Teodorescu: Svenskarna får betala för Miljöpartiets destruktiva kärnkraftspolitik

Miljöpartiet är sprunget ur 1980-talets kärnkraftsmotstånd. Att plocka bort motståndet ur partiet är lika svårt som att ta klasskampen ur Vänsterpartiet, invandringskritiken ur Sverigedemokraterna eller de kristna värderingarna ur Kristdemokraterna.

Problemet för Miljöpartiet är att partiet blivit omsprunget av verkligheten.

I vart fall av den inte obetydliga del av verkligheten som erkänner att den klimatomställning som Miljöpartiet också förespråkar är beroende av massiv elektrifiering. En sådan utbyggnad förutsätter i sin tur planerbar, tillförlitlig och billig energi – det vill säga sådan kärnkraftsbaserad energi som Miljöpartiet bildades för att motverka.

I stället för kärnkraft vill Miljöpartiet bland annat ”fasa ut all fossil energi och därefter kärnkraften allt eftersom att vi ökar vår produktion av förnybar energi och smartare energianvändning” och ”satsa stort på att utöka vår förnyelsebara energiproduktion, framförallt den havsbaserade vindkraften”.

(S) beroende av kärnkraftsmotståndare

Problemet är bara att den lösning som partiet förordar är beroende av icke-planerbara faktorer såsom sol och vind.

Därmed fortsätter Miljöpartiet på den inslagna vägen med en politik för vackert väder som gör samhället, hushållen och företagen extremt sårbara för omständigheter som inte går att påverka.

Magdalena Anderssons socialdemokrater är idag beroende av Miljöpartiet för regeringsmakten vilket delvis förklarar partiets ambivalenta och otydliga förhållande till kärnkraften. Dessförinnan, under Göran Persson, var partiet beroende av Centerpartiet som också det länge definierats av sin intensiva kamp mot kärnkraften. Också detta illavarslande förhållande behöver väljarna förhålla sig till i valet om två år.

Stoppat ny kärnkraft

I oktober år 2014 konstaterade dåvarande språkröret Åsa Romson att partiet skulle få sitt mål, om två stängda reaktorer under den kommande mandatperioden, uppnådda ”med råge”.

Efter valet den hösten kom Socialdemokraterna och Miljöpartiet till makten och därmed avbröts den process som Vattenfall hade initierat två år tidigare i och med ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten om att få tillstånd att bygga två nya reaktorer.

Miljöpartiet har med andra ord under de gångna tio åren bidragit till inte bara till att stoppa byggandet av ny kärnkraft, utan också till att lägga ned fullt fungerande kärnkraft i form av Ringhals 1 och 2.

Svenskarna som får betala

Det är dessa beslut som svensken ska ha i åtanke när decemberfakturan dimper ner; ty hade Miljöpartiets destruktiva politik inte fått genomslag så hade de två reaktorerna, Ringhals 5 och 6, sannolikt varit klara för användning idag.

Det hade besparat hushållen och företagen de senaste årens skenande elräkningar.

Därutöver hade Sverige genom export kunnat bidra till att inte minst Tysklands beroende av rysk gas, också det som en tydlig effekt av de tyska huvudlösa kärnkraftsbesluten, hade kunnat minskas.

Att bygga mer vindkraft som Miljöpartiet förespråkar hjälper således föga om det inte blåser mer – vilket varken kan planeras eller påverkas.

Detta förhållande bekräftades förra veckan när elpriserna nådde nya extremnivåer till följd av dålig vind- och solkraftsproduktion i Tyskland vilket resulterade i att delar av de svenska hushållen fick betala över 10 kronor kWh under de värsta topparna.

Hade kunnat spara 600 miljarder

Tyskland höll sig tidigare med en stor fossilfri kärnkraftsproduktion som producerade lika mycket el som hela Sverige.

De oöverlagda politiska besluten, som resulterat i dagens beroendesituation, vittnar om farorna med ideologisk fartblindhet. Så sent som i fjol valde Tyskland att ta bort de sista tre reaktorerna från elnätet, detta trots att de ansågs vara bland världens säkraste.

I en intervju med Tidningen Näringslivet konstaterade Jan Emblemsvåg, professor vid Institutionen för havsoperationer och byggteknik vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet, att ”Om de tyska kärnkraftverken från 2002 hade drivits på samma sätt som i USA, alltså som baskraft, skulle de vid slutet av 2022 ha producerat ungefär lika mycket el som all förnybar energi gjorde samma år (cirka 186 terrawattimmar). Samtidigt hade Tyskland sparat nästan 600 miljarder euro och nått samma minskning av växthusgasutsläpp som i dag”.

Samma tidning visade nyligen hur NKT i Karlskrona har satsat 11 miljarder kronor i en ny anläggning för högspänningkablar och i ett kabelutläggningsfartyg.

På sikt kanske bolaget också behöver investera ytterligare 200 miljoner kronor i en så kallad UPS-lösning som via ett batterisystem ska skydda utrustningen mot de återkommande strömavbrotten som annars riskerar företagets verksamhet.

Rabiat motstånd från Miljöpartiet

Det säger sig självt att detta är en orimlig situation som kommer att få direkta konsekvenser för tillväxten, konkurrenskraften och i förlängningen det svenska välståndet.

Lärdomen, också på detta område, är att inte låta sig duperas av politisk kortsiktighet och fagra tal utan verklighetsförankring. Det relevanta är vad politiska beslut resulterar i, inte med vilka intentioner de motiveras.

Miljöpartiet återkommer till att det råder ett nödläge på klimatområdet.

Om så är fallet behöver partiet också svara på varifrån elen ska komma när solen inte skiner och vinden inte blåser? Hur den gröna omställningen ska genomföras i praktiken utan pålitlig och planerbar el?

Och inte minst vad som egentligen är viktigast i längden: kampen mot klimatutsläppen eller det rabiata motståndet mot kärnkraften?

Alice Teodorescu Måwe är EU-parlamentariker för KD och opinionsbildare