Thomas Eriksson: Flyttvågen av rika norrmän är en lärdom för Sverige

Jag skulle säga att historien om norrmän som kom till Schweiz började några år efter andra världskriget. Det var då den första norrmannen tog examen vid handelshögskolan i St Gallen. Det blev startskottet för en lång period när ett stort antal norska studenter flyttade ner till Schweiz för att studera i St Gallen eller till universitet i Zürich och Lausanne.

Man kan fråga sig varför så många norrmän åkte utomlands för att studera, men det har varit en del av Norges utbildningspolitik. Jag gissar att den ursprungliga tanken var att Norge, som länge var ett rätt fattigt land och inte hade kända universitet, skulle skicka studenter till bra universitet utomlands för att höja landets utbildningsnivå och få nya idéer. Går man längre tillbaka i Sveriges historia tänkte vi likadant.

Under 1900-talets andra hälft reste alltså väldigt många norrmän till just Schweiz. I slutet på 1960-talet fanns det över hundra norrmän i St Gallen.

Det var så många norska studenter där att de till och med chartrade flygplan för att flyga hem på jularna.

EN FRAMGÅNGSAGA – TROTS IRRITATION HOS SCHWEIZARNA

Efter examen i Schweiz återvände de flesta norrmän till Norge och många av dem kom att bli tongivande inom det norska näringslivet. Nu är nog flertalet av dem pensionerade, men en del är fortfarande aktiva. Ibland skymtas de även i svenska börsbolag.

En av dem är Christen Sveaas som är huvudägare i Viking Supply Ships och en annan är Christian Ringnes som nyligen blev största ägare i Scandic Hotels.

Det var emellertid inte helt friktionsfritt när alla norrmän kom till den lilla staden St Gallen. Stadens mest klassiska uteställe heter Seeger och där tröttnade till slut krögaren på norrmän som söp och levde rövare. Han portade dem och satte till och med upp en skylt vid ingången. På skylten stod: ”Hundar och norrmän är inte välkomna”.

När jag kom ner för att studera i St Gallen på 2000-talet fanns det knappt några norska studenter kvar. Men minnet av de sjövilda norrmännen levde bland alumner. Det kändes som rätt länge sedan norrmännen kom i lusekoftor till Schweiz.

Men så plötsligt en dag var de tillbaka.

FÖRST KOMMER NORRMÄN – SEN BANKER OCH FISKBILAR

Den här gången kommer de med grått hår och väderbitna ansikten (från segling och skidåkning antar jag). Men inte längre för att studera, utan för att komma undan de höjda norska skatterna. Sedan år 2022 har det varit ett lämmeltåg av rika norrmän som tagit sina flyttlass till Schweiz. Efter dem följer bankerna i släptåg.

För ett antal år sedan stängde de skandinaviska bankerna ner sina kontor för privatkunder i Schweiz, men nu har SEB i stället meddelat att de öppnar upp ett nytt kontor i landet med fokus på de allra rikaste kunderna (family offices). En inte så djärv gissning är att det har med norrmän att göra.

Ett annat tecken på förändring är att det blivit fler leveranser av färsk fisk från Skandinavien och det har ordnats skaldjursbufféer i flera städer. Den norska finanselitens favoritrestaurang i Oslo (”Alex sushi”) ordnade till och med en pop-up restaurang i Zürich förra året. Även det har alltså med norrmän att göra och deras till synes omättliga aptit på fisk och skaldjur.

NÄRINGSLIVET HAR FÖRÄNDRATS

De här två flyttvågorna av studenter och sedan rika norrmän hänger i viss mån ihop.

Det är inte samma norrmän som nu har kommit tillbaka till Schweiz, men tittar man på de som nu har flyttat är det påfallande många som har en utländsk examen. Många norrmän som nu flyttat till Schweiz har alltså redan förut bott utomlands, ibland i Schweiz, men även i USA eller Storbritannien. Det som har varit en styrka för Norge har blivit en svaghet.

Men det går inte att förklara att så många förmögna norrmän har flyttat på så pass kort tid bara med att många av dem har utländska utbildningar. Jag tror att det finns en viktigare anledning till att så många har kunnat flytta så snabbt när skatteklimatet försämrades i Norge.

Flera har gjort jämförelsen mellan norrmännen som nu flyttat med svenskarna som flyttade under 1970-talet och framåt.

I båda fallen handlade det om att skatterna var så höga att förmögna personer kände sig tvungna att lämna landet. Den stora skillnaden är dock att den svenska utflyttningen var utdragen och pågick under flera decennier. Ett av skälen till det är att de kändaste svenskarna som flyttade då var bundna till sina företag. Ibland fick det till följd att även företagen flyttade, som till exempel Ikea och Tetra Pak.

Den norska utflyttningen har däremot skett på väldigt kort tid, vilket tyder på att förmögna personer numera är mer rörliga än förut. Visserligen kan det delvis bero på att Norge har mer shipping som alltid har varit internationellt och lättrörligt. Men jag tror att en viktigare förklaring är att näringslivet helt enkelt har förändrats.

INTE BUNDNA VID ETT FÖRETAG ELLER ETT LAND

Låt oss ta Petter Stordalen som exempel.

Han säger att han har valt att inte flytta till Schweiz, men egentligen har han inte mycket till val eftersom han är så operativ i sitt företag att han behöver bo nära hotellen. För honom är det nog viktigare att gå på alla invigningar och personalfester än hur mycket skatt han betalar. Men alla är inte lika festsugna som han, och inte heller lika bundna vid ett företag, en plats eller ett land.

Vi kan som motsatsexempel ta norrmannen Christian Sinding som varit VD för det svenska riskkapitalbolaget EQT och samtidigt är bosatt i Schweiz.

Jämförelsen är också relevant för Sverige. Går man tillbaka till 1970-talet när de svenska kapitalskatterna var skyhöga var många av de rikaste i Sverige företagare inom industri och handel. Jämför man med idag har det bland de rikaste även tillkommit riskkapitalister och tech-miljardärer. De är av allt att döma betydligt mer lättrörliga än de gamla familjeföretagarna.

UTFLYTTNINGAR KAN GÅ FORT

Slutsatsen är att om även Sverige i framtiden får höjda kapitalskatter kan responsen komma snabbt.

Ett exempel på en sådan skatt som partierna till vänster har propagerat för är en beredskapsskatt som ska betalas av de rikaste. Men om många av de rikaste inte vill betala mer skatt kommer de att rösta med fötterna. Det kommer då inte bli någon långsam utmarsch som på 1970-talet och framåt, utan de kommer, precis som norrmännen, att kasta sig i väg till något nytt land.

Låt den nya vågen av norrmän som flyttat till Schweiz därför bli en avskräckande lärdom för Sverige.

Thomas Eriksson
Jurist och författare med tidigare yrkeserfarenhet från förmögenhetsförvaltning i Schweiz