Krönika
Den minskade efterfrågan på kapitalism
Vad är kapitalism? Det är inte en retorisk fråga, som jag tänker leverera ett snärtigt svar på. Den är uppriktig. Och i den här tidningen, av alla, borde någon kunna svara på den.
Jag ser upprörda människor dela bilder från ett apotek som nu säljer handsprit för 499 kronor flaskan. Den kostade väl en hundring i februari. Och när bolag vill dela ut vinstpengar till aktieägare nu, skapar det lynchstämning. Jag har sett flera som kallar det oanständigt, men så mycket vet jag om kapitalismen att den inte handlar om anständighet.
En sanning från min bransch: den som vill köpa annonstid i tv får varje år en lite sämre produkt, eftersom räckvidden sjunker – men till ett högre pris, eftersom TV fortfarande når många, i en tid av fragmenterad mediekonsumtion. Helt orelaterat har priset på kokain stigit med 40 procent den sista tiden, på grund av de stängda gränserna i världen, samtidigt som kvaliteten sjunker när langare späder ut sin produkt med allt från druvsocker till avmaskningsmedel. Kapitalismen är resilient. Den muterar och anpassar sig. Inget att snacka om.
På Bobergs Matsal, på NK, kostar en hamburgare 295 kronor. Det stockholmska Biff Rydberg-indexet verkar ligga tryggt i korridoren mellan 350 och 400 kronor och det är alltså, för tydlighetens skull, pyttipanna vi pratar om. Eller: det var så det var för en månad sedan. Nu är det fritt fall, i hela restaurangbranschen.
Jag tror att kapitalism är detta: utbud och efterfrågan, fritt från all sentimentalitet. Och här är också kapitalismens brist. Den är osentimental, samtidigt som alla som lever i den är sentimentala. Den passar bättre för goda tider än dåliga. Vad är alternativet? Socialismen har ett extremt dåligt cv. Stark stat på ungerskt maner känns inte heller perfekt. Det är inte ens ett alternativ som krävs, snarare en korrigering.
För att runda av: i normala fall kan kapitalismen ta 415 kronor för en bit torskrygg och 160 kronor för ett glas Chablis till. Det är lugnt, för ingen behöver de sakerna. Men kapitalismen verkar inte kunna vara trogen sig själv, när det handlar om sådant vi faktiskt behöver. Och just nu behöver vi plötsligt saker. Mycket kommer att justeras åren framåt. Redan före coronaviruset tråkade jag ut folk med mitt prat om att valet 2022 kommer vinnas av den som lockar med höjd skatt och en starkare stat. Nu känns det som att vi får vara nöjda om det stannar där.
Av: Fredric Thunholm
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor