Krönika Charlie Munger
”The Abominable No-Man”
(Notera att jag inte har för avsikt att översätta alla citat och uttryck i den här artikeln, de gör sig mycket bättre på engelska!)
Vid den senaste bolagsstämman i Berkshire hade Charlie Munger en skylt framför sig, inte med sitt namn utan med uttrycket ”Held to maturity”. Det visade sig tyvärr vara en träffsäker förutsägelse. Bolagsstämmorna i Omaha, Nebraska (ursprungsort för både Munger och Buffett) hade utvecklats till rena showen och är för investerare en rik källa till både roliga citat och goda råd.
Det låter förmätet att ha en sådan person som förebild men det finns inga jag personligen lärt mig mer av vad gäller investeringar än firma Munger och Buffett. Så låt oss som en enkel homage titta på några lärdomar som alla investerare kan ha nytta:
Temperament är mycket viktigare än IQ
Min smala lycka!
En nyckel till bra avkastning är som bekant att gå mot strömmen, något det finns otaliga citat om: ”Köp när det är billigt och sälj när det är dyrt!”, ”Be fearful when others are greedy and greedy when others are fearful!”, ”The time to buy is when there is blood in the streets!” Eller varför inte Charlie Mungers eget: ”If you can’t stomach a 50% decline in your portfolio you’re going get the mediocre returns that you deserve”.
Det låter ju så enkelt att trotsa stämningen på marknaden. I praktiken är det dock det svåraste som finns för en investerare: Att inte gripas av panik själv när allt rasar omkring en utan tvärtom se möjligheter och analogt inte tro att träd växer till himlen när allt går uppåt. Att vara herre över sina känslor om man så vill.
Ett sätt som Munger och Buffett tagit sig an detta är såklart erfarenhet men också att de håller sig borta från händelsernas centrum (de bytte Wall Street/New York mot Kalifornien respektive Nebraska). Istället för att tala med mäklare och skvallra med kollegor ägnar de huvuddelen av sin tid åt att läsa och tänka, snarare än att utsätta sig för alla de impulser som informationsåldern har att erbjuda. Det finns nästan något meditativt över deras ansats vilket ju är långt ifrån hur man skulle beskriva finansmarknaderna i stort.
Bet seldom and bet big
Munger menade också att finns en missriktad tro på sambandet mellan en hög aktivitetsnivå på marknaden och god avkastning. Kanske drivs vi dit av all information och impulser från marknadsaktörer, kanske är det en del av vårt lutherska arv att vi behöver vara sysselsatta för att känna oss nyttiga.
Warren Buffett har någon gång sagt att Berkshire Hathaway istället kan liknas vid en krokodil där långa perioder av inaktivitet förbyts i korta utbrott av extrem aktivitet, inte sällan i samband med finansiella kollapser. Och när de väl satsar, satsar de stort.
Även att bet big strider mot den normala mänskliga instinkten att sprida sina risker, investera lite i taget och i största allmänhet inte spänna kärran framför hästen. Vilket är rimligt, ska man satsa stort gäller det ju också att ha en stark övertygelse om sin egen förmåga att veta vad man gör.
Munger understryker också vikten att förstå vad man är bra på vad och ännu viktigare vad man inte är bra på. ”People are trying to be smart but I’m just trying not to be idiotic, but it’s harder than most people think”.
Berkshire har aldrig investerat i tech-aktier (de betraktar Apple som ett konsumentvaruföretag), inte för att de inte tror att det går att tjäna pengar inom det området, men för att de inte upplever att de är speciellt bra på det. ”Men hade vi varit 30 till 40 år yngre hade vi säkert investerat i tech”, som Munger någon gång uttryckte det.
Långsiktighet/Få investeringar
Charlie Munger sa i en intervju att man kanske 20 gånger under en livstid kommer att hitta en helt fantastisk investering där både kvalitet och pris möts. Då måste man dels som nämnts satsa stort, men varför skulle man sälja av ett sånt bolag bara för att kursen gått upp 30%? Om bolaget istället kan avkasta 15% per år i 20 år så kommer det att bli en enastående investering. Stick to your winners helt enkelt.
En annan slutsats är att det är bättre att äga några få bolag som man verkligen tror på och som man också kan väl. Det är dock lätt att portföljen sväller ut med både det ena och det andra till ett nästan ogripbart omfång. Detta gäller inte minst aktivt förvaltade breda fonder som Munger gärna kallade för ”closet indexers”. Det vill säga de levererar index och tar sedan ut en rejäl avgift för besväret.
Risk blir också mer gripbart om man är extremt långsiktig. Volatilitet blir ett dåligt mått och istället blir mer operationella saker relevanta som riskmått, till exempel inträdesbarriärer, ledningens kapacitet och risken för paradigmskiften.
På samma sätt har firma Munger och Buffett sagt sig vara relativt ointresserade av prognoser (som ju oftast blir exakt fel) och desto mer intresserade av att förstå hur bolag presterat historiskt genom cykler i tron om att detta också ger en fingervisning om framtiden.
Inträdesbarriärer och uthålliga vinster
Den absolut viktigaste faktorn för Berkshire är att förstå vilka inträdesbarriärer som ett företag har runt sig och hur uthålliga dessa är. Vad är sannolikheten att en ny konkurrent kan slå sig in? Eller för ett paradigmskifte?
Barriärer kommer att öka möjligheterna att ha bättre marginaler och tjäna pengar under längre tid.
Återigen låter detta lätt som en plätt men även det är oerhört svårt. Investerarkollektivet som helhet uppfattade säkerligen att Kodak, Facit, Nokia och videouthyraren Blockbuster som ointagliga fästningar i sina nischer. Ändå har de försvunnit eller reducerats till en skugga av sitt forna jag på grund av nya tekniker som övertar det gamla.
Hur inträdesbarriärer ska utvärderas är svårt att förklara vilket Munger illustrerade i det här citatet:
“There’s an apocryphal story about Mozart. A 21-year-old came to him and said, ‘I want to learn to be a great composer.’ And Mozart said, ‘You’re too young.’ The young man replied, ‘But I’m 21 years old and you were only 8 or 9 when you started composing.’ To which Mozart replied, ‘Yes, but I wasn’t running around asking other people how to do it.'”
Når man dit kan det dock bli som en uppenbarelse. En tes som framhålls av flera framgångsrika investerare (Buffett, Steven Schwartzman på Blackstone med flera) är att de bästa affärerna de gjort ofta har känts rätt från första stund och har varit enkla att besluta om. Just detta springer ur att man byggt upp sin erfarenhetsbank och intuitivt förstår vad man letar efter.
Läs och lär dig hela tiden
Det fina med investering är att det är en erfarenhetssport. Ju längre du håller på desto bättre blir du, förutsatt att du fortsätter att lära. Detta tog Munger och Buffett till en extrem och läste mellan 5 och 15 timmar om dagen. Ska man titta på skillnaden dem emellan så är Buffetts lista över favoritböcker fylld med ekonomirelaterade böcker (mikro, makro, biografier) medan Mungers mer drar åt det naturvetenskapliga hållet. Lärdomen är egentligen att all kunskap är bra och du vet aldrig när du kommer att ha nytta av det ena eller det andra.
Eller som Munger själv uttryckte det:
“In my whole life, I have known no wise people (over a broad subject matter area) who didn’t read all the time—none. Zero. You’d be amazed at how much Warren reads—and how much I read.”
Och apropå läsning: Detta var ett naturligtvis ett ynkligt litet axplock av 99-års samlad livserfarenhet. För den som vill fördjupa sig mer föreslår jag dels Poor Charlie’s Almanack (Kaufman) och Charlie Mungers The Complete Investor (Griffin).
Staffan Salén är företagare och VD för Salénia AB.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor
