”Paris är en plats för galna projekt”

Det började på ett tåg mellan Eindhoven och Amsterdam 2006. Svenska Thomasine Barnekow läste produktdesign på Design Academy i Nederländerna och klurade på ett koncept till sitt examensarbete.

Under tågresans gång kläckte hon den idé som skulle visa sig bli starten på en annorlunda karriär inom modevärlden: handskar.

Hennes examenskollektion, som bestod av handsydda lammskinnshandskar med skulpturala smyckesdetaljer, blev antagen till den italienska designtävlingen International Talent Support.

Två år senare flyttade hon till Paris och grundade sitt eget märke. Sedan dess har hon varit staden trogen. Affärsvärlden träffar henne i den ljusa kombinerade lägenheten och ateljén, tre smala trappor upp i ett 1600-talshus i stadsdelen Marais.

– Paris är en plats för galna projekt utan gränser. Dessutom finns en ekonomi för sådant som jag gör. Ett couture-företag kan ringa upp och vilja ha något extravagant i sista minuten inför en visning och Operan kan beställa handsydda handskar till en hel ensemble. Hantverk är uppskattat här och man vet att resten av världen kommer hit för att titta, säger hon på skånska och häller upp rooibos-te i gammeldags porslinskoppar.

Hennes produktion består av två delar. Den ena är prêt-à-porter-handskar som hon låter sy upp hos ett handskmakeri i Ungern och som säljs i butiker och på exklusiva varuhus i Europa, USA och Asien. Den andra delen utgörs av hennes couture-kreationer. Då rör det sig om utställningar eller specialbeställningar från exempelvis modehus, teatrar, celebriteter och filmkostymörer. Merparten av kunderna finns i Frankrike och hennes handskar syns bland annat i regissören Luc Bessons science fiction-film Valerian och den franska historiska actionthrillern The emperor of Paris med Vincent Cassel i huvudrollen. Alla couture-beställningar gör Thomasine Barnekow själv för hand hemma i lägenheten. Det färggranna sidentyget på hennes svenska karmstolar har slitits ut efter alla timmars arbete med skinn, nål, kniv och tråd. Bäst jobbar hon om nätterna till pratet från en ljudbok eller Sveriges Radio.

– Handarbetet, att bygga en form med mina händer, är lite som yoga för mig. Det ger mig ett inre lugn.

– Jag har aldrig haft en vision om att skapa en produkt för alla. Jag gillar att ta den tid jag behöver för att jobba fram en design som inte är trendbaserad och kasseras efter en säsong. Skinn är ett dyrbart material som håller länge. Den som blir kär i mina handskar ska kunna ha dem hela livet.

En av anledningarna till att handskar har kommit att bli en alltmer bortglömd accessoar är att det inte längre finns någon renodlad utbildning för handskdesign, till skillnad från för skor, väskor och hattar. Det har bidragit till att statusen för handskar har sjunkit på modehusen. Men Thomasine Barnekow hoppas på en pånyttfödelse. Hon vill bidra till att göra handsken modern och populär igen och jobbar till exempel i skinn som går att använda direkt på mobilskärmen. Av sina olika modeller, vilka alla bär namn på städer som har inspirerat henne, är hennes personliga vardagsfavorit Milan, en kort bordeaux-färgad handske. Hon går och hämtar den, trär den på sig och beskådar sin utsträckta hand.

– Din jacka kan du inte se ryggen på och din hatt kan du bara studera genom en spegel. Handsken är det enda klädesplagget som bäraren kan få en tredimensionell upplevelse av. Det gör den speciell.