Vad vet Borg och Ingves som vi inte vet?

Höll på att sätta lunchteet i halsen när jag surfade in på de svenska affärstidningssajterna i onsdags för att följa vad som händer på marknaden.

Trodde att Riksbanken skulle sänka räntan med 25-50 punkter och hade inte väntat mig en sådan slakt av reporäntan. Riksbankens halvering av reporäntan från två till en procent är en mycket kraftfull åtgärd särskilt som redan den förra sänkningen var extrem. För bara två månader sedan, i december, skedde en 175 punkters sänkning från 3,75 procent till 2 procent.

I december sades det att den stora sänkningen var den enda och att det var slut på krutet. Det fick Ingves & co snabbt äta upp och nu flaggar direktionen för ytterligare sänkningar under 2009, trots att 1 procent redan det är nytt rekord i låg ränta. Tidigare har reporäntan bottnat på 1,5 procent hösten 2005.

Vad undertecknad anser om räntesänkningar har kommit fram i flera krönikor under hösten 2008. Därför sträcker jag mig nu till att säga att jag inte är något fan av en sänkt ränta. Men när räntesänkningen nu väl har skett – vad ska vi förvänta oss av den?

Det tål att sägas att jag befinner mig på Irland för tillfället och att jag inte har hundraprocentig koll på hur allvarligt läget har blivit i Sverige efter sänkningen i december. Har dock varit hemma på blixtvisiter utan att märka någon större förändring jämfört med normalt, visst talas det om lågkonjunktur men inte mycket mer än så.

Här på Irland märks det dock direkt att det är kris på ett helt annat sätt, exempelvis har restauranger recessionspriser. Visst går det, i svensk media, att läsa om varsel och dylikt, dessutom förlorar bekanta jobb medan nyexaminerade akademiker inte hittar ett enda kvalificerat jobb att söka.

Men Sveriges ekonomi har i alla fall inte gått in i väggen. Trodde jag. Regeringen har flera gånger upprepat att Sverige står väl rustat inför denna kris, och kommer klara sig bättre än andra länder, eftersom vi hade vår fastighetskris på 1990-talet.

Fast när finansminister Anders Borg använder ord som “nationellt nödläge” och Riksbanken paniksänker räntan för andra gången på två månader blir jag rejält konfunderad och ställer mig frågan, vad vet Borg och Ingves som inte jag vet?

Min tro är därför att denna sänkning av räntan, i kombination med Anders Borgs uttalanden, kan komma att verka kontraktivt. Det är rimligt att anta att folk håller hårdare i sina pengar om de blir mer rädda för att förlora jobbet, exempelvis. Riksbanken nämner också i sin penningpolitiska rapport att sparkvoten ökat på sistone trots att den disponibla inkomsten ökat. Från det tredje kvartalet i år väntas dock konsumtionen, svagt, börja öka igen.

Främst är det låntagare (läs fastighetsägare) som tjänar på räntesänkningen och får större konsumtionsutrymme till följd av lägre räntekostnader men det är troligt att dessa konsumenter kommer att dra öronen åt sig ytterligare när Riksbanken verkar agera panikartat och Anders Borg talar om nödläge i ekonomin.

När ledande politiker och ekonomer målar fan på väggen lär även företag och banker bli ännu mer restriktiva. Detta kan medföra ytterligare uppsägningar eller större ovillighet att rekrytera ny personal samt att banker blir ännu mer ovilliga att låna ut pengar.

Annars borde en lägre ränta underlätta för de företag som i dagsläget har svårt med finansieringen. Samtidigt var räntan väldigt låg redan innan sänkningen och problemet ligger snarare i att banker inte lånar ut pengar än att ränteläget är för högt.

Den sänkta räntan verkar som en devalvering gentemot andra valutor och höjer priset på importvaror samt gör våra exportföretag mer konkurrenskraftiga. Enligt Riksbankens penningpolitiska rapport är läget extra dystert för just exportföretagen och inte blir det bättre av att Riksbanken spår starkare krona på sikt.

Räntesänkningen kan alltså hjälpa exportföretag samt ge större konsumtionsutrymme för fastighetsägare. Samtidigt riskerar vi att få se en höjd långränta, vilket kan skapa problem framöver bland annat till följd av att ökade importpriser riskerar att få en inflationistisk verkan.

Anders Borg och Stefan Ingves har med andra ord en hel del problem kvar att hantera framöver.