”Corona har utlöst en ekonomisk lavin”

Det snöade och blåste i Alperna. Det snöade kopiöst i flera dagar. På hotellet satt skidåkarna och väntade på att få åka i pudret, alla liftar var stängda. Man hade kul och var fulla av förväntan. I morgon blir det härligt! På bensinmacken tittade ägaren oroligt upp på berget på andra sidan, låste dörren och gick därifrån. Hemma i sitt 1700-talshus i alpdalen satt en fjällräddare med sin familj och åt middag. Detta hände för cirka 20 år sedan.

Många har nog sett tv-filmaren som på långt håll följer en lavin. Det är spektakulärt, en lång slätt skiljer berget där den mäktiga lavinen drar fram från filmaren. Men lavinen kom närmare och plötsligt är lavinen över fotografen. Han hinner inte stänga av kameran, den sänder filmsekvensen vidare och vi kan alla se hur det slutar.

I vår ekonomiska verklighet i dag har vi under många år byggt upp en enorm skuld som hänger på bräckliga skuldskydd. De flesta sitter kvar på hotellet och väntar på solskenet för att ge sig ut och njuta eller sitter hemma med familjen och äter middag.

Några företagare har låst dörren och springer allt vad tygen håller. Skuldskydden knakar. Staten föreslår mer skulder. Många sätter sig och tittar på, i tron att skuldlavinen aldrig kan nå fram till dem. Vi har ju anställningstrygghet, sjukpenning, permitteringslön och a-kassa om det skulle gå tokigt, tror man. Tryggt!

Lavinen ökar farten

Ett virus som först i värsta fall skulle leda till någon veckas frånvaro i genomsnitt har utlöst panik. Samhället stängs ned, en ekonomisk lavin har utlösts och hejdas den inte kommer den att skörda mångdubbelt fler dödsoffer än virusepidemin. Ännu så länge tror för få på det. I varje fall bland de beslutsfattare som kan göra något. Därför kommer den ekonomiska lavinen att öka farten.

Ett stort antal företag kommer inte att kunna betala ut löner, inte sina hyror för nästa kvartal eller månad, inte heller sina förfallna leverantörsskulder. Företagen slutar också leverera till alla kunder som kan tänkas sakna betalningsförmåga eller betalar kontant vid leverans. För det fall man inte har dem kreditförsäkrade. Då dröjer leveransstoppet tills försäkringsbolaget stryker företagen från den godkända listan. Lavinen rullar vidare. Listan över osäkra kunder ökar snabbt, både av verkliga skäl – att de inte kommer att kunna betala – men också av att skräcken, eller risken, ökar.

De stora fordonstillverkarna har redan beslutat att stänga sin produktion. De får inte alla delar till sina bilar och lastbilar, de kommer heller sedan inte att kunna leverera dem, eftersom kunden inte kan betala eller få lån att betala med. Inte ens de rikaste företagen vill ta på sig mer skuld och senare betala till de svaga underleverantörerna. Så vad ska underleverantörerna betala med? Banken stänger snabbt kranen till dem också. Låna av staten mot hisklig ränta och ett hotande personligt betalningsansvar? De som varit med förr stänger.

Stora mängder av stora och små företag har redan permitterat många anställda. Det ökar naturligtvis skräcken. Kapaciteten att ta hand om konkursade bolag och bolag som söker rekonstruktion kommer snart heller inte vara tillräcklig, i varje fall inte för små bolag. Då ökar turbulensen än mer om inget görs. Jag hoppas att jag har fel, men våga inte chansa på det!

Det går att få stopp på den ekonomiska lavinen. Den socialdemokratiska regeringen vet hur det kan ske, det har framgått av finansministerns tydliga uttalanden. Men vågar de? Och vågar de i tillräcklig omfattning för att stoppa den ekonomiska lavinen? Dag för dag ökar såväl lavinens fart som massa och energi. Att stoppa den blir dyrare och dyrare.

Bankerna ska hjälpa – inte stjälpa

Naturligtvis kan staten inte rädda alla bolag. Det blir en grannlaga uppgift att dimensionera insatserna så att tillräckligt många överlever och inte blir så utarmade att de dör senare. Men man måste också inse att kostnaden för de bolag som inte överlever drabbar samhällskollektivet ändå. Nästa förlorarnivå är företagen som ska räddas och måste få behålla sin kraft. Bankernas uppgift måste bli att inte stjälpa sina kunder genom att nu dra in krediter från de företag som bör överleva. Så har annars skett i varje finanskris som jag kan minnas. Men en del av bankerna har lärt sig att det inte lönar sig att stjälpa företag med överlevnadskraft. Man får hoppas att den bankpersonalen är kvar, i annat fall behövs kanske en tvångslagstiftning för att förhindra att bankerna utövar sin makt att stänga kundernas verksamhet. Bankerna tycks i alla fall ha lärt sig att det inte lönar sig att sparka ut överbelånade kunder från sina bostäder, sälja bostäderna och sedan hoppas få ut resten av lånen från kunder som förlorat sina hem. Man får hoppas att den lärdomen är kvar i banksystemet.

Det är som bekant inte bara i Sverige som detta pågår, utan i hela världen. Men kom ihåg att villkoren är helt annorlunda i olika delar av världen och därför måste lavinen stoppas på olika sätt. Främst gäller det villkoren för att kunna stänga kostnader och hitta ersättningsformer till dem som drabbas. I Sverige är det inte främst löntagarna utan arbetsgivarna, från enmansbolag och uppåt, som drabbas. I andra länder är det de anställda som omedelbart får ta smällen och där blir de personliga katastroferna mer omfattande.

Att fortsätta nedstängningen av samhällen får bara än värre följder, även medicinska och fatala, om kostnaden betalas av företagen. För då har de inga resurser att starta upp igen.

Den ekonomiska lavinen skulle kunna rul­la vidare med punktering av fastighets- och techbubblan. Värderings- och skuldbubblan i helt normala bolag kanske också punkteras. När det blir förluster försvinner både värdet och lånemöjligheten för bolagen som värderas och får låna pengar som en multipel på resultatet före avskrivningar. Då sägs lånen upp och banken förväntar sig att bolaget ska göra en nyemission – trots att bolagsvärdet mer eller mindre försvunnit. Detta är ett instabilt finansiellt system som när det kommer ur sitt jämviktsläge riskerar att kollapsa. Dit är vi på väg och vi måste byta system. Systemet fungerar så länge bara enstaka bolag får problem, men inte när många får det samtidigt. Men systembytet måste ske nu genom att instabiliteten och den inbyggda destruktiva dominoeffekten avbryts abrupt. Lavinen måste stoppas medan det går.

Rädda beskattningsbasen

I debatten om strategin att stänga ned samhället har vi kunnat se att det också finns andra insiktsfulla personer, som Kerstin Hessius på Tredje AP-fonden, även om hon är lite mer optimistisk i tidsfrågan än vad jag är. Men vi har också sett sådana som saknar insikt och verklighetsförankring, som en före detta lastbilsdirektör och en riksbankschef. Företagen har ingen förmåga att ta på sig så stora skulder som skulle behövas. Då överlever de inte, mycket få har en balansräkning som tål det. Bankerna varken kan eller vill ta på sig skulderna och risken – tack och lov. Storföretagen är också utsatta, men de skickar stora delar av problemet vidare till sina leverantörer, utan att förstå vad de ställer till med. En ledarskribent ifrågasatte att Volvo beslutat att inte lämna utdelning. De skulle ju inte behöva pengarna. Men Volvo lär vara tvungna att finansiera de flesta av sina kunder den närmaste tiden. Vem annars skulle göra det? Och man kan inte heller förvänta sig att Volvo kommer att få amorteringar och avbetalningar från sina gamla kunder, redan finansierade av Volvo, på samma sätt som tidigare. Det är många som behöver vakna och det snabbt!

Glädjande nog innehåller tidningarna nu flera insiktsfulla artiklar. Läs dem och agera, kära regering. Tyvärr avspeglar tidningarna också en inställning om en motsatsställning mellan humanitärt riktiga åtgärder och de ekonomiska kostnaderna för insatserna. Men det är inte det saken gäller, den motsatsen finns inte. Den avgörande punkten är att staten måste ta på sig kostnaden nu för att den ska bli mindre och möjlig att bära för alla i framtiden och fördelas på ett rationellt sätt.

Såväl staten, bankerna, obligationsägarna och fastighetsägarna som aktieägarna och storföretagen måste snabbt inse hur de ska rädda sin beskattningsbas. Om man får kal­la arbetsgivarna, låntagarna, hyresgästerna och leverantörerna så – men beskattningsbas är ju vad de är. Ett krig mellan intressenterna leder till en ödeläggelse så att det inte finns något att dela på längre.

Hur gick det då för snölavinen? Jo, den fortsatte. I själva verket var det många laviner som utlöstes. En lavin sopade med sig bensinmacken och fortsatte upp för backen och in i hotellrummen med utsikt över berget. Några dog. Andra orkade kanske återvända ett annat år till en annan skidort.

Fjällräddaren och hela hans familj utplånades. Fotografen vet vi hur det gick för. Mackägaren överlevde och kunde bygga en ny mack för försäkringspengarna.

Traction Anders Wiklund/TT

Från noll till tre miljarder via krisinsatser till låg risk

Bengt Stillström startade 1974 Traction som ett enmans konsultbolag med ett kapital på några tusenlappar. Före Traction var han på S-E-Banken där Stillström bland annat fick ett första ”krisuppdrag” genom att utreda konsekvenserna för bankens bygg- och fastighetskunder av att miljonprogrammet avslutades.

I dag har det av familjen Stillström till 80 procent ägda Traction växt till ett börsnoterat investmentbolag med ett substansvärde på runt 3 miljarder kronor. Från att till en början ha varit en konsultaffär har affärsmodellen utvecklats till ett kompanjonskap med entreprenörerna – som del-ägare, arbete mot prestationsersättning och så småningom också investeringar i eget kapital, lån och garantier. Under senare år har den huvudsakliga inriktningen varit aktivt och långsiktigt ägande av mindre och medelstora företag, såväl noterade som onoterade. Bland Tractions nuvarande innehav finns bland annat Hifab, Duroc, BE Group, Drillcon, OEM, Softtronic, Nilörngruppen och Driver Group.

Under resans gång har Bengt Stillström upplevt ett antal ekonomiska kriser där han arbetat med krishantering, rekonstruktioner av verksamheter och allmänt ”företagsdoktorande”. Till exempel arbetade han under 1990-talskrisen som konsult från Traction med flera uppdrag att rädda hem och säkra bankers krediter.

– Vi har också tagit över bankers och andra företags ägande av och positioner mot enskilda företag och ibland till och med tagit över den operativa ledningen. Vi har städat och sålt det räddade bolaget och betalt uppdragsgivaren efter avdrag av vår andel av det räddade värdet. Vi har också köpt bolag i samband med rekonstruktioner och köpt verksamheter från konkursförvaltare eller från storbolag som har annat viktigare att göra, säger Bengt Stillström.

Han tillägger att han i stort sett haft alla roller man kan ha i dessa sammanhang ”utan att vara konsultförvaltare eller utsedd rekonstruktör”.

Urval av Tractions  historiska projekt:

•  Allgon: antenner och systemkomponenter till mobiltelefoner och basstationer.

• Arvako: bemanning och rekrytering.

•  EasyT: internetresebyrå och programvara.

•  Gnosjö Plast: formsprutning av plast-artiklar.

• Haldex: tillverkning av fordonskomponenter.

•  Inter Innovation: utveckling och exploatering av en mekanism för utmatning av sedlar till bankmaskiner.

• JC: klädkedja.

•  JP Bank: penningmäklare, bankverksamhet.

•  Kjessler & Mannerståle: teknikkonsult.

•  Know IT: konsultföretag inom IT.

•  Thalamus Networks: styr- och regler-teknik bredbandsnät.

•  Tolerans: rotationshäftapparater för  tabloidtidningar.