Tio exempel på dåliga ägare på Stockholmsbörsen

Det saknas inte kapitalstarka personer och investeringsbolag som anser sig vara bra bolagsägare. Långsiktiga, kunniga och engagerade är typiska ledord när storägare beskriver sig själva. Det är ofta mestadels sant. Det finns många bra huvudägare på Stockholmsbörsen. Men vissa huvudägare är direkt dåliga. Och vissa i grunden bra ägare kan vara riktigt dåliga som huvudägare i vissa bolag eller i vissa situationer. Nedan följer ett antal konkreta exempel på börsbolag som sitter med en huvudägare som illa anpassad för uppgiften.

TRELLEBORG – PILOTFRIA LOKALPATRIOTER

Huvudägare (54% av rösterna, 11% av kapitalet) i Trelleborg AB är Dunkerstiftelserna med syfte att ge pengar till Helsingborgs Kommun och med hårda direktiv från grundarens testamente att inte släppa taget om Trelleborg AB. Dunkerstiftelsernas styrelse domineras av välkända näringslivsprofiler med koppling till Helsingborg. Så långt en idyllisk bild.

Men det verkar inte vara bilden från insidan. Endast två insynspersoner har ett aktieägande utöver småpengar. Fast även för dessa två är det en ytterst svag signal. 33 Mkr är ju ingenting för styrelseledamoten Jan Ståhlberg som ju är en EQT-grundare och multimiljardär. Och 15 Mkr är inte mycket för VD Peter Nilsson om man betänker att han varit anställd på Trelleborg sedan 1995 (27 år!) och dessutom är son till den förmögne industrimannen Lennart Nilsson. Ingen från Dunkerstiftelserna äger heller aktier att tala om i Trelleborg, enligt Holdings.

Slutsatser: Dunkerstiftelsernas konstruktion försvårar för Trelleborg att växa eller delta i strukturomvandling. Och de som driver Trelleborg verkar inte tro så värst mycket på framtiden för bolaget. Huvudägaren förefaller liknöjd.

ELECTROLUX PRO – BÖR INVESTOR BRY SIG?

0,4% av Investors substansvärde ligger i Electrolux Professional. Men det räcker för att vara dominerande huvudägare med 32% av rösterna. Rimligen så lägger Investors ledning ytterst lite tid på Electrolux Pro. Allt annat vore ju en konstig resursfördelning och därmed oansvarigt mot Investors aktieägare. Det finns nog mer engagerade ägare för vitvarubolaget.

BOLIDEN – ÄGARE UTAN LÅNG SIKT

Gruvor och smältverk är extremt kapitalintensiv verksamhet som någon gång per decennium kräver mycket viktiga investeringsbeslut. Sådana beslut bör förankras hos långsiktiga och industriellt kunniga ägare. Fast sådana ägare saknas helt i Boliden. Största ägare är Swedbank Robur Fonder med 5,8%. Av Bolidens 100 största ägare (som tillsammans äger 59% av aktierna enligt Holdings) är det 99 institutioner där flertalet gissningsvis vill slå index varje kvartal.

SSAB – DUBBLA HATTAR FÖR LKAB

Stålverk är klassisk mark för politik. Industripolitik, regionalpolitik, arbetsmarknadspolitik och numera även miljöpolitik. När SSAB började utforska ”fossilfritt stål” inom ramen för Hybrit-samarbetet med Vattenfall och LKAB så tog Fredrik Lundberg sin Mats (Industrivärden) ur (lek-)skolan. Istället har statliga LKAB klivit in som största ägare i SSAB med 16% av rösterna. Det är konstigt att inte övriga ägare protesterar högljutt. LKAB är ju SSAB:s viktigaste leverantör och även om LKAB inte har formell styrelserepresentation så är det självklart att ägarbilden försvårar tuffa affärsförhandlingar för SSAB:s bästa. Att finska staten är näst största ägare ökar ju inte heller möjligheten för SSAB-ledningen att agera affärsmässigt. Och mycket riktigt är insynsägandet extremt dåligt i SSAB.

DESENIO – GRUNDARE VÄLJER SVÄLTÅR

Grundarna av affischhandlaren på nätet sitter med 26% av kapital och röster och är därmed snäppet större än riskkapitalfirman Verdane. Härligt med aktiva ägare av kött och blod! Men tyvärr är det blodrött även i Desenios balansräkning. Utan en nyemission så måste Desenio försöka överleva på absoluta existensminimum i flera år. Det skadar verksamheten men grundarna har knappast kapitalet som krävs för att delta i en nyemission. Så för grundarna blir det rationellt att in i det sista försöka undvika utspädningen även om bolaget tar skada under tiden.

BIM, BHG, STORYTEL – EQT:S SMÅKRAFS

EQT är ett av världens största riskkapitalhus med cirka 1000 miljarder kronor under förvaltning. Så varför äger EQT en huvudägarpost på 11% i börsnoterade BIMObject för 0,005% av detta? Alltså 48 Mkr eller en tjugotusendedel av 1000 miljarder. Svaret är att EQT investerade många gånger mer från början men att affärsplanen och BIM-aktien körde helt i diket. Samma mönster men med lite andra siffror ser vi i exempelvis BHG Group (EQT är huvudägare med 25%) och Storytel (EQT är störst med 14%). Tyvärr för dessa tre börsbolag så är riskkapitalmodellen ofta brutalt nonchalant mot små underpresterare. Att jobba tillbaka en ”liten” förlustinvestering till noll är sällan meningsfullt jämfört med att lägga energin på att maximera vinsten i ett större innehav som går bra.

INDUSTRIVÄRDEN – NEJSÄGARE LUNDBERG

Fredrik Lundberg är inte den som gör sig till och försöker verka dynamisk i onödan. Jag har i en tidigare krönika liknat hans ägarstil med “en snigel på valium”. Man bör dock raljera med måtta eftersom helhetsutfallet efter drygt fyra decenniers snigelfärd är oerhört imponerande. Men det är inte rimligt när Lundberg som minoritetsägare (24% inklusive familjen) i Industrivärden enväldigt meddelar att Industrivärden ska lägga ner alla försök att hitta nya investeringar.

Beskedet gav Fredrik Lundberg nyligen i en intervju med DI trots att det går på tvärs med Industrivärdens beslutade strategi som två gånger skriver ut möjligheten till “alternativa investeringar”. Maktfullkomligheten är ett problem i sig. Men i sak är det minst lika illa att Lundberg bulldozrar över möjligheten för Industrivärden att fynda nya investeringar i en kommande lågkonjunktur. Helt klart värdeförstöring. Kanske medvetet för att Lundbergs ska kunna öka i Industrivärden till lägre kurs?

VOLVO CARS – AFFÄRSOMRÅDE I GEELY

Att Volvo Cars är ett börsbolag är ett hån mot idén om sund bolagsstyrning, vilket lyfts fram flera gånger tidigare i Afv. Geely kontrollerar 82% av aktierna och Volvo Cars är tätt knutet till Geely-koncernens andra verksamheter. Affärsmässigheten mellan systerbolagen går inte att skärskåda men att döma av insynsägandet i Volvo Cars är det inget som inspirerat nyckelpersonerna till att vilja dela öde med Volvo Cars övriga aktieägare. Att Geely-grundaren Li Shufu förmodligen måste vara lyhörd mot Xi Jinping gör inte saken bättre.

VBG – KEJSARE BIRGERSSON

Bakom ryggen så kallades PG Gyllenhammar för “kejsaren” för sitt självsvåldiga sätt att leda AB Volvo. En bit bort från Hisingen ligger Vänersborg och där finns nu en mindre men mer seglivad kejsare över ett annat bolag inom fordonsindustrin. Det är fordonsunderleverantören VBG med VD och kejsare Anders Birgersson. Kejservärdigheten förtjänar Birgersson som styrelseföreträdare för de tre allmännyttiga stiftelser som har 61% av rösterna i VBG. I vår ska Anders Birgersson visserligen avgå som VD men de tre stiftelserna är kvar som majoritetsägare och de har ju visat på ytterst dåligt omdöme under lång tid när de kravlöst överlåtit all makt till en VD som underpresterat under lång tid och knappt äger en aktie själv.

SINTERCAST – AVANZA/NORDNET-SFÄREN

Sista exemplet på dålig ägarbild är Sintercast där de två största ägarna är Avanza Pension och Nordnet Pension med totalt 28% av aktierna. Men pensionsbolagen är så klart bara “skal” för otaliga privatpersoners kapitalförsäkringar med mera. Problemet för Sintercasts styrelse är att man har svårt att förankra strategifrågor med sina ägare om inte ens vet vilka de är. Detta är så klart ingen kritik mot pensionsbolagen men som aktieägare ska man inse att små utvecklingsbolag som Sintercast behöver tydliga och kompetenta ägare.

ÖMSESIDIGHET ÄR NYCKELN

Om den som läst så här långt kanske tror att det hela handlar om dåliga ägare punkt slut. Då har jag varit otydlig. Poängen är inte att alla tidigare nämnda ägare skulle vara “dåliga” i allmänhet. I många fall är det tvärtom utmärkta personer och företag det handlar om. Men ibland är rätt person på fel plats. Typexemplet är kanske Investors 0,4% av portföljen som ligger i Electrolux Professional. Den lilla skvätten innebär att relationen mellan huvudägare och bolag blir skev. Huvudägaren är viktig för bolaget. Men bolaget är inte viktigt för huvudägaren.

Det bästa är när det finns en ömsesidighet. Där huvudägaren inte bara är viktig för bolaget utan så att bolagets bästa är också är verkligt viktigt för huvudägaren. Flera av ägarna här ovan borde ta sig en funderare på detta och se sig i spegeln. Är man i alla lägen en bra huvudägare?