Lika svårlöst som cirkelns kvadratur

Om den genomförs fullt ut kan överenskommelsen få stor betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling och den skulle i så fall bli en fortsättning på den liberala reformpolitiken från det tidiga 1990-talet och under Reinfeldt. Januariöverenskommelsen har därmed potential att lägga grunden för en fortsatt god ekonomisk utveckling.

För att det ska ske är det viktigt att överenskommelsen ger rejäla avtryck i den förda politiken på framför allt tre områden: skattepolitiken, arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken. Hur goda är då förutsättningarna för att JÖ här resulterar i betydelsefulla reformer?

Jag tror att det finns störst anledning att vara optimistisk när det gäller skattepolitiken. Här är utfästelserna i flera avseenden mycket tydliga, exempelvis avskaffad värnskatt 2020. Om regeringen skulle gå ifrån dessa skulle detta för lång tid framöver göra S närmast omöjlig som part i framtida överenskommelser. Därtill kommer rimligen stödet från L och C dras undan redan under den nuvarande mandatperioden.

Trots detta finns det risker när det gäller skattepolitiken. Det beror på att man i överenskommelsen inte har tacklat de stora framtida finansieringsbehoven i offentlig sektor. Några idéer om alternativ till skattefinansiering finns inte i JÖ. Därmed kan vi relativt snabbt hamna i en situation där nya skattehöjningar ter sig nödvändiga. Det skulle i sin tur, i varje fall på lite sikt, kunna omintetgöra de skattesänkningar som man nu kommit överens om.

På de båda övriga områdena är hindren av annan art. Regleringen av arbetsmarknaden och hyresregleringen ligger nära det Socialdemokratiska Arbetarpartiets hjärta. För viktiga delar av S-rörelsen är det rentav existentiella frågor.

Turordningsreglerna, som de nu är utformade, ger alla rättigheter till facket och inte till den enskilde. Det innebär att om arbetsgivaren och facket kommer överens, är det dessa parter som i samverkan bestämmer vilka som får gå i en uppsägningssituation. Den enskilde har i detta fall inga egna rättigheter.

Denna ordning stärker rent generellt fackets ställning gentemot arbetsgivaren. Men framför allt så skapas ett starkt incitament för den enskilde att bli medlem i facket. Ett borttagande av turordningsreglerna försvagar fackets ställning gentemot företagen och kan bidra till att medlemstalen i facket sjunker. En betydande uppluckring av regelverket verkar i samma riktning, om än med mindre kraft.

Från facket till Hyresgästföreningen. Detta är en organisation med inemot tusen anställda och en omslutning på cirka en miljard. Ställningen ges av att man i praktiken har ett monopol när det gäller att företräda hyresgästerna i förhandlingarna om nivån på de reglerade hyrorna. För detta inkasserar man en hyressättningsavgift för varje enskild lägenhet. Förhandlingsmonopolet skapar också ett starkt incitament för medlemskap i föreningen.

Den helt övervägande delen av landets hyresgäster är medlemmar. Att avveckla hyresregleringen innebär att man rycker undan mattan för Hyresgästföreningen. Att nagga regleringen i kanten är att nagga Hyresgästföreningens ställning i kanten.

I JÖ finns alltså potentiella hot mot centrala delar av S-rörelsen. Stefan Löfven och partiledningen tänker sig därför förmodligen att omregleringarna ska kunna göras på ett sådant sätt att de båda organisationerna behåller sina centrala positioner i respektive reglering. Att göra detta på ett sätt som ger ökad marknadsmässighet på respektive marknad tror jag är lika svårlöst som cirkelns kvadratur.

Docent i nationalekonomi och tidigare chef för IFN, chefsekonom för SAF, Industriförbundet och Handelsbanken.

Sossarnas brasklappar

De svårigheter jag pekat på i krönikan framträder redan i texten till överenskommelsen. I mycket kryptiska formuleringar talas det om det ska förhandlas om var marknadshyrorna ska ligga. När det fäller inskränkningen av turordningsreglerna ska den enligt överenskommelsen göras på ett sådant sätt att balansen mellan arbetsgivare och fack bibehålls.