Krönika Konjunktur
Winter is coming
Brasklapp: Den här krönikan lär åldras dåligt. Det är sällan en bra idé att försöka se in i den framtid som om två år kommer att framstå som självklar när man tittar bakåt. Som föreståndaren för en nationalekonomisk institution sa: ”Här har vi 30 mycket framstående nationalekonomer som efteråt kan förklara exakt vad som hände men ingen som kan förutse vad som kommer att hända”.
I osäkra tider får man försöka orientera sig så gott det går där ett bra sätt är att fråga alla man träffar vilka signaler de ser. Jag vet att det är fler än jag som gör det och jag antar att vi därmed kommer att bidra till att lågkonjunkturen blir en självuppfyllande profetia.
Så vad ser vi? Jo ungefär det här:
Inflationen avtar efter vintern
Inflationen ligger för närvarande på 8-10% i de flesta länder men lär komma ner successivt. I alla fall efter vintern då de svenska elpriserna numera är helt beroende av blåst och värme. Dämpande inverkan kommer från lägre priser på råvaror som olja och gas. Efter att ha toppat på 130 dollar i början av mars ligger priset på ett fat brentolja i skrivande stund på cirka 95 dollar.
Till detta kan man lägga kronans kräftgång. Som i alla tider av osäkerhet blir kronan en skvalpvaluta när utländska placerare lämnar den perifera svenska aktiemarknaden. Kronfallet har i sin tur bidragit till att spä på den svenska inflationen. Kronan har stärkts på sistone och om det fortsätter, vilket jag inte håller för osannolikt (när väl de utländska investerarna återvänder), bidrar det till att dämpa inflationen.
Räntan stabiliserar sig på en högre nivå
Den kraftiga inflationen har möjliggjort för Riksbanken att äntligen höja räntan, något man borde gjort för länge sedan (istället för när konjunkturen viker). Som man kunde läsa i senaste krönikan är KPI-måttet och rädslan för deflation olyckliga styrparametrar för räntan. Deflation är bara dålig om den beror på minskad efterfrågan. Om den istället beror på globalisering och produktivitetsförbättringar är den någonting bra. Den svenska Riksbanken har haft en av de mest extrema och aggressiva lågräntorna i världen det senaste decenniet. Personligen hoppas jag att vi aldrig mer får se räntor under 2-3% igen då det skapar stora obalanser och spekulationsbubblor i det finansiella systemet.
Penningpolitiska stimulanser dras ner
Riksbanken har fortsatt att inreda ett kuddrum för marknaderna genom att utöver de låga räntorna ösa ut pengar i systemet, till exempel genom att köpa företagsobligationer. Detta har lett till spekulation och konsumtion snarare än investeringar och sparande. Att minska ”Quantitative Easing” (QE) kommer att vara instrumentellt för att normalisera och stabilisera de finansiella marknaderna. Det kommer också att tvinga ut affärsbankerna på banan igen efter att de senaste åren varit undanträngda av en överstimulerad obligationsmarknad. Kanske kommer vi också att se kreditförluster i bankerna och man kan fråga sig om det varit rimligt att dessa legat på noll det senaste decenniet.
Konjunkturen fortsätter ned
Företag som riktar sig mot konsument har sett en rejäl inbromsning och för vissa har det tvärstannat. Elintensiv industri har haft det tufft och lär få det tuffare i vinter. Andra delar av industrin liksom många service- och tjänsteföretag tycks däremot rulla på med god fart fortfarande. Det vore märkligt om inte pessimismen bland konsumenterna (som för närvarande är större än vid både finanskrisen 2008/09 och pandemin!) i alla fall i någon mån också spillde över i resten av ekonomin framåt.
En annan intressant indikator på världsekonomin är att världens största containerrederi Maersk Line nyligen meddelade att ”alla indikatorer blinkar rött”, det vill säga att de ser en märkbar nedgång i efterfrågan. Något som indikerar detsamma för världsekonomin som helhet.
Slutligen bör vi konstatera att en lågkonjunktur inte bara är dålig. Den kommer att slå ut företag som överlevt på billiga pengar och tvingar bra företag att bli bättre vilket ökar produktiviteten och välståndet i ett land på sikt.
Avtalsrörelsen blir hyfsat rimlig
De stora fackförbunden i Sverige har gått ut med vad man får säga är ett rimligt bud om 4,4% löneökning. Det har diskuterats om Sverige skulle riskera att hamna i en 1970-tals situation där inflationen permanentas i ekonomin genom att prisökningar och löneökningar driver varandra uppåt. I dagens globaliserade värld innebär dock extrema löneökningskrav att jobben i så fall försvinner utomlands, något som facken är medvetna om.
Geopolitiskt stökigt
Ja vem vet? En gissning är att det utöver Ukrainakrigets oförutsägbarhet kommer att bli ett återupptaget fokus på relationen mellan USA och Kina, det som egentligen är det globala huvudnumret.
Vinstoro sänker börsen på kort sikt
Hade jag vetat hur börsen utvecklas hade jag skrivit den här artikeln från min egen söderhavsö. Min gissning är dock att vi kommer att få se ytterligare sättningar utifrån fallande vinster i bolagen. När detta diskonterats in ordentligt finns det utrymme för uppgångar någon gång under nästa år. Har man pengar att investera bör man göra det lite i taget under det kommande året, att pricka den exakta botten är, som alltid, en utopi.
Sammantaget
Sett till ovan verkar vi alltså att ha ett jobbigt år framför oss där det kommer att bli sämre innan det blir bättre. Om två år kommer jag säkert att ha en mycket bra förklaring om det blev på något annat sätt.
Staffan Salén är företagare och VD för Salénia AB.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor