Winsth: ”Krig är mänskligt lidande – men tyvärr också ekonomi”

Som ekonom hade jag hoppats slippa skriva krönikor om krig och försvar.

Men med ett krig i vår närhet, ett försvar som snabbt behöver rustas upp och ett USA som tydligt vill vara mindre delaktigt globalt så påverkar det såväl finansmarknaden som svensk ekonomi.

Krig handlar i mångt och mycket om ekonomi. Det är beklagligt, men bara att konstatera.

Det kostar att hålla ett försvar, å ens sidan i löpande utgifter för den dagliga verksamheten med soldater, regementen samt materiel exempelvis och å andra sidan i investeringar.

Mycket av det material som används på fältet är dyrt och komplext då det ska hålla för stora påfrestningar och ibland har mycket kort livslängd trots en hög produktionskostnad.

Finland och USA är exempel på länder som kontinuerligt har underhållit sitt försvar genom att årligen avsätta stora belopp i sina budgetar. I BNP-termer klassas det som offentlig konsumtion. Till det ska läggas investeringar i lastbilar och liknande.

Material som är till för att döda har av humana skäl inte klassats som en investering, utan som offentlig konsumtion.

“Motsvarar 155 miljarder kronor”

Sverige har under flera decennier skurit ned på vårt försvar och därmed lagt betydligt mindre resurser i såväl löpande budgetar som i investeringar.

Tyskland har varit bakbunden av sin historia och inte haft möjlighet att investera i ett större försvar, men har därmed heller inte avsatt resurser löpande. Att den tyska förbundskanslern nyligen tonade ned tyska framtida stödåtgärder ska snarare ses som inrikespolitik än att Tyskland historiskt har tagit ett stort ansvar. I decennier har Tyskland lutat sig mot andras försvar, inte minst Nato.

När Trump signalerar att USA inte ska vara lika delaktiga i konflikter i omvärlden framöver behöver vi andra rusta upp.

Trump driver den tesen hårt, inte minst mot Tyskland, men det påverkar även oss.

I Sverige har försvarsbudgeten legat runt en procent av BNP. Nu skalar vi upp till runt 2,5% och det går inte att utesluta att det kan bli upp mot 3% för att ta igen ett eftersatt försvar.

Nuvarande nivå motsvarar 155 miljarder kronor per år, vilket kan sättas i relation till de reformer på totalt 60 miljarder kronor som regeringen la fram i senaste budgeten vilken får anses vara en expansiv budget.

Driver upp byggkostnaderna

Till de direkta kostnaderna för att hålla försvar ska även behovet av en försvarsindustri läggas. För att hålla den flytande behövs en efterfrågan.

Det var utmanande för delar av industrin under många år då den klassades som icke hållbar och investeringsviljan var låg. Det svängde dock snabbt när Ryssland invaderade Ukraina.

Idag går svensk försvarsindustri mycket starkt, men även kringverksamheter som till exempel företag som bygger till försvaret har orderböckerna fulla.

För svensk del innebär Natomedlemskapet även att vi har ett behov av att rusta upp vår infrastruktur. Inte minst behöver den anpassas till tyngre fordon, vilket driver upp byggkostnaderna.

I USA är försvarsindustrin starka lobbygrupper. De har levt på att USA varit mycket aktivt internationellt med stora behov och en hög efterfrågan. Ämnar USA delta mindre på den globala arenan påverkar det den amerikanska försvarsindustrin.

Samtidigt är det inte i första hand nytt materiel USA skickar till Ukraina. På så sätt kan de rusta upp sitt eget försvar samtidigt som de bidrar. Kostnaden är därmed inte riktigt lika stor som den ser ut på pappret.

“I första hand mänskligt lidande”

Det finns tydliga signaler på att det inte bara är Trump som vill dra ned på USA:s engagemang globalt.

Amerikanare är generellt trötta på att skicka sina barn långt bort till krig de själva inte är berörda av. Det pågår även en debatt där det finns amerikanare som menar att de inte längre vinner krig. Oroshärdarna i till exempel Mellanösterns finns kvar även efter att USA har valt att lämna. Sammantaget talar det för mindre globalt engagemang från USA.

I en värld där flera allvarliga konflikter pågår och vi har krig i vår närhet lär vi, oavsett hur USA agerar, behöva avsätta betydligt mer resurser än vad vi gjort de senaste decennierna till försvaret.

Resurser vi hade kunnat använda till forskning, utveckling och hälsa om inte världen sett ut som den nu gör.

Krig är i första hand mänskligt lidande, men krig och försvar är också ekonomi hur beklagligt det än är.

Annika Winsth är chefekonom på Nordea