”Därför köper vi mer aktier”

Fredrik Lundbergs makt och rike­dom har aldrig varit större. I fråga om inflytande i näringslivet är det numera bara Wallenbergarna som kan mäta sig. I fråga om personlig förmögenhet ligger han hästlängder före dem. När familjebolaget Lundbergs noterades år 1983 var börsvärdet runt 2 miljarder kronor. Sedan dess har aktien stigit ungefär dubbelt så mycket som index och marknadsvärdet är i dag 70 miljarder. ­Familjen Lundbergs andel är värd nära 50 miljarder kronor. Det är en enastående prestation som borde ha gett skäl till många segerfester genom åren, liksom säkert något enstaka nederlag.

Men, nej. Lundberg blir svaret skyldig när han ombeds berätta om sitt bästa och sämsta minne – i jobbet, alltså – sedan han tog över spakarna.

– Det är så mycket som har hänt och så många minnen. Det kan jag inte säga på rak arm.

Efter lite press minns han ändå räddningen av Östgöta Enskilda Bank i början av 1990-talet som ”en jobbig tid”. Fast år 1997 såldes ÖEB till Danske Bank med god förtjänst. Mycket god, faktiskt. Och det är det modus operandi som Lundberg har blivit känd för: ta kontrollposter i noterade bolag och sälj vidare i en strukturaffär efter många års innehav, alltid med god förtjänst och inte sällan med ett inslag av opportunism. Om förutsättningarna ändras, kan han ändra sig.

Det tog ett tag för Fredrik Lundberg att pröva sig fram till denna fruktbara affärsmodell. När han tog över från fadern år 1981 var Lundbergs ett bygg- och fastighetsbolag. Punkt. Sonen ville bredda verksamheten, investera i andra typer av bolag. Så Fredrik Lundberg köpte in sig i lite av varje, ett finansbolag, en grupp mindre onoterade ­industriföretag och lite fastigheter utomlands. Han närde också ett stort aktieintresse sedan ungdomsåren.

Aktiemarknaden var nerkörd vid den här tiden efter kostnadsexplosionen i industrin under 1970-talet. Det rådde även en brist på aktiva ägare och investerare som hade vilja och finansiella muskler nog att göra större affärer på börsen. Den 30-årige Lundberg anade affärsmöjligheter och köpte bland ­annat en post i Wallenbergföretaget Incentive, vilket väckte viss uppmärksamhet.

– Jag kände mig för, kan man väl säga. Men efter trevandet på 1980-talet kom jag fram till att verksamheten var alldeles för bred. Det innebar för mycket arbete för för lite pengar. Då bestämde jag mig för att koncentrera mig på huvudaffären, det vill säga bygga vidare på fastighetsrörelsen samt att ta större aktieposter i noterade bolag.

Finansbolaget och småindustrierna såldes i slutet av åttiotalet och 1994 avyttrades byggrörelsen till Siab (som senare gick ihop med NCC). Lundbergs fick därmed ungefär dagens struktur och inriktning.

I början av 2002 fick så Fredrik Lundberg frågan från Handelsbankens dåvarande ordförande Arne Mårtensson om han vill ta plats i bankens styrelse. De båda kände varandra från Lundberg-företaget Holmens styrelse. Därmed kom Fredrik Lundberg för första gången in i Handelsbankssfären. Och uppenbarligen gillade han vad han såg, för redan på hösten det året flaggade Lundbergs för drygt 5 procent av rösterna i Handelsbanks­sfärens maktbolag Industrivärden. Några månader senare, i januari 2003, var röstandelen uppe i knappt 8 procent och Fredrik Lundberg fick frågan om han aspirerade på en styrelseplats även i Industrivärden. Det gjorde han inte. Då.

– I början var vi väldigt små ägare och då sa jag att det inte var nödvändigt med någon styrelseplats, säger Fredrik Lundberg i dag.

Men Lundberg är som nämnt aldrig sämre än att han kan ändra sig. Om förutsättningarna ändras, vill säga. Ett drygt år senare tog han plats i Industrivärdens styrelse ­efter ­ytterligare aktieköp. Så fortsatte han att köpa på sig aktier.

År 2011 var Lundbergs investmentbolag den enskilt största ägaren med 18 procent av rösterna. Detta sågs med oro av Industrivärdens dåvarande ordförande Sverker Martin-Löf och de andra topparna i ”Systemet”, som Handelsbankssfärens intrikata ägarstruktur med olika stiftelser brukar kallas.

I den nyutkomna boken Tronstriden av Jens B Nordström säger Sverker Martin-Löf att när Fredrik Lundberg även ville köpa in sig direkt i sfärens byggbolag Skanska fick det vara nog. Martin-Löf förklarade för Lundberg att om denne utmanade Systemet om makten över sfären så skulle han röstas bort. Därefter slöts en överenskommelse som, enligt boken, stadfästes vid en liten ceremoni över ett glas champagne på Industrivärdens kontor. Pakten innehöll två komponenter. För det första fick Lundberg köpa en rejäl post i Skanska av Systemet. För det andra förband sig Lundberg att inte köpa fler aktier i Industrivärden. Överenskommelsen bekantgjordes i en pressrelease som bolaget Lundbergs skickade ut i maj 2011. Där hette det bland annat att bolaget ”önskar klargöra att Lundbergs är långsiktigt nöjt med nivån på sin ägarandel i Industrivärden och eftersträvar inte att öka sin andel”.

På nyåret 2015 iakttogs överenskommelsen fortfarande, men vid det laget hade Handelsbankssfären börjat rämna. Orsaken var Svenska Dagbladets artiklar om sfärens jetplan och representationsjakter. I januari meddelades att Sverker Martin-Löf skulle lämna sina uppdrag vid vårens stämmor samt att Anders Nyrén skulle ta steget från vd till ordförande i Industrivärden. Men bara en dryg vecka före stämman i maj petades Anders Nyrén överraskande. I stället tog Fredrik Lundberg ordförandeklubban.

På Industrivärdens stämma beskrev Sverker Martin-Löf agerandet som en maktkupp orkestrerad av Handelsbankens ordförande Pär Boman i maskopi med Fredrik Lundberg. Och enligt Tronstriden hade Lundberg-lägret dessutom lobbat intensivt gentemot de institutionella ägarna före stämman för att få med dem på att peta Nyrén.

Fredrik Lundberg vill inte bemöta anklagelserna från Martin-Löf eller beskyllningarna om att han ville få bort Nyrén så att han själv kunde bli ordförande i Industrivärden.

– Det som hände under vintern och ­våren 2015 har jag lagt bakom mig. Jag har inga kommentarer till det. Det har skrivits så mycket och jag har inget mer att tillägga. För mig har det intressanta varit att blicka framåt och ta tag i den nya situation som har uppstått.

Kan du inte beskriva hur du uppfattade halvåret från december 2014 tills du blev ordförande i maj 2015?

– Jag vill inte gå in på det där. Det har skrivits så mycket och ältats om detta. Det tillför nog inte särskilt mycket att jag gör några kommentarer om det. Var och en kan ju själv konstatera vad som hände.

Har du läst Tronstriden?

– Ja. Som hastigast, ska jag kanske säga. Jag har inte lusläst den.

Vad tyckte du om den? Överensstämmer den bild som du har?

– Jag har ingen kommentar till den boken. Du får respektera att jag säger att jag inte har några kommentarer till händelserna. Var och en får själv bilda sig en uppfattning om vad det var som hände.

Att beskriva Fredrik Lundberg är egentligen både lätt och svårt. Lätt därför att han i det personliga mötet uppträder precis så som man förväntar sig efter att ha läst ­intervjuer och sett honom uttala sig i tv emellanåt. Svårt därför att det inte finns ­något i hans personlighet som sticker ut. Han bär en välskräddad mörk kostym, vit skjorta, röd slips, vit näsduk i bröstfickan och har putsade svarta skor. Som kommen direkt från en styrelsefotografering.

Större delen av intervjun sitter han rakt upp och ner i stolen med händerna knäppta, endera framför sig i brösthöjd eller i knät under bordet. Korta stunder lägger han dem på bordet, men han gestikulerar aldrig för att understryka något och han lutar sig bara fram över bordet vid något enstaka ­tillfälle.

Lundberg verkar obesvärad av intervjusituationen och svarar rakt och utan betänketid på de flesta frågor. Han är ingen pratkvarn, men inte heller enstavig eller korthuggen. Snarare ekonomisk med språket, ganska sällan ger han sig iväg på längre utläggningar, fast det förekommer. Han ser inte heller ut att besväras om det blir tyst i rummet när han har svarat på en fråga. Östgötaaccenten är omisskännlig, om än inte särskilt framträdande. Han låter faktiskt som Tage Danielsson, även om denne var från Liin-tjaa-ping. Lundberg stammar från Norr-tjaa-ping.

Till sättet är Fredrik Lundberg artig och korrekt, inte översvallande men inte heller reserverad. Hans omvittnade tålamod ­– eller är det envishet? – kommer måhända till uttryck i dialogen ovan (som dessutom fortsatte ett tag till i samma stil, men det är inte lönt att återge). När han får frågan på vems initiativ han blev ordförande i Industri­värden – sitt eget eller Pär Bomans – gömmer han sig bakom formalia.

– Det fanns en valberedning som hade att hantera den här situationen före stämman och de föreslog enhälligt att jag skulle bli ordförande, säger Fredrik Lundberg, trots att alla vet att valberedningen i Industrivärden bara agerar som ägarna säger till dem.

Men de hade ju enhälligt föreslagit ­Anders Nyrén som ordförande bara några månader tidigare.

– Jo, men sedan hände det ju ett antal ­saker som ledde till att de ändrade sig.

Du hade tidigare sagt att du inte hade någon önskan om att bli ordförande Industrivärden. Vad var det som fick dig att ändra uppfattning?

– Det var hela händelseförloppet som gjorde att valberedningen kom fram till att det inte var lämpligt att Anders Nyrén blev ordförande. Då vände de sig till mig och frågade om jag kunde tänka mig att ta den rollen.

På frågan om han axlade ordföranderollen glatt och villigt eller motvilligt är svaret:

– Varken eller. Lundbergs har gjort en stor investering i Industrivärden, plus att vi även privat har pengar där. Då är det närmast en skyldighet att ta på sig ett sådant här uppdrag om man får frågan från övriga ägare.

Det har varit en ovanligt hög aktivitetsnivå i Industrivärden sedan förra året när Fredrik Lundberg blev ordförande och Helena Stjernholm vd. Flera av portföljbolagen har fått ny vd, eller ska få (Ericsson). Stålproducenten SSAB har gjort en nyemission på 5 miljarder kronor och SCA har annonserat att koncernen styckas i två delar och att ­hygienrörelsen delas ut till aktieägarna. Fredrik Lundberg vill dock inte ta åt sig äran för förändringstakten. Han säger att arbetet har drivits av vd Helena Stjernholm ”med stöd av styrelsen” och att styckningen av SCA är den styrelsens förtjänst.

Den intressantaste nyheten ur ett maktperspektiv är ändå att det urgamla kors­ägandet i Handelsbankssfären till stor del har monterats ner. Och det på bara ett år. I höstas sålde SCA sina Industrivärden-aktier och i somras gjorde Handelsbanken samma sak. Totalt handlade det om ungefär 14 procent av rösterna. Det innebär att det som återstår av Systemet, alltså stiftelser som är knutna till banken och SCA, numera kontrollerar runt 37 procent av rösterna i ­investmentbolaget. Mycket, förstås, men inte längre ointagligt jämfört med Lundbergs innehav. Den gamla överenskommelsen från 2011 om att inte köpa fler aktier är inte längre aktuell. Lundbergs är nu uppe i drygt 23 procent av rösterna. Med familjens privata innehav är röstandelen nära 29 procent.

– Överenskommelsen gällde att vi skulle hålla varandra informerade vilket vi har gjort. Sedan har det ju hänt en massa saker, och när SCA ville sälja sina aktier så tyckte vi att det var ett intressant tillfälle att öka vårt innehav. Och samma sak nyligen när Handelsbanken sålde sitt innehav. Vi tror ju att det här är en bra investering, det är därför vi köper mer aktier. Annars skulle vi inte göra det.

Fredrik Lundberg tycker hur som helst att det är bra att korsägandet i sfären monterades ner.

– Ja, därför att nu kan både SCA och Handelsbanken ägna sig åt sina respektive verksamheter och använda de pengarna på ett bättre sätt än att ha dem uppbundna i ­In­dustrivärden-aktier.

På frågan om Industrivärden ska fortsätta att hålla samma höga förändringstakt framöver svarar Lundberg att han ”som du förstår” inte kan kommentera framtida ­affärer. Men han är beredd att kommentera en affär som inte ska göras.

Ska Holmen köpa skogsverksamheten när SCA delas?

– Den frågan har aldrig funnits på agendan i Holmen. Vi har aldrig pratat om den saken.

Kan det bli aktuellt?

– Rent hypotetiska frågor har vi ingen anledning att kommentera, men den frågan har aldrig diskuterats och den är inte aktuell.

Något annat som det spekuleras kring på aktiemarknaden är att Fredrik Lundbergs långsiktiga plan är att Lundbergs tar över Industrivärden, kanske genom ett bud där bolaget betalar med röstsvaga B-aktier.

– Det skulle man förstås kunna göra, men det är inte aktuellt. Det är ganska olika profil på de här bolagen, där Lundbergs bland annat har en stor andel fastigheter. Jag ser ingen poäng med att slå ihop dem. Det finns inga kostnader att spara eller något annat vägande skäl för en sammanslagning.

Fast vem vet? Förutsättningarna kan ju ändras. Och Fredrik Lundberg brukar aldrig vara sämre än att han kan ändra sig.

Fredrik Lundberg om …

… att stycka av Skanskas amerikanska verksamhet.

– Nej, det tycker jag inte att man ska. Jag är övertygad om att den har klara synergier med resten av Skanska. Det gäller teknisk kunskap, ledningsresurser, kompetens men också att det är en stor styrka för USA-delen att ha Skanskas balansräkning i ryggen. Det tror jag är oerhört viktigt för den verksamheten.

… Ericsson.

– Som aktieägare i Ericsson är vi såklart besvikna över utvecklingen, det sticker jag inte under stol med. Men nu vi ser fram emot hur styrelsen ska lösa vd-frågan. Det blir ju väldigt viktigt.

…att slakta Industrivärden och skicka upp pengarna i systemet, som Öresund gjorde med Custos en gång.

– Nej, det ska man inte göra. Skälet till att Lundbergs har gått in är att vi tycker om deras portfölj. Det är bra företag och vi tror att det kommer bli en bra investering för Lundbergs aktieägare.

… Industrivärdens belåning

– Den har periodvis legat kring 20 procent. Men i höstas antog vi nya finansiella mål och då bestämdes att belåningen ska sänkas och över tid ligga mellan noll och 10 procent. Det tycker jag man kan leva med.

… sin syn på risk.

– Jag brukar betrakta mig själv som ganska försiktig. Konsten är att prestera god avkastning, men att ändå ta begränsat med risk. Och investerar man i aktier så tar man risk. För Lundbergs innebär det att vi inte ska ha någon ytterligare finansiell risk i vår aktieportfölj, den ska alltså vara obelånad. ­Fastigheter kan vi belåna till max 50 procent, och för närvarande ligger vi omkring 30 procent.

… att återinföra fastighetsskatten.

– Den gamla fastighetsskatten slog väldigt ­konstigt. Så om man ska införa en ny fastighetsskatt så måste man nog ha ett mer sofistikerat regelverk så att den inte slår så orättvist som den gamla gjorde.

… hyresregleringen.

– Det är ett av de få ingrepp i marknads­ekonomin som vi har i dag som jag tycker är helt sjukt. Det är tillåtet att bygga ­bostadsrätter och att handla fritt med dessa. Där finns ingen prisreglering. Varför skulle vi inte kunna göra samma sak med hyres­rätter?

… bostadskrisen.

– Min enkla medicin mot bostadskrisen är att införa fria hyressättning i nyproduktion. De som flyttar in får ju då en hyra som de är beredda att betala. Sedan kan man fasa ut prisregleringen från det befintliga beståndet under tio, femton år. Det kommer dessutom inte bli ett jättestort problem, för på de flesta håll i landet ligger inte hyrorna så förfärligt långt från marknadshyra i dag. Men på Östermalm skulle det märkas, det är klart.

Fredrik Lundberg

Ålder: 65 år.

Uppvuxen: Norrköping.

Bor: Djursholm.

Familj: Hustrun Anne-Marie samt vuxna döttrarna Katarina Martinson och Louise Lindh med familjer.

Lön: 2,6 miljoner kronor 2015.

Utbildning: Handelshögskolan i Stockholm samt Kungliga Tekniska högskolan i samma stad.

Karriär: Vd i Lundbergs sedan år 1981.

Fritid: Curling, skidåkning, jakt.

Favoritklubb: IFK Norrköping.

Senast lästa bok: Winston Churchill och den brittiska världsordningens slut av Svante Nordin.