Tänk om Riksbanken hade varit en läkare?

Ett stort antal människor – cirka en miljon – slösurfar dagligen Reddit-tråden AITA för att hjälpa sina medmänniskor att avgöra om de har gjort rätt eller fel i olika situationer. Eftersom Riksbankens närvaro lyser med sin frånvaro tvingas vi därför till ett nytt tankeexperiment.

Riksrevisionen utkom nämligen nyligen med sin granskning av Riksbankens tillgångsköp och fann att centralbanken underskattade riskerna och att köpen kommer att leda till mycket stora förluster – en av den tidigare riksbankschefers gåvor till folket. Dess nuvarande chef svarade att “det är viktigt att Riksbankens åtgärder granskas och diskuteras så att penningpolitiken kontinuerligt kan förbättras”. Låt oss göra detta.

Helsingfors-test av penningpolitiken

Den tidigare riksbankschefen beskrev för några år sedan penningpolitiken som “ett samhällsexperiment vi aldrig gjort tidigare”. Hur kan sådana experiment utvärderas? Helsingforsdeklarationen innehåller principer gällande experiment som involverar människor. Även om deklarationen främst används inom medicin går det att fråga sig om den inte även går att applicera på dagens nationalekonomi eller annan social ingenjörskonst, ty vad är ett samhälle om inte en mängd människor och relationerna dem emellan? Vi använder därför denna deklaration för att granska Riksbankens penningpolitik.

Enligt deklarationen måste deltagandet i experimentet vara frivilligt samt kunna avbrytas av individen när som helst utan repressalier. Individens informerade samtycke (informed consent) är absolut nödvändigt. Vid sökandet därav bör forskaren (Riksbanken i det här fallet) vara särskilt försiktig om deltagaren befinner sig i ett beroendeförhållande eller kan tänkas ge sitt samtycke under tvång. Varje deltagare måste dessutom informeras om förväntade fördelar och potentiella risker samt obehag studien kan medföra. Forskarna bör även tillhandahålla en redogörelse för vilka etiska övervägandena som gjorts.

Underkänd nivå av etik

Svenska medborgare har inget fritt val och kan inte undslippa Riksbankens experimentlusta. Bara en majoritet i direktionen kan avbryta dess experiment. Riksbanken har även skrämt analytiker till tystnad, vilket förhindrat informerat samtycke. Deltagarna har varit i en beroendeställning, vilket krävt extra försiktighet. Inte heller har Riksbanken tillhandahållit dokument med “etiska övervägande”. Riksbanken får alltså underkänt för bristande etik.

Experiment får dessutom bara genomföras “om målets vikt överstiger de inneboende riskerna och bördorna” och varje studie måste “föregås av noggrann bedömning av förutsägbara risker och bördor … jämfört med förväntade fördelar”. Riksrevisionen skriver i sin rapport att köpen inte har varit effektiva, att Riksbanken underskattat de ekonomiska riskerna, att det inte fanns någon plan för att avsluta experimentet: “när tillgångsköpen inleddes inte fanns någon plan för värdepappersinnehavets utveckling” samt att det “saknades djupgående analyser av hur transmissionsmekanismen fungerar”. Även på dessa punker får alltså Riksbanken underkänt.

Hade vi diskuterat en läkare hade personen förmodligen fått yrkesförbud vid det här laget.

Det är värt att reflektera över om samma Riksbank, som har ägnat sig åt storskaliga experiment på samhällskroppen, som snart har tappat bort en fjärdedel av det svenska folkets köpkraft, destabiliserat den svenska kronan, underminerat kontanternas roll medan man skrämt analytiker till tystnad, kanske inte bör tilldelas ytterligare makt genom centralbanksvalutor. Istället för att belöna dess anställda med kungliga medaljer eller anordna påkostade avskedsfester, vore det kanske värt att överväga en annan väg framåt.

Varför är det egentligen så viktigt att alla medborgare påtvingas en destabiliserad krona eller effekterna av Riksbankens penningpolitik?

Monetär suveränitet kanske ändå inte så viktigt?

Monetär suveränitet är ett begrepp som används när man vill förklara varför ett land bör ha en egen valuta. Farhågan är bland annat att penningpolitiken tappar sin påstådda stabiliserande kraft om medborgarna börjar använda andra valutor. För några år sedan blev därför ECB:s byråkrater livrädda när Facebook lanserade en valuta. Under hösten har man bekymrats av PayPals nya valuta.

Att argumentationen inte sällan är osammanhängande lämnas därhän för tillfället.

Samtidigt har vi under det senaste året fått bevittna miljardärer och politiker som säger sig vilja avskaffa Sveriges monetära suveränitet i och med ett inträde i EMU, det vill säga att byta kronan mot euron. Monetär suveränitet verkar alltså inte vara särskilt betydelsefullt. Därför kan det inte heller vara så viktigt att vi tvingas till att bara använda kronor.

Föregångsländer tillåter alternativ

Sverige låg i toppen av OECD:s så kallade välståndsliga på 1970-talet. En schweizerfranc kostade då ungefär en krona. Idag kostar francen lika mycket som en Piggelin, det vill säga 12 kr. Medan Sverige sedan dess rasat till 12:e plats i samma välståndsliga ligger Schweiz kvar i toppen. Schweiz har de facto utvecklats bättre ekonomiskt än Sverige under dessa 50 år.

I detta föregångsland erbjuder nu Lugano stad, Zermatts kommun, och Zugs kanton medborgarna möjligheten att betala skatter och avgifter med bitcoin eller USDT (en kryptovaluta knuten till dollarn). Även i Liechtenstein händer det saker. Föregångsländer tillåter alltså alternativ till sina lokala valutor. Hade Sverige följt dessa exempel skulle penningpolitiken redan ha varit mindre oetisk.

Om du är smartast i rummet är du på fel plats

Regeringen tillsatte i våras en kommission som ska kartlägga hinder och möjligheter för att stärka produktiviteten i ekonomin. En bra idé. Mitt förslag är att vi, istället för att söka inspiration från ett Tyskland som eldar kol för fulla muggar eller väljer att delta i än mer storskaliga experiment som EMU, bör blicka annorstädes. Måhända hade Groucho Marx faktiskt en poäng när han sade att han vägrar att gå med i någon klubb som skulle acceptera honom som medlem?

Borde inte kommissionen slå Hans-Adam II en signal?

Det borde egentligen inte vara kontroversiellt att rekommendera att vi istället för som EMU-förespråkarna gör, det vill säga vilja kopiera länder på nedgång, snarare borde låta oss inspireras av länder som lyckas väl. Såsom exempelvis Schweiz eller Liechtenstein.

Vågar vi detta skulle vi nog kunna räkna med ökad innovationstakt, större välstånd, ja, kanske även ett mer anständigt och mer etiskt samhälle.

Martin Enlund, oberoende analytiker, Under Orion AB. Tidigare valutachefsstrateg på Nordea och före detta makroekonom på Handelsbanken. Driver nu podden Svart Ekonomi.