Stråberg: Putins kompisar lindrar effekten av sanktionerna – men kriget får konsekvenser

Nu är det snart ett år sedan Ryssland gick in i Ukraina och det känns som om världen går igenom den ena omvälvande händelsen efter den andra. Pandemins arv och effekter ligger fortfarande som ett filter över världens utveckling och det känns som om riskerna blir mer komplexa när lager efter lager läggs på den dåliga lasagnen.

Ett år efter krigets början ser vi ekonomiska, men kanske framför allt geopolitiska, effekter. Det ser ut som om de ekonomiska sanktionerna initialt fick ett väldigt stort genomslag på den ryska ekonomin men att den nu har återhämtat sig något. Ryssland fortsätter att exportera olja men till ett lägre pris och inte lika mycket till sjöss, och kunderna i Europa har ersatts av asiatiska.

Finns problem – trots kompisarnas hjälp

En markant skillnad kan skönjas i omvärldens vilja att investera i landet. Här kan vi se ett kraftigt utflöde av utländska direktinvesteringar samt en kraftig minskning av importen (enligt IMF). Den ryska kompiskretsen har minskat men består av några få – i några fall mycket starka – kompisar, så som Indien, Kina och Iran. Dessa kompisar har dämpat effekten av sanktionerna, men det finns fortsatt en hel del problem.

KonjunkturKrönika

Stråberg: Finns det något positivt? Ja, se bara på Nato och dina pengars möjligheter

Man skulle kunna sammanfatta att Rysslands långsiktiga tillväxt främst begränsas av följande utmaningar:

• Problem med mycket låga födelsetal och den demografiska strukturen är nu ytterligare förmörkad av offer, permanenta skador, mobilisering och emigration orsakat av kriget.
• Det kollapsade förtroendet för Ryssland i och med kriget betyder att viljan att investera i landet är mycket lågt. Investeringarna hämmas av hög osäkerhet och starkt begränsad tillgång till utländsk finansiering.
• Problem med minskad import som leder till att produktionen i vissa delar blivit lidande. Ökat statligt engagemang, fokus på militärindustri och bristande tillgång till västerländsk teknologi väger ytterligare på produktiviteten.

Effekterna för Ryssland har ju inte stannat där utan kriget har fått svallvågor över världen i termer av ökade spannmålspriser, ökade gödselpriser och framför allt ökade energipriser. Dessa vågor spred sig till fler länder och flera delar av ekonomin i en omfattning som få centralbankschefer förutsåg. Och nu är vi här med hög inflation, högre ränta och på väg in i tuffare ekonomiska tider.

Den största utmaningen

Det mesta fokuset ligger just på inflationen och dess väg över toppen på berget och vägen ned. Vi pratar om baseffekter, lägre energipriser, lägre globala fraktpriser och färre flaskhalsar. Men även uppåtrisker såsom Kinas högre efterfrågan på exempelvis råolja. Om vi stirrar oss blinda på stigen vid våra fötter tror jag att vi missar de andra ekonomiska effekterna som kommer av det förändrade geopolitiska läget.

För vad betyder det att fler och fler länder börjar att måna om sina närmaste grannar, allierade eller kanske bara sig själva? Vad betyder det om fler vill säkra sin egen energiförsörjning, sin egen ekonomiska utveckling och sin produktion? Det betyder att vi går in i en period när länder blir mer nationalistiska, protektionistiska och mindre handelsvänliga. Allt detta kan sedan översättas i högre produktionskostnader, mindre export, lägre effektivitet, högre priser och högre inflation. Detta är priset vi då får betala för den egna ekonomiska ’tryggheten’.

Det är klart att det finns risker i inflation och lägre ekonomisk utveckling. Men det är trots allt något som vi har erfarenhet av och har kommit ur tidigare. Den största risken är snarare att länder sluter sig i en tid då vi egentligen måste samarbeta kring vår största utmaning: klimatet.

Alexandra Stråberg är chefsekonom på Länsförsäkringar.