Värna våra besvärliga människor

Senaste dagarna har vi fått minst tre påminnelser om hur oerhört viktigt det är att samhälle och näringsliv har plats för udda röster och okonventionella gärningar. Det gäller visselblåsare, kontroversiella åsikter och inte minst de "besvärliga människor" som i sitt företagande ofta blir de allra största välståndsbyggarna.
Värna våra besvärliga människor - Ledare_kollage_nr19

Ekonomhistorikern Anders Johnsons bok Besvärliga människor – Svenska entreprenörer under 400 år (Timbro 2018) är bland det bästa i genren jag läst på senare år. En röd tråd genom de 590 sidorna av biografier/fallstudier är att entreprenörerna ses som rätt besvärliga människor. Ibland av sina anställda och närstående men desto oftare av konkurrenter och myndigheter som inte vill se sina cirklar rubbade av uppkomlingars fräcka metoder.

UPPKOMLINGEN GUSTAF DOUGLAS

Gustaf Douglas (1938-2023) må ha varit greve men han var också en sådan där lite besvärlig uppkomling. Familjebakgrunden var så klart en hjälp på vägen men det råder ingen tvekan om att det var intelligens, dådkraft, människokännedom och träget arbete som gjorde skillnaden. De missunnsamt lagda som ändå tror att ärvda privilegier var en viktig framgångsfaktor för Gustaf Douglas kan ju reflektera över att det i Sverige idag, enligt Afv:s beräkningar, finns tusentals lika högadliga grevar och friherrar som inte sitter på någon förmögenhet.

Gustaf Douglas, som nu lämnar efter sig över 100 miljarder kronor till eftervärlden, var helt enkelt något alldeles extra. Har man läst hans memoarer och därtill följt Latour-sfären i några decennier så slås man av att Gustaf Douglas framgångsrecept nog var en sällsynt lyckad kombination av ingredienser.

  • Sveriges främsta Outsider – I en tidigare Afv-krönika beskrivs denna typ av företagsbyggare. Osentimentala och strikt rationella. Fokuserade på långsiktigt värdeskapande istället för redovisade vinster eller PR-framgångar. Mästare på förvärv och kapitalallokering med en kombination av tålamod, disciplin och ibland djärvhet.
  • Tjockhudad fritänkare – Självständigt tänkande var avgörande för Gustaf Douglas framgångar. Stureplan, media och externa rådgivare är farliga distraktioner. Då behövs också tjockt skinn som inte ömmar när omvärlden tycker man är besvärlig och fel ute.
  • Rektor för Pilotskolan – Det var Gustaf Douglas som möjliggjorde för Melker Schörling att bli VD-pilot, alltså storägare i Securitas. Därefter har duon Douglas-Schörling skapat en flock andra piloter med namn som Carl-Henric Svanberg, Johan Molin, Thomas Berglund, Ola Rollén med flera.
  • Lord of Roll-Ups – Securitas var bolaget som gjorde Gustaf Douglas riktigt förmögen. Det blev en perfekt genomförd så kallad “roll-up”. Alltså konsolidering av en fragmenterad och trött bransch via en serie förvärv till multiplar som var mycket lägre än Securitas egen värdering. Latours portföljbolag Assa Abloy, Sweco med flera skapade enorma värden med samma strategi.

SECURITAS FÖRVÄRV OCH FÖRDÄRV

Gustaf Douglas var i ett prekärt och skuldsatt läge när han blev huvudägare i Securitas. Men med förvärvsstrategi och Melker Schörling som VD så blev det en klassisk supersuccé som avkastade flera tusen procent från börsnoteringen 1991 och fram till 2002. Trots det är Securitas idag bara 4% av Latours substansvärde. Vad hände?

Någonstans under Melker Schörlings VD-efterträdare Thomas Berglund gick förvärvsjakten för långt. Mitt starkaste minne av egen kontakt med Douglas-sfären var när jag som ung börsskribent på Dagens Industri i mars 2002 skrev en serie artiklar som var starkt kritiska till Securitas förvärvsredovisning med märkliga reserveringar och tilläggsköpeskillingar.

“En bild växer fram av ett bolag som behärskar regelbokens alla tricks för att medvetet försköna räkenskaperna”, för att citera förstasidan på DI.

Det här var inte populära åsikter när aktien samtidigt handlades nära rekordnivåer. Några dagar senare troppade Securitas VD, vice VD och huvudrevisorn från PWC upp till DI och bedyrade att Securitas gjorde allt rätt kring förvärven och redovisningen.

Kanske det. Men Securitas kom aldrig tillbaka till sitt forna jag. De som litade på Securitas VD och revisor och köpte aktier i mars 2002 för motsvarande 120 kr (emissionsjusterat) gjorde ingen bra affär. Aktien föll brant och man fick vänta i 13 år till 2015 innan aktien var tillbaka på nivån 120 kr. Idag står Securitas aktie för övrigt i 86 kr.

REVISORER LJUGER

Jag litar helt på att Securitas gjorde allt inom reglernas råmärken. Men det var en försåtlig redovisning som inte tålde kritisk granskning när aktien samtidigt handlades till P/e 45. Men sån’t är livet på börsen.

Det jag däremot aldrig upphör att chockeras över är revisorerna. Revisorer, inte bara PWC, utger sig för att vara oberoende granskare som gräver i siffrorna, ställer obekväma frågor och sätter ner foten om gråskalorna blir för mörka. Helt enkelt “besvärliga människor” av den nyttiga sorten.

Men det är inget annat än ljug. Jag vet nog inget enda exempel där revisorer varit visselblåsare som varit först med att varna för fusk. Tvärtom är revisorer oftare legoknektar som lyfter miljonarvoden för att ge ledningen täckmantel för diverse fulspel.

VISSELBLÅSARE BEHÖVS

Det är dubbelt beklagligt eftersom världen behöver fler “besvärliga människor”, inte bara av entreprenörstyp utan även av typen visselblåsare. Journalisten (bl.a. i Afv) Margaret von Platen har skrivit Sanningssägare eller karriärist? En bok om civilkurage. Där föreslår hon bland annat att det inrättas ett pris för visselblåsare.

Kanske kan heta Guldvisslan och vara stort som ett Nobelpris? Det behövs eftersom visselblåsare ofta både gör enorm samhällsnytta och tvingas till stora privata uppoffringar. Tre exempel följer.

BOËTHIUS GASLÄCKA

Afv skrev förra veckan om kemisten Gustav Boëthius kamp för att arbetsgivaren Energimyndigheten skulle prioritera Sveriges dricksvattenförsörjning framför S+MP-regeringens önskan om att strypa Sveriges lilla men livsnödvändiga tillgång på gas som behövs för produktion av rent dricksvatten.

UG-ATTACKEN MOT ERICSSON

SVT-programmet Uppdrag Granskning gör många bra och nyttiga reportage om diverse missförhållanden. Men ibland verkar rötan sitta i de egna väggarna. Frilansjournalisten (bl.a. i Afv) Per Agerman avslöjade i Kvartal i förra veckan hur UG-drevet mot Ericssons påstådda mutor till IS-terrorister egentligen gick till. Tendentiöst värre är intrycket. Per Agerman lär tyvärr få betala dyrt för sin visselblåsning eftersom SVT/SR och liknande medier knappast anlitar honom i framtiden. Guldvisslans prispengar skulle komma väl till pass.

ELSA WIDDING MOT VÄRLDEN

Riksdagsledamoten Elsa Widding (f.d. SD) är i hetluften. Hon tror inte på klimatkrisen och har varit på konferens där märkliga typer framför diverse dubiösa teorier. Jag delar inte de foliehattiga klimatåsikter som Elsa Widding kanske har. Men den inkvisition som drabbar klimatkättare är hur som helst djupt stötande.

Dagens rabalder är ett bra tillfälle att påminna om att Elsa Widding även tidigare visat sig vara en ”besvärlig människa”. Elsa Widding var visselblåsaren på näringsdepartementet som varnade för Vattenfalls galna förvärv av Nuon för 90 miljarder kronor. Det är värt stor beundran och för det borde Elsa Widding få medalj av Kungen.

Jag vill tro att Gustaf Douglas hade tyckt något liknande. Hur som helst skulle Sverige må bra av fler besvärliga människor.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.

Här hittar du alla krönikor

Annons från Spotlight Group