Starkare än någonsin

Vid en konferens i Abu Dhabi 2010 sa Eric Schmidt en intressant grej.

Den dåvarande vd:n för Google avslöjade att hans företag hade haft ett projekt som gick ut på att förutse börsens rörelser.

Det var ingen dålig idé. Det ymnighetshorn av data som Google hade tillgång till skulle göra världens centralbanker, statistikorgan och investmentbanker avundsjuka.

Men var det lagligt?

Kanske ändå inte, kom företaget fram till.

– Så vi slutade göra det, sa Schmidt.

Den där lilla informationsbiten är värd att ha i bakhuvudet när de stora teknikföretagen – Apple, Amazon, Facebook, Tencent och Alphabet (som Googles moderföretag heter numera) – har åkt upp och ner och upp igen på börsen de senaste månaderna.

Det har onekligen funnits reella skäl till svängningarna – minskad Iphone-försäljning här, ökade investeringsplaner där, någon fluktuation i annonsförsäljning hit och dit.

Men är det verkligen så man ska betrakta big tech?

Kanske kämpar de här företagen egentligen bara med en sak: att utöka sin verksamhet i en så väl avvägd takt att opinionen mot deras dominans inte blir för stark. Att processen ska gå så långsamt att vi alla vänjer oss vid tanken på att den digitala kulturen och marknadsekonomin fungerar som ett feodalsamhälle. För visst börjar det kännas självklart att alla som vill odla ett företag i den digitala världen ska betala jordränta till Google, Facebook eller Amazon?

Det finns några Nils Dacke-typer därute. I november förra året anklagade Pricerunners vd Nicklas Storåkers Google för att fylla sina sökresultat med ”falska” jämförelsetjänster. I förra veckan klagade hotellmagnaten Petter Stordalen för den norska tidningen Klassekampen att han betalar ”80–100 miljoner bara för Google-klick” – pengar som inte ens beskattas i de länder där hotellen befinner sig.

En liknande observation gjorde Warren Buffetts parhäst Charlie Munger för några år sedan. Efter att han kommit underfund med att Berkshire Hathaways helägda bilförsäkringsföretag Geico betalade över 10 dollar per klick till Google bad han om ursäkt till aktieägarna för att han inte investerat i Google tidigt.

Men den typen av bredare, fleråriga resonemang är ganska ovanliga. Bortsett från den danska EU-kommissionären Margrethe Vestager är det ytterst få politiker som tagit sig an digitalföretagens dominans. Kritiken mot företagen har oftast handlat om specifika problem – som att Facebook blivit en plattform för ryska påverkansoperationer eller att en Google-sökning på ordet ”Förintelsen” ger förslag på propaganda om att den aldrig ägt rum.

Men den större diskussionen har uteblivit – den som handlar om det monopol som bara blir mer och mer ointagligt. När ett e-handelsföretag som Zalando glatt basunerar ut att 75 procent av all trafik kommer direkt till deras sajt är det få som funderar över vem som kontrollerar resten av trafiken.

Det finns nog två förklaringar till det.

Den första är att vi blivit tankeskadade av den ekonomiska historien. Vi har sett andra teknikföretag, som Sony, Kodak, Nokia och IBM, snabbt förlora sina dominerande positioner och förmodar – egentligen utan vidare analys – att det förr eller senare kommer att hända de nuvarande teknikledarna.

Den andra förklaringen handlar om att företagen faktiskt har varit väldigt skickliga på att flytta fram sina positioner i lagom takt.

För tänk om Google fortsatt med sina tradingplaner 2010? Hur hade det sett ut om företaget inte bara dominerat den digitala världen, utan också utnyttjat sitt informationsövertag till att tjäna ännu mer pengar på småsparares och andras bekostnad?

Även om Google valde att lägga ner projektet fanns möjligheten där. Och det är nog så man ska se på de här företagen: som organisationer som kan betydligt mer än de för tillfället vågar visa.

Ur det perspektivet var höstens lilla börsfall en välkommen avledningsmanöver. Inget signalerar sårbarhet så mycket som raderade börsvärden på hundratals miljarder dollar.

När flera bedömare samtidigt säger att företagen förlorat sin innovationsförmåga påminner det lustigt nog om det budskap som teknikföretagens lobbyister i ett decennium kablat ut.

Redan för tio år sedan kunde vilken journalist som helst besöka Googles kontor i Washington och få lyssna på ett föredrag om att det fanns konkurrerande sökmotorer som faktiskt var bättre än Googles.

Det var få som använde konkurrenterna då. Och det är få som använder dem i dag.

Den som är intresserad av verkligheten kan se att det fortfarande är några få företag som leder utvecklingen inom artificiell intelligens, självkörande bilar, röstigenkänning, och så vidare. De har dessutom planer på att anställa tiotusentals forskare och utvecklare de närmaste åren.

De står helt enkelt starkare än någonsin. Oavsett vad marknaden och politikerna tror.