lång tid sedan.

***

Också i en annan bekantskap tog mannen vägen över barnen för att skapa förtroende hos tilltänkta investerare. Hans dotter gick då i en skola i Frankrike. En skol­vänskap som ledde fram till att familjerna började umgås och slutligen till att 54-åringen presenterade ett affärsförslag för den andra familjen. Maken i familjen investerade motsvarande 6 miljoner kronor. Dessa pengar har han inte sett skymten av sedan dess.

Inget rov var för litet för den dömde bedragaren. Det visar historien om en svensk man som lärde känna honom i Frankrike år 2004. Bedragaren hade fått sin bil stulen och behövde hjälp med att få den nya ­bilen hemkörd till Sverige. Återigen byggdes förtroendet upp under lång tid – bland annat bodde den svenske mannen inne­boende hos 54-åringen i dennes bostad i Nice. I ­polisförhör säger han att han upplevde det som att de två var ”nära vänner”.

Så en dag får svensken ett erbjudande om att investera i Kina. Det skulle bli 50 procents avkastning. Han nappar och överför, efter att ha bland annat ökat belåningen på en lägenhet, motsvarande 270 000 kronor. Han drar samtidigt in sina föräldrar, bland annat sin blinda pappa, i bedrägeriet. Föräldrarna går in med 150 000 kronor och en broder med 120 000 kronor.

När insatserna något år senare ska betalas tillbaka haglar bortförklaringarna. ­Totalt 540 000 kronor är borta – exklusive den ­utlovade räntan.

En annan drabbad person är den man som den dömde bedragaren, enligt polisförhören, betraktade som ”sin far”. Den verklige pappan dog utomlands när bedragaren fortfarande var helt ung.

De två umgicks familjevis och bodde grannar på Östermalm i Stockholm. När 54-åringen i slutet av år 2008 börjar tala om en god affär med enormt fina villkor ­investerar grannen alla sina pensionspengar, totalt 3 miljoner kronor.

Grannens beslut tycks ha skyndats på av att han fick se ett avtal i vilket det framgick att redarfamiljen Wallenius Kleberg investerat tungt i projektet, över 100 miljoner kronor, och att Sven Hagströmer gått in med 20 miljoner kronor. Kontrakten syntes upprättade av Vinge ­advokatbyrå och föreföll trovärdiga.

Men kontrakten var falska, liksom uppgifterna om de väletablerade investerarna. Jonas Kleberg säger i polisförhören att han blev chockad när han första gången före­visades det förfalskade avtalet och hans förfalskade namnteckning. Pengarna som bedragarens ”far” betalade in tycks ha gått till lyxkonsumtion. Kleberg vill i dag inte kommentera händelserna mer än att han säger i ett mejl till Affärsvärlden att de inte längre umgås.

Hos den svenska kronofogden har mannen skulder på 24 miljoner kronor, i första hand till finansmannen Håkan Roos ­Cypernbolag Hood Invest Ltd.

Sammanställningar hos svenska myndigheter tyder på att den dömde bedragaren lurat investerare runt om i världen på sammanlagt cirka 130 miljoner kronor. Enligt mannen som bedragaren betraktade som sin far fattas ännu mer pengar. Med räntor på räntor skulle investerarna ha förlorat summor som sammantaget uppgår till miljardbelopp.

***

Under sista veckan i februari stod det emellertid klart att fallet nu ska dras ett varv till i det svenska rättssystemet – både mannen och åklagaren överklagade tingsrättsdomen till Svea hovrätt.

Den dömde 54-åringen, som haft adresser i Rom och Monte Carlo och som vant sig med att flyga på semester med familjen i första klass, uppger i dag att han är utfattig och anger numer en adress i centrala Paris som sitt hem. Han har överklagat den ­fällande domen i tingsrätten och menar att han inte gjort brottsliga gärningar. Enligt det juridiska ombudet, advokaten Michael Melz, vill han inte ge ytterligare kommentarer.

”Jag har varit i kontakt med NN [namnet anonymiserat]. Han tackar för erbjudandet om en intervju men väljer, åtminstone för närvarande, att avstå”, skriver Melz.