Dubbla budskap

I mitten av oktober öppnades den 19:e partikongressen i Kina genom ett 3,5 timmar långt tal av president Xi Jinping. Vid denna årets viktigaste politiska händelse lovade Xi, till rungande applåder, att landets privata företag skulle spela en ”avgörande roll” för Kinas ekonomiska utveckling, samt att bank- och finanssektorn ska bli mer marknadsorienterad.

Men samtidigt sa sig Xi vilja se ”större, starkare och bättre” statliga företag. Han underströk även hur kommunistpartiet måste ta ett kraftfullt kommando över ­ekonomin för att lösa de svåra utmaningar som Kina står inför. Hur bör dessa dubbel­tydiga budskap tolkas?

Löftena var nästan identiska med de som Xi avgav vid tredje plenumet 2013, samma år som han blev president. Tillsammans med reformplaner utlovades då särskilt stöd till statliga företag som ”tjänar nationella intressen”. Sedan dess har många statliga jättar ökat sin storlek och stärkt monopolställningen inom sektorer som finans, transport, energi, telekom, olja och mineralutvinning.

Liksom tidigare presidenter är Xis främsta prioritet att slå vakt om kommunist­partiets maktmonopol. Vid ett tidigt skede gjorde han klart att partiet i detta syfte inte bara måste kontrollera landets militär, utan även flera ”nyckelområden” inom ekonomin.

– Det är svårt att se hur Xi Jinping skulle bli reformvänlig, eftersom han är en man av den gamla skolan. Han är i grund och botten en 1950-talets man, konstaterade professor Willy Lam vid Chinese University of Hong Kong efter presidentens öppningstal.

I öppningstalet framhöll Xi även att ­utländska företag genom avregleringar ska ges större tillgång till landets servicesektor. ”Kina kommer inte att stänga dörren, utan öppna den ännu vidare”, sa presidenten, som i ett eko av det uppmärksammade tal han höll till försvar för globalisering och ­frihandel vid Världsekonomiska forumet i Davos vid årets början.

Men verkligheten ser annorlunda ut. Tidigare i år visade en enkät från amerikanska handelskammaren med 462 medlemsföretag i Kina att 81 procent kände sig mindre välkomna än tidigare. 60 procent räknade heller inte med att marknaderna kommer att öppnas ytterligare under de kommande tre åren. Likaledes visade en årlig undersökning av europeiska handelskammaren i maj i år att över hälften av alla medlemmar är besvikna på investeringsklimatet och känner sig mindre välkomna i Kina.

Löftesutmattning

Mats Harborn, vd för Scania i Kina och ­sedan i våras vd för Europeiska handelskammaren i Kina, säger till Affärsvärlden att ­reformlöften har hörts sedan 2013. ­Förutom tredje plenumet och Xis fram­trädande i ­Davos, nämner han ett par viktiga regeringsdokument som utlovat marknads­reformer och bättre konkurrensförutsättningar för utländska företag.

– I öppningstalet till partikongressen fanns konkreta referenser till reformer av olika delar av ekonomin. Vi intar uppfattningen att det nu måste omsättas i handling och utgår från att så kommer att ske, säger Harborn.

Han framhåller att en del reformer redan har ägt rum inom områden som sjukvård och miljö, vilket skapat nya affärsmöjlig­heter för några av de europeiska företagen. Ett visst miljöfokus märktes även i Xi Jinpings tal. Ordet ”miljö” nämndes de facto fler gånger än ”ekonomi”, och det talades om att minska betydelsen av industrier som kol och stål.

Samtidigt talar Harborn om en ”löftes­utmattning” vid handelskammaren:

– Vi står inför hinder som överreglering och bristande eller oklara regelverk. Väldigt lite har hänt de senaste fyra åren vad ­gäller marknadstillträde. Och diskriminering mot utländska företag i upphandlingar sker ­fortfarande, särskilt på lokal nivå.

Tvärtom försöker Kinas myndigheter ­utöka sin makt över utländska bolag i landet. I augusti rapporterade Reuters hur chefer vid tiotals europeiska toppföretag uttryckt oro över att kommunistpartiet ­försöker ­etablera partiorganisationer i deras företag, och dessutom kräver inflytande i den operativa verksamheten.

Tysklands ambassadör Michael Clauss kommenterade kraven på ökad kontroll som ett ”potentiellt mycket stort problem”, och framhävde att ”många utländska företag är mycket oroade”.

Något annat som oroar är censuren och kontrollen av internet som ökat betydligt under Xi Jinpings tid vid makten. Programvaran VPN, som används för att kringgå ­Kinas brandvägg, ska förbjudas helt vid början av nästa år.

– Våra medlemmar tycker självklart att kontrollen över internet och annan information gör det svårare att bedriva forskning och utveckling i Kina. Skulle man ha friare informationsflöden så skulle ännu mer ­investeringar göras av utländska företag, ­säger Mats Harborn.

Han tillägger dock att kinesiska företag trots detta visat sig vara innovativa. Kina klättrar på näringskedjan vad gäller produktion och de inhemska företagen blir alltmer konkurrenskraftiga. I sitt öppningstal upprepade Xi mycket riktigt ambitionen att utveckla världsledande globala statliga ­företag. Dessa kommer att ha en ledande roll i presidentens personliga prestige­projekt ”den nya sidenvägen”, som inne­fattar investeringar i infrastruktur i drygt 60 länder för tusentals miljarder kronor.

Den fina retoriken till trots så rankar OECD Kina som 59 av 62 länder vad ­gäller öppenhet för utländska investeringar. Uteblivna löften har bidragit till att utländska direktinvesteringar i Kina sjönk med 1,2 procent under årets första sju månader. En siffra som de senaste årtiondena annars har stigit stadigt. Mats Harborn noterar att ­direktinvesteringar i Kina från Europa sjönk med hela 23 procent i fjol, och har fortsatt backa även i år.

– Det finns mycket kvar att göra för att utveckla bredden och djupet i den kinesiska ekonomin. Löften om reformer måste ­omsättas i handling för att ekonomin ska växa och utländska investeringar lockas. Det går inte att investera på spekulation, ­säger Harborn.

Växande skuldnivå

Under 1990-talet var Kinas ekonomi beroende av utländska investeringar, inte bara för tillväxtsiffrorna, utan även för kunskap inom exempelvis teknik och management. I dag utgör dessa investeringar dock bara 1 procent av Kinas BNP, jämfört med nästan 5 procent för två årtionden sedan.

Snarare än utländska investeringar eller den privata sektorn, har tillväxten under Xi Jinpings tid vid makten främst eldats på av statliga investeringar i infrastruktur och fastigheter. Detta beprövade recept har föga förvånande lett till en oroande belånings­ökning, då investeringarna skett genom ­billiga lån från de statliga bankerna.

I augusti varnade därför Internationella valutafonden (IMF) för att Kinas skuldnivå riskerar öka från 235 procent till 300 procent år 2022. IMF påpekade att tidigare erfarenheter från andra länder visar att dessa nivåer ofrånkomligen tvingar fram stora förändringar eller leder till avmattad tillväxt.

IMF varnade även för att den konstant ökade utlåningen gör den mindre effektiv. Under fjolåret var kinesiska banker tvungna att utfärda fyra gånger så mycket krediter som 2008 för att uppnå samma grad av ­tillväxt. Det faktumet att Kinas totala skuld har fyrdubblats sedan den globala finans­krisen 2008 ”begränsar kraftigt” handlingsutrymmet vid en ny finanskris eller annan ekonomisk turbulens.

Återigen märks dubbla budskap. Xi Jinping har flera gånger understrukit vikten av att landets finansiella institutioner tar itu med den hejdlösa utlåningen till statliga företag. Att minska skuldnivån måste, enligt presidenten, vara ”prioritering bland prioriteringar” hos belånade företag. Men samtidigt är han ovillig att låta tungt belånade statliga jättar gå omkull, eller göra betydande ändringar i hur myndigheterna fördelar Kinas resurser.

Xi tar kontrollen

Kanske var det talande att Xi under partikongressen bröt mot praxis genom att inte avge några målsättningar för tillväxtsiffrorna bortom år 2020. Han har tidigare garanterat att tillväxten 2015–2020 inte ska falla under 6,5 procent, för att tidigare uppsatta ekonomiska mål ska uppnås.

Bristen på djupgående reformer under de senaste åren för dock med sig risken att momentum i Kinas ekonomi snart kommer att tappa fart. Det konstaterade Yandong Jia, en forskare vid landets centralbank, i en rapport från oktober som varnade för skuldnivån bland de företag som ligger bakom de senaste årens tillväxt. Studien menar att myndigheternas hjälp med återhämtning i sektorer kopplade till byggsektorn varit ­extremt icke-produktiv.

Oron späddes på av att Kinas centralbankschef Zhou Xiaochuan vid parti- kongressens inledning varnade för att landet står inför ett ”Minsky Moment” – en plötslig kollaps av värdet på tillgångar – med anledning av den snabbt ökade belåningen bland hushållen. Vanligtvis är central- banken mycket tyst om eventuella risker i ­Kinas ekonomi. Flera analytiker ser de dubbla varningarna som ett nödrop till den politiska ledningen, där den egentliga ­bestämmanderätten över centralbankens agerande ligger.

Under partikongressen presenterades inga åtgärder för att hantera det växande skuldberget. En mer detaljerad plan för Kinas ekonomiska politik under nästa femårs­period kommer dock hamras ut vid det tredje plenumet i oktober 2018. Men partikongressen ställde i alla fall utom rimligt tvivel att Xi Jinping kommer att styra landet lång tid framöver.

Dels gick presidenten emot praxis att ­befordra en tänkbar efterträdare till polit­byråns ständiga utskott, Kinas högsta politiska instans. Vidare skrev Xi in sina politiska ”tankar” i kommunistpartiets konstitution, något som bara Mao Zedong tidigare ­lyckats göra. Även den nya sidenvägen skrevs in i konstitutionen, vilket bekräftar satsningen på att hålla i gång ekonomin genom att låta statliga företag inom infrastruktur och byggsektorn bege sig utomlands.

Sedan tidigare har Xi även åsidosatt sin mer reformvänlige premiärminister Li Keqiang. Traditionellt sett ansvarar Kinas premiärminister för ekonomin. Men Xi har satt sig över Li genom att skapa särskilda ”ledningsgrupper” för reformarbete samt ekonomi och finans, och utsett sig själv till ordförande i dessa.

Mats Harborn är övertygad om att Kina kommer att införa omfattande marknadsreformer, eftersom partiets ledarskap delvis rättfärdigas av en stark tillväxt. Men han formulerar själv tiotusenkronorsfrågan: Har Kinas ledning samma uppfattning som europeiska handelskammaren om vad som krävs för att effektivisera ekonomin?

Samtidigt kan det faktum att Xi ytterligare befäst sin makt ses som ett tecken på att inga genomgripande ekonomiska reformer kommer att ske. Till skillnad mot öppningstalet så nämndes ordet ”marknad” bara en gång i partikongressens slut­dokument. Och när kongressen avrundades i slutet av oktober nämnde Xi under sitt avslutningstal inte ”marknad” överhuvudtaget, men talade däremot vidlyftigt om vikten av att partiet fortsätter leda landets utveckling.

Utländska investerare ska välkomnas

I öppningstalet till 19:e parti­kongressen talade Xi Jinping om att öppna upp Kinas värdepappersmarknader för utländska investerare, dock utan att tillkännage några konkreta planer.

Trots att Kinas obligations­marknad på drygt 75 biljoner kronor är världens tredje största så är den fortfarande relativt stängd. Mindre än 2 procent ägs av utländska investerare.

Kinesiska värdepapper har dock gjorts mer tillgängliga för utländska investerare de senaste åren genom ”stock connect” och ”bond connect” mellan Hongkong och Fastlandskina.

Under 2018 kommer index­leverantören MSCI inkludera kinesiska A-aktier från 222 storbolag i sitt Emerging Markets Index.