Die dummen Schweden

Norrmännen talar om ”det svenska tillståndet”. På tyska finns ett uttryck med anor: ”die dummen Schweden”.

Krisande kommuner. Stigande arbetslöshet. Och oskyldiga människor i Nacka och Lund och Malmö och Vällingby som blir skjutna i ögat, får ansiktet söndersprängt eller helt sonika skjuts ihjäl, med eller utan bebis i famnen.

Kunde utvecklingen förutsetts? Rentav förhindrats?

– Vi har varit naiva, har några politiker sagt.

Men längre än så sträcker sig inte självkritiken. Och ledande medier jamsar med, uppenbart oförmögna till seriöst ansvarsutkrävande. Fastän de självklara frågorna hopar sig till sju av riksdagspartierna:

Ni kunde väl ha pratat med ekonomer om incitamentsstrukturer och pull-faktorer innan illegalt kvarstannande beviljades socialpengar och sjukvård?

Borde ni inte lyssnat på folkhälsoprofessor Hans Roslings påpekande att solidaritetseffekten av att hjälpa ”på plats” är mångfalt högre än att ge somliga dragningsrätt på välfärdsstaten?

Ni brukar ju i likhet med kriminologerna hävda att standardförklaringen till brott är fattigdom och ojämlikhet. Man kan väl därför säga att ni bjöd in till ökad brottslighet genom fattigdoms- och ojämlikhetsskapande migration?

Ni kunde väl ha pratat med Mellanösternkännare om synen på judar i de dominerande emigrantländerna? Och därför inte – som en yrvaken Anders Ygeman för några år sedan – pladdrat om naivitet inför antisemitismen.

Var ni inte nyfikna på vad expertisen hade att säga om möjligheten att tillgodogöra sig majoritetsspråk och kulturell kompetens i skolor där de svenska barnen är i minoritet? Och varför gjorde ni inte en seriös granskning av de nyanländas utbildningsnivå innan ni gastade om kompetensregn?

Och om det nu regnat kompetens, hur solidariskt är det att sno de fattigaste ländernas bästa arbetskraft?

Tog ni förresten inte farliga risker med demokratin och styrets legitimitet när folket konsekvent efterlyste mindre invandring men hela tiden pådyvlades mer?

Och hur såg konsekvensanalysen för jämställdheten ut, när förorterna fylldes på med bärare av misogyna och starkt patriarkala idéer? Och för hbtq-rättigheter? Och ni feminister som talar om ”toxisk manlighet” – varför så tyst om den dramatiska ökningen av våldtäktsanmälningar? Och hur tror ni enorma mansöverskott i vissa åldersgrupper påverkar könsrelationerna?

Och hur smart var det att under flyktingkrisen med grova pengar muta kommunerna till ett maximalistiskt mottagande? Det var ju så att statsbidragen vida översteg vad mottagningen kostade på kort sikt. Nu betalas i Filipstad och annorstädes det långsiktiga priset genom drakoniska nedskärningar.

I somras formulerades direktiven till den utredning som ska utforma vår framtida migrationspolitik. Det öppnas för återinförande av permanenta uppehållstillstånd som huvudspår, samt gräddfil för ”ömmande fall”. Medan inget sägs om vässad utvisningspolitik. Eller om den uppenbara målkonflikten mellan förbättrad integration och fortsatt hög immigration.

Och inom ledande medier görs fortfarande inga seriösa försök att syna bluffen att den utomeuropeiska immigrationen skulle vara kraftigt reducerad; det är den inte.

Norrmännen talar om ”det svenska tillståndet”. På tyska finns ett uttryck med anor: ”die dummen Schweden”. Själv tänker jag på de tre aporna som ingenting ser, ingenting gör, ingenting säger.

Ett emblematiskt exempel utgörs av migrationsminister Morgan Johansson, när han så envetet sprattlade emot att Brå skulle uppdatera sin kunskap om invandrares kriminalitet. Blunda så kanske problemet försvinner!

Ska för övrigt bli intressant att se hur hans förra kollega, föreslagna EU-kommissionären Ylva Johansson, ska övertala Ungern att bli flyktingsolidariskt. De egna partikamraterna ute i kommunerna säger ju numera kraftfullt nej. Medan väljarbasen på nytt strömmar till SD.

En viktig byggsten i den så kallade svenska modellen har varit den av LO-ekonomerna Gösta Rehn och Rudolf Meidner utvecklade solidariska lönepolitiken. Lågproduktiva jobb ska ”strukturomvandlas” bort genom att lönenivån på dessa inte tillåts sjunka. Arbetskraften hamnar då, är det tänkt, där framtiden finns och produktiviteten och kompetenskraven är höga, Medan dagens integrationsstressade politiker formligen öser pengar över de allra enklaste, mest okvalificerade jobben. Ur led är tiden.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.

OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.
Annons från AMF