Thomas Eriksson: Ändra lagen och låt släkten få ärva

I Riksrevisionens rapport Allmänna arvsfonden – pengar som söker mening (RiR 2024:2) riktas allvarlig kritik mot hur Allmänna arvsfonden har skött sitt uppdrag.

Den kritik som riktas mot Allmänna arvsfonden är graverande och leder nu förhoppningsvis till väsentliga förbättringar, men alldeles oavsett hur avlidna personers kvarlåtenskap används i framtiden är problemet att Allmänna arvsfonden, eller staten för den delen, överhuvudtaget inte borde vara arvinge när det finns släktingar.

För snart hundra år sedan ändrades arvsordningen i Sverige så att kusiner inte får ärva. Det är nu hög tid att vi ändrar tillbaka det.

Min pappa växte upp på en gård med sina morföräldrar i Jämtland.

Min pappas mor- och farföräldrar dog sen på 1960-talet och en generation senare ärvde min pappa gården tillsammans med en kusin. Kusinen löste ut min pappas hälft i gården på 1980-talet.

Långt senare i början på 2000-talet när arvet sedan länge var skiftat ringde plötsligt kusinen till min pappa och berättade att han hade hittat ett gammalt aktiebrev på vinden.

Aktiebrevet i Hackås-Näs Elektriska AB, som hade blivit förvärvat av Jämtkraft, var fortfarande värt pengar och det kunde lösas in hos Länsstyrelsen. Det var inte en livsomvälvande stor summa, men det var ett femsiffrigt belopp som min pappa och hans kusin fick dela på.

Det som skänkte mest glädje var inte pengarna i sig utan överraskningen så många årtionden efter att morfadern hade dött. Det hade aldrig skänkt samma glädje om just de pengarna hade gått till välgörenhet eller till staten, som hade skett om aktiebrevet aldrig hade hittats.

Upplägget är omoraliskt

En liknande överraskning med betydligt större belopp inträffade för en vän och tidigare kollega till mig i Schweiz.

En dag blev han plötsligt kontaktad av en boutredningsman som berättade att han var en av många arvingar till en avlägsen släkting som han aldrig hade träffat. Den avlägsne släktingen var förmögen och det var en tvåsiffrig miljonförmögenhet i kronor räknat som skulle fördelas till min vän och ett dussintal andra släktingar.

Min vän gick förstås på släktingens begravning, han träffade andra släktingar och han lärde sig livshistorien om den släkting som han aldrig hade haft förmånen att få träffa. Arvet gav honom en förmögenhet och han såg det som sin uppgift att hedra den avlidne personens minne.

I Sverige händer de här historierna om oväntade arv väldigt sällan.

Till skillnad från i Schweiz och många andra europeiska länder är man inte arvsberättigad i Sverige om man är kusiner eller mer avlägsna släktingar, utan kvarlåtenskapen tillfaller då Allmänna arvsfonden.

Fondens medel ska gå till välgörande ändamål för bland annat barn och unga, men tyvärr har medlen ibland inte hamnat rätt utan gått till skandalösa verksamheter.

Riksrevisionen har följaktligen riktat skarp kritik mot Allmänna arvsfonden och föreslagit en avveckling så att pengarna skulle kunna gå till staten, men regeringen vill fortsatt behålla fonden.

Problemet med Allmänna arvsfondens verksamhet är dock inte bara att de insamlade medlen strösslas på olämpliga mottagare eller verksamheter, utan själva idén att inskränka äganderätten och skära av arvsrätten för släktingar så att inte ens kusiner ärver, är djupt omoralisk.

Inget hjärta i utredningsarbetet

När en person avlider utan närstående arvingar och utan testamente tar Allmänna arvsfonden pengarna, men fonden intresserar sig inte för den avlidnes livshistoria. Visserligen kanske inte alla avlägsna släktingar regerar så som min vän i Schweiz när han fick sitt arv, men det normala är ändå att reagera med stor tacksamhet och hedra den avlidne personen och dess minne.

Det räcker med att titta på tv-programmet Arvinge okänd för att få en bild av vad reaktionen brukar bli när en släkting utan kontakt med familjen efterlämnar ett oväntat arv.

Det brukar vara en minst sagt emotionell reaktion och det är nog få som inte känner sig väldigt berörda. Det man ser i tv-programmet och som jag har försökt att visa med mina exempel är hur glad och tacksam mottagaren brukar bli av att få ett oväntat arv.

I lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken (SOU 1925:43) fanns praktiska överväganden och teoretiska resonemang om social och ekonomisk närhet, men hjärtat saknades i utredningsarbetet.

Möjligtvis saknades även erfarenheten av att se reaktionen av ett oväntat arv. Kanske hade till och med hjärtat på politiker och utredande byråkrater veknat om de bara med egna ögon hade fått bevittna det. Allmänna arvsfondens bidragsmottagare däremot känner ingenting för de avlidna, därför att de avlidna är anonyma välgörare som fondens bidragstagare inte är släkt med, aldrig har träffat och inte ens får höra talas om.

Bidragstagarnas enda roll är att ta emot pengar och spendera dem.

Få ger frivilligt till Allmänna arvsfonden

Att låta även mer avlägsna släktingar få ärva kan föra samman släktingar och bevara arvegods i släkten som kan vara i linje med den avlidnes vilja.

Skulle den avlidne däremot inte vilja det kan personen testamentera bort egendomen.

Det vi pratar om här är de defaultregler som gäller när avlidna inte har nedtecknat sin vilja och där vi bara gissar vad som skulle vara i den avlidnes bästa intresse. Det är då svårt att tänka sig att det skulle vara att Allmänna arvsfonden eller staten blir mottagare när det finns släktingar.

Som jämförelse är det idag möjligt att ge gåvor eller testamentera till Allmänna arvsfonden, men det är småsmulor som fonden får in den vägen. Det säger väldigt mycket om människors ovilja att frivilligt ge någonting till Allmänna arvsfonden.

Historisk möjlighet till ändring

Det finns helt enkelt betydligt bättre och mer välrenommerade organisationer eller för den delen släktingar att skänka eller testamentera till när människor gör ett aktivt val, men tyvärr gör ju alla inte ett aktivt val. Därför flyter nästan en miljard kronor in i fonden varje år från framför allt arv från dödsbon.

Att låta åtminstone kusiner få ärva handlar alltså om att värna äganderätten för släktingar, att följa avlidna personers förmodade vilja och att oväntade arv från släktingar kan ge upphov till hjärtevärmande berättelser som Charles Dickens hade kunnat skriva romaner om. De romanerna om oväntade arv som för släkten samman och skänker glädje och tacksamhet skulle kunna skrivas oftare i Sverige om vi ändrar lagen.

Nu finns det faktiskt en historisk möjlighet att göra det.

En särskild utredare har fått uppdrag att se över reglerna för arv och testamente i ärvdabalken. En av frågorna som utredaren ska besvara är just om kusiner ska få ärva.

Senast den 29 augusti 2025 vet vi svaret.

Thomas Eriksson
Jurist och författare med tidigare yrkeserfarenhet från förmögenhetsförvaltning i Schweiz