Thunholm: SJ sämre på kommunikation än jag visste

I en krönika jag skrev för två veckor sedan gnällde jag på SJ. Den som tittar i flödet på någon av SJ:s sociala kanaler, kan se att jag inte är den enda som gör det. Det jag främst lyfte var SJ:s dåliga kommunikation.

Klockan 11:42 i måndags fick jag ett mejl från en hög chef på SJ, som har läst texten. Antagligen för att den på måndagen kom i den tryckta tidningen.

SJArtikel

SJ:s hot mot mediebyrå efter Afv-krönika: ”Överväger att polisanmäla”

Jag är, som framgår i min korta bio vid min byline, kommunikationsstrateg på Wavemaker. Där står även att jag har bloggen Tänk på döden. Båda för att ge något slags referens och kredibilitet till mig som skribent. Men varken mitt dagjobb eller min blogg har något med mig som fri skribent och krönikör i den här tidningen att göra. Här skriver jag på kvällar och helger och fakturerar Affärsvärlden för besväret. (OBS det är inget besvär, bara kul!)

Därför reagerar jag när mejlet kommer till min jobbadress. Det står ”Från SJ” i ämnesraden och sedan:

”Hej Fredric,

Såg du jobbade på Wavemaker som jag har bra koll på så jag kontaktar dig där.

Har läst din raljerande insändare i Affärsvärlden idag där du tycker det är en god ide att bränna ner SJs HQ och lite så, ingen kul läsning såklart. Vad sägs om att ses och tala lite om varför saker fungerar som det gör och varför vissa saker inte gör det?”

Jag reagerade på det subtila (nåja) hotet i att använda min jobbmejl. ”Vi vet var du bor”, liksom. Att kalla en krönika för ”insändare” är en så övertydlig härskarteknik att jag inte ens blir irriterad. Vad gäller formuleringen ”bränna ner SJs HQ” så står det bokstavligen i artikeln att det är metaforiskt.

Jag forwardar mejlet till min privata mejladress, där det hör hemma. Och svarar därifrån:

”Hej,

 Kul att du läst och återkommer. Jag skulle gärna träffa dig och prata, vid tillfälle! 

Nedbrännandet av ert kontor i krönikan (inte insändaren, notabene) var som sagt metaforisk. Värt att vara tydlig med, så du inte tror att jag faktiskt vill bränna ner det. 

Ett av skälen för att tåga till kontoret skulle ju även vara att få kontakt med någon hos er, vilket jag ju iom ditt mejl faktiskt lyckats med. 

 Gott så!

 / / F 

1. Jag flyttade dialogen till min privata mejl eftersom skrivandet sker utanför mitt dagjobb och som privatperson DS”

Även om mejlet var lite obehagligt, så vore det ändå kul att få till det där mötet och faktiskt kunna prata med någon högt upp på SJ.

DET KOMMER FLER MEJL

Vi fyratiden ser jag att jag har ett mejl från min chef, Wavemakers VD, samt en mötesinbjudan från henne där även koncernbolaget GroupM:s VD är med. Inbjudan har rubriken ”Stämma av mejlet från SJ”.

Det är inte samma mejl och min chef bifogar det aktuella mejlet. Det är från samma person i SJ:s ledningsgrupp, skickat med god marginal efter att han fått svar från mig. Den här gången alltså skickat över mitt huvud, till två höga chefer som inte har någonting med saken att göra.

I mejlet berättar SJ-personen om hur han och hans kollegor blivit riktigt illa berörda och att ”ett nytt lågvattenmärke” är satt. Vidare tar han upp passagen om att tåga med facklor och högafflar mot SJ:s huvudkontor och menar att jag tycker att det vore en bra idé att bränna ner det. Han tillstår att det sannolikt är en metafor men kallar den osmaklig.

Det är trist att han och hans kollegor blir ledsna. Jag tycker nog inte metaforen var så farlig, eftersom det är så uppenbart att den är just en metafor.

Hur som helst. Jag och mina chefer pratar igenom det och ett svar skickas, som kortfattat påpekar det uppenbara: Det är jag som skriver, för Affärsvärlden, utan kopplingar till min arbetsgivare.

Samtidigt har SJ:s VD skickat nästan samma mejl till Peter Benson på Affärsvärlden, som hennes kollega i ledningsgruppen skickade till mina chefer. Hon hoppas även att tidningen (som hon tycker är professionell) ska publicera mer faktabaserat och nyanserat material i framtiden.

Jag tänker inte recensera någons läsförståelse men det är konstigt att inte se en krönika som en krönika men som en nyhetstext?

DET KOMMER ÄNNU FLER MEJL

Vi (eller tekniskt sett, min chefs chef) får svar. SJ-chefen tycker det är bra att det tydliggörs att jag skriver som privatperson men undrar om inte min chef tycker att det är problematiskt. Han säger också att svaret på den frågan är viktigt, eftersom de är på väg att göra en (offentlig) upphandling av mediebyrå snart.

Det är ganska anmärkningsvärt. Min chef frågar, i sitt svar, exakt vad som krävs för att vi ändå ska bedömas korrekt i upphandlingen och få svaret att vi borde författa ett mejl som han kan visa upp internt, där vi säger att det absolut inte är okej att skriva krönikor om man jobbar på GroupM/Wavemaker. Vidare bör jag själv få ett allvarssnack om hur min arbetsgivares varumärke påverkas av mitt (grundlagsskyddade) skrivande.

Jag vet inte om det juridiskt sett är hot, brott mot upphandlingsregler eller en uppmaning att bryta mot grundlagen. Jag tycker mest det är solkigt och deppigt.

Och bilden förstärks av en organisation som är väldigt dålig på kommunikation.

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.