Vinnova hyllar miljonprogrammet – jämförs med månlandningen

Redan 1977 skrev Chalmersprofessorn Sune Lindström om miljonprogrammet som ”nybyggd slum av aldrig tidigare skådade proportioner”. Men i en rapport från innovationsmyndigheten Vinnova dras paralleller mellan miljonprogrammet och Apolloprojektet. Miljonprogrammet beskrivs som en framgång eftersom man lyckades uppnå det uppsatta målet att bygga mer än en miljon bostäder fram till 1974.

MÅNLANDNINGEN PÅ MODET

Även nere i Bryssel är storskaliga offentliga industrisatsningar nu på högsta mode. EU:s gröna giv innebär att 1 000 miljarder euro allokeras till vad man kallar för grön omställning.

Industripolitikens återkomst sker ofta med hänvisningar till månlandningen och liknande statligt initierade satsningar. Tanken är att statlig mobilisering av ekonomin mot socialt och politiskt önskvärda mål kommer leda till innovation och teknisk utveckling.

Hur hamnade vi mitt uppe i en industripolitisk renässans? I en ny bok, Moonshots and the New Industrial Policy (gratis nedladdning), samlar vi bidrag från 23 forskare som gemensamt skärskådar idén att ”Moonshots” ska initieras för att utveckla samhället.

FINANSKRISEN ÖPPNADE DÖRREN

Finanskrisen 2008–2009 öppnade upp dörrarna för ”bailouts” och gigantiska statliga interventioner i ekonomin. Därefter har varje ny ekonomisk nedgång försökt lösas med allt större statliga stimulanser.

Stora ekonomiska kriser leder ofta också till skiften i den ekonomiska politiken. Finanskrisen har i vårt kollektiva minne arkiverats som ett exempel på hur girighet, kortsiktighet och otyglade marknadskrafter kan leda till enorma bankkrascher och förstöra hela samhällsekonomin. Den relaterade lärdomen blev förstås att finansmarknader behöver regleras, något som också har skett.

INTE HELA SANNINGEN

En stor del av denna historieskrivning är förmodligen korrekt. Med hjälp av digitalisering och globalisering kunde smarta finansbolag paketera risker på nya sätt, utnyttja kryphål i lagstiftningen och spela ut nationella regeringar mot varandra på ett sätt som bidrog till finanskrisens uppkomst. Politiska försök att täta kryphålen med teknik och globalisering har sannolikt varit av godo.

Men detta är inte hela sanningen om finanskrisen. Forskare såsom Helen Thompson och Oonagh McDonald (2012) har påtalat hur sammanblandningen av statliga och kommersiella intressen genom aktiv industripolitik bidrog till finanskrisen.

Redan på 90-talet samlade president Bill Clinton finans- och fastighetsmarknadernas 56 främsta aktörer som ”partners in the American Dream”. Det politiska målet att öka andelen av USA:s befolkning som äger sitt hem prioriterades även av Bush-administrationen. George Bush som fokuserade särskilt på etniska minoriteter genom att tillsammans med kongressen ge de statliga bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac möjligheten att garantera lån.

Resten är, som man säger, historia. När alla risker och kostnader stjälps över på det offentliga medan det privata får all uppsida skapas en livsfarlig incitamentsstruktur.

Ingen risk är för stor när någon annan betalar.

FORMIDABEL BAKSMÄLLA

Finansindustrin började agera ansvarslöst av den enkla anledningen att nedsidan var politiskt garanterad. Det uppstår ett svart hål i ekonomin som slukar alltmer resurser, tillväxten blir i det initiala skedet brant och framåt 2006 talas det om en så kallad ”superkonjunktur” i världsekonomin. Till slut har det svarta hålet slukat så mycket resurser att den politiskt garanterade nedsidan inte längre kan garanteras.

En betydande orsak till finanskrisen var alltså att hela sektorer av ekonomin användes för att försöka uppnå olika sociala mål. Politikerna garanterade nedsidan och uppsidan hamnade i privata fickor, vilket gav upphov till en snabb och obetänksam expansion, en bubbla blåstes, med konsekvenser i form av en formidabel baksmälla.

Tyvärr har ovanstående lärdom från finanskrisen sopats under mattan. Vi är därför på god väg att upprepa finanskrisens främsta misstag. Gratispengar, exportkrediter, kreditgarantier och billiga lån för grön omställning medför en sanslös och vårdslös expansion som skapar en stor grön bubbla. Denna trend förtjänar djupare granskning framöver.