Vi borde förlåtit Sernekes snedsteg

BolagsstyrningKrönika

Hur ska de oskyldiga straffas?

Hur ska man se på konstaterad eller misstänkt idioti och/eller kriminalitet från nyckelpersoner i börsbolag? Ska man så fort idiotin blivit uppenbar kräva den skyldiges huvud på ett fat? Eller är man oskyldig tills motsatsen är bevisad i allmän domstol? Ingetdera, är Affärsvärldens linje. I stället bör man noga “fundera över var gränsen går mellan lynchning och lynchning”, för att citera ur den äldre krönikan Hur ska de oskyldiga straffas?.

“Det sista är något av en ordvits eftersom ´lynchning´ på börsen vanligtvis syftar på superinvesteraren Peter Lynchs metod att välja aktier baserat på egna observationer ute i verkligheten. Lynch uppmanar investerare att ha stor tilltro till det egna förnuftet. Man ska inte lyssna så mycket på auktoriteter eller dras med i flockbeteende. Den sortens lynchningar står Affärsvärlden helhjärtat bakom.

Svaret på frågan i rubriken är givet. Det finns inget bra i att oskyldiga straffas. Däremot är det ofta helt rimligt att den som beter sig korkat får ta konsekvenserna. Gränsdragningen är svår och man måste inse att juridiken inte ger svaren. Juridiskt är alla oskyldiga tills domstolen säger något annat. Men i vardagslivet har vi i ett fritt samhälle rätten till vår egen åsikt. Och en långtgående rätt att också agera därefter.

Medvetna konsumenter väljer bort leverantörer vars etik man ogillar. På samma sätt bör kloka sparare väga in nyckelpersoners handel och vandel vid aktieköp. Det är ett slags ´Peter-Lynchning´ av affärsetiken som är relevant för ett investeringsbeslut.”

HUR GRADERAR MAN SNEDSTEG?

Ibland har lynchmobben rätt som ropar på livstids avrättning (bildligt talat) så fort något förkastligt har avslöjats. I andra situationer kan även bevisad kriminalitet vara något som styrelse och ägare bör ha överseende med. Några olika överväganden gör hela skillnaden.

1. Har snedsteget gjorts med gott syfte, ont syfte eller helt ogenomtänkt?
2. Har den utpekade tjänat på snedsteget på bekostnad av bolagets övriga intressenter?
3. Finns det skäl att tro att den utpekade har lärt sig en läxa? Eller verkar hen vilja köra på i gamla hjulspår?
4. Vilken skada lider bolaget om den utpekade slutar respektive sitter kvar på sin post?

Den sista punkten är den viktigaste. En modig och klok styrelse ska här tänka långsiktigt på bolagets bästa. För på kort sikt är det nästan alltid opportunt att sparka den som ligger. Inte minst för styrelseledamöter med en ryggrad av klenare modell.

SERNEKES FALL

SernekeAnalys

Serneke bygger korthus

Så hur var det med Ola Serneke och hans tjattrande på olika chattforum? Ett antal av hans inlägg öste kritik över er redaktör som sågat Sernekes aktie vid upprepade tillfällen. Ja, Affärsvärlden har nog aldrig skrivit positivt om Sernekes aktie.

SernekeAnalys

Serneke: Bibliska varningar

Men ingen kan ta ifrån Ola Serneke hans fina entreprenörsgärning och att hans insatser är viktiga för bolaget Serneke. Och ser vi till punktlistan ovan så talar punkterna 1-3 starkt till Ola Sernekes försvar. Förmodligen talar även punkten 4 för att det hade varit bättre om Ola Serneke var kvar som VD. Klart är i alla fall att ingen (?) i Sernekes styrelse eller ägarkrets har torgfört några nyanser kring Chattar-Olas öde. I ett mer tolerant näringsliv hade det inte varit så självklart att Ola Serneke måste avgå för sitt tjattrande.

FYRA ANDRA FALL

Nedan följer fyra andra exempel på dåligt omdöme och hur Afv ser på dem.

Johan Carlström, huvudägare, styrelseordförande och tidigare VD för Fingerprint, är åtalad för grovt insiderbrott. Åtalet och andra kända fakta ger klara bevis för att Carlström rört sig vant i mörka gråzoner och har ett riktigt dåligt omdöme. Och misstanken är att det är de egna aktieägarna som lurats och att huvudägaren gjort vinster på deras bekostnad. I Sverige frias nästan alla ”stora fiskar” som åtalas av Ekobrottsmyndigheten. Det är sannolikt att även Carlström kommer frias till slut. Men varje tänkande investerare kan göra sin egen ”lynchning” av situationen. Bolag vars huvudägare inte ryggar för att lura sina aktieägare bör handlas till stor rabatt.

Mats Qviberg, har varit åtalad (och friad) och sedan civilrättsligt stämd på miljardbelopp med anledning av HQ-kraschen. Även om Mats Qviberg vunnit allt i rätten så är han huvudansvarig för den företagskultur där tradingförluster kunde nå miljardbelopp och därefter döljas för omvärlden. Däremot känns det fel att ifrågasätta Qvibergs goda uppsåt. När förlusterna väl uppstått var det i HQ Banks intresse att avveckla tradingen i tysthet. Här stod alltså två legitima principer mot varandra. Göra det som är bäst för bolaget eller ge full information till ägarna? Till saken hör att Qviberg själv var den som förlorade mest på kraschen. Jag tycker nog att Qviberg borde ha rehabiliterats mycket snabbare i näringslivet.

Masoud Khayyami är en bubblare som inte är känd för alla. Afv/Börsplus har skrivit kritiskt om Khayyamis olika bolag i flera år (senast för en vecka sedan). Samtidigt avslöjade DI hårresande saker om bland annat Khayyami-bolaget Lumito. Det här fallet luktar Fingerprint och ond tro snarare än den inte illa menade klantigheten hos exempelvis Ola Serneke.

Ilija Batljan är däremot känd av alla. Han var i rejält blåsväder i våras i samband med en misstänkt ekobrottshärva. Förundersökningen är nedlagd och EBM har avskrivit alla misstankar mot Ilija Batljan. Det hela ger ändå en dålig smak i munnen. Personer i Batljans nätverk gjorde misstänkt bra aktieaffärer inför nyheter som Batljan kände till. Ingen vettig människa tror att Ilija Batljan har velat medverka till någon olaglig insiderhandel. Men han är en ovanligt frispråkig person och inte sällan direkt indiskret. Så dåligt omdöme kan man nog misstänka honom för. Den misstanken stärktes rejält när SBB släppte sitt bokslut i veckan.

Falsk matematik från SBB

Tabellen kommer från VD-ordet i bokslutet. Tolkningen är att SBB är en väldigt missförstådd och undervärderad aktie. Utrymmet medger inte en detaljerad genomgång av varför det är helt galet att jämföra P/E-talen i SBB med tillväxtstjärnor som Evolution Gaming. Men tro mig. Det är helt galet. Affärsvärlden Per Lindvall beskriver bland annat varför fastighetsbolagens “vinster” ska tas med en mycket stor nypa salt. Att Ilija Batljan ogenerat försöker prata upp sin aktie med sådan här falsk matematik är på flera sätt värre än Ola Sernekes tramsiga chatt-inlägg.