Stråberg: Den här lågkonjunkturen känns tyngre – på grund av allt annat

Lågkonjunktur, krig, hot mot kvinnors rättigheter, vapenallianser, kärnvapenhot, oro i Japanska havet, Taiwan, NATO, Xi:s friarresa, klimathot, envälden, inflation, bankoro, räntor, handelskrig, arbetslöshet, varsel, konkurser och krisande hushåll. Så, där har vi det. Befriande att få ur sig allt först. Lite som när Astrid Lindgren ringde till sina systrar och de alltid började sina samtal med orden ’döden, döden’. Så var det liksom klart, utagerat och hanterat.

Tyvärr kan jag inte släppa det riktigt så lätt.

Det onormala blev vanligt

Det är en relativt kall vårdag och jag står och pratar inför en medelstor publik i en medelstor ort i Småland. Jag pratar om hur vi blivit vana vid det onormala såsom nollräntor och nollinflation. En stor grupp, med kanske framför allt yngre människor, som planerat, konsumerat och gjort antaganden utifrån detta och som nu får en privatekonomisk crash-course. Och det är väl ok, kanske till och med en helt nödvändig del av att växa upp.

InflationKrönika

Manner: Inflationen kommer falla tillbaka – men planera för det värsta

Men det finns andra saker jag helst sett att de aldrig hade behövt uppleva. Ord jag aldrig hade velat säga när jag står på en scen och beskriver världen idag 2023. Ord som gör ont i själen: krig, upprustning, kapprustning, kärnvapen, polarisering och nationalism. Men här står vi. I en värld där nya allianser skapas och andra kapas. Där vi ser att länder behöver välja lag så att andra länder kan avgöra vem som är med eller emot dem. Slitningar mellan länder men också slitningar inom länder. Vi ser polariserade åsikter som säkert eldas på när allt annat känns tungt, så som arvet efter pandemin och nu en lågkonjunktur där hushållen drabbas allra hårdast.

Högre inflation, högre räntor, lägre realinkomst och en större andel av den disponibla inkomsten som går till räntebetalningar. Plånboken blir tunnare och leendena färre. Och visst, de flesta av oss har gått igenom en lågkonjunktur tidigare men denna känns tyngre eftersom det är så mycket annat som tynger också. Jag tror att många av oss som läser tidningen tänker: räcker det inte nu? Fler och fler lager läggs på saker som redan är dåliga.

Mer tid på riskanalys

Jag läser World Economic Forums senaste riskrapport där man resonerar kring hur man kan ta sig an dagens komplexa värld och där de diskuterar konceptet polykris. Där risker och kriser inte kan ses som individuella utan snarare som delar av ett rutnät med andra risker. Större tillsammans än i sina enskilda delar, som kan vara olika över tid, och även olika viktiga över tid, som går över teman och som framför allt påverkar varandra.

I WEF:s rapport ger man ett antal råd om hur man ska kunna ta sig an dessa polykriser. Det handlar exempelvis om att vi behöver lägga ned mer tid på riskanalys, att vi behöver bli medvetna om den bias vi har, där vi överskattar nuvarande kriser och även underskattar framtida risker, vilket avspeglar sig i det vi gör. De skriver även om hur viktigt det är att när vi hanterar nuvarande kriser även ser till att det vi gör gagnar framtiden och inte bara nuet. Slutligen poängterar de behovet av fler samarbeten för att förstå aspekter och perspektiv av riskerna i ett större riskrutnät.

Det känns som kloka råd för att kunna navigera i den här världen, även om de nog är svårare att anamma i vardagen. Men även i den finns saker vi kan göra.

Gör din röst hörd

För på samma sätt som vi har blivit vana vid nollräntor och nollinflation har vi sannolikt också blivit vana vid allt annat vi har i samhället. Även här är det dags att skaka på sig och göra sin röst hörd. Vi lever i en tid när vi inte kan ta saker för givna utan måste engagera oss. Så i stället för Astrid Lindgrens ’döden, döden’ tänker jag att dessa ord kan vara viktiga att påminna om vid samtal:

1. Stå upp: stå upp för demokrati, stå upp för jämställdhet, jämlikhet och allt annat du tycker är viktigt eftersom din röst behövs.
2. Vårda: vårda ditt lokalsamhälle, vårda ditt land och din planet, vårda din rösträtt, visa civilkurage i vardagen, släpp mobilen och ta dig ut och engagera dig på riktigt.
3. Var noga: var noga med dina val, var noga med ditt arv och vad du vill lämna efter dig till dina barn.

Så, vad säger du: ska vi köra på det?

Alexandra Stråberg är chefsekonom på Länsförsäkringar.