Tack för budet

Flera av de senaste årens bud på svenska börsbolag har haft en sak gemensamt. Hedgefonder har, strax efter att budet lagts, klivit in och köpt en minoritetsandel på 10 procent, en corner, för att förhindra att budet går igenom. Sedan har de använt sin position för att trycka upp priset.

Så var exempelvis fallet när private equity-bolaget EQT la bud på affärssystemföretaget IFS i slutet av år 2015. Hedge­fonderna Elliott International och The Liverpool Limited Partnership köpte tillsammans 12,1 procent av aktierna. Det resulterade i att EQT inte hade fått in tillräckligt med aktier när accept-tiden på budet löpte ut. Drygt sex månader senare löste EQT ut Elliott, genom att erbjuda 396,73 kronor per aktie i stället för de 362,50 kronor som det ursprungliga budet låg på.

Ett liknande scenario skönjdes i fallet Arcam, ett 3d-printningsföretag. Köparen, det amerikanska industrikonglomeratet General Electric, höjde budet, först från 285 kronor, därefter till 300 och slutligen till 345 kronor. Samtliga aktieägare fick ta del av det högre budet.

Det allra mest uppmärksammade svenska exemplet rör den japanska kamerajätten Canons bud på det svenska videoövervakningsföretaget Axis. Där har Canon vägrat att lösa ut Elliott, som i dag, efter mer än tre år, sitter kvar på 10,1 procent av aktierna. Elliott använder också de rättigheter en minoritetsaktieägare har för att få Canon att gå dem till mötes. Inte alltid på ett sätt som Canon och Axis tycker är behagligt.

I samtliga dessa fall har köpare och säljare fört en dialog innan budet lades. Storägarna i det säljande bolaget hade accepterat budet eller redan sålt sina aktier till köparen när budet offentliggjordes.

Exemplen är många fler.

I fallet Capio har budprocessen gått till på ett annat sätt. Ett sätt som gör att man sannolikt slipper bråk med stökiga hedgefonder.

I stället för att förhandla med styrelsen först, så la budgivaren, det franska sjukvårdsföretaget Ramsay Général de Santé, ett fientligt bud på bolaget.

Givet att Capios tre största ägare, Swedbank, R12 och Fjärde AP-fonden, tillsammans äger mindre än 25 procent av aktierna, hade det inte varit orimligt att förankra budet hos styrelsen och därmed få med sig säljarna på tåget. De förhållandevis små ägarandelarna tydde på att ingen annan ville steppa upp och på sikt hålla i taktpinnen. Sannolikheten för att de, till ett rimligt pris, skulle släppa sitt ägande var stor.

Diskussioner fördes också mellan parterna under juni månad. Men Ramsays vd Pascal Roche ansåg att processen gick för långsamt.

Ramsay gick vidare och la ett fientligt bud på bolaget. Priset: 48,50 kronor per aktie.

Aktiemarknaden klassade budet som lågt, vilket visades av att aktien ganska snart handlades upp till över 53 kronor. Ett tecken på att det fanns spekulanter som trodde på ett högre bud.

Styrelsen rekommenderade heller inte budet.

Ett lågt bud lockar hedgefonderna. Exakt hur ägarbilden ser ut just nu går inte att se i offentliga register. Men amerikanska JP Morgan Asset Management har efter budet i juli köpt på sig drygt 5 procent av aktierna, visar flaggningsbesked. Även andra hedgefonder kan ha köpt aktier men ligger under flaggningsgränsen.

Tre månader senare höjer Ramsay sitt bud med nästan 10 kronor, till 58 kronor, en höjning med nästan 20 procent.

På den nivån är hedgefonderna sannolikt beredda att ge sig. 20 procents avkastning på ett par månader är inte fy skam. Varför lägga tid och resurser på att bråka med Ramsay, och eventuellt inte få ut mer? Bättre att vandra vidare till nästa investering.

I samband med höjningen klargjorde Ramsay också att de accepterat att fullfölja budet även om de bara får in 70 procent av aktierna. Det är en annan faktor som håller hedgefonderna borta. För att stoppa affären måste fonderna plötsligt köpa över 30 procent av aktierna, något som markant ökar risken.

Visserligen räcker det med 10 procent för att en ägare ska kunna tillsätta en minoritetsrevisor och genom den ställa krav på att företaget ska drivas på ett visst sätt eller dela ut en summa pengar. Men inte ens hedgefonder vill bråka för bråkandets skulle. De bråkar för pengar.

Det innebär att det ligger ett bud i marknaden där såväl gamla ägare som nyare hedgefonder är nöjda. Samtidigt får Ramsay inte betala ohemult mycket. Budpremien uppgår visserligen till 50 procent, men aktien har vid flera tillfällen under åren 2015, 2016 och 2018 legat på nivåer över 50 kronor.

Finns det då förlorare på upplägget?

Det är förstås de som väljer att sälja när det första budet ligger i marknaden. Det rör sig bland annat om småsparare. Samtidigt har samtliga valet att sälja och säkra pengarna eller ligga kvar och chansa på en höjning.

De aggressiva hedgefonderna är här för att stanna. Ingen idé att gnälla över det, är den nya inställningen. Bättre då att förhålla sig till verkligheten och agera lite smartare.